Kategoriarkiv: Barns rättsskydd

Socialtjänsten ignorerar experter

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot

Det har gjorts flera orosanmälningar avseende sjuåriga Elias. Om dessa hade tagits på allvar hade Elias och hans mamma inte behövt befinna sig på flykt nu.

Läs Hans Cagnells utlåtande:

Undertecknad är socionom (1974) och legitimerad psykoterapeut (1986) och har arbetat inom barnpsykiatri och vuxenpsykiatri sedan 1974 som kurator, psykoterapeut, handledare och enhetschef. För närvarande är jag anställd vid Norra Stockholms Psykiatri.

Jag har vid ett flertal tillfällen de senaste månaderna träffat Elias hemma hos hans mamma, och han har då berättat vad som pågår när han vistas hos sin pappa – saker som väcker stor oro hos mig och som jag därför vill framföra till de sociala myndigheterna och andra berörda i förhoppningen att dessa myndigheter ska vidta åtgärder för att skydda pojken.

Elias har många gånger sagt till mig att han inte vill vara hos pappan. Orsaken är att pappan studerar Elias nakna bak och hans snopp, och varje kväll och ibland även på mornarna ”drar pappa i sin snopp” och Elias drar då i sin egen snopp. ”Jag vill inte det, men pappa vill det”, säger pojken, som alltså känner sig tvingad att onanera samtidigt med pappan. Detta kan uppenbarligen pågå länge, för Elias har fått så ont i snoppen att den blivit blåsvullen och sårig, vilket jag sett på bilder som mamman tagit. Pappans sexuella övningar med pojken är ytterst upprörande. Det utgör naturligtvis sexuellt umgänge med barn, vilket är olagligt.

Elias har för det andra berättat för mig att pappan och de tre vuxna halvsyskonen slår honom hårt i ansiktet, på kroppen och på armar och ben. Elias har själv visat mig många blåmärken på hela kroppen, och jag har sett alla de bilder som mamman tagit av pojkens blåslagna kropp. Elias säger att pappan och halvsyskonen har försökt tvinga honom att säga att det är mamma som slår honom. Men det vägrar han säga. Elias utsätts alltså för regelbunden och grym fysisk misshandel, vilket även det är olagligt.

För undertecknad som erfaren socionom och psykoterapeut är det hela solklart: Elias är utsatt för dagliga sexuella övergrepp av pappan och för regelbunden fysisk misshandel av pappan och de tre vuxna halvsyskonen. Detta måste omedelbart stoppas.

Elias bör snarast flyttas till mamman, som är en mycket kärleksfull mor, och som bör få ensam vårdnad om pojken. Pappan bör inte få umgängesrätt med pojken.

Intyget kom till socialtjänsten Östermalm i februari 2018, tillsammans med ett läkarutlåtande, som beskrev skador på pojkens könsorgan, och en skrivelse från en nära släkting, som visade att den misstänkte uppvisat sadistiskt beteende redan som barn.

Skrivelserna tvingade socialtjänsten att göra polisanmälan, som snabbt lades ner i samförstånd med Barnahus Stockholm. Sedan tystades problemet ner genom förhör med pojken i närvaro av den misstänkte. Då vågade pojken inte säga något. Därefter kunde chefen för barn- och ungdomsenheten meddela tingsrätten att de inte kunde verifiera uppgifter om övergrepp. Så fick den misstänkte pedofilen vårdnaden.

Hans Cagnell kommenterade socialtjänstens agerande så här: ”För mig som socionom och legitimerad psykoterapeut med över 40 års yrkeserfarenhet framstår socialsekreterarnas behandling av Elias som grovt oskickligt, på gränsen till tjänstefel. ” Därför kräver Annas ombud att chefen för barn- och ungdomsenheten vid socialförvaltningen Östermalm åtalas för skyddande av brottsling och underlåtenhet att avvärja rättsfel, samt att verksamheten vid Barnahus Stockholm utreds.

Elias heter i själva verket något annat.

Läs gärna mer om Elias:
25/11: Tvingas gömma sig för att skydda sitt barn
27/11: Annas ombud avslöjar rättsskandalen 
2/12: Inspelat telefonsamtal mellan Monica Dahlström-Lannes och ansvarig åklagare

 

Share

30.000:- i böter varje helg barnen vägrar åka

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

 

Barnen vägrade åka till pappa som misshandlat dem och mamman.
Nu ska hon böta 105.000:-!
Dessutom höjs böterna till 30.000:- för varje kommande helg som barnen vägrar.

Inför förhandlingen om verkställighet avvisade tingsrätten de vittnen som stod på barnens sida med motiveringen att de inte såg vad de skulle kunna tillföra.
Nu är beslutet fattat. Barnen ska till pappa varannan hel helg!

Ur protokollet från tingsrätten:
”Det ställs mycket höga krav på den förälder i detta avseende och det har till och med sagts att en vårdnadshavare/boendeförälder kan behöva ’bära ut barnet i det fall barnet vägrar att följa med umgängesföräldern för umgänge’ (se Mats Sjösten, Vårdnad, Boende och Umgänge, fjärde uppl., s. 276 f.).”

I detta fall rör det sig om tre barn som till och med rymt hemifrån när det blivit dags att åka. Varje förälder förstår att det är en ren omöjlighet att bära in en vägrande nioåring samt två mindre barn i bilen. Barn som dessutom redan är traumatiserade och mår dåligt. Mamman har begärt att barnen ska få hjälp på BUP-mottagning men pappan vägrar.

Vid ungefär samma tidpunkt som förhandlingen om verkställighet hölls i tingsrätten gjorde familjerätten en orosanmälan. Under deras utredningen berättade barnen detaljer om hur de bevittnat pappans våld mot mamman och hur pappan förgripit sig på ett av barnen.

Med det nya beslutet i handen, att hon nu ska tvingas betala 30.000:- varje gång barnen vägrar åka så vänder sig mamman till socialtjänsten. Vad ska hon göra?

Socialsekreteraren, samma person som någon vecka tidigare gjort orosanmälan svarar:
”Vi kan inte göra en annan bedömning i frågan om umgänge än den tingsrätten gjort vilket innebär att det ska vara umgänge i helgen. Det är ditt ansvar som vårdnadshavare att skydda barnen.”

I fall som detta handlar det inte ”enbart” om böterna. Fortsätter barnen att vägra, utan att ha stöd från någon myndighet, så kan mamman förlora vårdnaden. Det är den förälder som på bästa sätt ser till barnens behov av båda föräldrarna som får vårdnaden. Jag ser alltmer ofta hur de som misshandlar och förgriper sig på barn får vårdnaden av sina barn. Läs till exempel artikeln ”Kritiserar ex-man att han inte tar ansvar – mamma förlorar vårdnaden” eller ”Mamman varnad – om hon vägrade lämna över det blåslagna barnet så skulle hon förlora vårdnaden”, båda från Dagens Juridik.

Observera att varje förälder enligt lag (föräldrabalken) är skyldig att se till att barnen inte far illa. Mamman till dessa tre barn står just nu inför moment 22.

Vad hade du själv gjort om det hade handlat om dina barn?

Domaren som beslutade böterna i detta fall, friade nyligen föräldrar från brottsmisstanke i det uppmärksammade fallet med ett spädbarnet som avled. När hon kom till sjukhuset hade hon ett 20-tal frakturer och flera blåmärken. Enligt åtalet hade hon ”svullnader samt upprepade blåmärken i ansiktet, vid revbenen, på benen och på foten”.

Åklagaren yrkade på fängelse för mamman och pappan med brottsrubriceringarna synnerligen grov misshandel och vållande till annans död. Men föräldrarna friades på alla punkter.

BRY kräver att det inrättas en särskild barndomstol. Där sitter väl utbildad personal som sätter barnperspektivet i fokus.

¨¨¨¨¨¨¨

Detta fall är ett exempel där vi ger utsatta barns föräldrar stöd.
Är du förälder som själv kämpar för att skydda ditt barn?
Här kan du få hjälp:  https://bit.ly/2RR2IrA

Vill du hjälpa oss i vårt förändringsarbete så att barndomstolen kommer på plats snabbare?
Bli ambassadör eller hjälte: https://bit.ly/2MKEUDa

Eller genom att Swisha valfritt belopp till:
123 208 5231

 

Share

Återlansering av min digitala portal

Print Friendly, PDF & Email

Efter att ha testkört min digitala portal några månader så står vi nu redo att ge stöd till fler föräldrar som misstänker att deras barn varit utsatta för misshandel eller övergrepp. Genom att hjälpa föräldrarna räddar vi barn.

Mer info finner du här:
https://bit.ly/2RR2IrA

Missa inte mitt extraerbjudande!
Få gratis support tre månader om du ansluter dig senast 31 oktober, 2018.

VARMT VÄLKOMMEN!

 

Share

Nya blåmärken varje gång

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Han hade nya blåmärken igår igen!
Om två dagar måste han tillbaka till pappa. 
Jag tvingas att svika mitt barn om och om igen!

Faderns misshandel av Adam var anledningen till att hon till slut valde att gå. Misshandeln mot henne hade varit annorlunda. Den kunde hon ta. Men hans första slag mot Adam blev den väckarklocka hon behövde.

Redan efter första umgänget med pappan var Adams kropp full med blåmärken. Han hade till och med skador på könsorganet. Mamman tog honom till läkare som dokumenterade skadorna och gjorde orosanmälan. Efter nästa umgänge hade pojken nya skador. Mamman bokade ny tid och Adam träffade ny läkare. Även hon dokumenterade och anmälde. Fem gånger gick de till vårdcentralen. På grund av läkarbrist så träffade de olika läkare varje gång.

Varken åklagare, socialtjänst eller domstol har hört de läkare som träffat pojken och anmält sin oro. Brottsmisstanken är inte ens utredd. Istället anklagas mamman för att skada sin pojke. Dessutom har hon gått till olika läkare. Det är inte bra för pojken!

Ur domen:
”Mot denna bakgrund anser tingsrätten att det finns en betydande risk för att pojken far illa. Framförallt kan det leda till oro och osäkerhet för sonen att mamman tillskriver honom och hans far påhittade övergrepp, sjukdomar och andra tillkortakommanden. Det finns också en risk för att mammans åtgärder i förlängningen leder till en kränkande behandling av pojken.”

Pappan fick vårdnaden och mamman får träffa sin son varannan helg. Om mamman vägrar att lämna tillbaka sonen efter umgänge så riskerar hon att aldrig mer få se honom.

Adams situation är resultatet av en polismyndighet som saknar resurser och en socialtjänst i kris. Att gå till domstol är som att spela rysk roulette. Har domaren barnperspektivet i fokus eller ej? Detta är anledningen till att vi kräver att det inrättas en särskild barndomstol.

Denna berättelse är ett exempel på fall där vi ger föräldrarna stöd. Pojkens namn och viss fakta är ändrad för att skydda barnet. Vi hjälper föräldrarna fram tills dess barndomstolen är på plats. På så vis räddar vi barn.

Du kan hjälpa oss genom att bli ambassadör eller hjälte:
https://bit.ly/2MKEUDa
Eller, swisha ditt bidrag till:
123 208 5231

Share

POLITIKER OCH MEDIA BLUNDAR

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Förra veckan larmade BRIS att psykisk ohälsa hos riktigt unga ökar.
11-åringar utvecklar självskadebeteende och har självmordstankar.
Vi vet sedan tidigare att ett barn i veckan tar livet av sig här i Sverige!
Ändå är det så tyst om detta, både i media och bland politikerna.

Inom BRY vet vi att många barn som utsätts för våld och övergrepp inte får hjälp.
Vi vet också hur samhällets brister påverkar det enskilda barnet.
Det utspelas fruktansvärda tragedier i vårt land.

Dessa barn kommer att påverka alla andra valfrågor som nu diskuteras, till exempel:
– SVERIGES EKONOMI, utsatta barn som inte får hjälp kostar oerhörda summor långt upp i åren
– De utgör en tung belastning på VÅRDEN även som vuxna
– De är resurskrävande i SKOLORNA
– Forskning visar även att många av dessa barn hamnar i tung KRIMINALITET

Genom att erkänna detta gigantiskt samhällsproblem så finner vi lösningar!
Ett fungerande rättsskydd för utsatta barn tjänar alla på.
Inte minst barnen.

BRY kräver barndomstol med specialutbildad personal som har barnperspektivet i fokus.

Bli ambassadör eller hjälte så deltar du i vårt förändringsarbete!
https://zohero.com/fundraisers/BRY-BARNS-RATTSSKYDD/

Du kan även hjälpa till genom att swisha valfritt belopp till: 123 208 5231

Share

Ny vända innan valet

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Jag var inte nöjd med svaren jag fick från de politiska partierna. Därför har jag idag mailat följande.

2018-08-29

 

Till partiledarna i samtliga riksdagspartier,

 

Vad vill du säga till Elisa?

I juni skickade jag ut en enkät för att få veta hur ni ställer er till barns utsatta situation i Sverige idag. Jag påtalade de allvarliga brister som föreligger och ville veta:

  1. Vilken prioritet vill ert parti ge detta mycket akuta samhällsproblem?
  2. Vilka konkreta lösningar föreslår ert parti?
  3. Hur ställer sig ert parti till att inrätta en särskild barndomstol?

Samtliga partier har svarat, utom Liberalerna och Vänsterpartiet.

När jag läser era svar så inser jag att ni inte förstått hur samhällets bristande resurser påverkar de enskilda barnen. Trots att ni svarat att barns rättigheter är högt prioriterat, och att det är en av samhällets viktigaste uppgifter att skydda barn från att utsättas för fara och misshandlas så rimmar detta illa med verkligheten.

Så sent som igår larmade BRIS om att barns psykiska ohälsa ökar. Den kryper även nedåt i åldrarna. Antalet självskadebeteenden och självmord ökar. Bland våra barn! Samtidigt har landets BUP-mottagningar fått direktiv om att enbart ta emot de mest akuta fallen.

Det är säkert lätt att distansera sig från publicerade larmrapporter och statistik. Låt mig därför berätta om Anders*.

När Anders var sju år valde Tingsrätten att separera honom från hans mamma och systrar.

Pappan fick vårdnaden om honom medan hans äldre syskon fick bo kvar hos mamman. Detta beslut togs trots att barnen berättat att pappan utsatt dem för både misshandel och övergrepp.  Socialtjänst och domstol ignorerade orosanmälningar och vittnen. Flera organisationer protesterade – BRY, BRIS, Barnombudsmannen med flera.

Anders kunde inte förstå varför han skulle tvingas lämna den enda trygghet han kände till, eller varför han skulle skiljas från sina syskon.  När det blev dags att flytta vägrade han. Pappan begärde polishämtning av sonen, vilket socialtjänsten godkände. Domstolen fastställde beslutet. Den 21 augusti 2015 hämtades Anders från sitt trygga hem av två poliser och fyra socialsekreterare. Hämtningen tog två timmar på grund av att Anders gömde sig bakom soffan och under sängen. Han fördes bort av polisbil. Pappan, den misstänkte förövaren hade däremot inte ens tagits in till förhör.

Det tog lång tid innan pappan tillät Anders att ha kontakt med sin mamma. Till en början krävde han att två kontaktpersoner skulle närvara och övervaka umgängena. Fortfarande än idag, tre år senare, dikterar han villkoren för kontakten mellan Anders och hans syskon. Som längst har det varit uppehåll i kontakten i hela sju månader. Under den tiden har Anders inte ens fått ringa varken sin mamma eller sina syskon.

Eftersom pappan har enskild vårdnad så blir mamman inte informerad om han blir sjuk och hon får inte heller ut dokumentation från socialtjänsten. Hon följde lagen (Föräldrabalken) och agerade när hennes barn berättade vad de hade varit med om. För detta straffas hon, tillsammans med många andra föräldrar som kämpar för att skydda sina barn. Hon bortdöms vårdnaden och får inte ens insyn i sin sons liv. Vårt samhälle friar hellre den misstänkte än att skydda små barn som inte kan föra sin egen talan.

Även Anders syskon behandlas som brottslingar. En av systrarna, Elisa*, kämpar nu för att få träffa sin lillebror. Återigen är det den misstänkte förövaren som dikterar villkoren. Han vill att kontaktperson skall närvara, annars får hon komma hem till honom för att träffa lillebror när pappan är närvarande.

Vad väljer ett barn i en sådan situation? Att träffa sin förövare under otrygga former, eller att umgås med sin bror inför övervakare?

Utdrag ur Elisas dagbok:
Att möta min lillebror är något jag skulle göra vad som helst för. Han är ljuset, lyckan i mitt liv, det som håller mig flytande när jag känner att jag kommer drunkna. Ändå mår jag så förskräckligt när det väl händer, när min dröm går i uppfyllelse. Innan är jag rädd. Inte för soc tanterna, eller deras falska leenden, ärligt talat stör de mig knappt längre, utan för honom. Jag är rädd för att han har glömt bort hur man skrattar, hur man älskar, hur man springer av glädje och inte längtan att ta sig långt, långt bort. Att han har tryckt in sig i hörnet av klädgarderoben och gråtit, så där som jag minns att jag gjorde, rädd och ensam. Efteråt, när jag har sett att han ännu lever, att han ännu skrattar och finns, blir jag nedslagen av saknad, av tyngden hos ännu ett hejdå. Alldeles för många ligger redan tungt på mina axlar. Min mage pustar ut, gör mig medveten om alla spänningar jag byggt upp genom värk och illamående.

Socialtjänstens mail till henne: 
Självklart är meningen att umgänget mellan ”ANDERS” och dig ska påbörjas snarast och att det ska vara regelbundet. Enligt den  gällande lagstiftningen (Föräldrabalken) är vårdnadshavaren ansvarig för att barnet får kontakt med det lämpliga nätverket. I sitt beslut måste vårdnadshavaren ta hänsyn till barnets vilja och behov samtidigt som han är skyldig att förutse och förhindra risker för barnets väl. Med andra ord, socialtjänsten bestämmer inte om umgängesformer om inte en domstol beslutar någonting annat. Din pappa är ensam vårdnadshavare för ”ANDERS”, vilket innebär att han ensam beslutar om-, hur- och med vem ”ANDERS” umgås. 

Din pappa har uttryckt önskan om att ”ANDERS” kan umgås med er systrar. Han ställer vissa villkor, och de gäller både dig och ”ER SYSTER”, bl. a att umgänget ska ske i ”ANDERS” hem med omgivningar (menas trädgård) dit du och ”ER SYSTER” är välkomna och att ni inte ska vara budbärare mellan er mamma och ”ANDERS”. Du har uppgett ditt villkor att inte behöva umgås med din pappa och detta har han accepterat. Din pappa är ingen kontaktperson utan en förälder och vårdnadshavare. Det är i hans och ”ANDERS” hem som umgänge ska äga rum, vilket gör det självklart att det ska planeras tillsammans med honom. 

Att umgänge mellan ”ANDERS”, dig och ”ER SYSTER” skulle äga rum i ert hus i ”X-STAD” bestämmer inte jag utan din pappa. Däremot kan jag inte se att det är nödvändigt för att ”DIN SYSTER” ska kunna delta i umgänget. Ramplaneringen av träffar mellan ”ANDERS” och dig gäller även ”ER SYSTER”. Din mammas juridiska ombud har redan tagit kontakt med din pappa och han svarade henne med en inbjudan om umgänge till dig. I fortsättningen ligger ansvaret för att umgänget blir av på er pappa och er, dvs dig och ”DIN SYSTER”.

Med vänlig hälsning och önskan om en skön sommar!
”SOCIALTJÄNSTEN”

Socialtjänsten avsäger sig allt ansvar för att sammanföra syskonen trots att de själva skriver att barnens önskan ska tillgodoses.

Anders är endast ett av alla barn som står helt utan skydd i vårt samhälle idag. Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi kännedom om nya fall varje vecka. Men just i fallet Anders så behöver vi egentligen inte spekulera i om han utsatts för brott av sin pappa eller ej. Man delar inte på syskon på det sätt som i skett.  Detta förfarande i sig innebär ett brott mot mänskliga rättigheter på flera olika nivåer.

I valdebatten talar ni nu om hur ni ska lösa barn och ungdomars psykiska ohälsa som breder ut sig alltmer. Miljarder ska satsas på psykiatrin. Men det blir som att sätta plåster på ett redan infekterat sår. Vi måste ta reda på grundorsaken till att barn mår dåligt innan vi kan finna lösningar. Vi måste lyssna på barnen!

Jag har kontakt med Elisa. Hon är förtvivlad och undrar hur hon ska göra för att få träffa sin lillebror. Eftersom jag inte vet vad jag ska svara henne så ger jag er nu chansen att vända er direkt till henne. Vad ska hon göra? Vad vill du säga till henne och alla andra barn som trillat helt mellan stolarna i vårt land? Vi publicerar ditt svar, i skrift eller på film, i våra sociala medier.

* Anders och Elisa är inte deras riktiga namn.

P.S. Titta gärna på vår flash mob som vi arrangerade på Sergels Torg i söndags. Läs även min artikel som nyligen publicerades på både SVT Opinion och Dagens Juridik.

Bästa hälsningar!
Agneta Bravélius
Grundare och verksamhetsansvarig
BRY – Barns Rättsskydd

 

 

 

 

 

Share

FLASH MOB FÖR BARNS RÄTTIGHETER

Print Friendly, PDF & Email

Igår intog vi Sergels Torg med vår flash mob, i syfte att rikta uppmärksamhet på att barn i Sverige saknar rättsskydd.
Vi vill få ansvariga politiker att AGERA!

Musikvalet föll på Aviciis låt ”For a better day”. Se hans musikvideo så förstår du varför. Istället för folkdomstol vill vi se barndomstol!

 

Share

Barns rättsskydd ett lotteri

Print Friendly, PDF & Email

 

DJ ARTIKEL 180822

I Luleå och Karlskrona leder enbart 5% av alla polisanmälningar om misstänkta sexuella övergrepp mot barn vidare till åtal.
Barn som bor i Eskilstuna har större möjlighet att få skydd.
Där leder 79% till åtal.

Vad händer med de barn som inte får skydd?
Och vilka fördelar skulle en barndomstol medföra, sett ur barnets perspektiv?

Läs hela artikeln här.

 

Share

Det livsfarliga glappet

Print Friendly, PDF & Email

 

Från SVT Opinion
Från SVT Opinion

Idag informerar vi barnen om rätten till sina kroppar. Vi uppmanar dem att berätta om någon kränker dem. Vi ska även bredda bilden av förövaren.

Bra initiativ!
Men vad händer när barnen berättar och förövaren är trevlig?

Läs hela artikeln på SVT Opinion! Du hittar den här.

 

 

 

Share

FÖRDELAR MED BARNDOMSTOL

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

En tidig insats från samhällets sida kan vara livsavgörande för de barn som utsätts för våld och andra övergrepp. Vi skulle minska det enskilda barnets lidande, under barndomen och längre upp i åren. Idag är bristerna vad det gäller barns rättsskydd är omfattande. Inom BRY väljer vi att fokusera på den instans som har det avgörande beslutet – domstolen.

Inrättandet av en särskild barndomstol skulle innebära:
• Kortare handläggningstider
• Snabbare skyddsinsatser för barnen
• Barnets förtroende för rättsväsendet och för vuxenvärlden i stort skulle förbättras
• Snabbare behandlingsinsatser
• Likvärdigt rättsskydd oavsett var i landet barnet bor
• Snabbare rehabilitering
• Färre oskyldiga skulle dömas
• Minskade samhällskostnader

Barn som berättar eller visar tecken på att vara utsatta men inte blir tagna på allvar får ofta psykiska problem, hamnar i missbruk eller i andra destruktiva beteenden. Detta påverkar hela samhället och kostar oerhörda summor varje år. Det finns stora samhällsekonomiska vinster att göra genom att upptäcka och hjälpa utsatta barn i god tid.

I Sverige finns redan andra specialdomstolar och nu är det dags för särskilda barndomstolar med utbildad personal. Handläggningen skall ske skyndsamt. Vi måste ha ett rättssamhälle, med en tydlig och enhetlig linje, som kan skydda våra barn!

 

Share