Kategoriarkiv: #BRYrevolution

Amelia förhörs av polis

Print Friendly, PDF & Email

Foto: Mariah Talbot

Foto: Mariah Talbot

Baserat på det som Amelia berättat och visat upp under sommaren gjorde hennes mamma en ny polisanmälan mot pappan. Det kom att bli hennes andra polisanmälan mot honom. Amelia kallades snabbt till förhör. Varken polis eller socialtjänst ifrågasatte att det var pappan som både lämnade och hämtade henne på polisstationen. Han är också den som informeras om vad som framkommer under förhöret. Pappan, det vill säga den misstänkte får full insyn i utredningen. Han har enskild vårdnad.

Polisutredningen lades ned i brist på bevis.
Amelia hade inte berättat något…

Jag vill att du ska veta att här i Sverige leder så gott som 0% (noll procent!) av alla anmälningar om sexualbrott mot barn under sex år ens vidare till åtal. Bevisbördan är alltför hög. Jag känner till förskolebarn som berättat både om misshandel och sexuella övergrepp i polisförhör. De har berättat på sitt sätt. Men, de har oftast inte kunnat ge detaljer såsom hur ofta, eller hur många gånger det skett. Man lägger helt enkelt alltför stor börda på barnet.
Amelia är 7 år.

Du kan läsa mer om Amelia här.

Share

Fortsatt kris i Karlskrona

Print Friendly, PDF & Email

 

Soc Karlskrona anmäler sigIngen har väl glömt mordet på den 8-åriga flickan Yara?
IVO kritiserade socialnämndens hantering av fallet. Missarna ledde till att Yara inte fick den vård och det skydd hon behövde.

1,5 år har gått och socialtjänsten i Karlskrona har fortfarande allvarliga problem. Nu anmäler de sig själva enligt Svt.

Krisen inom socialtjänsten drabbar våra barn.
Det är en skam att regeringen inte tar sitt ansvar.
Eller, vad tycker du?

 

Share

Fyra veckors tystnad

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Efter att Amelia hade hämtats av polis och socialtjänst och överlämnats till sin pappa gick det hela fyra veckor innan hon fick ha kontakt med  sin mamma och sina syskon igen. Pappan förklarade senare i förhandling i tingsrätten att Amelia behövde ”avprogrammeras” från modern.

Det var en mycket traumatisk upplevelse för hela familjen att se lilla Amelia föras bort mot sin vilja. Än värre var det att ingen av dem tilläts ha kontakt med henne. De försökte ringa för att höra att hon var okej, men fick aldrig något svar.

Syskonen mådde mycket dåligt. Särskilt den storasyster som hade rymt tillsammans med henne. Både hon och den äldre brodern fick problem att sova på nätterna. De kände ju Amelias pappa väl. De hade bott tillsammans och bevittnat hur han hade misshandlat deras mamma. Amelia hade dessutom berättat för dem vad han gjorde med henne.

Jag har själv sett hur även omgivningen påverkas när myndigheterna brister att skydda utsatta barn. De lider ofta i det tysta. Syskon, skolkamrater med flera barn drabbas när de får höra eller se sin kompis fara illa. Polishämtningar av barn borde förbjudas helt och hållet. I de fall det finns goda anledningar att hämta barn så borde det kunna ske på annat sätt.

Jag känner också till mor och farföräldrar som har brutits ned och ibland fått exempelvis hjärtinfarkt för att de inte orkar med vetskapen om att deras barnbarn inte får stöd från samhället. Det räcker att ha känna till att barnet utsatts för misshandel eller övergrepp. Det är smärtsamt nog. Men att på toppen av det veta att barnet tvingas stanna kvar i helvetet kan vara det som gör att det blir för outhärdligt att bära.  Det blir övermäktigt helt enkelt.
För att inte tala om hur det här påverkar de mammor och pappor som kämpar för att skydda sina barn.
Det återkommer jag till i inlägg längre fram.

Avprogrammering är förresten ett ord som jag ser användas allt mer ofta av socialtjänst och i domstolar. Det används med innebörden att barnet skall avprogrammeras från den förälder som anmält misstanke om att den andra föräldern utsätter barnet för misshandel eller övergrepp. Man klipper kontakten helt med den förälder som anmäler, kortare eller längre tid. Ofta är det upp till den misstänkta förövaren att avgöra när det är dags för barnet att träffa den andra föräldern.
Barn som berättar, och som inte får stöd av myndigheterna drabbas med andra ord på de mest fruktansvärda sätt.

Share

Fortsättningen om Amelia

Print Friendly, PDF & Email

26 juli rymde Amelia, 7 år, tillsammans med sin syster. Hon var rädd för att åka tillbaka till sin pappa och gömde sig därför tillsammans med sin storasyster när det var dags för hämtning. De lämnade den här lappen efter sig:

IMG_1320Några timmar senare hittades de av polis som körde henne till socialjouren. På ett bryskt sätt överlämnade myndigheterna henne till pappan, utan att hon fick möjlighet att säga hejdå till varken sin mamma eller sina syskon. Hon grät och skrek om vartannat.

Tre månader har gått. Under den här tiden har socialtjänsten på pappans ort agerat på sätt som gjort att vi började känna hopp. Vi började tro att de äntligen lyssnade på flickan. Men tiden bara går utan att det händer något radikalt. Tingsrätten avvaktar den ena socialtjänsten som inväntar familjerätten som inväntar socialtjänst nummer två som inväntar polisutredningen. Hängde du med? Det gör inte jag heller. Ingen vågar fatta beslut. Ingen tar ansvar och Amelia trillar mellan stolarna. Du kan läsa mer här.

Det finns flera anmärkningsvärda detaljer i hur det här fallet har handlagts. Därför fortsätter jag nu med följetongen om Amelia. Jag berättar för att du ska få inblick i hur myndigheternas brister påverkar enskilda barn. Amelia, som egentligen heter något annat, är bara ett exempel… Jag skriver för att du ska få upp ögonen för att det är dags att gå samman och skapa förändring.
Situationen är så illa att det är dags för #BRYrevolution!

Share

Jonas Paulman

Print Friendly, PDF & Email

Jonas

 

Idag träffade jag Jonas Paulman – en riktig eldsjäl. Han har grundat Barnens Träd och reser land och rike runt för att plantera träd för barns rättigheter. Hittills har han planterat 122 träd.

Jonas har berättat om sin trassliga barndom och han var en av de ”vanvårdade” som ansökte om upprättelse för några år sedan. Han fick avslag. Det är många med Jonas som upplevde avslaget som ytterligare ett svek från samhället. Utredarna menade att de inte hade bevis nog.

Jag såg upprättelseceremonin på TV. Jag minns de kraftfulla ord som ansvariga ministrar använde.
”De allvarliga övergrepp och försummelser som barn och unga i samhällsvård varit utsatta för är upprörande och ett mörkt stycke svensk historia.” sade dåvarande barn- och äldreministern Maria Larsson.

Det är fortfarande lika illa – om inte ännu värre.
Det är verkligen dags för #BRYrevolution!

 

 

 

 

Share

Har flyktingkatastrofen blivit ett alibi för att fortsätta stoppa huvudet i sanden?

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

 

Debatten om vår flyktingpolitik rör upp känslor av sällan skådat slag i vårt land. Ve den som i samma mening nämner svenska uteliggare med de flyktingar som nu står utanför vår dörr. Barnen i Sverige har i alla fall tak över huvudet! Hur vågar vi jämföra lidande?

Det är underbart att se alla de krafter som mobiliseras för att hjälpa flyktingarna. Återigen slår insamlingsgalorna rekord. Men, jag märker också hur vissa missbrukar flyktingkrisen och använder den som en perfekt ursäkt för att fortsätta blunda inför våra egna samhällsproblem.

Jag pratade till exempel med en kvinna häromdagen som hade tänkt engagera sig lite mer i vår verksamhet men som nu backade på grund av att det var så mycket annat som hon ville involvera sig i.
”Samlingsplatsen för flyktingarna är precis utanför mitt fönster. De är ju också barn, som till och med har flytt sitt eget land. Jag känner att det är där jag ska lägga min tid ett tag framöver.”

I mitt stilla sinne tänkte jag att hon alltid har haft utsatta barn utanför sitt fönster. Men de har inte utmärkt sig på samma sätt. Trots att vi var först i världen med att förbjuda barn-aga så har barn alltid farit riktigt illa mitt ibland oss. Vi är kanske världsbäst på att blunda för att våra egna barn utsätts för grova brott såsom mobbning, misshandel och sexuella övergrepp, och att de inte får den hjälp de behöver.

Några gånger då och då har vi brutalt väckts ur vår bekväma slummer. Jag tänker till exempel på mordet på tio-åriga Bobby 2006, på upprättelseceremonin för de vanvårdade 2011, och nu senast lilla Yara som även hon misshandlades till döds. Strax efter att debatten blossat upp faller gemene man tillbaka in i samma bekväma slummer utan att det har skett någon radikal förändring.

Vi reagerar inte ens över statistiken som säger att ett barn per vecka tar livet av sig här i Sverige. Vi höjer knappt på ögonen när socialtjänsten själva larmar om att det är kris. De klarar inte längre av att hjälpa utsatta barn!

Förra veckan startade BRY – Barns Rättsskydd en kampanj med krav på att reformera socialtjänsten. Vi tog hjälp av Skiftet som når ut till närmare 200 000 personer. Kampanjen lades även ut på deras Facebook-sida med 60 000 personer som gillar sidan. På fem dagar har 200 personer undertecknat kampanjen! Bara tvåhundra personer. Det är skandal!

Som människor ställs vi inför olika tragedier och trauman under livet. En del drabbas av cancer, andra förlorar en närstående alltför tidigt. Bilolyckor skördar liv och lämnar en del helt handikappade. Jag vill tro att vi är en nation med förmåga att hantera de olika kriserna vi ställs inför. Men att fortsätta stoppa huvudet i sanden och blunda inför vissa allvarliga samhällsproblem är inte längre hållbart! Jag anser att vi måste sopa rent framför vår egen dörr och föregå med gott exempel. Vad är vi annars för folk? Det ena behöver inte utesluta det andra.

Min förhoppning är det engagemang vi nu ser i vårt samhälle för flyktingar kan smitta av sig på andra områden. Vi är skapta för att hjälpa varandra och vi mår bra när vi BRYr oss. Det är dags att vi agerar för att bygga ett tryggt samhälle för ALLA!

Share

Kampanj startad!

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

I syfte att sätta press på ansvariga ministrar att reformera socialtjänsten har jag startat en kampanj idag med hjälp av Skiftet. Tacksam om du hjälper till genom att underteckna den och sprida den vidare.

 

 

Share

Detta händer i BRY-grupperna

Print Friendly, PDF & Email

Det råder full aktivitet bland BRY-grupperna runt om i landet. De verkar ju både genom att påverka politikerna på orten och genom att inspirera var och en att BRY sig om barnen i det egna kvarteret.
Här är två exempel på vad vi gör:

MalmöHär ser du Andriana Molins (till vänster) och Gabrijela Lambe (till höger) från vår BRY-grupp i Malmö. De träffade Cecilia Grefve (i mitten) regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården i veckan. De diskuterade bland annat bristerna inom socialtjänsten som även drabbar barnen i Malmö. Andra BRY-grupper har också bokat möte med Cecilia när hon nu reser runt till landets kommuner. Hon skall avge en slutrapport våren 2017 där hon ska summera hur socialtjänsten kan fungera på bästa sätt på kommunal, regional och nationell nivå.

Inom BRY anser vi att situationen är AKUT inom socialtjänsten. Det är bara en tidsfråga innan vi har ett nytt fall liknande Yara.
Vi menar att barnen inte kan vänta till våren 2017!
Därför lägger vi allt fokus ett tag framöver på att verkligen se till att socialtjänsten reformeras nu!
Därför har vi startat #BRYrevolution!

Imorgon lördag kan ni träffa BRY i Nacka. Mellan klockan 11 och 15 finns vi på Boovallen under Nackamästerskapen. Där pågår fotbollscup för barn födda 05-09. Kom gärna förbi. Vi står där för att inspirera var och en att se barnen på den egna gatan. Det finns så mycket som var och en kan göra för att skapa förändring för utsatta barn. Ett enkelt exempel är att duka fram en extra tallrik vid middagsbordet, för du vet inte hur grannens barn har det bakom de fina gardinerna. Genom att visa att du BRYr dig bidrar du till att skapa trygghet i vårt samhälle.
Dessutom är det vetenskapligt bevisat att vi mår bra när vi BRYr oss. Immunförsvaret höjs och endorfiner utsöndras 😉

Trevlig helg!

 

 

Share

Vad är värst med socialtjänsten?

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Jag tycker egentligen inte om att fokusera på problem utan är mer lösningsfokuserad i min personlighet. Samtidigt måste vi belysa vilka problem som föreligger för att finna de perfekta lösningarna. Inom till exempel socialtjänsten är bristerna alltför många och omfattande. De drabbar barnen på de mest fruktansvärda sätt.

Vad tycker du är värst?

Är det:

  • att barn omhändertas på alltför vaga grunder?
  • att barn som berättar om misshandel eller övergrepp inte blir tagna på allvar?
  • att utredningar tar alltför lång tid?
  • att de själva utreder misstänkta brott istället för att överlämna till polisen?
  • att föräldrar som tar kontakt för att få hjälp inte blir trodda?

eller…?

Vad tycker du?
Skriv gärna i kommentar nedan.

En fråga till; tycker du också att det är dags att reformera socialtjänsten?

Share

Hjälp till att reformera socialtjänsten! #BRYrevolution!

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot


– ”Men mamma, varför gör du så här med mig? Varför får jag inte stanna hos dig och mina syskon?” Pojken skrek och grät om vartannat. Jag hörde bildörrar smällas igen. Förtvivlad gråt, tumult, höga röster som jag inte kunde urskilja. Anders mamma hade tagit emot mitt samtal när jag ringde och lät den vara uppkopplad samtidigt som hon kämpade för att rädda sin son. Genom telefonen blev jag vittne till en grym polishämtning av ett litet barn.

Ett ögonvittne på plats berättade senare att hon aldrig kommer att glömma det hon såg. Hon har fortfarande mardrömmar om den förtvivlade och rädda lilla killen som gömde sig under sängen, de arroganta socialsekreterarna och de stressade poliserna. De hade fräst till mamman och sagt:
– ”Det är bäst för din egen skull att du ser till att pojken följer med oss. Annars vet du aldrig när ni får ses igen.”

När polisbilen kört iväg, med Anders i baksätet mitt emellan två socialsekreterare plockade mamman upp telefonen. Hon var helt förtvivlad.
”Vad har jag gjort mot mitt eget barn?” upprepade hon om och om igen.
Ingen av oss kunde hålla gråten tillbaka. Medan mina egna tårar rann ner för mina kinder försökte jag lyssna på hennes osammanhängande berättelse. Det hade kommit sex tjänstemän till henne denna kväll. Fyra socialsekreterare och två poliser. De hade kommit för att hämta hennes yngsta barn och köra honom till pappan som fått vårdnaden om honom. Domstolen hade beslutat om polishämtning eftersom Anders vägrade att åka dit. Både han och hans äldre systrar hade berättat om den misshandel och de övergrepp som pappan utsatte dem för. De äldre barnen skulle få bo kvar hos mamman men inte lilla Anders.

En månad tidigare hade jag pratat med en annan mycket förtvivlad mamma vars sju-åriga dotter Amelia också hade hämtats av socialjour och polis. Även här var det liknande bakgrund. Flickan hade berättat vad som hände hos pappan. Socialtjänsten på mammans ort tog flickans ord på allvar och menade att hon behövde skyddas från pappan. Han misstänktes förgripa sig på sin dotter. Socialtjänsten på pappans ort menade att han var en bra pappa och hävdade att mamman gjorde falska anklagelser. Tingsrätten gav pappan vårdnaden. Under ett umgänge hos mamman rymde flickan när det var dags att återvända till pappan. Polisen var snabbt på plats. Återigen förde de ett vilt protesterande barn tillbaka till en misstänkt förövare.

De två barn du nyss läst om är bara exempel på många, många barn som far riktigt illa när myndigheterna brister. Varje vecka får vi i BRY – Barns Rättsskydd flera mail och telefonsamtal från förtvivlade föräldrar. Värst är det när det handlar om våld inom familjen. Allt oftare ser vi hur de som anmäler förlorar vårdnaden till den som misstänks misshandla och förgripa sig. Ibland får till och med en misstänkt förälder vårdnaden trots att det pågår förundersökning om det misstänkta brottet. Barnens egna berättelser är det ingen som bryr sig om.

Vi svenskar vill oftast inte se att barn utsätts för misshandel och sexuella övergrepp hemma på den egna gatan. Vi blundar och skyller på ”familjeangelägenhet”. Detta i kombination med att personal på ansvariga myndigheter saknar den specialistutbildning som krävs för att upptäcka utsatta barn får katastrofala följder för barnen. De utsätts för trauma på trauma och får ingen hjälp. Det finns dessutom ingenstans att vända sig för att överklaga! Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden. Tillsynsmyndigheterna har visat sig vara tandlösa och deras kritik mot enskilda myndigheter innebär oftast ingen skillnad för barnet i fråga.

Socialtjänsten den myndighet som är värst. De larmar till och med själva om att det saknas personal och att de går på knäna. Många slutar för att de inte längre orkar. Komplexa ärenden där barn far mycket illa landar ofta hos nyutexaminerade socionomer som helt saknar nödvändig specialistkompetens. Det är kris!

Ansvariga ministrar skjuter detta allvarliga samhällsproblem framför sig genom att tillsätta ytterligare utredningar. Vad finns det mer att utreda? Att dessutom göra Barnkonventionen till lag är att göra det allt för lätt för sig. Vi har redan de lagar som behövs, problemet är ju att ingen lyssnar på barnen. Ingen vill tro att brott kan ha begåtts!

BRY – Barns Rättsskydd kräver att socialtjänsten reformeras. Det finns redan gott om forskning som pekar på vad bristerna består av och även visar på lösningar. Vi behöver inte uppfinna något nytt hjul. Ett av våra grundläggande och självklara krav är att de som handlägger ärenden med utsatta barn skall ha adekvat utbildning!

Situationen är akut! Det är så illa att det behövs en revolution – #BRYrevolution.
Vi kan inte längre bara se på medan barn efter barn offras!
Det är oerhört viktigt att var och en av oss inser att detta pågår så länge vi tillåter det.
Tillsammans kan vi förändra detta.
BRY kommer att agera i olika steg för att kräva förändring.
Jag vädjar nu till dig att du också deltar i detta viktiga förändringsarbete.

Mot ljusare tider!

Agneta Bravélius
Grundare av BRY – Barns Rättsskydd
Författare av boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson

Share