Följetongen om Amelia del 2: Mamma Sofia berättar

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

För sju år sedan gifte jag mig med en man som skulle förstöra mycket i mitt och mina barns liv. Jag var så förälskad att jag inte såg varningssignalerna i Oskars beteende. Så fort vi hade gift oss blev det tydligt. När jag var gravid med Amelia började misshandeln. Efter varje gång lämnade han mig gråtandes och rädd i en hög på golvet. Både jag och mina barn från tidigare äktenskap var livrädda för Oskars våldsamma humör.

Vid flera tillfällen tog jag min tillflykt till släktingar, grannar eller vänner. Oskar hade många vänner inom polisen så jag vågade inte gå dit. Jag tänkte att om jag bara lyckades få ihop lite pengar så skulle jag kunna sätta både mig och mina barn i trygghet.

Oskars enorma kontrollbehov gjorde att han även plågade mig på mitt jobb. Han ringde flera gånger om dagen för att kolla upp mig och klaga på barnen.

Måttet var rågat när jag för en gång skull gått ut med vänner och min äldste son ringde upp mig gråtandes “mamma jag är rädd.” Ingen vill höra sitt barn säga det. I bakgrunden hörde jag Oskars arga röst “Du och din jävla telefon”. Det hördes tydligt att han var berusad igen.

Det var dagen som jag beslutade mig för att jag måste rädda mig själv och mina barn. Jag skulle aldrig mer låta Oskar dra min son i håret. Han skulle aldrig mer få tala om hur värdelösa de var.

Jag försökte vara kvar i A-stad en tid. Men jag var otroligt rädd för att för stöta ihop med Oskar. Mitt nätverk och min mamma fanns i B-stad. När det ordnade sig med bostad i B-stad bestämde jag mig för att flytta dit.

Den trygghet jag till en början kände när jag flyttat blev kortvarig. En av Oskars kompisar tog kontakt med mig efter ett tag. Hon undrade hur vi hade det och uttryckte sin oro.

– Du har att göra med en mycket sjuk man. När han blir besatt av någon eller något så ger han inte upp.

Jag insåg inte då hur rätt hon hade. Men jag blev snart varse att hon hade rätt. Oskar terroriserade mig ännu mer efter separationen. Det gick inte att ha en normal konversation med honom. Hans kontrollbehov tog sig absurda uttryck.

Mina barn for mycket illa under vårt korta äktenskap. Det värsta är att det fortfarande pågår! Det går inte att beskriva den smärta både jag och min övriga familj känner när Amelia måste tillbaka till sin pappa. När hon är här berättar hon dessutom för sina syskon vad han gör med henne, något de mår fruktansvärt dåligt av. De tar också illa vid sig av hennes översexualiserade beteende. Min äldste son har svåra sömnproblem och drömmer mardrömmar. Han mår så pass dåligt att han går i terapi.

Själv försöker jag lägga mina egna känslor åt sidan just nu. Det tar oerhörd kraft att hela tiden försöka tänka ut vad som blir bäst för henne i slutänden. Socialtjänsten på orten där pappan bor har helt dömt ut mig. Jag är livrädd för att de placerar Amelia i familjehem.

~~~~

Imorgon fortsätter följetongen och då berättar jag hur det kom sig att Sofia förlorade vårdnaden när hon följde lagen. En förälder är enligt föräldrabalken 6 § 1 skyldig att skydda barnet från kränkande behandling och ge barnet en trygg livssituation.
//Agneta

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *