Kategoriarkiv: Anders

Hjälp Anders och hans syskon få en God Jul

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot

Ett år har gått sedan Anders senast fick träffa sin mamma. Två kontaktpersoner närvarade. Sedan dess har de enbart haft kontakt via Skype och samtalen har övervakats av pappan. Han har inte fått återvända till sitt pojkrum på 1,5 år.

Hur kan det komma sig?

Domstolen valde att separera Anders och hans syskon 2014. Två äldre syskon som vägrade träffa pappa fick bo kvar hos mamma. Anders, då 7 år, fick pappan vårdnaden om. Trots att barnen berättade om pappans misshandel så togs de aldrig på allvar. När han vägrade flytta så hämtades han av polis och socialtjänst. Socialtjänsten har sedan hävdat att Anders skall ”avprogrammeras” från sin mamma. Pappan, den misstänkte förövaren, kontrollerar idag umgänget helt och hållet. Tingsrättens dom om umgänge följs ej. Socialtjänsten har satt in kontaktpersoner, på pappans begäran, vid de träffar som varit.

Jag har följt detta fall under flera år. Här kan du läsa mer:
https://bit.ly/2Er2qDM  Anders mamma och syskon har förgäves kämpat själva under alldeles för länge för att få till normala träffar. Läs till exempel om Anders syster som vädjar om hjälp att få träffa sin bror och socialtjänstens svar till henne i somras:
https://bit.ly/2wNqYlV  Jag skickade detta till ansvariga politiker innan sommaren – ingen respons.

Hjälp oss protestera så att Anders får komma hem och träffa sin mamma och sina syskon i samband med julhelgen.

Socialtjänsten ska aktivt verka för att ett barn har en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. I fallet Anders har detta inte fungerat. Socialtjänsten gör allt för att begränsa barnets umgänge med modern, trots att hon inte är olämplig och har syskonen boende hos sig. Vi protesterar mot detta agerande och kräver att socialen lever upp till sina skyldigheter och aktivt börjar verka för att Anders får ett regelbundet och omfattande personligt umgänge med sin mamma och att han får komma hem till hennes bostad och träffa sina helsyskon där.

Du kan ändra texten i mailet om du önskar, men var noga med att använda samma ”ämne”. Eftersom alla mail till kommunen diarieförs så kan vi följa upp antalet protester.

Fortsättning följer…

//Agneta Bravélius

Maila till:

kommunen@emmaboda.se

Ämne: LÅT ANDERS KOMMA HEM TILL JUL

Jag kräver att Anders får komma hem till sin mamma och syskon på besök minst en dag under julhelgen. Antingen julafton, juldagen eller annandag jul.

Jag är medveten om att Anders egentligen heter något annat. Agneta Bravélius, BRY – Barns Rättsskydd har informerat följande personer om hans rätta identitet:
Maria Ixcot-Nilsson, socialnämndens ordförande
Therese Axelsson, socialchef
Anette Strömblad, kommunchef

Jag ser fram mot ett positivt besked.

Med vänlig hälsning,

 

 

Share

Ny vända innan valet

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Jag var inte nöjd med svaren jag fick från de politiska partierna. Därför har jag idag mailat följande.

2018-08-29

 

Till partiledarna i samtliga riksdagspartier,

 

Vad vill du säga till Elisa?

I juni skickade jag ut en enkät för att få veta hur ni ställer er till barns utsatta situation i Sverige idag. Jag påtalade de allvarliga brister som föreligger och ville veta:

  1. Vilken prioritet vill ert parti ge detta mycket akuta samhällsproblem?
  2. Vilka konkreta lösningar föreslår ert parti?
  3. Hur ställer sig ert parti till att inrätta en särskild barndomstol?

Samtliga partier har svarat, utom Liberalerna och Vänsterpartiet.

När jag läser era svar så inser jag att ni inte förstått hur samhällets bristande resurser påverkar de enskilda barnen. Trots att ni svarat att barns rättigheter är högt prioriterat, och att det är en av samhällets viktigaste uppgifter att skydda barn från att utsättas för fara och misshandlas så rimmar detta illa med verkligheten.

Så sent som igår larmade BRIS om att barns psykiska ohälsa ökar. Den kryper även nedåt i åldrarna. Antalet självskadebeteenden och självmord ökar. Bland våra barn! Samtidigt har landets BUP-mottagningar fått direktiv om att enbart ta emot de mest akuta fallen.

Det är säkert lätt att distansera sig från publicerade larmrapporter och statistik. Låt mig därför berätta om Anders*.

När Anders var sju år valde Tingsrätten att separera honom från hans mamma och systrar.

Pappan fick vårdnaden om honom medan hans äldre syskon fick bo kvar hos mamman. Detta beslut togs trots att barnen berättat att pappan utsatt dem för både misshandel och övergrepp.  Socialtjänst och domstol ignorerade orosanmälningar och vittnen. Flera organisationer protesterade – BRY, BRIS, Barnombudsmannen med flera.

Anders kunde inte förstå varför han skulle tvingas lämna den enda trygghet han kände till, eller varför han skulle skiljas från sina syskon.  När det blev dags att flytta vägrade han. Pappan begärde polishämtning av sonen, vilket socialtjänsten godkände. Domstolen fastställde beslutet. Den 21 augusti 2015 hämtades Anders från sitt trygga hem av två poliser och fyra socialsekreterare. Hämtningen tog två timmar på grund av att Anders gömde sig bakom soffan och under sängen. Han fördes bort av polisbil. Pappan, den misstänkte förövaren hade däremot inte ens tagits in till förhör.

Det tog lång tid innan pappan tillät Anders att ha kontakt med sin mamma. Till en början krävde han att två kontaktpersoner skulle närvara och övervaka umgängena. Fortfarande än idag, tre år senare, dikterar han villkoren för kontakten mellan Anders och hans syskon. Som längst har det varit uppehåll i kontakten i hela sju månader. Under den tiden har Anders inte ens fått ringa varken sin mamma eller sina syskon.

Eftersom pappan har enskild vårdnad så blir mamman inte informerad om han blir sjuk och hon får inte heller ut dokumentation från socialtjänsten. Hon följde lagen (Föräldrabalken) och agerade när hennes barn berättade vad de hade varit med om. För detta straffas hon, tillsammans med många andra föräldrar som kämpar för att skydda sina barn. Hon bortdöms vårdnaden och får inte ens insyn i sin sons liv. Vårt samhälle friar hellre den misstänkte än att skydda små barn som inte kan föra sin egen talan.

Även Anders syskon behandlas som brottslingar. En av systrarna, Elisa*, kämpar nu för att få träffa sin lillebror. Återigen är det den misstänkte förövaren som dikterar villkoren. Han vill att kontaktperson skall närvara, annars får hon komma hem till honom för att träffa lillebror när pappan är närvarande.

Vad väljer ett barn i en sådan situation? Att träffa sin förövare under otrygga former, eller att umgås med sin bror inför övervakare?

Utdrag ur Elisas dagbok:
Att möta min lillebror är något jag skulle göra vad som helst för. Han är ljuset, lyckan i mitt liv, det som håller mig flytande när jag känner att jag kommer drunkna. Ändå mår jag så förskräckligt när det väl händer, när min dröm går i uppfyllelse. Innan är jag rädd. Inte för soc tanterna, eller deras falska leenden, ärligt talat stör de mig knappt längre, utan för honom. Jag är rädd för att han har glömt bort hur man skrattar, hur man älskar, hur man springer av glädje och inte längtan att ta sig långt, långt bort. Att han har tryckt in sig i hörnet av klädgarderoben och gråtit, så där som jag minns att jag gjorde, rädd och ensam. Efteråt, när jag har sett att han ännu lever, att han ännu skrattar och finns, blir jag nedslagen av saknad, av tyngden hos ännu ett hejdå. Alldeles för många ligger redan tungt på mina axlar. Min mage pustar ut, gör mig medveten om alla spänningar jag byggt upp genom värk och illamående.

Socialtjänstens mail till henne: 
Självklart är meningen att umgänget mellan ”ANDERS” och dig ska påbörjas snarast och att det ska vara regelbundet. Enligt den  gällande lagstiftningen (Föräldrabalken) är vårdnadshavaren ansvarig för att barnet får kontakt med det lämpliga nätverket. I sitt beslut måste vårdnadshavaren ta hänsyn till barnets vilja och behov samtidigt som han är skyldig att förutse och förhindra risker för barnets väl. Med andra ord, socialtjänsten bestämmer inte om umgängesformer om inte en domstol beslutar någonting annat. Din pappa är ensam vårdnadshavare för ”ANDERS”, vilket innebär att han ensam beslutar om-, hur- och med vem ”ANDERS” umgås. 

Din pappa har uttryckt önskan om att ”ANDERS” kan umgås med er systrar. Han ställer vissa villkor, och de gäller både dig och ”ER SYSTER”, bl. a att umgänget ska ske i ”ANDERS” hem med omgivningar (menas trädgård) dit du och ”ER SYSTER” är välkomna och att ni inte ska vara budbärare mellan er mamma och ”ANDERS”. Du har uppgett ditt villkor att inte behöva umgås med din pappa och detta har han accepterat. Din pappa är ingen kontaktperson utan en förälder och vårdnadshavare. Det är i hans och ”ANDERS” hem som umgänge ska äga rum, vilket gör det självklart att det ska planeras tillsammans med honom. 

Att umgänge mellan ”ANDERS”, dig och ”ER SYSTER” skulle äga rum i ert hus i ”X-STAD” bestämmer inte jag utan din pappa. Däremot kan jag inte se att det är nödvändigt för att ”DIN SYSTER” ska kunna delta i umgänget. Ramplaneringen av träffar mellan ”ANDERS” och dig gäller även ”ER SYSTER”. Din mammas juridiska ombud har redan tagit kontakt med din pappa och han svarade henne med en inbjudan om umgänge till dig. I fortsättningen ligger ansvaret för att umgänget blir av på er pappa och er, dvs dig och ”DIN SYSTER”.

Med vänlig hälsning och önskan om en skön sommar!
”SOCIALTJÄNSTEN”

Socialtjänsten avsäger sig allt ansvar för att sammanföra syskonen trots att de själva skriver att barnens önskan ska tillgodoses.

Anders är endast ett av alla barn som står helt utan skydd i vårt samhälle idag. Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi kännedom om nya fall varje vecka. Men just i fallet Anders så behöver vi egentligen inte spekulera i om han utsatts för brott av sin pappa eller ej. Man delar inte på syskon på det sätt som i skett.  Detta förfarande i sig innebär ett brott mot mänskliga rättigheter på flera olika nivåer.

I valdebatten talar ni nu om hur ni ska lösa barn och ungdomars psykiska ohälsa som breder ut sig alltmer. Miljarder ska satsas på psykiatrin. Men det blir som att sätta plåster på ett redan infekterat sår. Vi måste ta reda på grundorsaken till att barn mår dåligt innan vi kan finna lösningar. Vi måste lyssna på barnen!

Jag har kontakt med Elisa. Hon är förtvivlad och undrar hur hon ska göra för att få träffa sin lillebror. Eftersom jag inte vet vad jag ska svara henne så ger jag er nu chansen att vända er direkt till henne. Vad ska hon göra? Vad vill du säga till henne och alla andra barn som trillat helt mellan stolarna i vårt land? Vi publicerar ditt svar, i skrift eller på film, i våra sociala medier.

* Anders och Elisa är inte deras riktiga namn.

P.S. Titta gärna på vår flash mob som vi arrangerade på Sergels Torg i söndags. Läs även min artikel som nyligen publicerades på både SVT Opinion och Dagens Juridik.

Bästa hälsningar!
Agneta Bravélius
Grundare och verksamhetsansvarig
BRY – Barns Rättsskydd

 

 

 

 

 

Share

”Anders” två år senare

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

”Anders” flyttades mot sin vilja hösten 2015 till sin pappa som misstänkts ha misshandlat och utsatt honom för sexuella övergrepp. Han blev hämtad av sex myndighetspersoner och kördes till pappa i polisbil. Hans två äldre syskon fick bo kvar hos mamma. Du kan läsa mina tidigare inlägg om honom här. 

Först efter tio veckor fick ”Anders” träffa sin mamma tillsammans med två kontaktpersoner. Det dröjde hela fyra månader innan han fick träffa sina äldre syskon.  Träffarna skedde till en början i en lokal på ett äldreboende. Han fick inte komma hem till mamma och syskon på sju månader. Det var för övrigt det enda hem han hade haft då han aldrig tidigare bott hos pappa.

Under hela förra sommarlovet fick han träffa mamma och syskon sex dagar tillsammans med kontaktperson. Umgänget har sedan långsamt trappats upp. Först efter 18 månader fick han sova i sitt gamla pojkrum igen, en natt per månad. Mellan träffarna får han varken ringa mamma, syskon, mormor eller morfar.

Socialtjänsten ansåg att ”Anders” skulle avprogrammeras från mamman som hade gjort det hon enligt lag (föräldrabalken) är skyldig att göra. Hon kämpade för sina barn när de berättade att pappan utsatt dem för misshandel och sexuella övergrepp. Hon var inte den enda som anmälde. Det gjordes anmälningar från BRIS och Barnombudsmannen med flera. Socialtjänsten ignorerade samtliga anmälningar.

Trots att tre syskon berättat om pappans misshandel och övergrepp så är det idag barnen och deras mamma som straffas och övervakas. Eftersom pappan fick vårdnaden så får mamman inte veta hur det går för honom i skolan. Hon får inte heller någon annan insyn i ”Anders” liv. De vet inte heller hur det blir med umgänget till hösten.

Mamman beskriver:
”Jag skriver/ringer varje dag till någon för att hjälpa min son!
Jag berättar om hur det fungerar i Sverige idag! Att lagarna måste ändras!
Att kunskapen hos vissa yrkeskategorier måste höjas!
Varför är det så svårt att lyssna/hjälpa/tro på ett barn som berättar om misshandel/övergrepp?
Men så enkelt att skydda/hjälpa pedofilerna/förövarna?
Alla måste hjälpas åt att ändra synsättet!
Jag vet inte vad jag ska skriva mer…”

Två år är en hel evighet i ett litet barns liv.
”Anders” är långt ifrån ensam i sin situation här i Sverige. Jag känner till många liknande fall. Gemensamt för alla dessa barn är att de har berättat, eller visat tecken på att vara utsatta för övergrepp eller misshandel. Det finns någon expert (t ex läkare eller barnpsykolog) som vittnat om att barnet varit utsatt. Dessa vittnen har sedan ignorerats av domstolen. Misstänkta brott bortförklaras in absurdum och vårdnaden övergår till den misstänkta förövaren…

Inom BRY laddar vi just nu för att bli en ännu vassare spjutspets. Det är dags för en revolution – #BRYrevolution. Mer info kommer inom kort. Vill du redan nu stödja vårt arbete med en tjuga eller mer så går det bra att Swisha till 123 589 76 81 eller göra insättning på vårt bankgiro: 124-1454.

Share

Mors dag!

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Alla mammor förtjänar att hyllas på mors dag, men det finns flera mammor som jag tänker extra mycket på idag.

Jag tänker extra mycket på dig som misshandlades av dina barns far. Pappan fick vårdnaden om barnen trots att de bevittnat misshandeln och till och med fått brottsofferersättning. Nu får du inte ens träffa dina barn.

Jag tänker extra mycket på ”Mamma ett”, ”Mamma två” och ”Mamma tre”. Ni fick inte hjälp av samhället att skydda era barn när det uppdagats att barnens pappor förgripit sig på dem. När ni skyddade era barn på eget bevåg sattes ni i fängelse, trots att ni gjorde vad varje förälder är skyldig att göra.

Jag tänker extra mycket på dig som inte får träffa din dotter som är fosterhemsplacerad. Er socialtjänst har kritiserats 23 gånger av 7 myndigheter för hur de har handlagt ert ärende. Men för dig och din flicka har ingen förändring skett.

Jag tänker extra mycket på dig som kämpat åtta år för din son ”Robin”. Socialtjänsten har lagt ner stora resurser på att bevisa att ingenting har hänt trots att pojken gång efter gång visat skador på sin kropp och berättat om den misshandel som pappan utsätter honom för. Läkaren som tittat på skadorna på pojkens rygg menar att det ser ut som brännmärken efter en cigarett.

Jag tänker extra mycket på dig som just nu sitter häktad för egenmäktighet med barn. Du kunde helt enkelt inte stå ut med att höra dina barn berätta om de övergrepp som pappan utsatte dem för. Då han fick vårdnaden så gick du under jorden med barnen. Ditt gömställe avslöjades, du häktades och dina barn fick genast flytta tillbaka till pappa.

Jag tänker extra mycket på Amelias mamma. Även du har förlorat vårdnaden om ditt barn. Trots att din dotter berättar för flera olika människor vad pappa gör med henne så tar socialtjänsten inte anmälningarna på allvar. De menar att deras uppgift är att skydda vårdnadshavaren.

Jag tänker extra mycket på Anders mamma. När du förlorade vårdnaden och Anders vägrade åka till pappan som misshandlat honom så kom polisen och socialtjänsten för att hämta honom. Hämtningen tog över 1,5 timme för Anders gömde sig bland annat under sängen.

Listan kan göras lång med mammor som jag tänker extra mycket på idag och som är värda extra många hyllningar. Ni har flera saker gemensamt:
– Ni är kloka och välutbildade
– Misshandeln eller övergreppen på era barn har bekräftats av någon expert exempelvis barnpsykolog
– Ni har satt era barns trygghet och säkerhet främst
– Ni har förlorat vårdnaden trots att ni varit skötsamma och ansvarstagande

Det är för era barn som vi inom BRY fortsätter att kämpa för att skapa förändring. Vi sätter den ena foten framför den andra och går framåt.

För dig som inte är insatt i hur barns rättsskydd brister i Sverige idag så verkar ju de olika fallen här ovan helt osannolika. Men detta pågår i Sverige 2016. Det är hög tid för #BRYrevolution. Bli medlem, följ oss på Facebook, sprid detta inlägg och framför allt öppna ögonen och se att detta sker mitt ibland oss. Börja prata om det!

Share

Hjälp till att reformera socialtjänsten! #BRYrevolution!

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot


– ”Men mamma, varför gör du så här med mig? Varför får jag inte stanna hos dig och mina syskon?” Pojken skrek och grät om vartannat. Jag hörde bildörrar smällas igen. Förtvivlad gråt, tumult, höga röster som jag inte kunde urskilja. Anders mamma hade tagit emot mitt samtal när jag ringde och lät den vara uppkopplad samtidigt som hon kämpade för att rädda sin son. Genom telefonen blev jag vittne till en grym polishämtning av ett litet barn.

Ett ögonvittne på plats berättade senare att hon aldrig kommer att glömma det hon såg. Hon har fortfarande mardrömmar om den förtvivlade och rädda lilla killen som gömde sig under sängen, de arroganta socialsekreterarna och de stressade poliserna. De hade fräst till mamman och sagt:
– ”Det är bäst för din egen skull att du ser till att pojken följer med oss. Annars vet du aldrig när ni får ses igen.”

När polisbilen kört iväg, med Anders i baksätet mitt emellan två socialsekreterare plockade mamman upp telefonen. Hon var helt förtvivlad.
”Vad har jag gjort mot mitt eget barn?” upprepade hon om och om igen.
Ingen av oss kunde hålla gråten tillbaka. Medan mina egna tårar rann ner för mina kinder försökte jag lyssna på hennes osammanhängande berättelse. Det hade kommit sex tjänstemän till henne denna kväll. Fyra socialsekreterare och två poliser. De hade kommit för att hämta hennes yngsta barn och köra honom till pappan som fått vårdnaden om honom. Domstolen hade beslutat om polishämtning eftersom Anders vägrade att åka dit. Både han och hans äldre systrar hade berättat om den misshandel och de övergrepp som pappan utsatte dem för. De äldre barnen skulle få bo kvar hos mamman men inte lilla Anders.

En månad tidigare hade jag pratat med en annan mycket förtvivlad mamma vars sju-åriga dotter Amelia också hade hämtats av socialjour och polis. Även här var det liknande bakgrund. Flickan hade berättat vad som hände hos pappan. Socialtjänsten på mammans ort tog flickans ord på allvar och menade att hon behövde skyddas från pappan. Han misstänktes förgripa sig på sin dotter. Socialtjänsten på pappans ort menade att han var en bra pappa och hävdade att mamman gjorde falska anklagelser. Tingsrätten gav pappan vårdnaden. Under ett umgänge hos mamman rymde flickan när det var dags att återvända till pappan. Polisen var snabbt på plats. Återigen förde de ett vilt protesterande barn tillbaka till en misstänkt förövare.

De två barn du nyss läst om är bara exempel på många, många barn som far riktigt illa när myndigheterna brister. Varje vecka får vi i BRY – Barns Rättsskydd flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar. Värst är det när det handlar om våld inom familjen. Allt oftare ser vi hur de som anmäler förlorar vårdnaden till den som misstänks misshandla och förgripa sig. Ibland får till och med en misstänkt förälder vårdnaden trots att det pågår förundersökning om det misstänkta brottet. Barnens egna berättelser är det ingen som bryr sig om.

Vi svenskar vill oftast inte se att barn utsätts för misshandel och sexuella övergrepp hemma på den egna gatan. Vi blundar och skyller på ”familjeangelägenhet”. Detta i kombination med att personal på ansvariga myndigheter saknar den specialistutbildning som krävs för att upptäcka utsatta barn får katastrofala följder för barnen. De utsätts för trauma på trauma och får ingen hjälp. Det finns dessutom ingenstans att vända sig för att överklaga! Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden. Tillsynsmyndigheterna har visat sig vara tandlösa och deras kritik mot enskilda myndigheter innebär oftast ingen skillnad för barnet i fråga.

Socialtjänsten den myndighet som är värst. De larmar till och med själva om att det saknas personal och att de går på knäna. Många slutar för att de inte längre orkar. Komplexa ärenden där barn far mycket illa landar ofta hos nyutexaminerade socionomer som helt saknar nödvändig specialistkompetens. Det är kris!

Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? Att dessutom göra Barnkonventionen till lag är att göra det allt för lätt för sig. Vi har redan de lagar som behövs, problemet är ju att ingen lyssnar på barnen. Ingen vill tro att brott kan ha begåtts!

BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som pekar på vad bristerna består av och även visar på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Ett av våra grundläggande och självklara krav är att de som handlägger ärenden med utsatta barn skall ha adekvat utbildning!

Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution.
Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras!
Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det.
Tillsammans kan vi förändra detta.
BRY kommer att agera i olika steg för att kräva förändring.
Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.

Mot ljusare tider!

Agneta Bravélius
Grundare av BRY – Barns Rättsskydd
Författare av boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson

Share

BRY har fans över hela världen :)

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Jag har nog blivit lite nördig när det gäller statistik som talar om hur många som läser mina inlägg, vem som läser och var ni finns.
En skogshuggare kan ju luta sig tillbaka när han avslutat ett arbetspass och tydligt se hur många träd han har avverkat och hur mycket som är kvar. I den här typen av jobb blir statistiken mitt kvitto på min arbetsinsats.

Jag kan därför stolt berätta att BRY har fans över hela världen 🙂 Varje världsdel finns representerad när jag kikar på statistiken. Enbart i USA finns det 250 personer som följer vårt arbete. Fantastiskt!

Antalet män som BRYr sig har ökat något. Det är vi glada för.

Det inlägg som nått flest läsare på vår Facebook-sida handlade om Anders. Det lästes av inte mindre än 120 000 personer. Den veckan nådde vi ut till närmare 200 000 läsare.

Oavsett vem du är och var du befinner dig så är jag så tacksam över att du följer vårt arbete. Alla behövs nu när vi går vidare med #BRYrevolution och skapar förändring för utsatta barn här i Sverige.

Fortsätt gärna att sprida inläggen. Ju fler vi blir desto snabbare kan vi skapa förändring 😉

Share

Vad gör vi nu?

Print Friendly, PDF & Email
SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Vi var många som kände både frustration, ilska och djup förtvivlan i torsdags när två poliser och fyra tjänstemän från socialtjänsten kom och hämtade åttaåriga Anders i polisbil. Det som myndigheterna utsatte den här lilla killen för innebar grov barnmisshandel och brott mot mänskliga rättigheter på flera olika sätt. Det kan ALDRIG vara acceptabelt att hämta ett barn med polis under liknande former. Ändå sker detta om och om igen här i Sverige.

Vi har blundat för detta länge nog nu!

När noshörningarna vädrar fara sätter de sina ungar i mitten och bildar en skyddande cirkel runt dem med nosarna vända utåt. På liknande sätt kommer BRY att agera när myndigheterna brister.
Såsom exempelvis Greenpeace kommer vi att agera fredligt, men mycket bestämt. Vi tar ställning för barnen och BRYr oss. Efter att vi tagit reda på fakta runt det enskilda barnet plockar vi fram vårt civilkurage och agerar. Eftersom det brister genom i princip hela landet så behöver vi sprida ut oss. Vi behöver många ideella krafter i vårt nätverk. Vi har redan startat BRY-grupper i Eskilstuna, Eslöv, Västerås, Göteborg, Nacka och Malmö. Hör av dig om du vill vara med i någon av dessa grupper eller om du vill starta egen BRY-grupp på din ort. Det är viktigt att inse att vi kan förändra vårt samhälle genom att gå samman och plocka fram vårt civilkurage. Men vi behöver bli många, många fler. Du är välkommen att ta maila oss på info@barnsrattsskydd.se om du vill vara med i vårt förändringsarbete.

Nästa grupp som startar är i Nybro. Där finns den socialtjänst som handlagt ärendet ”Anders”.

Vi fortsätter att agera för Anders på olika sätt samtidigt som vi agerar för att skapa beständig och rikstäckande förändring.

Senare i veckan ska jag försöka förklara hur det kan komma sig att det kan gå så snett i fall som Anders med flera.

Share

Sex myndighetspersoner hämtade åttaåriga Anders

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC

Igår hämtades Anders av sex myndighetspersoner, två poliser, två tjänstemän från socialtjänsten i Nybro och två från socialtjänsten i Emmaboda.

Den avtalade tiden var 18.00 men de kom först 18.30.
Anders kröp först under ett skåp för att gömma sig och sedan under sin systers säng. Han ville inte åka. När någon myndighetsperson försökte säga att det här är till det bästa svarade han
– Hur vet ni det? Ni fattar inte! Ni har inte varit där! Jag vill inte till pappa. Han slår mig. Skulle du själv vilja åka till din pappa om han slog dig?
Anders var helt förtvivlad och grät.

Socialtjänsten lade över ansvaret på Anders mamma.
– Det här är ditt jobb. Det är ditt ansvar att se till att Anders kommer in i bilen. Annars blir det inte bra för umgänget mellan er i framtiden.

När mamman till slut fick in Anders i bilen sa han
– Men mamma, vad gör du? Mamma, du ska ju hjälpa mig!

Klockan 20.30 körde polisbilen iväg. I bilen satt två poliser, två tjänstemän från socialförvaltningen och Anders åtta år.

Jag var själv inte på plats utan händelseförloppet har återgivits av vittnen på plats. Det finns dessutom dokumenterat på film.

Just nu finner jag inga fler ord.
Jag kan bara tillägga att Anders är bara ett av många, många barn som far riktigt illa på grund av myndigheternas misshandel. Vi måste gå samman och agera för att skapa förändring.

Stöd vårt arbete genom att sätta in valfritt belopp på
BG: 124-1454 eller
Swish 123 589 76 81.

Här kan du läsa mer om Anders.

Share

Myndigheten som kan stoppa vansinnet

Print Friendly, PDF & Email


Foto: Mariah Talbot

Foto: Mariah Talbot

OBS! Det finns en myndighet som kan stoppa detta vansinne:
Socialtjänsten i Nybro 0481-45 000
Dunderbergsgatan 2, 382 80 Nybro

Anders ska hämtas av polis ikväll kl 18.00.

Kom ihåg att Anders i själva verket heter någon annat men man kan hänvisa till den 8-åriga pojke som nu ska skiljas från sina syskon.

I det här fallet behöver vi egentligen inte ens spekulera i om det har förekommit något brott eller ej. Man delar inte på en syskonskara på detta vis! Det som sker är en skam för vårt land.

Läs mer om Anders här.

 

Share

Polisen hämtar Anders imorgon!

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC

Foto: Mariah Talbot

Igår ringde polisen till Anders mamma. De ville hämta honom samma dag. Hon bad att få uppskov, för att förbereda Anders och få möjlighet att säga farväl. Efter att polisen hade fått medgivande från pappan (= den misstänkte förövaren) beslöts att hämtning skulle ske imorgon torsdag istället. Om mamman inte släpper iväg Anders riskerar hon fängelsestraff för egenmäktigt förfarande med barn.

Mamman kan inte tala om för Anders när de kommer att ses igen, för de vet hon inte. Enligt en av socialtjänstens utredningar skall Anders ”avprogrammeras från modern”. Observera att förskolepersonalen uppfattar Anders som en ”pigg och glad” pojke som utvecklas åldersadekvat, enligt samma utredning. Vad ska han avprogrammeras från?

Varken domstol eller socialtjänst har tagit hänsyn till att man splittrar en syskonskara. Anders äldre syskon ska bo kvar hos mamman.

I dagsläget går det inte att överklaga någon dom. Mammans advokat menar att man måste vänta till dess att pojken är överflyttad och det framkommit nya uppgifter. Man kan ju undra över hur, och till vem, det skulle kunna komma fram nya uppgifter när den här lilla knatten nu flyttar till ny ort, ny skola och ny vårdnadshavare. Senast Anders (8 år) träffade sin pappa var för 18 månader sedan.

Läs mer om Anders här.

Fortfarande med djup förtvivlan,
Agneta Bravélius

 

Share