Juniors familj räddade hans liv

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Nu skulle den jäveln få!
Han hade fått nog av styvpappans kränkande kommentarer!
Han hade som vanligt hackat på honom kvällen innan. Gustav hade i och för sig vant sig vid att bli kallad värdelös och missfoster. Men igår hade han misshandlat hans katt. Det blev droppen som fick Gustavs bägare att rinna över. Med sitt bränbollsträ i handen smög han sig ut från sitt rum för att leta upp sin styvpappa. Han skakade av ilska. Frustrationen blev ännu större när han insåg att huset var tomt. Han var ensam hemma.

Han klev ut och började slå på växthuset. Han var trött på den fina fasaden. Alla trodde de var så lyckliga. Ingen visste hur det egentligen var. Han gillade klirret av glas vart eftersom han slog. Det gick snabbt att slå sönder varenda ruta. Förödelsen var total när han var klar.

– Vill du komma hem till mig och spela TV-spel? sa en ljus röst.
Gustav vände sig tvärt.
– Vill du komma hem till mig och spela TV-spel? upprepade den lilla killen som nu stod framför honom.

Gustav fick inte fram något svar. Han bara stirrade.
Fattade den där ungen ingenting?
Han hade ju precis demolerat växthuset.
Herregud!

– Jag har senaste versionen av ”Need for speed”, sa den lilla killen och såg riktigt lycklig ut.

Gustav blev så överrumplad av pojkens vänliga uppsyn, så han lade ned sitt brännbollsträ och följde med. Den lilla killen berättade att han kallades för Junior och att hans familj nyligen flyttat in i området. Han var fem år yngre än Gustav, men åldersskillnaden spelade ingen roll. Junior var otroligt skicklig på TV-spelet och Gustav gillade hans rena och gurglande skratt. Han skrattade ofta. Det gjorde man i Juniors familj. När man klev in genom deras dörr var det som att komma till en helt ny värld.
Det kändes tryggt. Till en början stannade han några timmar, sedan började han allt oftare att äta middag hos familjen. Han visste att han fick komma dit så ofta han ville. Det hände till och med att han fick sova över mitt i veckan, när styvpappan hade druckit för mycket. Juniors mamma bäddade åt honom på soffan utan att ställa massa jobbiga frågor. Hon såg och hon förstod.

Tidigare hade han trott att alla familjer såg ut som hans. Där var tonen rå och man fick vara på sin vakt så att man inte retade upp styvpappan i onödan. Han hade kort stubin. Hans mamma var kuvad och fogade sig. Annars kunde hon få stryk.
När man rörde vid varandra i Juniors familj så var det antingen för att kittlas eller för att ge en kram.

När Gustav berättar den här historien är han vuxen. Nu är han gift och har egna barn. Med eftertryck säger han att Junior och hans familj räddade livet på honom. Förmodligen räddade de livet även på Gustavs styvpappa. Han ryser till när han tänker på hur illa det hade kunnat sluta den där sommardagen när han träffade Junior för första gången.
Tack vare Juniors familj så har han fått nya referenser. Det råder inga tvivel om hur han ville att hans egna barn ska växa upp.

Nu till dig som läser detta;
Hur ser det ut bland dina grannar? Oavsett om barnen har det bra eller ej så ökar vi tryggheten i samhället genom att göra ett barn till allas barn.
Du kan bli en viktig person i ett barns liv.
Det är mycket enklare än du kanske tror. Duka fram en extra tallrik vid middagsbordet till grannens barn så att de vet att de är välkomna. På så sätt visar du att du finns där OM de skulle behöva hjälp. Du kanske till och med kan rädda livet på ett barn.

Share

Köttfärspajen som räddade oss

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Ur boken ”När blodsbanden brister”, utgiven under pseudonymen Hanna Svensson:

Den rättsliga processen hade urholkat min ekonomi. Trots att vi hade rättshjälp så var advokatkostnaderna skyhöga. Jag tvingades också att böta varje gång som Lukas vägrade att åka till sin pappa. Mitt nystartade företag blomstrade inte direkt. Stressen och pressen gjorde att jag inte hade tillgång till min kreativa sida. Alltför många arbetsdagar gick åt till att gå på möten på socialkontoret, besöka BUP eller ringa nödvändiga samtal.  Den ”sista utvägen” existerade inte. Jag skulle aldrig be socialtjänsten om ekonomiskt bistånd. Det skulle säkert användas emot mig i någon av deras utredningar. Jag försökte vända på slantarna så gott det gick.

Jag minns så väl en kväll, när jag hade använt allt som fanns i kyl och frys. Det fanns knappt ens något kvar i skafferiet. Nu stod jag där och hade ingen aning om vad jag skulle duka fram till middag. Kontot var tomt och det var två dagar kvar till lön. Då knackade det på dörren. När jag öppnade stod grannen utanför.
– Vi hade kundträff hos oss på lunchen idag. Det blev mycket mat över. Vill du ha en köttfärspaj?
Jag tog tacksamt emot den. Hon hade ingen aning om vad vi gick igenom. Men flera år senare berättade jag. Vi var båda helt övertygade om att änglarna hade kul den dagen.

Generellt sett så tror jag att andra kulturer är bättre på att avlasta familjer i kris genom att komma över med färdiglagad mat. När någon till exempel dör så kommer man gärna över till den sörjande familjen med en gryta, stek eller soppa. Det ligger så mycket omtanke i det.

Oavsett om man är mitt uppe i en kris eller ej så underlättar det mycket för stressade småbarnsfamiljer att få en lagad måltid. Förhoppningsvis orkar de sedan vara en bättre mamma eller pappa. Egentligen spelar kanske inte maten så stor roll, utan vetskapen om att det finns någon som BRYr sig. Det kan betyda mycket mer än du kanske tror…

Share

Gav barnen en härlig badsommar

SONY DSC

Foto: Mariah Talbot

 

– Jag har köpt ny bil!
Det var det första Peter sa när han klev in genom dörren.
Han strålade av lycka.
– Och vet du vad jag mer har gjort, fortsatte han ivrigt. Jag gav den gamla bilen till Karlssons. Den är besiktigad och skattad till nästa år. Nu kan Eva sticka iväg med barnen precis när hon vill.

Världen stannade upp en liten stund.
Tid och rum upphörde.
Vilken otroligt fin gest!

Både Peter och jag känner familjen Karlsson. Vi har pratat om dem många gånger. Önskat att vi kunde göra något mer för dem, än det vi redan gjort. Pappan i familjen avtjänar nu ett fängelsestraff. Misshandeln av Eva och barnen hade pågått under många år. En dag åkte han äntligen fast. Personal på sjukhuset fattade misstankar och larmade polisen. De trodde inte på Evas historia om att hon trillat i trappen igen. Eftersom Eva varit sjukskriven under långa perioder på grund av misshandeln så var deras ekonomi i botten. Att köpa bil var inte att tänka på.

Peter berättade för mig att även hans pappa misshandlat både honom, hans bror och hans mamma. Men han hade aldrig åkt fast. När Peter var 12 år hade mamman äntligen tagit mod till sig och lämnat honom. Det han minns mest från tiden som följde är att de alltid hade ont om pengar. Mamman hade två jobb för att klara ekonomin. De hade sällan råd att göra några utflykter och semestrarna fick de vara hemma på gården som vanligt.

Jag tror inte Peter är miljonär idag. Det finns säkert många andra saker han hade kunnat göra, för sig själv eller sin egen familj. Men, han hade tänkt igenom det här noga och hans hustru hade också tyckt att det var en fin idé.
– Jag tänkte på barnen, sa Peter. De är ju helt oskyldiga och har redan lidit nog. Om jag kan bidra till att de åtminstone kan åka och bada nu i sommar så betyder det mycket mer än de tiotusen som jag kanske hade fått för bilen.
– Jag gjorde en sak till, sa Peter och sken upp igen. Jag fyllde bensintanken.
Jag har aldrig tidigare sett honom så lycklig som när han berättade det här. Nu när jag tänker tillbaka på historien så minns jag att Peter verkade vara mest glad över att ha kunnat ge Eva och hennes barn sin begagnade bil. Han pratade inte så mycket om sin nya.

Du vet väl om att det är vetenskapligt bevisat att vi mår bra när vi BRYr oss? Lyckohormoner utsöndras.
Men du behöver inte göra så stora gester som att skänka bort en bil. Små gärningar kan också göra stor skillnad. Imorgon ska jag berätta hur en grannes överblivna köttfärspaj räddade mig när jag hade riktigt ont om pengar.

Share