Kategoriarkiv: #BRY

Fler som larmar

Print Friendly, PDF & Email
Äntligen lyfter även media upp det jag och BRY så länge har larmat om:

Misstänkta brott mot barn inom familjen benämns alltför ofta felaktigt ”vårdnadstvist”.

Barn som berättar om misshandel eller övergrepp tvingas alltför ofta att fortsätta träffa sin förövare. Ibland tvingas barnet även bo kvar i utsatthet då förövaren till och med kan få vårdnaden. Kunskap saknas och riskbedömningar görs sällan.

Ekot har granskat 144 vårdnadstvister från 2019 vilket P1 rapporterat om. I flera av fallen har den förälder som dömts för våldsbrott i familjen fått vårdnad om barnen, utan en dokumenterad riskbedömning.
”I ett fall är pappan dömd för över 15 hot- och våldsbrott mot närstående. Bland annat för att ha misshandlat mamman inför barnet och för att ha hotat döda sitt barn. Pappan fick rätt till umgänge med umgängesstöd, trots att han dömts för brott i samband med sådant umgänge tidigare. Domstolen gjorde ingen dokumenterad riskbedömning inför beslutet.”

För att stärka barns rättsskydd i Sverige kräver BRY att det inrättas en särskild barndomstol med specialutbildad personal.
Share

Dokumentären ”Att rädda ett barn”

Print Friendly, PDF & Email

 

Till Dig som har tittat på Bo-Göran Bodins dokumentär ”Att rädda ett barn”

När traditionell media äntligen granskar utsatta barns rättsskydd så används skattepengar från public service för att göra en dokumentär i tre delar där man väljer att ta den vuxnes perspektiv. Detta partiska ställningstagande riskerar att påverka den kommande rättsliga processen. Genom att visa pappan i bild utsätts barnet återigen, viktimiseras och offras på bästa sändningstid.

 Under många år har BRY försökt få media att granska barns utsatthet när det gäller ett omfattande och allvarligt samhällsproblem – barn som utsätts för misshandel och/eller sexuella övergrepp inom familjen. Jag har fått samma svar varje gång:
– Det finns ingen fällande dom och ord står mot ord.
Problemet är att dessa brott ytterst sällan ens leder vidare till åtal, än mindre fällande dom. Barnets berättelser – om de ens får komma till tals – smulas sönder och skador bortförklaras in absurdum.

Jag blev därför glad när Bo-Göran Bodin kontaktade mig, en prisbelönt grävande journalist på SVT. Han uppgav att han ville granska socialtjänst och polisutredningar, som han även gjort 15 år tidigare för SR. Bo-Göran intresserade sig för fallet ”Anna & Elias”, ett fall som jag använt för att exemplifiera utsatta barns situation och myndigheternas bristande förmåga att skydda dem. Jag var transparent och visade honom fakta som gjort att jag och f.d. sexualbrottsutredaren Monica Dahlström-Lannes tagit ställning. Vi har båda pekat på myndigheternas oförmåga att göra riskbedömningar. I min rapportering utåt har jag och BRY varit måna om att inte avslöja identiteten på någon av de inblandade. Jag gav därför mor och son pseudonymen ”Anna & Elias”.

Bo-Göran fick tillgång till ”Annas” inspelade samtal med myndigheterna. Dessa gav bevis på att involverade socialsekreterares okunskap var slående, dock inte överraskande.  Jag hör ofta att andra föräldrar bemöts på liknande sätt. Vi har sällan sett ett sådant väldokumenterat fall. I materialet finns närmare tjugo dokument från bland annat läkare och barnläkare som träffat ”Elias”. De har hört honom berätta vad pappa gjort och/eller dokumenterat skador på ”Elias” kropp. Jag har också lyssnat på bandinspelning av ”Elias” när han efter en tid på flykt med mamman började berätta vad han hade han varit med om.

De brister vi sett i fallet ”Elias” är bland andra:
Att socialtjänsten ”förhör” barnet i närvaro av den misstänkte.
Att polisen inte fick hålla första förhören.
Att barnet inte skyddades under utredningstiden.
Att viktiga personer i omgivningen inte polisförhördes innan åklagare la ned förundersökningen.
Att den misstänkte inte förhördes.
Att husrannsakan inte gjordes.
Att socialtjänsten polisanmälde mamman när hon anmälde oro och visade foton på barnets skador.
Att socialtjänsten inte gjort den riskbedömning som ska genomföras.
Att barnet berövades sin mamma som han haft primär anknytningen till i hela sitt liv.

Samma brister ser jag även löpa som en röd tråd i andra ärenden med andra barn. Kunskap för att korrekt bedöma dessa fall inom socialtjänst, åklagarmyndigheten och i domstolar saknas. Det är därför BRY arbetar hårt för att det ska inrättas en särskild barndomstol i Sverige med specialutbildad personal.

Över ett år har gått sedan min första intervju med Bo-Göran. BRY ställde upp på intervjuer med överenskommelsen att peka på myndigheternas brister. För en månad sedan blev vi dock varse att han hade helt andra avsikter än vad som avtalats. Granskningen har i själva verket handlat om hur jag, BRY och mina kollegor valt att uppmärksamma fallet ”Anna & Elias”. Vid efterforskningar framkommer ytterligare anmärkningsvärda detaljer runt SVT’s dokumentär. STV’s agenda för dokumentären sattes de facto redan i mitten av januari 2019, elva dagar innan jag tillfrågades.

2019-01-19 informerade en känd programledare polisen. Programledaren är vän med ”Elias” pappa och arbetar på SVT. Det finns även fler vänskapsband mellan respektive släktingar. Hen beskrev mamman som gränslös och uppgav att hon var rädd för att hon skulle skada pojken. Tilläggas kan att hen endast träffat ”Anna” vid 2-3 tillfällen ca 15 år tidigare, långt innan ”Elias” var född.
2019-01-29 kontaktade Bo-Göran mig första gången.
2019-02-11 kontaktade programledaren återigen polisen. Hen begär att hens namn inte ska vara offentligt.
2019-02-15 intervjuade Bo-Göran mig för första gången.
2020-05-20 visas del 1 av 3 av ”Att rädda ett barn” på SVT.

Jag har stor oro över att Bo-Görans och SVT’s dokumentär ska försämra utsatta barns situation ytterligare.

Statistiken talar sitt tydliga språk.
Vart femte barn i Sverige utsätts för sexuella övergrepp innan de fyller 18.
Mörkertalet är stort.
När traditionell media äntligen belyser utsatta barns avsaknad av rättsskydd så sätts återigen den vuxnes behov i fokus.
Och barnet, vem BRYr sig om barnet?
Har vi inte kommit längre år 2020?
Vad händer nu med barn som berättar?
Vem vågar vara barns budbärare?

BRY och jag vidhåller vår kritik mot myndigheternas handläggning av fallet ”Elias”. Mycket tacksam om du också väljer att ta ställning för barnen i Sverige genom att dela detta inlägg.

En kortfattad sammanfattning av fallet finner du här.

 

 

 

 

 

 

 

 

Share

Att bli misshandlad av sin mamma

Print Friendly, PDF & Email

Lyssna på Adam när han berättar sin historia.
Det är hög tid att vi #BryterTabut och börjar prata om det som sker mitt ibland oss.

Share

Samma brister 1999 som 2020

Print Friendly, PDF & Email

Den 5 januari 1999 skrev Monica Dahlström-Lannes:

En mamma undrade i en kvällstidning: ”Om pappa längtar hämtar polisen det, men vem hämtar pappa, då barnet längtar.” Frågan är aktuell, för den nya vårdnadslagen har vållat debatt och fått kritik för att den inte tillvaratar barnens rätt. Intentionerna var nog goda, men lagstiftarna gjorde ett stort misstag. De utgick nämligen ifrån att alla föräldrar är goda föräldrar och glömde bort dem som gör sina barn illa.

För några veckor sedan var jag i Gävle och mötte människor som, med all rätt, var mycket upprörda över en pappa som skadat sin baby till döds. Han hade sedan fått vårdnaden om sina två äldre barn. Hur känner sig dessa barn? Är de oroliga för att stå på tur nästa gång?

Barn har behov av båda sina föräldrar, men de har inte behov av föräldrar som slår eller utsätter dem för sexuella övergrepp eller andra kränkningar. Barn har rätt till båda sina föräldrar, men föräldrar har inte rätt till sina barn. Barn har rätt till en trygg barndom.

Barn tvingas också ibland att umgås med en misstänkt förövare, det vill säga en förälder, trots pågående polisutredning om våld och övergrepp mot barnet. Detta är total brist på barnperspektiv – ett brott mot FN:s barnkonvention – och barnet får inte heller något rättsligt skydd.

Barn som varit offer vågar inte berätta om de hotas av förövaren eller riskerar att få återvända till sin plågoande och till ännu värre misshandel eller övergrepp. Vem skulle komma på tanken att tvinga en våldtagen kvinna att umgås med våldtäktsmannen?

Härom veckan träffade jag en fyraårig pojke. Hans styvmamma berättade att man trodde han var hjärnskadad för att hade stått på en ett och ett halvårings nivå utvecklingsmässigt. Men nu – efter ett halvår hos sin biologiska pappa och styvmamma – så var man inte riktigt säker längre. Pojken hade utvecklats enormt på kort tid. Det visade sig att hans biologiska mamma misshandlat, försummat och vanvårdat honom. Nu hade hon vårdnaden om en ny baby!

Tyvärr måste man påminna om att kvinnor står för tio procent av sexualbrotten mot barn, 20 procent av barnmisshandeln och 30 procent av de mord och den grova misshandel som leder till barns död. Men den stora andelen förövare av våld är män – dock är det en liten andel av alla män. Jag skulle önska att de många goda männen och papporna också deltar aktivt i kampen för kvinnors och barns rätt till ett liv utan våld och övergrepp. Just nu pågår en antivåldskampanj. Anslut er!

//Monica Dahlström-Lannes

Share

BRY-seminarium i Riksdagshuset igår!

Print Friendly, PDF & Email
Kristina Axén Olin, jag och Fredrik Lundh Sammeli

 

Monica Dahlström-Lannes och Kristina Axén Olin

 

Advokat Sanna Knutsson

Monica Dahlström-Lannes

BRY har tagit ett jättekliv.
Igår höll vi ett seminarium i Riksdagshuset.

Jag är tacksam över att så många kom. De som deltog hade bra kunskap inom området. Så gott som samtliga hade dessutom egna erfarenheter av barns rättsskydd då de hade arbetat som barnutredare, socialborgarråd, polis, advokat, biståndsarbetare, domare, ordförande i socialnämnd med mera.

Riksdagsledamöterna var lyhörda. De tog in vårt budskap och föreslog själva olika kreativa lösningar. Det rådde ingen tvekan om deras engagemang.

Jag lämnade mötet mycket hoppfull!

Med ny inspiration fortsätter vi nu vårt arbete för barndomstol

Avslutningsvis vill jag rikta ett varmt tack till Kristina Axén Olin som tog initiativ till, och möjliggjorde detta seminarium.

På bild ser du bland andra:
Monica Dahlström-Lannes
Sanna Knutsson
Fredrik Lundh Sammeli
Thomas Hammarberg
Tomas Kronståhl
Josefin Malmqvist

 

Share

Gott slut och gott nytt

Print Friendly, PDF & Email

2019 var ett händelserikt år – både på ont och på gott

Antalet hjälpsökande till BRY ökade kraftigt till i snitt fyra nya fall per vecka, fler än 200 barn under året. Föräldrar till barn som utsatts för allvarliga brott såsom misshandel eller övergrepp uttryckte sin djupa förtvivlan över att varken få stöd eller hjälp från ansvariga myndigheter.

? 98% av de som tog kontakt med BRY var mammor.

? 98% av den misstänkta förövaren var barnets pappa.

? I 80% av fallen fanns en expert (t ex läkare, psykolog) som träffat barnet, dokumenterat skador eller hört barnet berätta vad barnet varit utsatt för. Ansvariga myndigheter negligerade alltför ofta experternas utlåtanden. Barnet tvingas att umgås med sin misstänkta förövare.

Detta bekräftar det akuta behovet av ökat rättsskydd för barn som utsätts för allvarliga brott. Sverige behöver barndomstol!

Positivt under 2019, några exempel:

⭐️ Allt fler har fått upp ögonen för myndigheternas allvarliga brister. Både kvinnor och män ansluter sig till BRY.

⭐️ En producent från SVT har följt vårt arbete under större delen av året. Vi håller tummarna för att en dokumentär kommer att visas för att ytterligare belysa de allvarliga bristerna inom barns rättskydd.

⭐️ Vårt lobbyarbete har lett fram till att vi är inbjudna att tala om vår verksamhet och barns rättsskydd under ett seminarium i Riksdagen. Mer info inom kort.

⭐️ Våra framgångar i Västervik har gjort att vi kommer att sprida ut oss på fler orter runt om i landet.

Jag vill rikta ett varmt tack till alla er som visat sitt stöd under det gångna året, både genom upplyftande mail, kommentarer i sociala medier och delningar av våra inlägg. Utan er hade vi inte lyckats nå ut lika brett som vi gjort. Nu ser vi fram mot 2020 då vi kommer att fortsätta vårt arbete för att det ska inrättas en särskild barndomstol. Jag känner mig övertygad om att vi har ett spännande och framgångsrikt år framför oss.

 

Share

Rättighetsbärare

Print Friendly, PDF & Email

”Rättighetsbärarna” är en programserie om barns rättigheter, producerad av UR.

Här delar jag  mina tankar om barn i rättsliga processer.
Du finner länken här.

 

Share

Mail till Lena Hallengren

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot

Till socialminister Lena Hallengren

Med anledning av senaste tidens skandaler inom socialtjänsten (Hedemora och Båstad) så gjorde vi en enkel undersökning bland våra följare. På vilka övriga orter runt om i landet upplever de att socialtjänsten brister?

I snabb takt fylldes våra kommentarsfält på Facebook och Instagram. 75 av landets 290 kommuner listades. (se nedan). Listan fylls på under tiden jag skriver detta.

IVO och JO har redan riktat allvarlig kritik mot ett flertal av dessa kommuner, utan att någon förändring skett för de enskilda barnen.

Vår erfarenhet är att socialtjänsten saknar kunskap och att riskbedömningar görs alltför sällan. Detta får till följd att barn tvingas umgås med den förälder som misshandlar och/eller förgriper sig på det. I vissa fall får till och med en dömd förövare vårdnaden om sina barn. De föräldrar som upptäcker att deras barn är utsatt beskriver att de inte vågar ta kontakt med socialtjänsten.

Den utredning som nu pågår – Framtidens Socialtjänst – skall redovisas först i juni 2020.

Medans ni utreder offras barn efter barn.
Bristerna är uppenbara.
Nu vill vi se handling och resultat.
Vad tänker du göra för att säkerställa att utsatta barn får den hjälp och det skydd som de såväl behöver?

Bästa hälsningar,
Agneta Bravélius

 

Kritiserade kommuner:

Ale

Alvesta

Angered

Avesta

Borgholm

Borås

Eda

Ekerö

Enskede

Eskilstuna

Flemingsberg

Gnesta

Göteborg

Hallsberg

Halmstad

Haninge

Hofors

Huddinge

Hägersten-Liljeholmen

Hörby

Kalmar

Karlberg

Karlshamn

Karlskrona

Karlstad

Kista

Kramfors

Kristianstad

Kristinehamn

Kungsbacka

Kungsholmen

Kävlinge

Köping

Lessebo

Lidköping

Lilla Edet

Linköping

Luleå

Lund

Malmö

Malung

Mark

Mora

Nacka

Norrmalm Stockholm

Nybro

Piteå

Ronneby

Rättvik

Sigtuna

Sjöbo

Skara

Skövde

Solna

Stockholm

Strängnäs

Strömstad/Tanum

Sundsvall

Sälen

Uppsala

Varberg

Visby

Vänersborg

Västerås

Växjö

Ystad

Årjäng

Årsta Vantör

Ängelholm

Öckerö

Östermalm Stockholm

Östersund

Österåker

Share

Flera mammor som straffats då de följt lagen

Print Friendly, PDF & Email

Jag har tidigare skrivit om Anna och Elias, om hur Anna inte fann någon annan utväg än att gömma sig för att kunna skydda sin son. Hon är långt ifrån ensam. Jag känner till flera kvinnor i Sverige som tvingats fly.

Hör Lena berätta sin historia i filmen.
När hon hörde sina barn berätta om pappans övergrepp så stod inte heller hon ut.
Läkare hade dokumenterat skador på döttrarnas kroppar.
Trotts detta lades polisanmälningarna ned.
Därmed ansåg socialtjänsten att umgänge kunde ske.
Lena följde lagen (föräldrabalken) som säger att hon är skyldig att skydda sitt barn.
Eftersom hon inte hade myndigheternas stöd så var även hon tvungen att gömma sig.
Efter ett tag knackade flera uniformerade polisen på dörren. Lena fördes bort i piketbuss framför sina barn. Gripandet var dramatiskt.
Och barnen, de kördes raka spåret till pappan, den misstänkta förövaren.

Lena dömdes till sex månaders fängelse.

Share

Elias pappa förhördes först efter den femte polisanmälan

Print Friendly, PDF & Email

Fallet med 8-åriga Elias och hans mamma Anna, som förlorade vårdnaden om sin son, är misskött på flera sätt. Jag har tidigare belyst hur socialtjänsten brustit i sitt uppdrag att skydda Elias. Nu vill jag sätta ljus på polisens och åklagarens arbete.

Trots fem polisanmälningar där pappan misstänks ha misshandlat och förgripit sig på pojken så togs pappan in på förhör först efter dem femte anmälan – hela två år efter den första anmälan.

  • Den första polisanmälan gjordes i augusti 2016 av mamman. Socialtjänsten uppmanade henne att anmäla på grund av de skador som Elias visat upp efter umgänge med pappan. Den lades ned den 26 oktober, 2016 utan att pappan förhörts.
  • I december 2016 gjorde mamman en ny polisanmälan pga nya skador. Hon kände sig tvingad eftersom socialtjänsten inte agerade på läkares orosanmälan. Elias förhördes först i februari 2017. Då berättade han att det hände något hos pappan som han inte tyckte om. På frågan om något var bra hemma hos pappan så svarade han nej. Allt var bra hemma hos mamma. Utredningen lades ned den 14 februari, 2017 utan att pappan förhörts.
  • April 2017: ny utredning öppnades pga att läkare gjort orosanmälan. Han menade att man inte kunde utesluta barnmisshandel då blåmärkena på Elias kropp inte var lekrelaterade.  I slutet av maj meddelas att utredningen är nedlagd. Pappan hade inte förhörts.
  • 27 februari, 2018 öppnades ny utredning hos soc. och polisen blev inkopplad på grund av ny information. Tre läkare gjorde orosanmälan. Ingen blev förhörd. Utredningen lades ned den 22 mars, 2018.
  • 21 maj 2018 förlorade mamman vårdnaden.Pappan ansågs vara den mest lämpade vårdnadshavaren. Tingsrätten gick enbart på socialtjänstens bedömning.
  • 24 september 2018, läkare som träffat Elias gjorde polisanmälan då hon ansåg att skadorna var så pass allvarliga.
  • Pappan delgavs misstanke runt den 18 december, 2018. Han nekade och utredningen lades ned14 april, 2019. Trots att utredning pågick om hans misstänkta brott så skjutsade socialtjänsten Elias direkt till pappan när mamman häktades i mitten på mars.

Anna visste inte om att pappan inte hade förhörts förrän nyligen. Det fick hon reda på genom ett mail från pappans advokat som  skickades till fel mail-adress.

Pappan skrev till sin advokat:

 

Advokaten svarade:

 

Förra veckan, den 28 juni,  polisanmälde pappan Anna. Han uppgav att han kände sig hotad när hon kom för att hämta Elias för umgänge, enligt tidigare dom. Han vill få till stånd ett kontaktförbud.  Polisen kontaktade Anna samma dag. De ville få in henne på förhör…

Mitt i allt detta befinner sig Elias. En liten kille som nu fyllt 8 år.

 

Tidigare inlägg om Anna och Elias

 2018
25/11: Tvingas gömma sig för att skydda sitt barn
27/11: Annas ombud anser detta är en rättsskandal 
29/11: Socialtjänsten ignorerar experter
2/12: Inspelat samtal med åklagare 

2019
13/1: Socialtjänsten polisanmäler Anna då hon visar bilder på sin sons skadade kropp
26/1 Socialtjänsten vill placera Elias i jourhem. 
23/2 Anna är häktad i sin frånvaro. Ringer åklagaren.
10/3 Sammanfattning av Annas kamp
14/3 Oerhört tungt besked. Anna och Elias hämtades idag. 
23/3 Jag namnger och polisanmäler familjerättssekreterarna
28/3 Elias huvudvittne hämtas av polis
1/4  Anna omhäktad
6/4 Socialtjänsten polisanmäler hjälpsökande Anna
28/4 Rättegångarna mot Anna, Elias mamma
2/5 I tingsrätten idag för Anna
6/5 Stängda dörrar
7/5 Plötsligt visas ”hänsyn” till barnet
8/5 Kom till Annas rättegång nästa vecka
14/5 Annas fjärde dag i tingsrätten
14/5 Flera rapporterar från rättegången
15/5 Sista rättegångsdagen för Anna
15/5 Slutpläderingarna
16/5 Anna släpps ur häktet
19/5 Vad hände med Elias?
1/6 Sveket mot Elias
5/6 Anna dömd
30/6 Elias får inte träffa sin mamma
15/8 Protester utanför tingsrätten

Share