Kategoriarkiv: Sexuella övergrepp mot barn

Nytt mål!

Barns rättsskydd brister på så många olika sätt i Sverige idag. Det är verkligen en bottenlös problematik. Nu väljer vi inom BRY att nischa in vår verksamhet. Vi lägger vårt fokus på att kräva en särskild barndomstol med specialutbildade åklagare, domare och nämndemän. Det är den åtgärd som jag anser skulle skydda och hjälpa ett utsatt barn på bästa sätt. Jag kommer att utveckla mitt resonemang runt detta vart eftersom.

Gå gärna in på vår hemsida och läs varför vi ska ha en särskild barndomstol samt vilka fördelar det innebär. Hoppas du är med oss i detta förändringsarbete, för vi behöver bli många som ställer oss bakom barnen.

Foto: Mariah Talbot
P.S. Jag kommer fortfarande att trumma ut inspiration om hur Du kan BRY dig om barnen på din egen gata. Det ligger mig varmt om hjärtat och i grund och botten så är det en genomgripande attitydförändring som ska till för vi ska skapa trygga samhällen.
#BRYrevolution
#jagBRYrmig

Foto: Mariah Talbot

 

 

 

Share

”Anders” två år senare

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

”Anders” flyttades mot sin vilja hösten 2015 till sin pappa som misstänkts ha misshandlat och utsatt honom för sexuella övergrepp. Han blev hämtad av sex myndighetspersoner och kördes till pappa i polisbil. Hans två äldre syskon fick bo kvar hos mamma. Du kan läsa mina tidigare inlägg om honom här. 

Först efter tio veckor fick ”Anders” träffa sin mamma tillsammans med två kontaktpersoner. Det dröjde hela fyra månader innan han fick träffa sina äldre syskon.  Träffarna skedde till en början i en lokal på ett äldreboende. Han fick inte komma hem till mamma och syskon på sju månader. Det var för övrigt det enda hem han hade haft då han aldrig tidigare bott hos pappa.

Under hela förra sommarlovet fick han träffa mamma och syskon sex dagar tillsammans med kontaktperson. Umgänget har sedan långsamt trappats upp. Först efter 18 månader fick han sova i sitt gamla pojkrum igen, en natt per månad. Mellan träffarna får han varken ringa mamma, syskon, mormor eller morfar.

Socialtjänsten ansåg att ”Anders” skulle avprogrammeras från mamman som hade gjort det hon enligt lag (föräldrabalken) är skyldig att göra. Hon kämpade för sina barn när de berättade att pappan utsatt dem för misshandel och sexuella övergrepp. Hon var inte den enda som anmälde. Det gjordes anmälningar från BRIS och Barnombudsmannen med flera. Socialtjänsten ignorerade samtliga anmälningar.

Trots att tre syskon berättat om pappans misshandel och övergrepp så är det idag barnen och deras mamma som straffas och övervakas. Eftersom pappan fick vårdnaden så får mamman inte veta hur det går för honom i skolan. Hon får inte heller någon annan insyn i ”Anders” liv. De vet inte heller hur det blir med umgänget till hösten.

Mamman beskriver:
”Jag skriver/ringer varje dag till någon för att hjälpa min son!
Jag berättar om hur det fungerar i Sverige idag! Att lagarna måste ändras!
Att kunskapen hos vissa yrkeskategorier måste höjas!
Varför är det så svårt att lyssna/hjälpa/tro på ett barn som berättar om misshandel/övergrepp?
Men så enkelt att skydda/hjälpa pedofilerna/förövarna?
Alla måste hjälpas åt att ändra synsättet!
Jag vet inte vad jag ska skriva mer…”

Två år är en hel evighet i ett litet barns liv.
”Anders” är långt ifrån ensam i sin situation här i Sverige. Jag känner till många liknande fall. Gemensamt för alla dessa barn är att de har berättat, eller visat tecken på att vara utsatta för övergrepp eller misshandel. Det finns någon expert (t ex läkare eller barnpsykolog) som vittnat om att barnet varit utsatt. Dessa vittnen har sedan ignorerats av domstolen. Misstänkta brott bortförklaras in absurdum och vårdnaden övergår till den misstänkta förövaren…

Inom BRY laddar vi just nu för att bli en ännu vassare spjutspets. Det är dags för en revolution – #BRYrevolution. Mer info kommer inom kort. Vill du redan nu stödja vårt arbete med en tjuga eller mer så går det bra att Swisha till 123 589 76 81 eller göra insättning på vårt bankgiro: 124-1454.

Share

Media tittar åt annat håll

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

För lite mer än två veckor (6/2) skickade jag detta pressmeddelande. Jag valde det stora utskicket, dvs mailade ALLA på min lista. Är det inte märkligt att INGEN har hört av sig eller lyft detta…? 

Mammor som skyddar sina barn mot sexuella övergrepp inom familjen riskerar fängelsestraff.
Pedofilerna går emellertid fria. Färsk dom ger mamma nio månaders fängelse för grov egenmäktighet mot barn. 

Genom mitt arbete i BRY – Barns Rättsskydd blir jag kontaktad av förtvivlade föräldrar som inte får hjälp att skydda sina barn. Det kommer nya fall varje vecka. Barn som berättar eller visar tecken på
att vara utsatta för sexuella övergrepp tas inte på allvar i Sverige. 95% av de som tar kontakt är mammor. Den misstänkta förövaren är pappan. De myndighetspersoner som tar emot orosanmälningar har sällan den specialistkompetens som behövs för att avgöra vilka varningsklockor man ska ta fasta på. Det ingår inte i deras utbildning. Misstänkta brott bortförklaras in absurdum.
Har inget brott begåtts så finns inget skyddsbehov.  I många myndighetsbeslut väger ”barnets behov av kontakt med båda föräldrarna” tyngre än barnets behov av skydd. För barnet betyder detta att han eller hon tvingas att träffa sin förövare om och om igen. Övergreppen kan fortsätta.
En del mödrar blir så desperata när de inte får myndigheternas hjälp att de väljer att gå under jord med sina barn.  När deras gömställen avslöjas häktas kvinnan omedelbart och barnen förs direkt till
pappan. Jag känner till flera fall. Notera att de flesta har haft intyg från läkare eller barnpsykolog som menar att de inte kan tolka barnens signaler/skador på annat sätt än att de varit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Myndigheterna, socialtjänst och domstol väljer ofta att bortse från expertis.
Läs till exempel om hovrätten som ger pappan vårdnaden om sina barn trots att han regelbundet misshandlat mamman framför barnen.  Jag känner till fler liknande fall. Var finns barnperspektivet?
Andra mödrar berättar i djupaste förtvivlan att deras advokater ger dem rådet att skicka iväg barnen till pappan trots barnens berättelser och trots att barnen vägrar. De menar att mammorna kan förlora vårdnaden om de inte ”samarbetar”. En fruktansvärd situation. Tidigare i år ringde en mamma och grät medan hon förklarade att hon tvingade iväg sitt barn av rädsla för att förlora
honom. Hon beskrev att det kändes som att hon misshandlade sitt eget barn på grund av rädsla för myndigheterna. Pojken mår fruktansvärt dåligt och har gjort två självmordsförsök.
Det här är ett allvarligt attitydproblem som pågått under alldeles för många år. Så här kan det inte fortsätta! Enligt FN:s lista över de våldtäktstätaste länderna ligger Sverige på andra plats! Vart femte barn utsätts för sexuella övergrepp innan de fyller 18 år! Hur har det kunnat bli så här? Det är vansinnigt att kvinnor inte ska ha rätt att skydda sina egna barn mot våld och övergrepp. Lyssna till exempel på en mammas berättelse här.
Jag skriver nu för att vädja till dig/er att hjälpa till att belysa den här problematiken.
Vi måste hjälpas åt att sätta ljus på det som barnen tvingas utstå i mörkret!
Och, vi måste sätta press på våra makthavare så att de satsar resurser och skapar förändring.
Hör gärna av er om ni har frågor eller vill veta mer.

 

 

Share

Skyddade sina barn – fick fängelsestraff!

”Pappa har pillat oss i snippan och i rumpan. Han stoppade snoppen i munnen. Det kom vitt som jag spottade ut i toan.”

Dagis och barnläkare gjorde polisanmälan som inte ens ledde vidare till åtal. Socialtjänsten valde att inte ge barnen skydd utan hänvisade till den nedlagda polisutredningen.

När mamman inte stod ut med att se sina barn lida valde hon att skydda dem.
Strax därpå greps hon av uniformerad polis i piketbuss – inför barnen.
Hon fick sex månaders fängelse. Barnen placerades hos pappan och fick inte träffa sin mamma på fem månader.
Efter många års kamp har hon nu fått vårdnaden om barnen igen.
De är traumatiserade och har svårt med tillit och gränser.

MAMMAN FÖLJDE LAGEN (föräldrabalken)
SKYDDADE SINA BARN
FICK FÄNGELSESTRAFF!
PEDOFILEN GÅR FRI.

Lyssna på henne!
Av hänsyn till barnen skyddar vi hennes identitet.

Den här mamman är långt ifrån ensam. Vi känner till flera stycken. IMG_4546
Så sent som igår fick vi höra talas om ett nytt fall. Det blev bara en liten notis i tidningen…

Share

Hur gick det med Robin?

Två år har gått sedan jag berättade om Robin i Expressen – en liten pojke som misshandlades och utsattes för sexuella övergrepp av sin pappa. Trots att Robin berättat om övergreppen så valde socialtjänsten att ignorera alla de orosanmälningar som kom från BUP, läkare med flera.   img_3668
”Om mamman bara slutar oroa sig så kommer Robin att må bra!” sa socialtjänsten när jag var i kontakt med dem.

Pappan har fortfarande, än idag vårdnaden. Kontakten med mamman har skurits ned kraftigt och Robin mår långt ifrån bra. Han får komma till mamman mycket sporadiskt, när pappan ska resa bort. Det blir kanske någon gång per kvartal. Ibland har det blivit längre uppehåll.  Hon har försökt få struktur i umgängena men får inget gehör, varken hos socialtjänsten eller i tingsrätten.

Hon ser sin son på nere på stan ibland, tillsammans med de större tuffa killarna.
”Jag vet att han hamnat i dåligt sällskap. De som han umgås med är ökända. Jag vet att de håller på med droger och att de gör inbrott för att finansiera missbruket.”

Mamman berättar att Robin slutit sig allt mer inom sitt skal. Inte ens Smulan, deras katt, kan få honom att mjukna längre. Tidigare var de bästa kompisar. Smulan var den han sökte tröst hos. Nu är katten rädd för Robin. Vid flera tillfällen har mamman hört katten skrika och fräsa för att sedan snabbt springa ut från Robins rum.
”Han skadar vår katt” säger hon med låg röst. Hennes förtvivlan saknar botten. Vi pratar då och då i telefon. För mig är det ett under att hon fortfarande står på benen. Hon är sjukskriven sedan många år. Diagnosen är PTSD (posttraumatisk stressyndrom).

Såsom jag tolkar det så har det gått prestige i ärendet. Det är samma socialsekreterare som har handlagt ärendet sedan hon tog kontakt med dem från allra första början, för åtta år sedan. Nu när pojken mår ännu sämre så anser de att de har fått ytterligare belägg för sin teori.
”Om mamman bara hade slutat att oroa sig…”

Vid samtliga rättegångar har det vänts emot mamman att hon har avtjänat fängelsestraff.
Detta är hon stämplad för.
För all framtid.
Anledningen har sedan länge glömts bort.
När hon fick bekräftat av läkare och BUP-personal att hennes son var utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa så sökte hon hjälp. Men när samhället svek gjorde hon det hon enligt lag är skyldig att göra. Hon agerade och satte honom i säkerhet. På grund av att hon inte hade kommit överens med pappan och varken hade stöd från socialtjänst eller domstol så efterlystes hon. När gömstället avslöjades dömdes hon för egenmäktighet med barn.

Nu sitter vi här med ett halvt facit i handen. Robin är 13 år idag.
Vem BRYr sig?

Nästa vecka ska jag berätta en framgångshistoria. Den handlar om ett annat barn vars barndom började lite som Robins. Men, med den stora skillnaden att Fredrik till slut fick hjälp. Det visar sig om och om igen att det är fullt möjligt att läka en traumatisk barndom. Den stora skillnaden mellan Robin och Fredrik är att en myndighetsperson till slut öppnade ögonen för Fredrik och beslöt sig för att BRY sig.

 

Share

Trots att byxorna åkt av – ingen misstanke!

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Pappan misstänktes förgripa sig på sin fyraåriga son. Under polisutredningens gång fattades beslut om att de två skulle ses tillsammans med kontaktperson i en av kommunens lokaler.

Far och son tilläts leka inne i en koja gjord av madrasser, helt utan insyn. När pojken kommer utspringandes, utan byxor, gjorde socialtjänstens personal bedömningen att mamman måste se till att pojken hade rätt storlek på byxorna framöver – så att han inte skulle kunna tappa dem.

Så här ser det ut i Sverige idag.

Misstänkta övergrepp mot barn bortförklaras in absurdum.

De som jobbar inom socialtjänsten med utsatta barn vet inte vilka varningsklockor man ska ta fasta på eller hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Det ingår inte i deras utbildning.

Tycker du också att det är helt galet?
Vill du vara med och förändra detta?

Ge din röst för ett tryggt samhälle för våra barn genom att bli medlem i BRY.

Share

Påfyllning!

Ola Ahlvarsson, Sime och Laurie Segall, CNN
Ola Ahlvarsson, Sime och Laurie Segall, CNN

Jag känner mig fortfarande påfylld efter förra veckans events.

Tisdag och onsdag var jag på Sime – norra Europas största event kring framtidens teknik och digitala trender. Cirkus i Stockholm fylldes av entreprenörer och representanter från stora företag som vill stödja entreprenörer, med gemensamt mål att förändra världen.

En del av det som presenterades finns redan.  VR (Virtual Reality) exempelvis, som slår stort runt om i världen och man tror att det kommer att bli en mångmiljardindustri. Imponerande med alla olika användningsområden. Vi kommer exempelvis att kunna ”resa” till olika platser runt om i världen på ett helt nytt sätt.
Men vi blev också introducerade för många nyheter. I Japan har man till exempel uppfunnit en robot-baby som blivande föräldrar kan öva på.  Undrar om man är mer eller mindre benägen att bli gravid efter att ha haft en robot-baby på prov. 😉
Det talades mycket om hur robotarna kommer att ta över allt mer.
Gissa vad vi kan göra när de tar över allt fler av våra arbetsuppgifter? BRY oss om varandra!
Vi befinner oss mitt i ett mycket spännande skifte.

Ett av mina starkaste minnen från Sime är mötet med Valery Spiridonov som väntar på en huvudtransplantation. Han är idag grovt handikappad och väntar på en kropp, eller en donator som är hjärndöd. Enligt honom själv så räknar de med att kunna genomföra transplantationen någon gång under 2017.

Via länk fick vi även möta Max Loughan, en trettonårig kille från USA som lyckats utvinna energi ur luften på genialiskt sätt. Även han gjorde djupt intryck på mig. Så ung, så klok och så ödmjuk. Han ingav hopp inför framtiden.

Sime är ett årligt återkommande event. Missa inte nästa års evenemang. Här kan du läsa mer om innovationerna som presenterades i år.

ecpat
Foto: Ecpat

Dagen efter Sime var det dags för Nordic Forum Against Child Sexual Exploitation Online som arrangerades av Ecpat och regeringen.  Här fanns många inspirerande talare, till exempel Anders Kompass.  Vilken Människa!
Det ingav också visst hopp att lyssna till Pernilla Baralt, statssekreterare hos Åsa Regnér. Jag fick uppfattningen av att Pernilla brinner för att stärka barns rättigheter.

Jag knöt nya värdefulla kontakter under samtliga konferensdagar och jag känner mig fortfarande riktigt påfylld med härlig energi. Nu återstår att se vad de nya kontakterna kan komma att innebära för mitt arbete inom BRY 😉 Spännande!

 

 

Share

Staten bär skulden, men brottsoffret blir skyldig

Idag överlämnar jag ordet till Monica Dahlström-Lannes:

Staten bär skulden, men brottsoffret Sofia blir skyldig.
En skam för staten.

Sofia Rapp-Johansson förlorade sin barndom när hon tvångsomhändertogs, placerades i flera fosterhem och utsattes för övergrepp gång på gång. I sin bok ”Silverfisken” berättar hon om en fruktansvärd uppväxt. Men när Upprättelseceremonin, efter Vanvårdsutredningen, ägde rum i Stockholms stadshus 2011 var det för sent för Sofia och många andra. Tidsgränsen var satt till år 1980. Men av dem som sedan sökte ersättning fick 54% avslag, vilket innebar att drygt hälften av de avsatta pengarna på 1,2 miljarder kronor återfördes till staten!

På Riksdagens hemsida läste Sofia att man kunde stämma staten, vilket hon gjorde, men förlorade. Inte nog med det. Hon ålades dessutom att betala rättegångskostnaderna, en skuld på 220.000:-! Och med kort varsel. Om hon inte lyckas så hotar staten med indrivning.

Orättvisan är uppenbar. För det finns ju pengar!!!

Här några exempel:

  • JK betalar ut miljoner varje år till misstänkta och dömda som anses ha blivit felaktigt frihetsberövade (ca 50 miljoner år 2013). Ystadspyromanen, som avtjänat ett 8-årigt straff, har vid fem tillfällen fått cirka en kvarts miljon. Senaste gången fick han mer av JK än han begärt (40.000:- blev 91.000:- ).
  • Mannen på Öland som dömdes till livstids fängelse för dubbelmord och grov mordbrand hade tidigare friats för ett annat dubbelmord och grov mordbrand. Eftersom han vid det tillfället också suttit häktad under utredningstiden fick han 275.000:- av JK. Någon återbetalningsskyldighet har inte dessa kriminella trots att de förstört så många människors liv. Dessa skadestånd är nämligen utmätningsskyddade.
  • I Eskilstuna friades en kvinna för ett grovt narkotikabrott, men fälldes för ett lindrigare av samma slag. Hon fick 46.000:- i skadestånd av JK, trots kopplingen mellan de båda brotten.
  • Nyligen fick en man 140.000:- av JK, friad trots att han varit på plats vid en gruppvåldtäkt.
  • Landsbygdsministern har gått kurser i engelska för en kvarts miljon.
  • En statssekreterare belönas med miljon-pension trots att han gjort tvivelaktiga tjänsteresor för 800.000:-.
  • Uppdrag granskning visade hur 30 miljoner svenska SIDA-pengar försvann oredovisade i Zambia.
  • Landstingschefer får lönelyft från 77.000:- till 130.000:- per månad.
  • Landstinget Stockholm köpte in stödstrumpor för 6 000:- kronor paret!
  • Rikspolisens kommunikationsdirektör som slutat får behålla sin månadslön på 100.000:- i ett år. Får hon nytt jobb får hon behålla lönen ett halvår.

Så där håller det på. Det regnar fallskärmar och bonusar över dem som redan har, men till Sofia finns det inga pengar. Till henne som kämpat i åratal för sin överlevnad och för ett värdigt liv. Är det någon som blivit felaktigt frihetsberövad så är det hon.

Sofia förtjänar upprättelse – inte en skuld till staten.

Och de vackra orden i Stockholms Stadshus den  21 november 2011 gällde inte Sofia: 111121-maria-silvia-o-per

”Som talman för Sveriges riksdag är det min uppgift att framföra det svenska samhällets samlade ursäkt till dem som under sin barndom utsatts för vanvård och försummelser…

Sveriges grundlag slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet…

Den svenska staten talar i dag för hela det svenska samhället: politiska beslutsfattare, tjänstemän, statliga myndigheter, landsting och kommuner…

Det svenska samhället ber i dag er kvinnor och män som drabbats om ursäkt. Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildrande. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Den moraliska skulden för vanvården bärs av hela det svenska samhället. Ni stod som barn under samhällets beskydd, men ni övergavs.

Vi ber i dag om förlåtelse för samhällets svek… Ni skulle ges värme och trygghet; ni skulle ges en skyddad uppväxt. … Ni möttes istället av kyla och likgiltighet. Ni utsattes för våld och övergrepp… Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt. Men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen som såg er, ingen som frågade er vad ni kände. Ni övergavs.

Det svenska samhället vill ge er upprättelse… idag erkänner det svenska samhället offentligt sitt misslyckande.”

Och dåvarande barnministern avslutade:

”Betrakta varje barn som vi möter som om det vore vårt eget barn. För det har vi alla ett ansvar.”

Vilket ansvar tar staten för Sofia?

Monica Dahlström-Lannes 10898088_1509623695994063_7313470867793254693_n
f.d. vålds- och sexualbrottsutredare
författare till ”Mot dessa våra minsta”

 

 

För den som vill hjälpa Sofia:
Swish 070-3939293
eller bankgiro 5050-7995 (direkt in på statens konto) märk med T2868-16

Share

”Ingrid räddade livet på mig”

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

När hon väl börjat berätta om sin barndom så fanns det inget stop. Hon berättade den ena hårresande detaljen efter den andra. Till det yttre hade allt sett bra ut. Men bakom de vackra gardinerna dolde sig missbrukande föräldrar och hon hade vuxit upp med både fysisk och psykisk misshandel. Jag kunde inte låta bli att undra över hur hon hade överlevt.

– Det är tack vare Ingrid som bodde granne med oss, berättade hon. Hon såg mig och hon visade mig att hon brydde sig. Jag visste att det alltid fanns en tallrik till mig vid hennes middagsbord. Hade det inte varit för henne så hade jag varit död för länge sen. 
– Ibland gick jag hem till hennes familj direkt efter skolan, fortsatte hon. Det var så lugnt och tryggt hemma hos henne. Under sommarloven fick jag till och med följa med till deras sommarstuga. Då var lyckan stor. Vi håller fortfarande kontakten. Vi räknade nyss ut att vi känt varandra över tjugofem år.

Jag har träffat många vuxna som farit riktigt illa under sin barndom. Det som visat sig vara avgörande är att det har funnits någon i deras närhet – en ”Ingrid” eller ”Lars” – som sett dem och som givit dem bekräftelse och trygghet.
Du kan vara en ”Ingrid” eller ”Lars” hemma i ditt eget kvarter. Du kanske också till och med räddar liv…

Share

Förövare får skadestånd, offer tvingas betala

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Som jag berättade igår så nekades Sofia Rapp Johansson och hennes syster skadestånd för att de vanvårdats av samhället.
De tvingas istället betala rättegångskostnader på 220 000:-.

Samtidigt får en man som friats för grov våldtäkt 140 000:- i skadestånd!
Trots att han erkänt att han var med vid den grova gruppvåldtäkten – och kysste kvinnan som utsattes för brottet!

Något är riktigt fel i vårt samhälle.
När barnen är helt rättslösa och förövare skyddas.
Och på toppen av allt ges skadestånd!

Vi kräver förändring!
Tycker du också att det är dags att stärka barns rättsskydd i Sverige?
Hjälp då till att sprida detta inlägg.
Bjud in dina vänner att gilla vår Facebook-sida så att vi når ut bredare med vårt budskap.
Bli medlem i BRY. På så vis ger du oss mandat att föra din talan för att skapa ett tryggt samhälle för våra barn.
http://www.barnsrattsskydd.se/manadsgivare/
Ju fler vi blir desto starkare blir vår röst.

Share