Kategoriarkiv: Socialtjänsten

Medias avsaknad av mod

Print Friendly, PDF & Email

Det har varit intressant att följa medias bevakning av Elaine Eksvärds avslöjande om sin barndom.  Med mod och styrka skriver hon på sin egen blogg:
”Jag blev bestulen min barndom. Min pappa är förövaren. Han utnyttjade mig sexuellt.”

Tyvärr är inte media lika modiga. Hon har inte varit välkommen överallt och på vissa håll har hon varit tvungen att säga att hon utsattes av en ”närstående”. På andra håll har det skrivits att hon ”upplever att hon blivit utnyttjad”. Vilka andra brott rapporteras på liknande sätt? Tänk dig följande:
Hen upplevde att bilen hade blivit stulen. 
eller
Hen upplevde att mamman till deras barn blivit mördad. 

DN publicerade en intervju med Elaines pappa. Föga förvånande förklarar han att han ”Anklagelserna är gripna ur luften”.
Vilket svar hade man förväntat sig?
Även här kan man undra vid vilka andra typer av brott som den misstänkte gärningsmannen ges utrymme att uttala sig i media.

Ett av de allra mest grövsta och allvarligaste brott får lite av löjets skimmer över sig – på grund av medias feghet.

Jag fortsätter att sätta ljus på något som media definitivt inte belyser;
föräldrar som fängslas när de försöker skydda sina barn.
Och barnen?
De tvingas bo kvar hos den förälder som misshandlar dem eller förgriper sig på dem.
Jag låter filmen tala för sig själv.

Mamma nummer ett hittar du här. Det handlar om brott mot mänskliga rättigheter – här i Sverige år 2016.

Snälla, hjälp till att dela detta inlägg i dina kanaler. Det är många, många fler barn som drabbas när barns rättsskydd brister. Det är upp till dig och mig att gå samman och kräva förändring.

 

 

 

Share

Han är oskyldig!

Print Friendly, PDF & Email

10570551_757939910935338_6125047962240235512_n

Många känner lättnad när en polisanmälan mot en misstänkt pedofil läggs ned.
”Det var väl det jag visste hela tiden! Han är oskyldig!”
Ibland kanske det är så, och ibland inte.

Jag vill att du ska veta att ytterst få polisanmälningar om misstänkta brott mot barn leder vidare till åtal. När det gäller misstänkta sexuella övergrepp mot barn under sex år så leder 0% vidare till åtal. Noll procent! Kikar vi på statistiken för övergrepp mot lite äldre barn så skiljer det sig kraftigt beroende på var barnet bor. För barn som bor i Luleå eller Karlskrona så leder enbart 5 % ens vidare till åtal. I Eskilstuna leder 79 % vidare till åtal (se bilden ovan, källa: Åklagarmyndigheten). Efter att det väckts åtal så är det inte säkert att det leder till fällande dom…

Tänk om andra myndigheter som också kommer i kontakt med utsatta barn kände till att det ser ut så här. Men det gör de oftast inte.

”Finns det ingen dom mot pappan så måste jag behandla honom som oskyldig. Vi kan varken leka polis eller domstol,” sade socialchefen. ”Det är inte vår uppgift att gräva i det förflutna. Nu ska vi blicka framåt!”
Ur boken ”När blodsbanden brister”

Detta innebär att många barn tvingas fortsätta umgås med pedofiler. I alla fall när pedofilen är barnets förälder, och då tvingas de ofta till och med bo kvar under samma tak.

Imorgon ska jag berätta vad som hände när jag själv ringde till åklagaren som valt att lägga ner den fjärde polisanmälan i vårt ärende.
Och, jag ska berätta vad vi kan göra för att förändra detta!

Share

När ett barn berättar

Print Friendly, PDF & Email

Vi har nyligen sett och hört Elaine Eksvärd berätta om sin barndom. Något hon återkommer till om och om igen är vuxenvärldens ansvar. Vi måste ta utsatta barn på allvar! Det jag nu ska berätta utspelar sig i nutid. Observera att detta inte är något enstaka fall. Detta drabbar barn efter barn när de berättar.

659824af63-flicka BRY
Flickan på bilden har inget med texten att göra.

Någonstans i Sverige befinner sig en liten åttaårig flicka på ett utredningshem. Hon ska vara där tio veckor. Skolan har gett henne läxor som hon ska arbeta med under tiden. Föräldrarna bor där med henne halva tiden var.

Flickan berättat om de sexuella övergrepp som hennes pappa har utsatt henne för. Hon har berättat för mamman, och flera andra. Hon har också visat hur de går till med hjälp av sina dockor. Under en lång period har hon även haft problem med underlivet.

Socialtjänsten har tagit emot flera orosanmälningar om att flickan far illa hos sin pappa och de har haft gott om tid på sig att hjälpa henne. Nu har de placerat henne på detta utredningshem.

Redan under första veckan berättade den lilla flickan för personalen vad pappa gör med henne. Hon fick besöka läkare som menade att det inte kan uteslutas att skadorna i underlivet kommer från sexuella övergrepp.

Utredningshemmet blundar för det flickan berättar. Likaså undviker de läkarens utsago.
– ”Sexuella övergrepp är ingenting vi kan utreda. I uppdraget från socialtjänsten står att vi ska utreda om flickan mår dåligt på grund av konflikten som pågår mellan er föräldrar. Inget annat. Nu får du sluta prata om det där.”

Samtidigt som flickan återigen tagit mod till sig och berättat så godkänner socialtjänsten att den misstänkta pappan får hämta henne för umgänge några timmar på helgen. De får till och med åka iväg på tu man hand. Flickan mår fruktansvärt dåligt när pappa ska komma. Personalen på hemmet säger att flickan måste åka. Det är order från socialtjänsten.

Så här går det till när ett litet barn berättar.
När socialtjänsten själva belyser i media att den pågående krisen beror på resursbrist så är det en sanning med modifikation.
Vad kostar inte den här insatsen?
10 veckor på utredningshem!
Till vilken nytta?
När det egentligen är mycket enkelt:
Lyssna på flickan, ta henne på allvar och skydda henne från pappan. Hon har en fullt fungerande mamma.

Det handlar om dina och mina skattepengar!
Det handlar också om vilken typ av samhälle vi vill ha!
Men framförallt handlar det om den här flickans barndom och framtid!

Tänk dig också att som mamma tvingas vara på detta utredningshem med ditt eget barn. Du har hört henne berätta. Du har sett hennes förtvivlan och rädsla. Nu ska er relation granskas under lupp under fem veckor. Det är en övermänsklig situation som INGEN borde behöva utsättas för. Detta är tortyr och brott mot mänskliga rättigheter både vad det gäller flickan och mamman.

Snälla, hjälp till att skapa förändring för nu får det vara nog!

Share

Öppet brev till Stefan Löfven

Print Friendly, PDF & Email

IMG_4049 (1)Jag har länge tänkt att jag skulle skriva till vår statsminister. Jag känner att jag har en hel del att delge honom. Jag har mailat honom tidigare också, utan att få svar. När mitt brev äntligen var klart så chansade jag och skickade iväg det som debattartikel och Aftonbladet nappade. Idag har mitt öppna brev publicerats. Det ska bli mycket intressant att se om han svarar mig den här gången. Nu ikväll är det den mest delade artikeln på Aftonbladet…

IMG_4048 (1)

Samma brev har jag också skickat till övriga partiledare för jag vill även veta hur de tänker lösa det här mycket allvarliga samhällsproblemet.

Fortsättning följer!

Share

Brott mot mänskliga rättigheter

Print Friendly, PDF & Email

Det som sker i Sverige idag är brott mot mänskliga rättigheter!

Barn som misshandlas och utsätts för sexuella övergrepp tas inte på allvar utan tvingas bo kvar hos den som förgriper sig på dem.

Det är även ett brott mot mänskliga rättigheter mot den förälder som inte får hjälp eller stöd att skydda sina barn. De som väljer att lyssna på sitt barn och inte lämnar det till en pedofil kan förlora vårdnaden, ibland får de till och med fängelsestraff.

Jag kommer att belysa fler enskilda fall framöver. Gemensamt för dem är exempelvis att:

  • Barnet har berättat eller visat tecken på att vara utsatt.
  • Personal med specialistkompetens har vittnat om att barnet behöver skydd. Det kan vara exempelvis personal på Barnahus eller barnpsykolog.
  • Socialtjänst, polis och åklagare har blundat för misstankarna och valt att ignorera specialister.
  • Den förälder som tar sitt barn på allvar förlorar vårdnaden.
  • Barnet tvingas bo hos en pedofil.

Undrar du hur detta kan komma sig?
Här kan du läsa mer om bakomliggande mekanismer.

Det  är hög tid att ÖPPNA ÖGONEN OCH BRY DIG!
Här finner du information om vad du kan göra.

P.S. I filmen ovan berättar ”Mamma nummer ett” att pappan fick skyddad identitet. Det brukar vara så. Fäderna hävdar att de är rädda för att barnen ska ”kidnappas” igen och får då ofta skyddad identitet. Barnen tvingas byta skola och all kontakt med tidigare familj och vänner bryts. Ingen vet var barnen finns…

Share

ÖPPNA ÖGONEN OCH BRY DIG

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Förra veckan berättade jag om en mamma som häktats för att hon skyddat sina barn mot fortsatta övergrepp.  I samma veva häktades även en annan kvinna anklagad för medhjälp.

Jag känner redan sedan tidigare till andra, liknande fall. Nu har jag fått kännedom om ännu fler.

Dessa fall visar tydligt att misshandel och sexuella övergrepp mot barn inte tas på allvar i Sverige.
Barnen berättar för den som de känner sig trygg hos.
När denna förälder kontaktar polis och socialtjänst för att få hjälp så blir de ofta starkt ifrågasatta. En del, som väljer att själva skydda sina barn, mister inte bara vårdnaden utan häktas och hamnar i fängelse.
Barnen är de som straffas hårdast.
De placeras hos den förälder som förgripit sig på honom eller henne.

Vi kommer att belysa flera fall på ett lite annorlunda sätt med start imorgon.

För nu är det verkligen dags att ÖPPNA ÖGONEN OCH BRY SIG!

Share

Bakgrunden till BRY

Print Friendly, PDF & Email

nbbDet har gått fjorton år sedan min bok ”När blodsbanden brister” gavs ut under pseudonymen Hanna Svensson. Jag var tvungen att berätta om mina egna erfarenheter i syfte att skapa opinion och förhoppningsvis hjälpa till att förändra.

När boken gavs ut hade vi äntligen fått lugn och ro efter sex års kamp. Jag ägnade mig åt att läka, samla kraft och styrka. Boken fann sina egna vägar. Helt utan annonsering såldes den i över 70.000 exemplar. Och, den säljer fortfarande!

Jag följde samhällsutvecklingen och såg till min fasa att det gick åt fel håll. Barns rättsskydd blev allt sämre och sämre. För några år sedan startade jag BRY – Barns Rättsskydd och för två år sedan berättade jag att det var jag som låg bakom pseudonymen Hanna Svensson. Sedan dess har jag fått en strid ström av mail från andra föräldrar i liknande situation. Det är mest mammor (95%) men jag blir även kontaktad av pappor (5%). De beskriver sin frustration och förtvivlan över att inte få hjälp att skydda sina barn. I 80% av dessa fall så har de en expert bakom sig, någon som i sin profession valt att vidareutbilda sig inom exempelvis sexuella övergrepp mot barn. De vet vad de talar om. I mitt eget fall så hade vi till exempel överläkare inom barnpsykiatri som vittnade och skrev intyg, men vad hjälpte det? Myndigheterna väljer alltför ofta att bortse från expertisen.

Rättsskyddet för barnen i Sverige har aldrig varit så dåligt som nu. Barn som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp tvingas leva kvar i dessa miljöer och de får definitivt ingen hjälp att bearbeta sina trauman. Det finns mycket forskning inom området som exempelvis visar på att utsatta barn som inte får hjälp ofta hamnar i grov kriminalitet.

Hjälp gärna till att sprida min bok. Den visar tydligt var och hur samhället brister i sitt uppdrag att skydda de allra mest sårbara – våra barn.

Mellan den 23 februari och 1 mars 2016 har vi bokrea på den inbundna versionen. Då kan du beställa den för 85:- inklusive porto (ordinarie pris 159:-). Maila din beställning till info@barnsrattsskydd.se så postas boken mot faktura.
Boken finns även som ebok i omarbetad version 😉

Share

Polisanmälningarna vändes mot henne

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Rättegången mot Anna och Eva hölls för två veckor sedan. Den tog två hela dagar. Anna var anklagad för egenmäktighet mot barn och Eva anklagades för medhjälp. Hon hade fört över pengar till Annas konto under tiden hon levde gömd, utan att veta att hon tagit barnen med sig.

Eva berättade att åklagaren gick mycket hårt åt Anna under rättegången. Hon yrkade på den stora rättspsykiatriska undersökningen. Detta på grund av att Anna gjort flera polisanmälningar mot Peter om de sexuella övergrepp som barnen berättat att han utsatt dem för.
Att hon polisanmält de misstänkta brotten vändes emot henne!
Åklagaren yrkade på tio månaders fängelsestraff för Eva.

– ”Det är mycket upprörande att ingen tror på Anna,” säger Eva. ”Hon har inte stöd någonstans ifrån. Allt hon har gjort under åren för att hjälpa sina barn har vänts emot henne.  Det berör mig att i verkligheten få beskåda hur en man som utsatt barnen för grova brott kan få både åklagare och polis att agera MOT en kvinna som ber om hjälp. Jag vet ju att det hon berättar stämmer eftersom mina två bonusbarn har berättat om övergrepp från samma man.
Det som är skrämmande för mig, som kastas in i detta, är att jag under rättegången får bevittna hur stor skada socialtjänsten och polisen, tillsammans med åklagare förorsakar.
De har förstört för barnen o deras mamma.
De har förstört för mina bonusbarn o deras pappa.
Jag är förstörd inombords av att få se o höra.
Jag har helt och hållet tappat förtroendet för polis o rättsväsende.”

Och Peter, han går fri. Sju barn bor under hans tak. Ingen av polisanmälningarna mot honom har lett vidare till åtal, trots att flera av barnen lämnat detaljerade berättelser om de grova övergrepp han ska ha utsatt dem för.
På orten där han bor leder enbart 43% av alla polisanmälningar om misstänkta sexualbrott mot barn under 15 år vidare till åtal (källa: Åklagarmyndigheten).

Dom faller i månadsskiftet februari/mars.

Share

Två kvinnor som anmält pedofil häktade!

Print Friendly, PDF & Email

Foto: Mariah Talbot

När poliserna knackade på Evas dörr tänkte hon;
– Äntligen!
– Äntligen skulle hon in på förhör och berätta om de sexuella övergrepp hon hade hört sina bonusbarn berätta om. Väl inne på polisstationen placerades hon i fyllecellen. Hon satt sedan häktad under en hel vecka, med fulla restriktioner, utan varken telefon eller klocka. Hennes brott? Misstänkt för egenmäktighet mot barn.

Strax efteråt häktades en annan kvinna, Anna. Hon hade kontaktat socialtjänsten då flera av hennes fem barn berättat att deras pappa, Peter, utsatt dem för sexuella övergrepp. Hon bad om hjälp att skydda dem och hon ville absolut inte att barnen skulle sova över hos honom. Socialtjänsten tog inte hennes oro på allvar. De bortsåg från alla oroväckande tecken som barnen visat upp. Peter fick vårdnaden trots att polisutredning om de misstänkta brotten pågick!  När Anna insåg att övergreppen fortsatte tog hon barnen med sig och flydde landet. Då hennes gömställe avslöjades häktades hon och barnen flyttades omgående hem till den misstänkte pappan.

Peter har tillgång till sju barn. Efter hans separation från Anna träffade han en ny kvinna, Karin. Hon har två barn i ungefär samma ålder som hans egna. Deras biologiska pappa Lars tog kontakt med mig för snart ett år sedan. Han uttryckte sin förtvivlan över att socialtjänsten inte agerat när hans barn berättat om övergrepp som mammans nya man skall ha utsatt dem för och bad om hjälp att skydda sina barn.
Även han förlorade vårdnaden.

Det har med andra ord riktats misstanke mot Peter från två olika håll, från två olika syskonskaror. Det är samma socialtjänst och polismyndighet som handlagt ärendena, på orten där han bor.

Eva som satt häktad under en vecka, misstänkt för medhjälp till ”kidnappning av barn” lever tillsammans med Lars. Hon har fått höra mycket allvarliga berättelser från sina bonusbarn. Både Eva och Lars har viss kontakt med de andra barnens mamma. De söker stöd hos varandra.

Eva har mått mycket dåligt både under och efter häktningen. Hon är chockad över att ha blivit frihetsberövad för ett brott som hon anser sig oskyldig till.  Hennes egna barn chockades också svårt av att deras mamma försvann. Hon tilläts inte kontakta dem utan fick bara ringa ett samtal – till sin advokat. Som egen företagare drabbades även både hennes företag och kunder hårt då hon inte kunde meddela sig.

Hon beskriver att det värsta trots allt är att ingen lyssnar på barnen. Både Lars och Anna har tidigare polisanmält pappan/styvpappan. Ingen av anmälningarna har ens lett vidare till åtal. Däremot kunde man lägga resurser på att skicka poliser från orten där Peter bor. De reste över 70 mil för att gripa henne!

Jag känner till flera andra kvinnor som gripits av liknande anledning. Nu är det nästan tio stycken som jag vet. De har flera saker gemensamt. De är kloka och välutbildade, de har lyssnat på sina barn och gjort det varje förälder enligt lag är skyldig att göra: de har skyddat barnen mot fortsatt misshandel och/eller sexuella övergrepp. För detta har de straffats. En del har fått fängelsestraff andra har fått samhällstjänst.
Men, de som straffas hårdast är barnen. Alla barn i dessa fall har omgående placerats hos den misstänkte fadern.

Imorgon berättar jag om rättegången.

Tacksam om ni hjälper oss att sprida detta!
Så här får det inte gå till.
Vi måste gå samman och kräva förändring!
Läs här vad du kan göra.

Share

”Jag trodde min son hade hjärnskada”

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

De flesta som tar kontakt med oss inom BRY är föräldrar till barn som varit utsatt för ett allvarligt brott, exempelvis misshandel eller sexuella övergrepp. De beskriver en djup förtvivlan över att deras barn farit illa, men även desperation och hopplöshet över att inte få den hjälp de så väl behöver. Den myndighet som flest saknar förtroende för, och som många är riktigt rädda för är utan tvekan socialtjänsten.

Agnes berättade hon att hon från början hade trott att hennes son Adam hade haft en hjärnskada, eller att det var något annat fel på honom. Han var hyperaktiv mest hela tiden. Hon hade separerat från pappan när Adam var liten och de hade sedan träffats ganska ofta. Det var först när Adam hade börjat berätta vad pappa hade gjort som hon vaknade upp och insåg vad det var frågan om.

”När jag väl hade öppnat ögonen rasade hela min tillvaro. Adam har två syskon också. Att ta hand om tre barn samtidigt som jag själv krisade var mer än jag orkade med. Jag fick i alla fall snabbt igenom skyddat umgänge med hjälp av soc. Men sen, när de hade pratat med pappan kände jag att de hade blivit tveksamma. Han hade berättat att jag var svartsjuk på honom efter skilsmässan och att jag hade hittat på det här med övergreppen för att hämnas. De lyssnade inte ens på mig när jag sa att det var jag som ville skilja mig, varför skulle jag då hämnas? Efter det blev jag behandlad på ett helt annat sätt av socialsekreteraren. Jag minns bland annat när jag berättade om hur Adam sagt att pappa hade stoppat godis i stjärten. Då satt hon och himlade med ögonen samtidigt som hon nästan hånlog. Jag bad dem om hjälp. Jag bad om avlastning någon gång då och då och jag bad också att få träffa någon kurator eller psykolog, men jag fick blankt nej till avlastning och det andra glömde hon helt enkelt bort. Det kändes som om de väntade på att jag skulle rasa psykiskt, då skulle de ha ett ärende mindre. De startade ganska snabbt en §50 utredning och jag tänkte att nu kommer ändå sanningen fram. Det tog dem hela elva månader att bli färdiga, trots att socialtjänstlagen säger att det bara får ta tre månader. När utredningen drog ut på tiden blev jag livrädd att de skulle komma hit och ta barnen ifrån mig. Sedan när utredningen var klar mynnade det hela ut i att jag behövde psykologisk hjälp för att inse barnens behov av umgänge med pappan. I början av min kontakt med socialkontoret gjorde de i alla fall en polisanmälan. Polisen gjorde husrannsakan för att leta efter barnpornografiska filmer hemma hos pappan, eftersom jag hade berättat om min övertygelse att Adams pappa hade filmat övergreppen. Adam blev skräckslagen så fort någon tog fram en videokamera eller annan kamera. Han höll då fast sina kläder, grät och sa att han inte ville klä av sig. Han frågade om pappa fanns i kameran och om han själv fanns naken i kameran. Hemma hos pappan hittade man ett trettiotal heminspelade videofilmer. Så småningom blev Adam kallad på rättsmedicinsk undersökning. När vi kom in till rättsläkaren satt det en man i samma rum. Adam blev livrädd när de försökte klä av honom. Jag kunde inte bara stå och se på utan jag avbröt. Vi fick ingen ny tid. I efterhand fick jag veta att eftersom det inte blev någon rättsmedicinsk undersökning lades ärendet ner direkt och polisen lämnade tillbaka filmerna till pappan utan att de hade tittat på dem.”
Ur boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson.

Du vet väl om att det inte ingår i socionomers utbildning att lära sig vilka varningsklockor man ska ta fasta på och hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn? De socialsekreterare som handlägger de svåraste ärendena är dessutom oftast unga och nyutexaminerade.

Kunskapsbristerna inom socialtjänsten påverkar redan utsatta barn på flera sätt, exempelvis:
Barnet kan tvingas bo kvar hos en förälder som misshandlar honom eller henne.
En förälder i kris är ingen bra förälder. Skyddsinsatser behöver snabbt sättas in för att läkning ska kunna påbörjas både hos barnet och hos den förälder som skall skydda barnet.

Såsom det ser ut idag så utsätter socialtjänsten utsatta barn och föräldrar alltför ofta för ytterligare trauma genom att inte ta allvarliga varningssignaler på allvar. Detta har inneburit att barn till och med har fått sätta livet till. Jag tänker exempelvis på Bobby och Yara.

Inom BRY anser vi att det är hög tid att reformera socialtjänsten.
Ett av våra krav på förändring är att de socialsekreterare som handlägger dessa ärenden skall ha specialistutbildning och lång yrkeserfarenhet. Läs mer om våra krav på förändring här.

Share