Kategoriarkiv: Barns rättsskydd

Vem BRYr sig om Anders?

Print Friendly, PDF & Email

Vem BRYr sig
Anders fyller snart 8 år. Under större delen av sitt liv har han levt under extrem press.  Jag har följt honom under de senaste nio månaderna. Här nedan kan du se de inlägg jag tidigare publicerat på Facebook.

Imorgon berättar jag om den dom som kom häromdagen.
Jag kan redan nu med sorg i hjärtat berätta att det inte är några goda nyheter…

**********

2015-03-21

ÖPPET BREV TILL ÅSA REGNÉR OCH MORGAN JOHANSSON

Vilken dag som helst ska Anders 7,5 år flyttas till sin pappa som misshandlat och förgripit sig på både honom och hans syskon. Tingsrätten låter hans äldre systrar, 13 och 15 år, bo kvar hos mamman. Anders ska framöver bara få träffa sin mamma tillsammans med kontaktperson, tre timmar varannan vecka. När mamman nu vänder sig till olika myndigheter för att få hjälp möts hon av svaret:
– ”Barn vänjer sig snabbt. Det tar bara några dagar så har han vant sig.”

Anders föräldrar separerade när han var två år. Sedan dess har han träffat sin pappa sporadiskt. Det var först när pappan hade flyttat som de äldre syskonen vågade berätta om den misshandel och de övergrepp som pappan utsatt dem för under uppväxten. Flera polisanmälningar gjordes men de lades ned utan att barnen ens hade kallats till förhör. Mamman sökte hjälp hos socialtjänsten som uppmanade henne att se till att pappan fick träffa sina barn trots allt, annars kunde hon förlora vårdnaden. De två äldsta vägrade. Anders åkte till pappan några gånger men mådde alltid dåligt när han kom hem. Senaste gången han träffade sin pappa var i januari 2014.

Flera har larmat om att de hyser oro för syskonen.
Läkare har exempelvis dokumenterat skador på Anders kropp efter att han träffat pappan, avvärjningsskador.

Anders storasyster har i sin förtvivlan över att ingen lyssnat på dem själv kontaktat Rädda Barnen. Hon beskrev sin rädsla för sin pappa, sin förtvivlan och oro för syskonens framtid. På Rädda Barnen såg man så allvarligt på syskonens situation att de gjorde en orosanmälan till socialtjänsten. De skrev bland annat ”Den desperation som flickan uttrycker föranleder stor oro”.

Tingsrättens dom grundar sig bland annat på socialtjänstens utredningar. En del av utredningarna har genomförts av personal som varken träffat Anders, hans syskon eller mamman. De har baserat sin bedömning på vad deras kollegor har berättat. Olika utredningarna har spretat åt olika håll. Vissa hävdar att det vore förenat med risk för Anders framtida hälsa att tvinga honom träffa sin pappa. Andra har anklagat mamman för att inte ha gjort Anders mer positiv till att träffa sin pappa.

Myndigheternas inkompetens drabbar nu Anders på de mest fruktansvärda sätt. Hans förtvivlan känner inga gränser. Han är livrädd för sin pappa. Han lägger över skulden på sig själv och undrar vad det är för fel på honom. Han kan inte förstå varför han inte får bo kvar hos sin mamma och sina syskon som hittills varit hans trygghet. Flytten innebär inte bara att han förlorar sin mamma och kontakten med sina syskon. Han tvingas även att byta skola och fritidsaktiviteter. Hela hans trygghet raseras.

Även hans syskon mår mycket dåligt över att de är tvungna att skiljas från lillebror. De vet inte när de får mötas igen. De har till och med skrivit till domstolen och vädjat om att de ska få fortsätta bo tillsammans hos mamman. De vill bara få lugn och ro.

Mamman har försökt överklaga domen. Men varken hovrätten eller högsta domstolen vill pröva fallet, eftersom det inte är material för att blir prejudikat, alltså vägledande för andra mål. Mamman befinner sig nu i återvändsgränd. Det finns INGENSTANS att vända sig! Barnombudsmannen får inte agera i enskilda fall. Anders ska flyttas över till pappan, punkt slut.

Vårt rättssamhälle skall spegla medborgarnas syn på vad vi anser vara brott och vad vi anser vara lämpliga straff för respektive brott. Det har förändrats över tid. Det är till exempel inte länge sedan barn-aga var accepterat i vårt samhälle.

Idag är vi många som protesterar högljutt mot de allvarliga bristerna bland de myndigheter som är tillsatta för att skydda samhällets allra mest utsatta. Vi lyfter fram den ena absurda domen efter den andra. Att barn tvingas bo med en förälder som misshandlar och förgriper sig på det är inte acceptabelt. Anders är bara ett av många utsatta barn som rättssamhället vägrar att se.

För att möta vårt djupa missnöje måste ni ansvariga ministrar ta ert ansvar och agera kraftfullt. Vi vill ha besked som inte stavas ”utredning”.
Det finns inget mer att utreda!
Bristerna är kända sedan många år tillbaka!
Kunskapen om vad som behövs för att skapa förändring finns!

Anders skall som sagt enligt Tingsrättens dom flyttas över till sin pappa vilken dag som helst nu.
Vad tänker du Åsa Regnér, och du Morgan Johansson göra för att hjälpa honom?

**********

2015-04-09

Pappan kräver nu att Anders ska flyttas över omedelbart.
Anders vägrar lämna sina syskon och sin mamma.
Pappan har lämnat in begäran om verkställighet av domen till tingsrätten. Han har begärt polishämtning.
Pappans begäran om verkställighet handläggs i samma tingsrätt som gav honom vårdnaden. Mamman har överklagat hans begäran om verkställighet.
De väntar besked vilken dag som helst.

För dig som läser detta och inte är insatt i utsatta barns situation här i Sverige, så kan jag bekräfta att det händer att polisen hämtar barn i liknande situationer.

Jag hyser stark oro för Anders. Både han och hans familj lever under extrem press.

Jag hyser också stark oro över vart vårt samhälle är på väg. Anders är inte det enda barnet som saknar skydd och hjälp från myndigheterna. Vi får kännedom om nya, liknande fall, varje vecka!
Allt medan barnens utsatta situation blir värre och värre så blir myndigheternas skydd sämre och sämre.
Det sker på grund av att vi tillåter det!
Det är en skakande insikt, eller hur?
Det innebär också att det är fullt möjligt för oss att skapa förändring!
Men det krävs att vi går samman, hjälps åt och att var och en av oss gör någonting!

Jag vädjar återigen:
Dela inlägget på Facebook så att vi når ut till många.
Ni som har tid att engagera er ideellt några timmar per vecka – kontakta oss på info@barnsrattsskydd.se
Läs mer här.

Har du inte möjlighet att lägga ner tid så kan du stödja vårt arbete ekonomiskt. Vår verksamhet är helt beroende av donationer. Du kan underlätta vårt arbete oerhört mycket genom att antingen bli medlem (250:-/år) eller genom att sätta in valfritt belopp på bankgiro 124-1454 eller genom att Swisha till 123 589 76 81.

Tack för att Du BRYr dig!

**********

2015-06-08

VIKTIGT! VÄDJAN OM HJÄLP!

Vi har tidigare skrivit om Anders 7 år som enligt dom i Tingsrätten i Kalmar ska separeras från sina två systrar 13 och 15 år. Flickorna får bo kvar hos mamman medan Anders ska flytta till pappan som han enbart träffat sporadiskt. Syskonen har berättat om den misshandel som pappan utsatt dem för. Det har gått sex månader sedan vårdnads-domen föll. Barnen har mått fruktansvärt dåligt på grund av den press de levt under.

Mamman har lyssnat på Anders som vägrat flytta. Idag föll domen som handlade om verkställighet (själva vårdnaden har inte gått att överklaga). Tingsrätten beslutade att gå på pappans linje. Anders ska omedelbart flyttas över med hjälp av polishämtning.

Inom kommunen menar man att detta är ett mycket komplicerat ärende. Men är det verkligen det? Vi behöver inte ens spekulera i om brott har begåtts eller ej. Man delar inte på en syskonskara! Och, man hämtar inte ett barn som vägrar att flytta från sin trygghet med polis!
Ingen, absolut ingen, har pratat med Anders.
Han har varken blivit kallad till polisförhör och han har inte blivit tillfrågad i socialtjänstens utredningar.
Det finns ingen myndighetsperson som ställer sig upp för honom.

Tyvärr är lilla Anders långt från det enda barnet som far mycket illa här i Sverige när myndigheter brister. Det är mycket vanligare än du tror. Därför måste vi gå samman och skapa opinion. I ett första steg ber jag dig er sprida detta inlägg till alla i ditt kontaktnät.

**********

2015-06-09

MER OM ANDERS!

På mindre än ett dygn har det förra inlägget lästs av 70 000 personer! Det värmer. Härligt att se att även män engagerar sig. Alla behövs.

Polisen har ännu inte hämtat Anders. Vi har varit i kontakt med socialnämndens ordförande på orten och vädjat att de ska axla sitt myndighetsansvar. Har man civilkurage så kan man skydda ett barn trots tokiga domar. Vår förhoppning är att Anders inte ska behöva gå igenom ytterligare trauma som en polishämtning innebär för en liten kille.

Många undrar vad ni kan göra. Våra önskemål är:
1. Fortsätt dela inlägget från igår
2. Bjud in era vänner att gilla vår sida så vi snabbt når ut med information.
3. Stöd vår verksamhet ekonomiskt. Du kan bli medlem för 250:-/år men det går också bra att skänka mindre belopp. På så vis kan vi frigöra mer resurser. Om alla som läst förra inlägget hade skänkt en tia så hade vi nästan haft en miljon nu… Bankgiro: 124-1454 Swish 123 589 76 81
4. För att handfast hjälpa utsatta barn startar vi BRY-grupper runt om i landet. Vill du leda eller delta i grupp på din ort? Maila info@barnsrattsskydd.se
**********

2015-06-15

Summering av förra veckan;
den var turbulent på många sätt, framför allt för Anders och hans familj. Trots att hovrätten i fredags fattade beslut om inhibition av verkställighet så är hans situation långt från trygg, men det var ett steg i rätt riktning. Vi fortsätter att följa Anders.

Vår Facebook-sida slog rekord. 125.632 personer har läst inlägget från i måndags. Kommentarerna var upproriska – vilket är bra. Anders är långt från det enda barnet som far illa i Sverige idag. Så gott som dagligen får vi kännedom om nya fall. Det handlar om barn som varit utsatta för allvarliga brott och som myndigheterna alltför ofta ignorerar. Detta innebär att barn tvingas stanna kvar i miljöer som är direkt skadliga för dem. Det innebär också att de som misshandlar och förgriper sig på barn har fritt fram. Utsatta barn är skyddslösa i Sverige idag och nu får det vara nog!

Jag vill tacka alla som hörde av sig förra veckan för att erbjuda hjälp. Tillsammans ska vi nu skapa förändring! Läs mer om våra BRY-grupper på vår hemsida. Vi börjar bli riktigt många nu. Tillsammans blir vi en maktfaktor att räkna med.

**********

2015-06-26

SENASTE NYTT OM ANDERS!

Tingsrätten som fattade beslut om att separera Anders från hans systrar har fått kritik av JO för hur delar av ärendet har misskötts. Vi vet ännu inte exakt vad detta kommer att innebära för Anders, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Anders och hans syskon behöver verkligen få ett beslut fattat som gör att de kan känna sig trygga och börja bearbeta de trauman de har utsatts för. De lever fortfarande under omänsklig press.

Jag kan inte låta bli att tänka vilket sjukt samhälle vi lever i om vi ska behöva lägga tid och kraft på att överklaga myndigheternas beslut. De är tillsatta för att skydda och hjälpa våra barn och bekostas av skattemedel. Vi har rätt att kräva att de följer Barnkonventionen i samtliga beslut som rör våra barn. Varje vecka får vi kännedom om nya fall liknande Anders. Vi har inte resurser att hjälpa alla. Många barn utsätts därför för grova övergrepp i myndigheternas regi. Alltför ofta sker det i det tysta.

Men, det behöver inte se ut så här. Med hjälp av ideella krafter runt om i Sverige går vi nu samman i BRY-grupper. Tillsammans skapar vi förändring! Eftersom situationen är akut behöver vi snabbt sprida ut oss i hela landet. Läs gärna mer här.

Maila in din intresseanmälan till info@barnsrattsskydd.se

När vi går samman och BRYr oss kan vi faktiskt rädda livet på barn.

Share

Uppstart

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Så fick vi några riktigt härliga, varma dagar till slut.
Och än är inte sommaren över 🙂

Det händer mycket inom BRY nu. Mail från desperata föräldrar fortsätter att strömma in. De beskriver att de inte får hjälp när de upptäcker att deras barn varit utsatt för misshandel och/eller sexuella övergrepp. Bristerna är omfattande inom socialtjänst, domstol, åklagare och polis. Det saknas både kunskap och resurser.
SITUATIONEN ÄR AKUT!
Jag kan inte nog betona det!
Ni som följer min blogg kommer att få inblick i enskilda fall senare i veckan. Följetongen om Amelia fortsätter nästa vecka.

Men, jag vill också berätta att min mail fylls av meddelanden från människor som vill hjälpa till på olika sätt. En del vill starta BRY-grupp där de bor, andra vill delta i någon redan befintlig grupp, någon vill använda sitt breda kontaktnät för att hjälpa oss att nå ut och någon annan har hört av sig och vill veta hur man gör för att donera pengar.
Helt fantastiskt!
Mitt varmaste tack både till er som hört av er nyligen och till er som är inne bakom kulisserna och redan hjälper till på olika sätt.
Det här gör att jag känner mig helt övertygad om att förändring nu är helt möjlig!

Så, nu sätter vi den ena foten framför den andra och fortsätter gå framåt.

Mot ljusare tider!

Share

Vad visste Elisabeth Taylor om Michael Jacksons brott?

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Idag gästbloggar Monica Dahlström-Lannes:

Rättegången mot den populäre artisten Michael Jackson har pågick en längre tid. Återigen var han anklagad för sexuella övergrepp på en pojke. Jacksons försvar kallade in 366 vittnen, bland dem Diana Ross, Stevie Wonder och Elisabeth Taylor som skulle bedyra sångarens oskuld. Men hur kunde de veta vad Michael gjort eller inte gjort bakom stängda dörrar?

En svensk åklagare anser att s.k. karaktärsvittnen borde förbjudas i rätten. Det är slöseri med både tid och resurser och tillför ingenting. För vad spelar det för roll att den åtalade idrottar, går i kyrkan, är renlevnadsmänniska, bra arbetskamrat eller spelar golf? Är sympatisk, trevlig, punktlig och social? Eller att mångårige grannen aldrig har sett något brottsligt? I en svensk rättegång visades en videofilm där en farfar plockade jordgubbar med sitt barnbarn. Den skulle visa att den misstänkte var oskyldig till övergrepp på barnet. Att man är snäll ibland bevisar inget alls.

 

Grannar, släktingar, vänner och arbetskamrater skriver ibland under upprop till stöd för anklagade sexbrottslingar. I andra sammanhang sansade människor tappar helt fattningen. Till och med förövare själva är förvånade över det stöd de får i sitt förnekande av en lättlurad omgivning.

 

Det finns otaliga bortförklaringar när det gäller sexualbrott mot barn.  En frikänd man påstod att han hade utnyttjat sina döttrar i sömnen. Kan tjuvar och rånare använda samma bortförklaring? En misstänkt sade att han hade tagit fel på hustrun och dottern i sängen.

 

Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

 

Monica Dahlström-Lannes

 

Utdrag ur krönika publicerad i Eskilstuna-Kuriren 2005.

 

Share

Brott på brott mot mänskliga rättigheter

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Många socialsekreterare har svårt att sätta sig in i hur man som förälder reagerar när ens barn berättat att det utsatts för misshandel eller övergrepp av den andra föräldern. Alltför ofta hör jag, eller läser i utredningar att båda föräldrarna har skuld i att barn far illa exempelvis vid hämtning och lämning.

I fallet med Amelia anklagas mamman av socialtjänsten för att påverka Amelia negativt när hon ska lämnas till pappan. Man menar att det är mammans fel att Amelia skriker och gråter när hon ser sin pappa. Hon har inte gjort Amelia positiv nog!

Jag kan inte låta bli att tänka hur någon över huvud taget skulle klara av att tvingas lämna sitt barn till en pedofil eller till någon som misshandlar barnet på annat sätt.

Amelias mamma vet att hon inte har något val, precis som så många andra föräldrar runt om i landet. Om inte Amelia överlämnas till sin pappa så riskerar hon fängelse.  Hon har redan häktats och straffats en gång. 

Detta är inhumant och ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter på flera sätt,  både för den förälder som tvingas genomföra överlämningarna och för barnet som berättat eller på annat sätt visat tecken på misshandel.

Att detta pågår i Sverige 2015 är en stor skandal och det är därför vi måste gå samman för att kräva förändring.

Share

Amelia del 7: Nu behöver vi Din hjälp

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

BRY försöker nu få till stånd en lösning för Amelia genom kontakt med berörda myndigheter på olika sätt. Om vi inte når framgång kommer vi inom kort att meddela i vilken stad detta pågår och så står det var och en fritt att själv kontakta ansvariga.

Vi vill betona att Amelia är långt ifrån det enda barnet som far illa och utsätts för misshandel av svenska myndigheter. Hjälp oss gärna att trycka på media så att de lyfter upp dessa fall INNAN ytterligare barn får sätta livet till. Skriv till exempel till chefredaktörerna thomas.mattsson@expressen.se eller jan.helin@aftonbladet.se hänvisa till oss och be dem belysa utsatta barns situation och ställa politikerna till svars.

Kom ihåg att det är upp till var och en av oss att agera på olika sätt för att skapa förändring. Det räcker inte längre med att bara trycka ”gilla” på Facebook.
I syfte att skapa förändring bygger BRY nätverk genom BRY-grupper runt om i landet. Vill Du vara med?
Fler tips på vad Du kan göra hittar du här.

Om Du tycker det verkar besvärligt så försök då tänka dig in i dessa barns situation och påminn dig om att Du kan hjälpa till att rädda livet genom att göra NÅGOT.

Det räcker nu!

 

Share

AMELIA DEL 6: MYNDIGHETERNA HAR NU ÖVERLÄMNAT AMELIA TILL PAPPAN

Print Friendly, PDF & Email

 

Vi har precis fått besked om att en mycket förtvivlad Amelia har nu överlämnats av polis och socialjour till pappan. Hon skrek och grät och protesterade högljutt. Fick inte ens säga hejdå till mamma eller syskon.

Share

FÖLJETONGEN DEL 5: AMELIA HAR RYMT HEMIFRÅN

Print Friendly, PDF & Email

 

 

IMG_1320

Tidigare i morse ringde en mycket förtvivlad Sofia. Hon hade hittat en lapp som Amelias äldre syster hade skrivit. De hade rymt hemifrån.

Vi har ingen aning om var syskonen befinner sig. Vi vet inte vilken tid de försvann. Men två timmar efter att mamman hittat deras lapp och meddelat fadern ringde socialjouren från orten där han bor. Han hade även ringt polis som snabbt var på plats hos Sofia.

Då fanns det resurser!
Deras uppdrag var att hitta Amelia och föra henne direkt till pappan som väntade på allmän plats.

Amelia mådde riktigt dåligt igår. Även hennes halvsyskon var förkrossade över att lillasyster skulle tvingas tillbaka. Hon har ju berättat så mycket. Dessutom är även de livrädda för pappan då de själva upplevt hans aggressivitet och sett honom misshandla deras mamma.

Sofia är självklart orolig för sina barn som hon enligt lag är skyldig att skydda (Föräldrabalken). Hon har redan dömts en gång för ”egenmäktighet med barn” då hon reste utan tillstånd till sitt andra hemland. Flickans far hade inte gett tillstånd. Då hade de gemensam vårdnad. Samtidigt som hon nu har hört sin dotter berätta ännu mer så riskerar hon nu fängelsestraff.

Hur kan det finnas poliser som så snabbt agerar för att polishämta barn, men inte för att utreda brott mot barn?

När flickan själv har bett om hjälp så har det inte hänt något över huvud taget. Det är rent förfärligt när barnen själva tvingas ta saken i egna händer för att rädda syskon när myndigheter sviker.

Följ utvecklingen på vår Facebook-sida.

Share

FÖLJETONGEN DEL 4 – Amelia berättar

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Känsliga läsare varnas!

När Amelia var 3 år började hon säga märkliga saker. En vän till familjen, även utbildad psykolog, uttryckte sin oro och undrade om Amelia pappa utsatte henne för övergrepp. Mamman avfärdade samtalet. Amelia var ju glad över att se sin pappa.
Vad hon inte visste då är att även utsatta barn är mycket lojala
och älskar sina föräldrar villkorslöst. Många gånger tror de att det som sker är normalt och att alla andra barn har det likadant hemma hos sig.

Allt eftersom Amelia berättade vad som hände hos pappan antecknade mamma Sofia. Snart hade hon en hel pärm. Sofia kom i chock och kunde omöjligt ta in det hon fick höra och se. När Amelia berättade detaljerat om filmen ”Naked butts” blev det ett bryskt uppvaknade för Sofia. Amelia beskrev på ett spralligt sätt hur hon brukade titta på filmen tillsammans med pappa och pappans son, Amelias äldre halvbror. Sofia ringde Barnhuset i staden där hon bor och de gjorde omedelbart en orosanmälan till socialtjänsten. De blev snabbt kallade till samtal. Även då var Amelia tydlig med filmens titel och innehåll. Hon ritade en teckning med nakna människor, könsorgan samt två dvd skivor.
Samma kväll, precis innan hon skulle somna, sade hon:
– “Mamma i den där filmen så sugde de på snopparna”.

I mammans stad tog myndigheterna allvarligt på allt som Amelia berättat. De menade att hon inte kan ha hittat på det. Hon behövde skydd och skulle absolut inte tillbaka till pappan innan utredningen var klar. De skickade över ärendet till socialtjänsten där pappan bor för det måste handläggas på vårdnadshavarens ort.

Tiden gick och när Sofia inte hört något från socialtjänsten i pappans stad tog hon kontakt. Hon gjorde en egen anmälan och berättade vad hon hört Amelia säga.
Fortfarande ingen respons.
När ytterligare någon tid gått ringde hon igen.
– ”Din anmälan har tillförts Amelias personakt.”
– ”Vad betyder det?”
– ”Att det skickats till vårdnadshavaren”.
De tog ingen notis till att vårdnadshavaren även var den misstänkta förövaren.

Till slut kallades Amelia på samtal till socialtjänsten även i pappans stad. Han tilläts sitta bredvid. Amelia var tyst. Hon berättade ingenting. Mamman fick sedan höra från socialsekreteraren att pappan är en riktig klippa!
– ”Han är snäll, men han kanske måste lyfta blicken lite och fundera över vem det är som utsätter lilla Amelia för övergrepp.”

Under årens lopp har det gått många turer fram och tillbaka. Det har varit olika rättegångar om vårdnad och umgänge som mynnat ut i att Amelia har det bra hos sin pappa. Mamman däremot är dömd för egenmäktighet med barn!

Amelia har fortsatt berätta och hon berättar för flera i mammans närhet. Orosanmälningar är nu många. Det har även gjorts polisanmälningar från olika håll, till och med från pappans sida. Alla vittnar om en och samma sak, att Amelia far riktigt illa hos sin pappa. De har hört henne säga att hon slickar sin pappa i munnen och de har sett henne slicka sina dockor mellan benen.
För inte så länge sedan ville hon bada med sin 17-åriga bror. När han protesterade sa Amelia:
– ”Men det gör jag ju med min andra halvbror hemma hos pappa. Han är ju lika gammal som dig. Pappa tar kort på oss när vi är nakna tillsammans”.

På söndag ska Amelia tillbaka till pappan igen. Då är det slut på sommarumgänget hos mamma. Mamman har i förtvivlan försökt få hjälp att skydda sin dotter. Hon behöver en myndighet att luta sig mot så att hon inte straffas igen.
När hon pratat med polisen i sin egen stad känner hon stöd. Men hon var även tvungen att ringa polisen på orten där pappan bor. Där var bemötandet helt annorlunda:
– ”Nej vi kan inte fatta beslut om vad du ska göra. Men utifrån vad du har berättat så kan du väl inte låta henne åka tillbaka?”, säger polisen per telefon.
– ”Men om jag bara håller henne hemma utan att ha stöd någonstans ifrån så hamnar jag i fängelse. Jag är redan dömd en gång.”
– ”Ja, men i ett sådant här läge gör man väl vad som helst för sitt barn!”.
– ”Men jag har ju tre andra barn också. Vem ska ta hand om dem om jag hamnar i fängelse?”
– ”De har väl pappor som kan ta hand om dem?”

Som sagt, imorgon ska Amelia tillbaka till sin pappa igen. Hela familjen mår fruktansvärt dåligt. Både Amelia, mamman, hennes nya styvpappa, de tre syskonen hemma hos mamma, mormor och goda vänner till familjen förtvivlas.
Det som pågår är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter.

Amelia är bara ett av många barn i liknande situation. Jag vet det för jag får mail och telefonsamtal från många andra förtvivlade föräldrar. Så här kan det bara inte fortsätta. Var och en av oss måste agera för att hjälpa dessa barn. Imorgon presenterar jag handfasta råd på vad Du kan göra.

Share

FÖLJETONGEN OM AMELIA DEL 3 – AMELIAS MAMMA HÄKTAS

Print Friendly, PDF & Email

 

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Amelias mamma Sofia fortsätter berätta:
Vi hade gemensam vårdnad och till en början ville jag inte ens föra på tal att jag skulle ha enskild vårdnad. Jag var rädd för att reta upp honom i onödan. Amelia träffade honom oregelbundet. Under det första året efter separationen sågs de högst en helg i månaden. Oskar tyckte det var bökigt att hämta eller lämna.

De gånger Amelia kom hem efter att ha träffat sin pappa visade hon upp olika beteenden som jag minns att jag reagerade över. Hon kunde till exempel klä av sina dockor och säga
– ”Nu måste vi klappa snippan”.
Jag blev chockad över det hon sa men jag kunde ändå inte tro att det var så illa som det senare skulle visa sig vara.

Tiden gick och vi började hitta en mer normal vardag. Så småningom träffade jag en ny man som jag blev förälskad i. När Oskar fått reda på att jag hade förlovat mig ringde han. Han var rasande. Han uttalade inget dödshot men jag blev livrädd. Jag ringde min fästman och grät. Han bokade en flygbiljett till mig och Amelia så att vi skulle kunna känna oss trygga. Vi reste redan nästa dag. Mina äldre barn var hos sin pappa och min blivande man befann sig i mitt andra hemland. Jag har vuxit upp i ett annat land där både jag och alla mina barn även är medborgare.

Vi hade precis börjat koppla av när det knackade på dörren. Jag skulle inställa mig i rätten! Jag fick en chock. Jag var anklagad för att ha kidnappat mitt eget barn!

Under rättegången sa domaren:
– ”Vi vet alla att Haagkonventionen inte ser till barnens bästa utan till den lämnade förälderns bästa. Men mina händer är bakbundna”.

Jag fick två veckor på mig att skicka tillbaka Amelia. Min mamma kom och hämtade henne. Mitt hjärta brast helt och hållet dagen de åkte. Jag skulle själv inte kunna resa förrän någon vecka senare.

När jag landade på Arlanda blev jag arresterad på en gång. Jag var gravid i sjunde månaden och fortfarande i chocktillstånd över att jag hade blivit tvungen att skicka hem Amelia. Bemötandet jag fick var förnedrande. Jag blev behandlad som om jag vore riktigt kriminell. De tvingade mig att klä av mig naken och jag blev kroppsvisiterad. Jag satt häktad över natten och släpptes nästa morgon. Trots att jag hade samarbetat och skickat hem Amelia enligt domen så ville åklagaren att jag skulle sitta kvar i häktet. Senare fick jag veta att Oskar ringt henne åtta gånger samma dag och sagt att han var rädd över att jag skulle kidnappa Amelia igen.

Oskar gick till tingsrätten och begärde vårdnaden. Trots att Amelia bott med mig hela sitt liv, trots att vi beskrev allvarliga tecken på att Amelia var utsatt för sexuella övergrepp och trots att jag inte var dömd för något fick han vårdnaden. I domstolen lovade han att bara han fick vårdnaden så skulle hon få träffa mig så mycket hon ville. Det var bara tomt prat. Så fort han fått vårdnaden så ställde han in den ena träffen efter den andra. Julumgänget ställde han in dagen innan. Av fjorton planerade umgängen fick jag bara träffa henne tre gånger.

Jag blev friad i tingsrätten men i hovrätten blev jag dömd. Mitt straff för ”egenmäktighet med barn” blev samhällstjänst i 72 timmar.

~~~~

Senare i veckan fortsätter följetongen.
Amelia berättar!

Share

Följetongen om Amelia del 2: Mamma Sofia berättar

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

För sju år sedan gifte jag mig med en man som skulle förstöra mycket i mitt och mina barns liv. Jag var så förälskad att jag inte såg varningssignalerna i Oskars beteende. Så fort vi hade gift oss blev det tydligt. När jag var gravid med Amelia började misshandeln. Efter varje gång lämnade han mig gråtandes och rädd i en hög på golvet. Både jag och mina barn från tidigare äktenskap var livrädda för Oskars våldsamma humör.

Vid flera tillfällen tog jag min tillflykt till släktingar, grannar eller vänner. Oskar hade många vänner inom polisen så jag vågade inte gå dit. Jag tänkte att om jag bara lyckades få ihop lite pengar så skulle jag kunna sätta både mig och mina barn i trygghet.

Oskars enorma kontrollbehov gjorde att han även plågade mig på mitt jobb. Han ringde flera gånger om dagen för att kolla upp mig och klaga på barnen.

Måttet var rågat när jag för en gång skull gått ut med vänner och min äldste son ringde upp mig gråtandes “mamma jag är rädd.” Ingen vill höra sitt barn säga det. I bakgrunden hörde jag Oskars arga röst “Du och din jävla telefon”. Det hördes tydligt att han var berusad igen.

Det var dagen som jag beslutade mig för att jag måste rädda mig själv och mina barn. Jag skulle aldrig mer låta Oskar dra min son i håret. Han skulle aldrig mer få tala om hur värdelösa de var.

Jag försökte vara kvar i A-stad en tid. Men jag var otroligt rädd för att för stöta ihop med Oskar. Mitt nätverk och min mamma fanns i B-stad. När det ordnade sig med bostad i B-stad bestämde jag mig för att flytta dit.

Den trygghet jag till en början kände när jag flyttat blev kortvarig. En av Oskars kompisar tog kontakt med mig efter ett tag. Hon undrade hur vi hade det och uttryckte sin oro.

– Du har att göra med en mycket sjuk man. När han blir besatt av någon eller något så ger han inte upp.

Jag insåg inte då hur rätt hon hade. Men jag blev snart varse att hon hade rätt. Oskar terroriserade mig ännu mer efter separationen. Det gick inte att ha en normal konversation med honom. Hans kontrollbehov tog sig absurda uttryck.

Mina barn for mycket illa under vårt korta äktenskap. Det värsta är att det fortfarande pågår! Det går inte att beskriva den smärta både jag och min övriga familj känner när Amelia måste tillbaka till sin pappa. När hon är här berättar hon dessutom för sina syskon vad han gör med henne, något de mår fruktansvärt dåligt av. De tar också illa vid sig av hennes översexualiserade beteende. Min äldste son har svåra sömnproblem och drömmer mardrömmar. Han mår så pass dåligt att han går i terapi.

Själv försöker jag lägga mina egna känslor åt sidan just nu. Det tar oerhörd kraft att hela tiden försöka tänka ut vad som blir bäst för henne i slutänden. Socialtjänsten på orten där pappan bor har helt dömt ut mig. Jag är livrädd för att de placerar Amelia i familjehem.

~~~~

Imorgon fortsätter följetongen och då berättar jag hur det kom sig att Sofia förlorade vårdnaden när hon följde lagen. En förälder är enligt föräldrabalken 6 § 1 skyldig att skydda barnet från kränkande behandling och ge barnet en trygg livssituation.
//Agneta

Share