Kategoriarkiv: Socialtjänsten

Återlansering av min digitala portal

Efter att ha testkört min digitala portal några månader så står vi nu redo att ge stöd till fler föräldrar som misstänker att deras barn varit utsatta för misshandel eller övergrepp. Genom att hjälpa föräldrarna räddar vi barn.

Mer info finner du här:
https://bit.ly/2RR2IrA

Missa inte mitt extraerbjudande!
Få gratis support tre månader om du ansluter dig senast 31 oktober, 2018.

VARMT VÄLKOMMEN!

 

Share

POLITIKER OCH MEDIA BLUNDAR

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Förra veckan larmade BRIS att psykisk ohälsa hos riktigt unga ökar.
11-åringar utvecklar självskadebeteende och har självmordstankar.
Vi vet sedan tidigare att ett barn i veckan tar livet av sig här i Sverige!
Ändå är det så tyst om detta, både i media och bland politikerna.

Inom BRY vet vi att många barn som utsätts för våld och övergrepp inte får hjälp.
Vi vet också hur samhällets brister påverkar det enskilda barnet.
Det utspelas fruktansvärda tragedier i vårt land.

Dessa barn kommer att påverka alla andra valfrågor som nu diskuteras, till exempel:
– SVERIGES EKONOMI, utsatta barn som inte får hjälp kostar oerhörda summor långt upp i åren
– De utgör en tung belastning på VÅRDEN även som vuxna
– De är resurskrävande i SKOLORNA
– Forskning visar även att många av dessa barn hamnar i tung KRIMINALITET

Genom att erkänna detta gigantiskt samhällsproblem så finner vi lösningar!
Ett fungerande rättsskydd för utsatta barn tjänar alla på.
Inte minst barnen.

BRY kräver barndomstol med specialutbildad personal som har barnperspektivet i fokus.

Bli ambassadör eller hjälte så deltar du i vårt förändringsarbete!
https://zohero.com/fundraisers/BRY-BARNS-RATTSSKYDD/

Du kan även hjälpa till genom att swisha valfritt belopp till: 123 208 5231

Share

Ny vända innan valet

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Jag var inte nöjd med svaren jag fick från de politiska partierna. Därför har jag idag mailat följande.

2018-08-29

 

Till partiledarna i samtliga riksdagspartier,

 

Vad vill du säga till Elisa?

I juni skickade jag ut en enkät för att få veta hur ni ställer er till barns utsatta situation i Sverige idag. Jag påtalade de allvarliga brister som föreligger och ville veta:

  1. Vilken prioritet vill ert parti ge detta mycket akuta samhällsproblem?
  2. Vilka konkreta lösningar föreslår ert parti?
  3. Hur ställer sig ert parti till att inrätta en särskild barndomstol?

Samtliga partier har svarat, utom Liberalerna och Vänsterpartiet.

När jag läser era svar så inser jag att ni inte förstått hur samhällets bristande resurser påverkar de enskilda barnen. Trots att ni svarat att barns rättigheter är högt prioriterat, och att det är en av samhällets viktigaste uppgifter att skydda barn från att utsättas för fara och misshandlas så rimmar detta illa med verkligheten.

Så sent som igår larmade BRIS om att barns psykiska ohälsa ökar. Den kryper även nedåt i åldrarna. Antalet självskadebeteenden och självmord ökar. Bland våra barn! Samtidigt har landets BUP-mottagningar fått direktiv om att enbart ta emot de mest akuta fallen.

Det är säkert lätt att distansera sig från publicerade larmrapporter och statistik. Låt mig därför berätta om Anders*.

När Anders var sju år valde Tingsrätten att separera honom från hans mamma och systrar.

Pappan fick vårdnaden om honom medan hans äldre syskon fick bo kvar hos mamman. Detta beslut togs trots att barnen berättat att pappan utsatt dem för både misshandel och övergrepp.  Socialtjänst och domstol ignorerade orosanmälningar och vittnen. Flera organisationer protesterade – BRY, BRIS, Barnombudsmannen med flera.

Anders kunde inte förstå varför han skulle tvingas lämna den enda trygghet han kände till, eller varför han skulle skiljas från sina syskon.  När det blev dags att flytta vägrade han. Pappan begärde polishämtning av sonen, vilket socialtjänsten godkände. Domstolen fastställde beslutet. Den 21 augusti 2015 hämtades Anders från sitt trygga hem av två poliser och fyra socialsekreterare. Hämtningen tog två timmar på grund av att Anders gömde sig bakom soffan och under sängen. Han fördes bort av polisbil. Pappan, den misstänkte förövaren hade däremot inte ens tagits in till förhör.

Det tog lång tid innan pappan tillät Anders att ha kontakt med sin mamma. Till en början krävde han att två kontaktpersoner skulle närvara och övervaka umgängena. Fortfarande än idag, tre år senare, dikterar han villkoren för kontakten mellan Anders och hans syskon. Som längst har det varit uppehåll i kontakten i hela sju månader. Under den tiden har Anders inte ens fått ringa varken sin mamma eller sina syskon.

Eftersom pappan har enskild vårdnad så blir mamman inte informerad om han blir sjuk och hon får inte heller ut dokumentation från socialtjänsten. Hon följde lagen (Föräldrabalken) och agerade när hennes barn berättade vad de hade varit med om. För detta straffas hon, tillsammans med många andra föräldrar som kämpar för att skydda sina barn. Hon bortdöms vårdnaden och får inte ens insyn i sin sons liv. Vårt samhälle friar hellre den misstänkte än att skydda små barn som inte kan föra sin egen talan.

Även Anders syskon behandlas som brottslingar. En av systrarna, Elisa*, kämpar nu för att få träffa sin lillebror. Återigen är det den misstänkte förövaren som dikterar villkoren. Han vill att kontaktperson skall närvara, annars får hon komma hem till honom för att träffa lillebror när pappan är närvarande.

Vad väljer ett barn i en sådan situation? Att träffa sin förövare under otrygga former, eller att umgås med sin bror inför övervakare?

Utdrag ur Elisas dagbok:
Att möta min lillebror är något jag skulle göra vad som helst för. Han är ljuset, lyckan i mitt liv, det som håller mig flytande när jag känner att jag kommer drunkna. Ändå mår jag så förskräckligt när det väl händer, när min dröm går i uppfyllelse. Innan är jag rädd. Inte för soc tanterna, eller deras falska leenden, ärligt talat stör de mig knappt längre, utan för honom. Jag är rädd för att han har glömt bort hur man skrattar, hur man älskar, hur man springer av glädje och inte längtan att ta sig långt, långt bort. Att han har tryckt in sig i hörnet av klädgarderoben och gråtit, så där som jag minns att jag gjorde, rädd och ensam. Efteråt, när jag har sett att han ännu lever, att han ännu skrattar och finns, blir jag nedslagen av saknad, av tyngden hos ännu ett hejdå. Alldeles för många ligger redan tungt på mina axlar. Min mage pustar ut, gör mig medveten om alla spänningar jag byggt upp genom värk och illamående.

Socialtjänstens mail till henne: 
Självklart är meningen att umgänget mellan ”ANDERS” och dig ska påbörjas snarast och att det ska vara regelbundet. Enligt den  gällande lagstiftningen (Föräldrabalken) är vårdnadshavaren ansvarig för att barnet får kontakt med det lämpliga nätverket. I sitt beslut måste vårdnadshavaren ta hänsyn till barnets vilja och behov samtidigt som han är skyldig att förutse och förhindra risker för barnets väl. Med andra ord, socialtjänsten bestämmer inte om umgängesformer om inte en domstol beslutar någonting annat. Din pappa är ensam vårdnadshavare för ”ANDERS”, vilket innebär att han ensam beslutar om-, hur- och med vem ”ANDERS” umgås. 

Din pappa har uttryckt önskan om att ”ANDERS” kan umgås med er systrar. Han ställer vissa villkor, och de gäller både dig och ”ER SYSTER”, bl. a att umgänget ska ske i ”ANDERS” hem med omgivningar (menas trädgård) dit du och ”ER SYSTER” är välkomna och att ni inte ska vara budbärare mellan er mamma och ”ANDERS”. Du har uppgett ditt villkor att inte behöva umgås med din pappa och detta har han accepterat. Din pappa är ingen kontaktperson utan en förälder och vårdnadshavare. Det är i hans och ”ANDERS” hem som umgänge ska äga rum, vilket gör det självklart att det ska planeras tillsammans med honom. 

Att umgänge mellan ”ANDERS”, dig och ”ER SYSTER” skulle äga rum i ert hus i ”X-STAD” bestämmer inte jag utan din pappa. Däremot kan jag inte se att det är nödvändigt för att ”DIN SYSTER” ska kunna delta i umgänget. Ramplaneringen av träffar mellan ”ANDERS” och dig gäller även ”ER SYSTER”. Din mammas juridiska ombud har redan tagit kontakt med din pappa och han svarade henne med en inbjudan om umgänge till dig. I fortsättningen ligger ansvaret för att umgänget blir av på er pappa och er, dvs dig och ”DIN SYSTER”.

Med vänlig hälsning och önskan om en skön sommar!
”SOCIALTJÄNSTEN”

Socialtjänsten avsäger sig allt ansvar för att sammanföra syskonen trots att de själva skriver att barnens önskan ska tillgodoses.

Anders är endast ett av alla barn som står helt utan skydd i vårt samhälle idag. Inom BRY – Barns Rättsskydd får vi kännedom om nya fall varje vecka. Men just i fallet Anders så behöver vi egentligen inte spekulera i om han utsatts för brott av sin pappa eller ej. Man delar inte på syskon på det sätt som i skett.  Detta förfarande i sig innebär ett brott mot mänskliga rättigheter på flera olika nivåer.

I valdebatten talar ni nu om hur ni ska lösa barn och ungdomars psykiska ohälsa som breder ut sig alltmer. Miljarder ska satsas på psykiatrin. Men det blir som att sätta plåster på ett redan infekterat sår. Vi måste ta reda på grundorsaken till att barn mår dåligt innan vi kan finna lösningar. Vi måste lyssna på barnen!

Jag har kontakt med Elisa. Hon är förtvivlad och undrar hur hon ska göra för att få träffa sin lillebror. Eftersom jag inte vet vad jag ska svara henne så ger jag er nu chansen att vända er direkt till henne. Vad ska hon göra? Vad vill du säga till henne och alla andra barn som trillat helt mellan stolarna i vårt land? Vi publicerar ditt svar, i skrift eller på film, i våra sociala medier.

* Anders och Elisa är inte deras riktiga namn.

P.S. Titta gärna på vår flash mob som vi arrangerade på Sergels Torg i söndags. Läs även min artikel som nyligen publicerades på både SVT Opinion och Dagens Juridik.

Bästa hälsningar!
Agneta Bravélius
Grundare och verksamhetsansvarig
BRY – Barns Rättsskydd

 

 

 

 

 

Share

FLASH MOB FÖR BARNS RÄTTIGHETER

Igår intog vi Sergels Torg med vår flash mob, i syfte att rikta uppmärksamhet på att barn i Sverige saknar rättsskydd.
Vi vill få ansvariga politiker att AGERA!

Musikvalet föll på Aviciis låt ”For a better day”. Se hans musikvideo så förstår du varför. Istället för folkdomstol vill vi se barndomstol!

 

Share

Barns rättsskydd ett lotteri

 

DJ ARTIKEL 180822

I Luleå och Karlskrona leder enbart 5% av alla polisanmälningar om misstänkta sexuella övergrepp mot barn vidare till åtal.
Barn som bor i Eskilstuna har större möjlighet att få skydd.
Där leder 79% till åtal.

Vad händer med de barn som inte får skydd?
Och vilka fördelar skulle en barndomstol medföra, sett ur barnets perspektiv?

Läs hela artikeln här.

 

Share

Det livsfarliga glappet

 

Från SVT Opinion
Från SVT Opinion

Idag informerar vi barnen om rätten till sina kroppar. Vi uppmanar dem att berätta om någon kränker dem. Vi ska även bredda bilden av förövaren.

Bra initiativ!
Men vad händer när barnen berättar och förövaren är trevlig?

Läs hela artikeln på SVT Opinion! Du hittar den här.

 

 

 

Share

Webbkurs!

 

När ett barn utsätts för övergrepp på förskola upprättas kristeam och det bildas stödgrupper. Men när man som förälder misstänker att misshandeln eller övergreppen skett inom familjen, då står man ofta helt ensam. Det blir en övermäktig uppgift, särskilt eftersom man själv hamnar i kris. När allt är kaos så är det svårt att tänka strategiskt.

För att hjälpa dig igenom processen att skydda ditt barn har jag utarbetat denna webbkurs. Den riktar sig både till dig som nyligen börjat misstänka att allt inte står rätt till, och till dig som kämpat ett tag för att skydda ditt barn. Genom kursen vill jag dela med mig av de tips och genvägar jag önskar att jag själv hade känt till. Jag vill inspirera dig att tänka i nya, annorlunda banor. Framför allt vill jag ge dig kraft att gå vidare och skapa trygghet för ditt barn.

Kursen består av tre moduler:

  1. Den akuta chockfasen och den första kontakten med myndigheterna
  2. Den rättsliga processen, din ekonomi och övrigt värt att tänka på
  3. När ingen tror dig, vad gör du då?

Alla avsnitt levereras samtidigt och du tittar på filmerna i din egen takt.

Du lär dig exempelvis:

  • vilken myndighet du ska kontakta och vem som gör vad
  • vad du bör prioritera och vad som kan vänta
  • vad du kan göra själv för att mildra den akuta chocken samt påföljande stressreaktioner
  • hur du kommunicerar effektivt med myndigheterna
  • hur du väljer advokat
  • var du kan få gratis juridisk rådgivning

Du får:

  1. Värdefulla tips som gör att du spar både pengar, tid och onödigt lidande. I det akuta skedet är de primära att skydda barnet. Din egen bearbetning av själva traumat kanske får vänta. Men, det finns en hel del du kan göra för dig själv under den första mest akuta processen som gör att både du och barnet läker snabbare.
  2. Tillgång till inspelade intervjuer med:
    Monica Dahlström-Lannes, fd vålds- och sexualbrottsutredare
    GunMarie Engström, traumaexpert
    Lena Staaf, fd socialsekreterare och socialchef
  3. Två olika avslappningsövningar under ledning av Evakarin Wallin.
  4. Tillträde till hemlig Facebook-grupp.
  5. Innehållet i mina tre moduler får du även skriftligt så att informationen blir lätt tillgänglig.

Målet med kursen är att ge dig en ökad inre styrka och en känsla av kontroll.

Efter kursen erbjuds du support i grupp via nätet:

Här ligger fokus på att hjälpa dig att bli fri från den förlamande rädslan. Du är inte längre ett offer för omständigheterna eller myndigheternas tillkortakommanden. När rädslan släpper taget om dig så kan du lättare se nästa steg i din process. Varje supporttillfälle är ca 1,5 timme långt. Ni träffas var fjortonde dag via särskild länk.

Vi erbjuder även stöd inför kommande rättegång.

Du får hjälp och stöd att agera utifrån din magkänsla.

Priser:

Välj mellan olika alternativ:

  1. Enbart kursen:                       1 900:- (Du tjänar in kursens kostnad om du tar till dig tipsen på hur du blir mer effektiv i din kommunikation med din advokat.)
  2. Kurs och två support tillfällen:    2 400:-
  3. Kurs och fyra support tillfällen:  2 800:-
    (Med reservation för kommande prisändringar.)
  4. Om du inte har möjlighet att betala hela beloppet så kan du ställa dig i kö för att få avgiften subventionerad. Skriv då ett kortfattat mail, max en A4 och maila det till info@barnsrattsskydd.se så hör vi av oss.

Anmälan:

Du anmäler dig genom att betala önskat paket till BG: 124-1454
Kursen levereras via mail inom 24 timmar från mottagen betalning. Glöm inte ange mail-adress.

Frågor: 

Maila gärna dina frågor till agneta@barnsrattsskydd.se

Varmt välkommen!

Share

Skyddade sina barn – fick fängelsestraff!

”Pappa har pillat oss i snippan och i rumpan. Han stoppade snoppen i munnen. Det kom vitt som jag spottade ut i toan.”

Dagis och barnläkare gjorde polisanmälan som inte ens ledde vidare till åtal. Socialtjänsten valde att inte ge barnen skydd utan hänvisade till den nedlagda polisutredningen.

När mamman inte stod ut med att se sina barn lida valde hon att skydda dem.
Strax därpå greps hon av uniformerad polis i piketbuss – inför barnen.
Hon fick sex månaders fängelse. Barnen placerades hos pappan och fick inte träffa sin mamma på fem månader.
Efter många års kamp har hon nu fått vårdnaden om barnen igen.
De är traumatiserade och har svårt med tillit och gränser.

MAMMAN FÖLJDE LAGEN (föräldrabalken)
SKYDDADE SINA BARN
FICK FÄNGELSESTRAFF!
PEDOFILEN GÅR FRI.

Lyssna på henne!
Av hänsyn till barnen skyddar vi hennes identitet.

Den här mamman är långt ifrån ensam. Vi känner till flera stycken. IMG_4546
Så sent som igår fick vi höra talas om ett nytt fall. Det blev bara en liten notis i tidningen…

Share

Hur gick det med Robin?

Två år har gått sedan jag berättade om Robin i Expressen – en liten pojke som misshandlades och utsattes för sexuella övergrepp av sin pappa. Trots att Robin berättat om övergreppen så valde socialtjänsten att ignorera alla de orosanmälningar som kom från BUP, läkare med flera.   img_3668
”Om mamman bara slutar oroa sig så kommer Robin att må bra!” sa socialtjänsten när jag var i kontakt med dem.

Pappan har fortfarande, än idag vårdnaden. Kontakten med mamman har skurits ned kraftigt och Robin mår långt ifrån bra. Han får komma till mamman mycket sporadiskt, när pappan ska resa bort. Det blir kanske någon gång per kvartal. Ibland har det blivit längre uppehåll.  Hon har försökt få struktur i umgängena men får inget gehör, varken hos socialtjänsten eller i tingsrätten.

Hon ser sin son på nere på stan ibland, tillsammans med de större tuffa killarna.
”Jag vet att han hamnat i dåligt sällskap. De som han umgås med är ökända. Jag vet att de håller på med droger och att de gör inbrott för att finansiera missbruket.”

Mamman berättar att Robin slutit sig allt mer inom sitt skal. Inte ens Smulan, deras katt, kan få honom att mjukna längre. Tidigare var de bästa kompisar. Smulan var den han sökte tröst hos. Nu är katten rädd för Robin. Vid flera tillfällen har mamman hört katten skrika och fräsa för att sedan snabbt springa ut från Robins rum.
”Han skadar vår katt” säger hon med låg röst. Hennes förtvivlan saknar botten. Vi pratar då och då i telefon. För mig är det ett under att hon fortfarande står på benen. Hon är sjukskriven sedan många år. Diagnosen är PTSD (posttraumatisk stressyndrom).

Såsom jag tolkar det så har det gått prestige i ärendet. Det är samma socialsekreterare som har handlagt ärendet sedan hon tog kontakt med dem från allra första början, för åtta år sedan. Nu när pojken mår ännu sämre så anser de att de har fått ytterligare belägg för sin teori.
”Om mamman bara hade slutat att oroa sig…”

Vid samtliga rättegångar har det vänts emot mamman att hon har avtjänat fängelsestraff.
Detta är hon stämplad för.
För all framtid.
Anledningen har sedan länge glömts bort.
När hon fick bekräftat av läkare och BUP-personal att hennes son var utsatt för sexuella övergrepp av sin pappa så sökte hon hjälp. Men när samhället svek gjorde hon det hon enligt lag är skyldig att göra. Hon agerade och satte honom i säkerhet. På grund av att hon inte hade kommit överens med pappan och varken hade stöd från socialtjänst eller domstol så efterlystes hon. När gömstället avslöjades dömdes hon för egenmäktighet med barn.

Nu sitter vi här med ett halvt facit i handen. Robin är 13 år idag.
Vem BRYr sig?

Nästa vecka ska jag berätta en framgångshistoria. Den handlar om ett annat barn vars barndom började lite som Robins. Men, med den stora skillnaden att Fredrik till slut fick hjälp. Det visar sig om och om igen att det är fullt möjligt att läka en traumatisk barndom. Den stora skillnaden mellan Robin och Fredrik är att en myndighetsperson till slut öppnade ögonen för Fredrik och beslöt sig för att BRY sig.

 

Share

Trots att byxorna åkt av – ingen misstanke!

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Pappan misstänktes förgripa sig på sin fyraåriga son. Under polisutredningens gång fattades beslut om att de två skulle ses tillsammans med kontaktperson i en av kommunens lokaler.

Far och son tilläts leka inne i en koja gjord av madrasser, helt utan insyn. När pojken kommer utspringandes, utan byxor, gjorde socialtjänstens personal bedömningen att mamman måste se till att pojken hade rätt storlek på byxorna framöver – så att han inte skulle kunna tappa dem.

Så här ser det ut i Sverige idag.

Misstänkta övergrepp mot barn bortförklaras in absurdum.

De som jobbar inom socialtjänsten med utsatta barn vet inte vilka varningsklockor man ska ta fasta på eller hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Det ingår inte i deras utbildning.

Tycker du också att det är helt galet?
Vill du vara med och förändra detta?

Ge din röst för ett tryggt samhälle för våra barn genom att bli medlem i BRY.

Share