Kategoriarkiv: Amelia

Mors dag!

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Alla mammor förtjänar att hyllas på mors dag, men det finns flera mammor som jag tänker extra mycket på idag.

Jag tänker extra mycket på dig som misshandlades av dina barns far. Pappan fick vårdnaden om barnen trots att de bevittnat misshandeln och till och med fått brottsofferersättning. Nu får du inte ens träffa dina barn.

Jag tänker extra mycket på ”Mamma ett”, ”Mamma två” och ”Mamma tre”. Ni fick inte hjälp av samhället att skydda era barn när det uppdagats att barnens pappor förgripit sig på dem. När ni skyddade era barn på eget bevåg sattes ni i fängelse, trots att ni gjorde vad varje förälder är skyldig att göra.

Jag tänker extra mycket på dig som inte får träffa din dotter som är fosterhemsplacerad. Er socialtjänst har kritiserats 23 gånger av 7 myndigheter för hur de har handlagt ert ärende. Men för dig och din flicka har ingen förändring skett.

Jag tänker extra mycket på dig som kämpat åtta år för din son ”Robin”. Socialtjänsten har lagt ner stora resurser på att bevisa att ingenting har hänt trots att pojken gång efter gång visat skador på sin kropp och berättat om den misshandel som pappan utsätter honom för. Läkaren som tittat på skadorna på pojkens rygg menar att det ser ut som brännmärken efter en cigarett.

Jag tänker extra mycket på dig som just nu sitter häktad för egenmäktighet med barn. Du kunde helt enkelt inte stå ut med att höra dina barn berätta om de övergrepp som pappan utsatte dem för. Då han fick vårdnaden så gick du under jorden med barnen. Ditt gömställe avslöjades, du häktades och dina barn fick genast flytta tillbaka till pappa.

Jag tänker extra mycket på Amelias mamma. Även du har förlorat vårdnaden om ditt barn. Trots att din dotter berättar för flera olika människor vad pappa gör med henne så tar socialtjänsten inte anmälningarna på allvar. De menar att deras uppgift är att skydda vårdnadshavaren.

Jag tänker extra mycket på Anders mamma. När du förlorade vårdnaden och Anders vägrade åka till pappan som misshandlat honom så kom polisen och socialtjänsten för att hämta honom. Hämtningen tog över 1,5 timme för Anders gömde sig bland annat under sängen.

Listan kan göras lång med mammor som jag tänker extra mycket på idag och som är värda extra många hyllningar. Ni har flera saker gemensamt:
– Ni är kloka och välutbildade
– Misshandeln eller övergreppen på era barn har bekräftats av någon expert exempelvis barnpsykolog
– Ni har satt era barns trygghet och säkerhet främst
– Ni har förlorat vårdnaden trots att ni varit skötsamma och ansvarstagande

Det är för era barn som vi inom BRY fortsätter att kämpa för att skapa förändring. Vi sätter den ena foten framför den andra och går framåt.

För dig som inte är insatt i hur barns rättsskydd brister i Sverige idag så verkar ju de olika fallen här ovan helt osannolika. Men detta pågår i Sverige 2016. Det är hög tid för #BRYrevolution. Bli medlem, följ oss på Facebook, sprid detta inlägg och framför allt öppna ögonen och se att detta sker mitt ibland oss. Börja prata om det!

Share

Varför berättar inte Amelia?

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Mycket kortfattad bakgrund:
Amelias mamma misshandlades av Amelias pappa. De separerade. Efter umgängen med pappan visar Amelia tecken på att vara utsatt för övergrepp och misshandel av pappan. Mamman chockas och tar med sig sin dotter till sitt andra hemland. Pappan anmäler henne för ”egenmäktighet med barn” och mamman döms i svensk domstol. Pappan får vårdnaden trots att misstankarna kvarstår och trots att socialtjänsten på mammans nya ort anser att Amelia behöver skyddas från fadern. Socialtjänsten på pappans ort har däremot inte agerat på någon de anmälningar som inkommit. I somras rymde Amelia hemifrån sin mamma och sina syskon när det blev dags för att åka tillbaka till pappan. Socialjour och polis hittade henne och förde henne skrikandes och gråtandes tillbaka till pappan.
Läs gärna tidigare inlägg här.

En månad efter att socialjouren överlämnat Amelia till pappan beslutar sig socialtjänsten på pappans ort för att utreda Amelias situation. Tre socialsekreterare avsätter två dagar för att resa till Amelias mamma.  Det är en lång resa. Övernattning är nödvändig. Socialtjänsten låter pappan besluta att Amelia inte får sova över hos sin mamma och sina syskon. Hon får istället sova tillsammans med en annan person som pappan känner.

Under två dagar får Amelia träffa sin mamma och sina syskon i Barnahusets lokaler. Amelia skulle ges ytterligare tillfällen att prata. Detta var också första gången som socialtjänsten lyssnade på Amelias syskon.  Amelia satt med i rummet när de återgav vad hon hade berättat och vad de hade sett henne göra.  Hon var inte sig själv, hon satt mest tyst. Endast en gång protesterade hon mot det som berättades och utbrast ”det har jag inte sagt”. Ibland sade hon ”jamen då skojade jag ju bara” eller ”fast han gör mig inte SÅÅ illa”.

Hennes syskon gavs också möjlighet att berätta hur de hade upplevt tiden tillsammans med Amelias pappa. Trots att det gått flera år sedan de separerade är det vissa minnen som etsat sig fast.

Bortsett från samtalen på Barnahuset fick hon också komma hem till mamma en stund. Under dessa två timmar satt socialsekreterarna i vardagsrummet. Fadern hade instruerat dem om att Amelias tid med sina syskon och sin mamma skulle övervakas – hela tiden.  Sedan var det dags att åka hem till pappa igen.

Amelia har berättat och visat upp hur hon har det hos pappan – för flera olika personer.
Hon har inte bara berättat.
När ingen myndighet tagit henne på allvar har hon agerat på det enda sätt hon kunde komma på – hon rymde när det blev dags att åka tillbaka.
Mamman står med bakbundna händer. Om hon skyddar sitt barn på eget bevåg igen, riskerar hon fängelsestraff.
Amelia har straffats hårt varje gång hon har berättat eller agerat.
Hon har ryckts bort från sin mamma och sina syskon.
Och, för varje gång hon har berättat så har hennes träffar med mamman blivit allt glesare på grund av att pappan dragit in umgänget.
Hur kan någon tro att Amelia ska våga berätta igen?

OBS! Amelia är ”bara” ett exempel på hur verkligheten ser ut för alltför många barn i Sverige idag. Tycker du som jag, att det är dags för #BRYrevolution? Stöd då gärna vår verksamhet ekonomiskt. Alla bidrag är välkomna – stora som små.
Bankgiro: 124-1454 eller
Swisha till 123 589 76 81

Tillsammans kan vi skapa ett tryggt samhälle för våra barn!

Share

Amelia förhörs av polis

Foto: Mariah Talbot

Foto: Mariah Talbot

Baserat på det som Amelia berättat och visat upp under sommaren gjorde hennes mamma en ny polisanmälan mot pappan. Det kom att bli hennes andra polisanmälan mot honom. Amelia kallades snabbt till förhör. Varken polis eller socialtjänst ifrågasatte att det var pappan som både lämnade och hämtade henne på polisstationen. Han är också den som informeras om vad som framkommer under förhöret. Pappan, det vill säga den misstänkte får full insyn i utredningen. Han har enskild vårdnad.

Polisutredningen lades ned i brist på bevis.
Amelia hade inte berättat något…

Jag vill att du ska veta att här i Sverige leder så gott som 0% (noll procent!) av alla anmälningar om sexualbrott mot barn under sex år ens vidare till åtal. Bevisbördan är alltför hög. Jag känner till förskolebarn som berättat både om misshandel och sexuella övergrepp i polisförhör. De har berättat på sitt sätt. Men, de har oftast inte kunnat ge detaljer såsom hur ofta, eller hur många gånger det skett. Man lägger helt enkelt alltför stor börda på barnet.
Amelia är 7 år.

Du kan läsa mer om Amelia här.

Share

Fyra veckors tystnad

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Efter att Amelia hade hämtats av polis och socialtjänst och överlämnats till sin pappa gick det hela fyra veckor innan hon fick ha kontakt med  sin mamma och sina syskon igen. Pappan förklarade senare i förhandling i tingsrätten att Amelia behövde ”avprogrammeras” från modern.

Det var en mycket traumatisk upplevelse för hela familjen att se lilla Amelia föras bort mot sin vilja. Än värre var det att ingen av dem tilläts ha kontakt med henne. De försökte ringa för att höra att hon var okej, men fick aldrig något svar.

Syskonen mådde mycket dåligt. Särskilt den storasyster som hade rymt tillsammans med henne. Både hon och den äldre brodern fick problem att sova på nätterna. De kände ju Amelias pappa väl. De hade bott tillsammans och bevittnat hur han hade misshandlat deras mamma. Amelia hade dessutom berättat för dem vad han gjorde med henne.

Jag har själv sett hur även omgivningen påverkas när myndigheterna brister att skydda utsatta barn. De lider ofta i det tysta. Syskon, skolkamrater med flera barn drabbas när de får höra eller se sin kompis fara illa. Polishämtningar av barn borde förbjudas helt och hållet. I de fall det finns goda anledningar att hämta barn så borde det kunna ske på annat sätt.

Jag känner också till mor och farföräldrar som har brutits ned och ibland fått exempelvis hjärtinfarkt för att de inte orkar med vetskapen om att deras barnbarn inte får stöd från samhället. Det räcker att ha känna till att barnet utsatts för misshandel eller övergrepp. Det är smärtsamt nog. Men att på toppen av det veta att barnet tvingas stanna kvar i helvetet kan vara det som gör att det blir för outhärdligt att bära.  Det blir övermäktigt helt enkelt.
För att inte tala om hur det här påverkar de mammor och pappor som kämpar för att skydda sina barn.
Det återkommer jag till i inlägg längre fram.

Avprogrammering är förresten ett ord som jag ser användas allt mer ofta av socialtjänst och i domstolar. Det används med innebörden att barnet skall avprogrammeras från den förälder som anmält misstanke om att den andra föräldern utsätter barnet för misshandel eller övergrepp. Man klipper kontakten helt med den förälder som anmäler, kortare eller längre tid. Ofta är det upp till den misstänkta förövaren att avgöra när det är dags för barnet att träffa den andra föräldern.
Barn som berättar, och som inte får stöd av myndigheterna drabbas med andra ord på de mest fruktansvärda sätt.

Share

Fortsättningen om Amelia

26 juli rymde Amelia, 7 år, tillsammans med sin syster. Hon var rädd för att åka tillbaka till sin pappa och gömde sig därför tillsammans med sin storasyster när det var dags för hämtning. De lämnade den här lappen efter sig:

IMG_1320Några timmar senare hittades de av polis som körde henne till socialjouren. På ett bryskt sätt överlämnade myndigheterna henne till pappan, utan att hon fick möjlighet att säga hejdå till varken sin mamma eller sina syskon. Hon grät och skrek om vartannat.

Tre månader har gått. Under den här tiden har socialtjänsten på pappans ort agerat på sätt som gjort att vi började känna hopp. Vi började tro att de äntligen lyssnade på flickan. Men tiden bara går utan att det händer något radikalt. Tingsrätten avvaktar den ena socialtjänsten som inväntar familjerätten som inväntar socialtjänst nummer två som inväntar polisutredningen. Hängde du med? Det gör inte jag heller. Ingen vågar fatta beslut. Ingen tar ansvar och Amelia trillar mellan stolarna. Du kan läsa mer här.

Det finns flera anmärkningsvärda detaljer i hur det här fallet har handlagts. Därför fortsätter jag nu med följetongen om Amelia. Jag berättar för att du ska få inblick i hur myndigheternas brister påverkar enskilda barn. Amelia, som egentligen heter något annat, är bara ett exempel… Jag skriver för att du ska få upp ögonen för att det är dags att gå samman och skapa förändring.
Situationen är så illa att det är dags för #BRYrevolution!

Share

Hjälp till att reformera socialtjänsten! #BRYrevolution!

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot


– ”Men mamma, varför gör du så här med mig? Varför får jag inte stanna hos dig och mina syskon?” Pojken skrek och grät om vartannat. Jag hörde bildörrar smällas igen. Förtvivlad gråt, tumult, höga röster som jag inte kunde urskilja. Anders mamma hade tagit emot mitt samtal när jag ringde och lät den vara uppkopplad samtidigt som hon kämpade för att rädda sin son. Genom telefonen blev jag vittne till en grym polishämtning av ett litet barn.

Ett ögonvittne på plats berättade senare att hon aldrig kommer att glömma det hon såg. Hon har fortfarande mardrömmar om den förtvivlade och rädda lilla killen som gömde sig under sängen, de arroganta socialsekreterarna och de stressade poliserna. De hade fräst till mamman och sagt:
– ”Det är bäst för din egen skull att du ser till att pojken följer med oss. Annars vet du aldrig när ni får ses igen.”

När polisbilen kört iväg, med Anders i baksätet mitt emellan två socialsekreterare plockade mamman upp telefonen. Hon var helt förtvivlad.
”Vad har jag gjort mot mitt eget barn?” upprepade hon om och om igen.
Ingen av oss kunde hålla gråten tillbaka. Medan mina egna tårar rann ner för mina kinder försökte jag lyssna på hennes osammanhängande berättelse. Det hade kommit sex tjänstemän till henne denna kväll. Fyra socialsekreterare och två poliser. De hade kommit för att hämta hennes yngsta barn och köra honom till pappan som fått vårdnaden om honom. Domstolen hade beslutat om polishämtning eftersom Anders vägrade att åka dit. Både han och hans äldre systrar hade berättat om den misshandel och de övergrepp som pappan utsatte dem för. De äldre barnen skulle få bo kvar hos mamman men inte lilla Anders.

En månad tidigare hade jag pratat med en annan mycket förtvivlad mamma vars sju-åriga dotter Amelia också hade hämtats av socialjour och polis. Även här var det liknande bakgrund. Flickan hade berättat vad som hände hos pappan. Socialtjänsten på mammans ort tog flickans ord på allvar och menade att hon behövde skyddas från pappan. Han misstänktes förgripa sig på sin dotter. Socialtjänsten på pappans ort menade att han var en bra pappa och hävdade att mamman gjorde falska anklagelser. Tingsrätten gav pappan vårdnaden. Under ett umgänge hos mamman rymde flickan när det var dags att återvända till pappan. Polisen var snabbt på plats. Återigen förde de ett vilt protesterande barn tillbaka till en misstänkt förövare.

De två barn du nyss läst om är bara exempel på många, många barn som far riktigt illa när myndigheterna brister. Varje vecka får vi i BRY – Barns Rättsskydd flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar. Värst är det när det handlar om våld inom familjen. Allt oftare ser vi hur de som anmäler förlorar vårdnaden till den som misstänks misshandla och förgripa sig. Ibland får till och med en misstänkt förälder vårdnaden trots att det pågår förundersökning om det misstänkta brottet. Barnens egna berättelser är det ingen som bryr sig om.

Vi svenskar vill oftast inte se att barn utsätts för misshandel och sexuella övergrepp hemma på den egna gatan. Vi blundar och skyller på ”familjeangelägenhet”. Detta i kombination med att personal på ansvariga myndigheter saknar den specialistutbildning som krävs för att upptäcka utsatta barn får katastrofala följder för barnen. De utsätts för trauma på trauma och får ingen hjälp. Det finns dessutom ingenstans att vända sig för att överklaga! Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden. Tillsynsmyndigheterna har visat sig vara tandlösa och deras kritik mot enskilda myndigheter innebär oftast ingen skillnad för barnet i fråga.

Socialtjänsten den myndighet som är värst. De larmar till och med själva om att det saknas personal och att de går på knäna. Många slutar för att de inte längre orkar. Komplexa ärenden där barn far mycket illa landar ofta hos nyutexaminerade socionomer som helt saknar nödvändig specialistkompetens. Det är kris!

Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? Att dessutom göra Barnkonventionen till lag är att göra det allt för lätt för sig. Vi har redan de lagar som behövs, problemet är ju att ingen lyssnar på barnen. Ingen vill tro att brott kan ha begåtts!

BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som pekar på vad bristerna består av och även visar på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Ett av våra grundläggande och självklara krav är att de som handlägger ärenden med utsatta barn skall ha adekvat utbildning!

Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution.
Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras!
Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det.
Tillsammans kan vi förändra detta.
BRY kommer att agera i olika steg för att kräva förändring.
Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.

Mot ljusare tider!

Agneta Bravélius
Grundare av BRY – Barns Rättsskydd
Författare av boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson

Share

Amelia: En liten ljusning

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

FÖLJETONGEN AMELIA

Det har nu gått exakt en månad sedan 7-åriga Amelia hämtades av polis och socialjour. Hon hade rymt tillsammans med sin äldre syster när hon skulle åka tillbaka till sin pappa. Polisen hittade dem och körde Amelia gråtandes, mot hennes uttryckliga vilja till pappan där hon misstänks fara illa.

Observera att Amelia är ett av alla de barn som polisen avsätter resurser för att hämta och föra tillbaka till den förälder som misstänks misshandla eller utsätta dem för sexuella övergrepp. Svenska myndigheter utsätter dessa barn för grov psykisk misshandel, traumatiserar dem och begår brott mot mänskliga rättigheter.
Du kan läsa mer om Amelia här.

Under den här månaden har vi följt Amelia men av olika anledningar har vi valt att inte rapportera det vi vet. Jag kan bara berätta att det ser ljust ut. Det verkar som om socialtjänsten där flickan bor nu tar alla orosanmälningar på allvar.

Fortsättning följer…

Share

Brott på brott mot mänskliga rättigheter

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Många socialsekreterare har svårt att sätta sig in i hur man som förälder reagerar när ens barn berättat att det utsatts för misshandel eller övergrepp av den andra föräldern. Alltför ofta hör jag, eller läser i utredningar att båda föräldrarna har skuld i att barn far illa exempelvis vid hämtning och lämning.

I fallet med Amelia anklagas mamman av socialtjänsten för att påverka Amelia negativt när hon ska lämnas till pappan. Man menar att det är mammans fel att Amelia skriker och gråter när hon ser sin pappa. Hon har inte gjort Amelia positiv nog!

Jag kan inte låta bli att tänka hur någon över huvud taget skulle klara av att tvingas lämna sitt barn till en pedofil eller till någon som misshandlar barnet på annat sätt.

Amelias mamma vet att hon inte har något val, precis som så många andra föräldrar runt om i landet. Om inte Amelia överlämnas till sin pappa så riskerar hon fängelse.  Hon har redan häktats och straffats en gång. 

Detta är inhumant och ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter på flera sätt,  både för den förälder som tvingas genomföra överlämningarna och för barnet som berättat eller på annat sätt visat tecken på misshandel.

Att detta pågår i Sverige 2015 är en stor skandal och det är därför vi måste gå samman för att kräva förändring.

Share

Amelia del 7: Nu behöver vi Din hjälp

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

BRY försöker nu få till stånd en lösning för Amelia genom kontakt med berörda myndigheter på olika sätt. Om vi inte når framgång kommer vi inom kort att meddela i vilken stad detta pågår och så står det var och en fritt att själv kontakta ansvariga.

Vi vill betona att Amelia är långt ifrån det enda barnet som far illa och utsätts för misshandel av svenska myndigheter. Hjälp oss gärna att trycka på media så att de lyfter upp dessa fall INNAN ytterligare barn får sätta livet till. Skriv till exempel till chefredaktörerna thomas.mattsson@expressen.se eller jan.helin@aftonbladet.se hänvisa till oss och be dem belysa utsatta barns situation och ställa politikerna till svars.

Kom ihåg att det är upp till var och en av oss att agera på olika sätt för att skapa förändring. Det räcker inte längre med att bara trycka ”gilla” på Facebook.
I syfte att skapa förändring bygger BRY nätverk genom BRY-grupper runt om i landet. Vill Du vara med?
Fler tips på vad Du kan göra hittar du här.

Om Du tycker det verkar besvärligt så försök då tänka dig in i dessa barns situation och påminn dig om att Du kan hjälpa till att rädda livet genom att göra NÅGOT.

Det räcker nu!

 

Share

AMELIA DEL 6: MYNDIGHETERNA HAR NU ÖVERLÄMNAT AMELIA TILL PAPPAN

 

Vi har precis fått besked om att en mycket förtvivlad Amelia har nu överlämnats av polis och socialjour till pappan. Hon skrek och grät och protesterade högljutt. Fick inte ens säga hejdå till mamma eller syskon.

Share