BRY-råd

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Igår hade vi BRY-råd, eller telefonkonferens för BRY-ledarna. Det är ett forum för att bolla olika tankar och idéer,  hämta inspiration och nya idéer från.  Vill du vara med? Vi behöver bli flera som går samman och skapar förändring för våra barn. Om du inte vill starta egen grupp så vet jag att det finns plats för flera medlemmar i de grupper som redan finns. Läs gärna mer här.

Våra BRY-grupper träffas en gång/månad och har två inriktningar:

  1. Påverkar politikerna lokalt genom att ifrågasätta exempelvis:
    Vad gör skolorna på orten konkret för att få bukt med mobbingen?
    På vilket sätt följer socialtjänsten Barnkonventionen?
    Vi kräver besked och följer upp så att faktisk förändring sker.
  1. Inspirera var och en att värna barnen i sin närhet.
    Barn som far illa i sitt eget hem är helt beroende av att någon utomstående ser och agerar. Många gånger är det små enkla handlingar som har stor betydelse i ett litet barns liv. Man kan till exempel duka fram en extra tallrik vid middagsbordet till grannens barn. Andra gånger kanske det är nödvändigt att göra en orosanmälan till myndighet.
    Vi vill helt enkelt uppmuntra till ökat civilkurage.

BRY-grupperna består av vuxna som går samman för att skapa förändring för barnen. Vi har därför inga aktiviteter för barn. Däremot kan vi finnas synliga vid olika events där barn finns för att sprida information till deras föräldrar, till exempel vid fotbollsmatcher.

Varmt välkommen att höra av dig!
info@barnsrattsskydd.se

Share

Bakgrunden till BRY

nbbDet har gått fjorton år sedan min bok ”När blodsbanden brister” gavs ut under pseudonymen Hanna Svensson. Jag var tvungen att berätta om mina egna erfarenheter i syfte att skapa opinion och förhoppningsvis hjälpa till att förändra.

När boken gavs ut hade vi äntligen fått lugn och ro efter sex års kamp. Jag ägnade mig åt att läka, samla kraft och styrka. Boken fann sina egna vägar. Helt utan annonsering såldes den i över 70.000 exemplar. Och, den säljer fortfarande!

Jag följde samhällsutvecklingen och såg till min fasa att det gick åt fel håll. Barns rättsskydd blev allt sämre och sämre. För några år sedan startade jag BRY – Barns Rättsskydd och för två år sedan berättade jag att det var jag som låg bakom pseudonymen Hanna Svensson. Sedan dess har jag fått en strid ström av mail från andra föräldrar i liknande situation. Det är mest mammor (95%) men jag blir även kontaktad av pappor (5%). De beskriver sin frustration och förtvivlan över att inte få hjälp att skydda sina barn. I 80% av dessa fall så har de en expert bakom sig, någon som i sin profession valt att vidareutbilda sig inom exempelvis sexuella övergrepp mot barn. De vet vad de talar om. I mitt eget fall så hade vi till exempel överläkare inom barnpsykiatri som vittnade och skrev intyg, men vad hjälpte det? Myndigheterna väljer alltför ofta att bortse från expertisen.

Rättsskyddet för barnen i Sverige har aldrig varit så dåligt som nu. Barn som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp tvingas leva kvar i dessa miljöer och de får definitivt ingen hjälp att bearbeta sina trauman. Det finns mycket forskning inom området som exempelvis visar på att utsatta barn som inte får hjälp ofta hamnar i grov kriminalitet.

Hjälp gärna till att sprida min bok. Den visar tydligt var och hur samhället brister i sitt uppdrag att skydda de allra mest sårbara – våra barn.

Mellan den 23 februari och 1 mars 2016 har vi bokrea på den inbundna versionen. Då kan du beställa den för 85:- inklusive porto (ordinarie pris 159:-). Maila din beställning till info@barnsrattsskydd.se så postas boken mot faktura.
Boken finns även som ebok i omarbetad version 😉

Share

Fantastiskt!

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

I fredags hörde en person av sig som eventuellt kan vittna till förmån för de två kvinnorna som gripits misstänkta för egenmäktighet mot barn.

TACK alla ni som hjälpt till att dela mina inlägg från i torsdags och fredags. På så vis nådde vi ut till över 20.000 läsare. Det är tack vare det som personen i fråga uppmärksammade fallet.

Jag hoppas ni fortsätter hjälpa till att sprida vårt budskap så att vi kan stärka barns rättsskydd runt om i Sverige!

Tillsammans gör vi skillnad!

 

Share

Polisanmälningarna vändes mot henne

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Rättegången mot Anna och Eva hölls för två veckor sedan. Den tog två hela dagar. Anna var anklagad för egenmäktighet mot barn och Eva anklagades för medhjälp. Hon hade fört över pengar till Annas konto under tiden hon levde gömd, utan att veta att hon tagit barnen med sig.

Eva berättade att åklagaren gick mycket hårt åt Anna under rättegången. Hon yrkade på den stora rättspsykiatriska undersökningen. Detta på grund av att Anna gjort flera polisanmälningar mot Peter om de sexuella övergrepp som barnen berättat att han utsatt dem för.
Att hon polisanmält de misstänkta brotten vändes emot henne!
Åklagaren yrkade på tio månaders fängelsestraff för Eva.

– ”Det är mycket upprörande att ingen tror på Anna,” säger Eva. ”Hon har inte stöd någonstans ifrån. Allt hon har gjort under åren för att hjälpa sina barn har vänts emot henne.  Det berör mig att i verkligheten få beskåda hur en man som utsatt barnen för grova brott kan få både åklagare och polis att agera MOT en kvinna som ber om hjälp. Jag vet ju att det hon berättar stämmer eftersom mina två bonusbarn har berättat om övergrepp från samma man.
Det som är skrämmande för mig, som kastas in i detta, är att jag under rättegången får bevittna hur stor skada socialtjänsten och polisen, tillsammans med åklagare förorsakar.
De har förstört för barnen o deras mamma.
De har förstört för mina bonusbarn o deras pappa.
Jag är förstörd inombords av att få se o höra.
Jag har helt och hållet tappat förtroendet för polis o rättsväsende.”

Och Peter, han går fri. Sju barn bor under hans tak. Ingen av polisanmälningarna mot honom har lett vidare till åtal, trots att flera av barnen lämnat detaljerade berättelser om de grova övergrepp han ska ha utsatt dem för.
På orten där han bor leder enbart 43% av alla polisanmälningar om misstänkta sexualbrott mot barn under 15 år vidare till åtal (källa: Åklagarmyndigheten).

Dom faller i månadsskiftet februari/mars.

Share

Två kvinnor som anmält pedofil häktade!

Foto: Mariah Talbot

När poliserna knackade på Evas dörr tänkte hon;
– Äntligen!
– Äntligen skulle hon in på förhör och berätta om de sexuella övergrepp hon hade hört sina bonusbarn berätta om. Väl inne på polisstationen placerades hon i fyllecellen. Hon satt sedan häktad under en hel vecka, med fulla restriktioner, utan varken telefon eller klocka. Hennes brott? Misstänkt för egenmäktighet mot barn.

Strax efteråt häktades en annan kvinna, Anna. Hon hade kontaktat socialtjänsten då flera av hennes fem barn berättat att deras pappa, Peter, utsatt dem för sexuella övergrepp. Hon bad om hjälp att skydda dem och hon ville absolut inte att barnen skulle sova över hos honom. Socialtjänsten tog inte hennes oro på allvar. De bortsåg från alla oroväckande tecken som barnen visat upp. Peter fick vårdnaden trots att polisutredning om de misstänkta brotten pågick!  När Anna insåg att övergreppen fortsatte tog hon barnen med sig och flydde landet. Då hennes gömställe avslöjades häktades hon och barnen flyttades omgående hem till den misstänkte pappan.

Peter har tillgång till sju barn. Efter hans separation från Anna träffade han en ny kvinna, Karin. Hon har två barn i ungefär samma ålder som hans egna. Deras biologiska pappa Lars tog kontakt med mig för snart ett år sedan. Han uttryckte sin förtvivlan över att socialtjänsten inte agerat när hans barn berättat om övergrepp som mammans nya man skall ha utsatt dem för och bad om hjälp att skydda sina barn.
Även han förlorade vårdnaden.

Det har med andra ord riktats misstanke mot Peter från två olika håll, från två olika syskonskaror. Det är samma socialtjänst och polismyndighet som handlagt ärendena, på orten där han bor.

Eva som satt häktad under en vecka, misstänkt för medhjälp till ”kidnappning av barn” lever tillsammans med Lars. Hon har fått höra mycket allvarliga berättelser från sina bonusbarn. Både Eva och Lars har viss kontakt med de andra barnens mamma. De söker stöd hos varandra.

Eva har mått mycket dåligt både under och efter häktningen. Hon är chockad över att ha blivit frihetsberövad för ett brott som hon anser sig oskyldig till.  Hennes egna barn chockades också svårt av att deras mamma försvann. Hon tilläts inte kontakta dem utan fick bara ringa ett samtal – till sin advokat. Som egen företagare drabbades även både hennes företag och kunder hårt då hon inte kunde meddela sig.

Hon beskriver att det värsta trots allt är att ingen lyssnar på barnen. Både Lars och Anna har tidigare polisanmält pappan/styvpappan. Ingen av anmälningarna har ens lett vidare till åtal. Däremot kunde man lägga resurser på att skicka poliser från orten där Peter bor. De reste över 70 mil för att gripa henne!

Jag känner till flera andra kvinnor som gripits av liknande anledning. Nu är det nästan tio stycken som jag vet. De har flera saker gemensamt. De är kloka och välutbildade, de har lyssnat på sina barn och gjort det varje förälder enligt lag är skyldig att göra: de har skyddat barnen mot fortsatt misshandel och/eller sexuella övergrepp. För detta har de straffats. En del har fått fängelsestraff andra har fått samhällstjänst.
Men, de som straffas hårdast är barnen. Alla barn i dessa fall har omgående placerats hos den misstänkte fadern.

Imorgon berättar jag om rättegången.

Tacksam om ni hjälper oss att sprida detta!
Så här får det inte gå till.
Vi måste gå samman och kräva förändring!
Läs här vad du kan göra.

Share

”Jag trodde min son hade hjärnskada”

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

De flesta som tar kontakt med oss inom BRY är föräldrar till barn som varit utsatt för ett allvarligt brott, exempelvis misshandel eller sexuella övergrepp. De beskriver en djup förtvivlan över att deras barn farit illa, men även desperation och hopplöshet över att inte få den hjälp de så väl behöver. Den myndighet som flest saknar förtroende för, och som många är riktigt rädda för är utan tvekan socialtjänsten.

Agnes berättade hon att hon från början hade trott att hennes son Adam hade haft en hjärnskada, eller att det var något annat fel på honom. Han var hyperaktiv mest hela tiden. Hon hade separerat från pappan när Adam var liten och de hade sedan träffats ganska ofta. Det var först när Adam hade börjat berätta vad pappa hade gjort som hon vaknade upp och insåg vad det var frågan om.

”När jag väl hade öppnat ögonen rasade hela min tillvaro. Adam har två syskon också. Att ta hand om tre barn samtidigt som jag själv krisade var mer än jag orkade med. Jag fick i alla fall snabbt igenom skyddat umgänge med hjälp av soc. Men sen, när de hade pratat med pappan kände jag att de hade blivit tveksamma. Han hade berättat att jag var svartsjuk på honom efter skilsmässan och att jag hade hittat på det här med övergreppen för att hämnas. De lyssnade inte ens på mig när jag sa att det var jag som ville skilja mig, varför skulle jag då hämnas? Efter det blev jag behandlad på ett helt annat sätt av socialsekreteraren. Jag minns bland annat när jag berättade om hur Adam sagt att pappa hade stoppat godis i stjärten. Då satt hon och himlade med ögonen samtidigt som hon nästan hånlog. Jag bad dem om hjälp. Jag bad om avlastning någon gång då och då och jag bad också att få träffa någon kurator eller psykolog, men jag fick blankt nej till avlastning och det andra glömde hon helt enkelt bort. Det kändes som om de väntade på att jag skulle rasa psykiskt, då skulle de ha ett ärende mindre. De startade ganska snabbt en §50 utredning och jag tänkte att nu kommer ändå sanningen fram. Det tog dem hela elva månader att bli färdiga, trots att socialtjänstlagen säger att det bara får ta tre månader. När utredningen drog ut på tiden blev jag livrädd att de skulle komma hit och ta barnen ifrån mig. Sedan när utredningen var klar mynnade det hela ut i att jag behövde psykologisk hjälp för att inse barnens behov av umgänge med pappan. I början av min kontakt med socialkontoret gjorde de i alla fall en polisanmälan. Polisen gjorde husrannsakan för att leta efter barnpornografiska filmer hemma hos pappan, eftersom jag hade berättat om min övertygelse att Adams pappa hade filmat övergreppen. Adam blev skräckslagen så fort någon tog fram en videokamera eller annan kamera. Han höll då fast sina kläder, grät och sa att han inte ville klä av sig. Han frågade om pappa fanns i kameran och om han själv fanns naken i kameran. Hemma hos pappan hittade man ett trettiotal heminspelade videofilmer. Så småningom blev Adam kallad på rättsmedicinsk undersökning. När vi kom in till rättsläkaren satt det en man i samma rum. Adam blev livrädd när de försökte klä av honom. Jag kunde inte bara stå och se på utan jag avbröt. Vi fick ingen ny tid. I efterhand fick jag veta att eftersom det inte blev någon rättsmedicinsk undersökning lades ärendet ner direkt och polisen lämnade tillbaka filmerna till pappan utan att de hade tittat på dem.”
Ur boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson.

Du vet väl om att det inte ingår i socionomers utbildning att lära sig vilka varningsklockor man ska ta fasta på och hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn? De socialsekreterare som handlägger de svåraste ärendena är dessutom oftast unga och nyutexaminerade.

Kunskapsbristerna inom socialtjänsten påverkar redan utsatta barn på flera sätt, exempelvis:
Barnet kan tvingas bo kvar hos en förälder som misshandlar honom eller henne.
En förälder i kris är ingen bra förälder. Skyddsinsatser behöver snabbt sättas in för att läkning ska kunna påbörjas både hos barnet och hos den förälder som skall skydda barnet.

Såsom det ser ut idag så utsätter socialtjänsten utsatta barn och föräldrar alltför ofta för ytterligare trauma genom att inte ta allvarliga varningssignaler på allvar. Detta har inneburit att barn till och med har fått sätta livet till. Jag tänker exempelvis på Bobby och Yara.

Inom BRY anser vi att det är hög tid att reformera socialtjänsten.
Ett av våra krav på förändring är att de socialsekreterare som handlägger dessa ärenden skall ha specialistutbildning och lång yrkeserfarenhet. Läs mer om våra krav på förändring här.

Share

Vad kan Du göra?

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Regeringen inte tar utsatta barns situation på allvar. Därför måste vi ta vårt vuxenansvar, gå samman och kräva förändring. För att bli en maktfaktor behöver vi bli många. I ett första steg ber vi Dig:

  1. Bjud in dina vänner och bekanta att gilla vår Facebook-sida.
    Idag är det 4.200 som gillar.
    Vårt mål är 10.000, eller fler, senast sista september 2016.
    På så vis når vi snabbt ut till många och kan på enkelt sätt sprida information om vilka steg vi tar.
  2. Stöd vår verksamhet genom att bli medlem så att vi kan frigöra resurser. För 250:- blir Du medlem under ett år.
    Bankgiro: 124-1454 eller
    Swish 123 589 76 81
    Ange gärna mailadress som avsändare.
    Vårt mål är 1.000 medlemmar, eller fler, senast sista september 2016.

Men, glöm inte bort att Du även kan göra skillnad direkt hemma i ditt kvarter. Duka fram en extra tallrik till grannens barn vid middagsbordet för Du vet inte vad som döljer sig bakom deras vackra fasad. Erbjud skjuts till träning när du ändå skjutsar dina egna. På så vis gör vi ett barn till allas barn och skapar ett tryggare samhälle.

Du hittar mer inspiration och fler tips på vad Du kan göra här. Jag är helt övertygad om att du hittar något som passar just dig – allt från att engagera dig som volontär till att skänka en tia.

Tack för att du BRYr dig!

Share

Vad gör regeringen?

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Krisen inom socialtjänsten är ett faktum. Sedan något år tillbaka larmar de dessutom själva om att de inte klarar av att utföra sitt uppdrag. De menar att det saknas resurser. Ansvariga ministrar har uppvaktats och informerats (se länkar nedan).

Vad händer?

Det har tillsatts en nationell samordnare, Cecilia Grefve. Hon reser runt  och besöker femtio kommuner runt om i landet för att utreda situationen. Hon påbörjade arbetet i november 2014 och slutrapport skall lämnas till regeringen i april 2017!!! 

Medan hon utreder drabbas barn efter barn av socialtjänstens brister.

2015-09-15 föreslog regeringen i budgetpropositionen att 250 miljoner kronor skulle avsättas årligen mellan 2016 och 2019 för att stärka och utveckla socialtjänsten. Vi väntar fortfarande besked!

Socialtjänsten är den myndighet som enligt lag har det yttersta ansvaret för att barn och unga får det stöd de behöver. Trots det saknar personalen ofta kunskap om hur barn som utsatts för trauma reagerar. De vet inte heller alltid hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Inget av detta ingår i socionom-utbildningen.

Den akuta krisen gör att det är svårt att rekrytera. Befintlig personal går redan på knäna. Många blir sjukskrivna eller säger upp sig. Detta drabbar barnen på flera sätt, bland annat:

  • Utredningar tar alltför lång tid. När ett barn misstänks fara illa så skall det utredas skyndsamt. Vi vill inte ha något nytt fall liknande Yara!
  • När det saknas kunskap om vilka varningsklockor man ska ta fasta på så innebär det att barn kan tvingas bo kvar hos den förälder som misshandlar eller förgriper sig på det.
  • Socialtjänstens utredningar ligger oftast till grund för domstolars beslut. Inom BRY – Barns Rättsskydd ser vi alltmer ofta att pedofiler och föräldrar som misshandlar barnet får vårdnaden. Barn som vägrar att åka dit hämtas med polis.
  • Ensamkommande flyktingbarn placeras hos kriminella.

Det är dags att gå samman och kräva förändring. Socialtjänsten måste reformeras! För att vi ska bli en maktfaktor och få igenom våra krav så behöver vi bli många. Jag behöver din hjälp!
Gå in här och se vad du kan göra.
Det är upp till dig och mig att se till att vi får det samhälle som vi vill ha!

Länkar till larmrapporter:

Bara för att nämna ett fåtal…

 

Share

”Mot dessa våra minsta” nu som e-bok

mot-dessa-vara-minsta
En av mina förebilder är Monica Dahlström-Lannes, f.d. kriminalinspektör. Hon är en vänlig själ med massor av civilkurage. Hennes mod har alltid varit större än rädslan och hon har alltid tagit ställning för barnen. Under årens lopp har hon skrivit hundratals artiklar med syfte att få oss att våga se att barn far illa i vårt samhälle. Hon har fått flera priser och utmärkelser. Hennes bok ”Mot dessa våra minsta” gavs ut 1990 i samarbete med Rädda Barnen. Det är en skrämmande läsning. Än mer skrämmande är att det inte har skett någon förändring.

Baksidestext:
Barn som utsätts för sexuella övergrepp förlorar sin barndom och ungdom. De förlorar sin grundtrygghet och sin tillit till vuxna, förutsättningarna för ett rikt liv. Vuxenvärlden sviker ofta, trots att barnen enda ”fel” är att ha blivit brottsoffer.
Förövarna har ofta som barn svikits av sin generations vuxna och skall mötas med kunskap, förståelse och krav. De får aldrig ursäktas med en egen svår barndom. Som vuxna måste de ta sitt fulla ansvar.
Tack vare samarbete mellan företrädare för socialtjänst, polis, åklagare, barn- och vuxenpsykiatri, sjukvård och skola ökar möjligheterna inte bara att utreda fallen bättre utan främst att hjälpa och behandla hela den drabbade familjen. Därigenom ökas förutsättningarna för att framtidens barn skall kunna få ett bättre liv, utan förnedrande övergrepp.
Boken riktar sig till poliser, åklagare, advokater, domare, nämndemän, socialsekreterare, barnomsorgspersonal, läkare, sjuksköterskor, psykologer, kuratorer, lärare och kriminalvårdspersonal. Den bör också läsas av alla andra med ett levande intresse för barn och barns hälsa.
Monica Dahlström-Lannes är f.d. kriminalinspektör i Eskilstuna och har mångårig erfarenhet av arbete med och samarbete kring barn som utsatts för sexuella övergrepp.

Boken finns fortfarande att köpa, nu även som e-bok.

Share

Socialtjänst ignorerar kritik från sju myndigheter!

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

De allra flesta tror att man kan överklaga eller anmäla en socialtjänst när ett utsatt barn inte får den hjälp eller det stöd han eller hon behöver. Det är en sanning med viss modifikation. Du kan förvisso vända dig till:

  • IVO – Inspektionen för vård och omsorg. Hit kan du anmäla om du är missnöjd med, eller anser att det finns brister i socialtjänstens insatser.
  • Man kan även klaga hos JO – Justitieombudsmannen. Men de är mycket restriktiva med vad de granskar. De har ingen granskningsplikt!
  • Förvaltningsrätten är en allmän förvaltningsdomstol som handlägger mål som främst rör tvister mellan enskilda personer och myndigheter.
  • Är du inte nöjd med förvaltningsrättens avgörande kan du överklaga till kammarrätten.

På papperet ser allt bra ut, men i praktiken så är dessa myndigheter tandlösa pappersdrakar. Jag känner till en flicka som vi kan kalla Felicia. Hon har farit riktigt illa på grund av hur socialtjänsten handlagt hennes ärende. Hon är omhändertagen och får inte träffa sin mamma.

Mamman, med flera, har anmält socialtjänsten och fått rätt av bland annat IVO, JO, förvaltningsrätt och kammarrätt. Totalt har det riktats allvarlig kritik mot kommunen 21 gånger från 7 olika myndigheter. Tjugoen gånger! Socialtjänstens underlag har till exempell bedömts som rättsvidrigt och rena förfalskningar från handläggarnas sida.

Men kommunen fortsätter precis som om inget har hänt. Det är som att hälla vatten på en gås. Tjänstemännen sitter kvar på sina jobb. De får inte heller några repressalier.  Och framförallt, det sker ingen förändring för Felicia! Hennes barndom passerar medan inkompetenta socialsekreterare sitter och bromsar. Oerhörda summor av våra skattemedel används till att driva detta inhumana och ineffektiva maskineri vidare.

Felicias mamma har kämpat över tio år för att se till att hennes dotter ska få den hjälp och det skydd hon behöver. Fallet har lyfts upp i media vid flera tillfällen. Läs exempelvis Monica Dahlström-Lannes artikel (2014-12-22). Ansvariga ministrar är informerade. Ändå sker ingen förändring!

Observera att Felicia ”bara” är ett exempel på alla barn som far illa i samhällets så kallade vård. År ut och år in kritiseras Sverige av FN:s barnrättskommitté på grund av de allvarliga brister som föreligger vad det gäller barns rättsskydd. Inget händer!

FN har för övrigt upprättat ett tilläggsprotokoll som ger barn i de länder som undertecknat protokollet möjlighet att klaga direkt till FN. Sverige har ännu inte undertecknat detta protokoll… Det antogs av FN 2011.
Skandal!

BRY – Barns Rättsskydd ställer krav på förändring. Exempelvis:

  • Reformera socialtjänsten! De socialsekreterare som handlägger de tyngsta fallen skall ha specialistutbildning.
  • Inrätta en särskild barndomstol!

Nu ber jag dig om hjälp att sprida detta och stödja vårt arbete. Nästa gång kan det vara ditt barn, barnbarn, syskonbarn eller någon annat barn i din närhet som behöver hjälp.

Share