Kategoriarkiv: Socialtjänsten

Två kvinnor som anmält pedofil häktade!

Print Friendly, PDF & Email

Foto: Mariah Talbot

När poliserna knackade på Evas dörr tänkte hon;
– Äntligen!
– Äntligen skulle hon in på förhör och berätta om de sexuella övergrepp hon hade hört sina bonusbarn berätta om. Väl inne på polisstationen placerades hon i fyllecellen. Hon satt sedan häktad under en hel vecka, med fulla restriktioner, utan varken telefon eller klocka. Hennes brott? Misstänkt för egenmäktighet mot barn.

Strax efteråt häktades en annan kvinna, Anna. Hon hade kontaktat socialtjänsten då flera av hennes fem barn berättat att deras pappa, Peter, utsatt dem för sexuella övergrepp. Hon bad om hjälp att skydda dem och hon ville absolut inte att barnen skulle sova över hos honom. Socialtjänsten tog inte hennes oro på allvar. De bortsåg från alla oroväckande tecken som barnen visat upp. Peter fick vårdnaden trots att polisutredning om de misstänkta brotten pågick!  När Anna insåg att övergreppen fortsatte tog hon barnen med sig och flydde landet. Då hennes gömställe avslöjades häktades hon och barnen flyttades omgående hem till den misstänkte pappan.

Peter har tillgång till sju barn. Efter hans separation från Anna träffade han en ny kvinna, Karin. Hon har två barn i ungefär samma ålder som hans egna. Deras biologiska pappa Lars tog kontakt med mig för snart ett år sedan. Han uttryckte sin förtvivlan över att socialtjänsten inte agerat när hans barn berättat om övergrepp som mammans nya man skall ha utsatt dem för och bad om hjälp att skydda sina barn.
Även han förlorade vårdnaden.

Det har med andra ord riktats misstanke mot Peter från två olika håll, från två olika syskonskaror. Det är samma socialtjänst och polismyndighet som handlagt ärendena, på orten där han bor.

Eva som satt häktad under en vecka, misstänkt för medhjälp till ”kidnappning av barn” lever tillsammans med Lars. Hon har fått höra mycket allvarliga berättelser från sina bonusbarn. Både Eva och Lars har viss kontakt med de andra barnens mamma. De söker stöd hos varandra.

Eva har mått mycket dåligt både under och efter häktningen. Hon är chockad över att ha blivit frihetsberövad för ett brott som hon anser sig oskyldig till.  Hennes egna barn chockades också svårt av att deras mamma försvann. Hon tilläts inte kontakta dem utan fick bara ringa ett samtal – till sin advokat. Som egen företagare drabbades även både hennes företag och kunder hårt då hon inte kunde meddela sig.

Hon beskriver att det värsta trots allt är att ingen lyssnar på barnen. Både Lars och Anna har tidigare polisanmält pappan/styvpappan. Ingen av anmälningarna har ens lett vidare till åtal. Däremot kunde man lägga resurser på att skicka poliser från orten där Peter bor. De reste över 70 mil för att gripa henne!

Jag känner till flera andra kvinnor som gripits av liknande anledning. Nu är det nästan tio stycken som jag vet. De har flera saker gemensamt. De är kloka och välutbildade, de har lyssnat på sina barn och gjort det varje förälder enligt lag är skyldig att göra: de har skyddat barnen mot fortsatt misshandel och/eller sexuella övergrepp. För detta har de straffats. En del har fått fängelsestraff andra har fått samhällstjänst.
Men, de som straffas hårdast är barnen. Alla barn i dessa fall har omgående placerats hos den misstänkte fadern.

Imorgon berättar jag om rättegången.

Tacksam om ni hjälper oss att sprida detta!
Så här får det inte gå till.
Vi måste gå samman och kräva förändring!
Läs här vad du kan göra.

Share

”Jag trodde min son hade hjärnskada”

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

De flesta som tar kontakt med oss inom BRY är föräldrar till barn som varit utsatt för ett allvarligt brott, exempelvis misshandel eller sexuella övergrepp. De beskriver en djup förtvivlan över att deras barn farit illa, men även desperation och hopplöshet över att inte få den hjälp de så väl behöver. Den myndighet som flest saknar förtroende för, och som många är riktigt rädda för är utan tvekan socialtjänsten.

Agnes berättade hon att hon från början hade trott att hennes son Adam hade haft en hjärnskada, eller att det var något annat fel på honom. Han var hyperaktiv mest hela tiden. Hon hade separerat från pappan när Adam var liten och de hade sedan träffats ganska ofta. Det var först när Adam hade börjat berätta vad pappa hade gjort som hon vaknade upp och insåg vad det var frågan om.

”När jag väl hade öppnat ögonen rasade hela min tillvaro. Adam har två syskon också. Att ta hand om tre barn samtidigt som jag själv krisade var mer än jag orkade med. Jag fick i alla fall snabbt igenom skyddat umgänge med hjälp av soc. Men sen, när de hade pratat med pappan kände jag att de hade blivit tveksamma. Han hade berättat att jag var svartsjuk på honom efter skilsmässan och att jag hade hittat på det här med övergreppen för att hämnas. De lyssnade inte ens på mig när jag sa att det var jag som ville skilja mig, varför skulle jag då hämnas? Efter det blev jag behandlad på ett helt annat sätt av socialsekreteraren. Jag minns bland annat när jag berättade om hur Adam sagt att pappa hade stoppat godis i stjärten. Då satt hon och himlade med ögonen samtidigt som hon nästan hånlog. Jag bad dem om hjälp. Jag bad om avlastning någon gång då och då och jag bad också att få träffa någon kurator eller psykolog, men jag fick blankt nej till avlastning och det andra glömde hon helt enkelt bort. Det kändes som om de väntade på att jag skulle rasa psykiskt, då skulle de ha ett ärende mindre. De startade ganska snabbt en §50 utredning och jag tänkte att nu kommer ändå sanningen fram. Det tog dem hela elva månader att bli färdiga, trots att socialtjänstlagen säger att det bara får ta tre månader. När utredningen drog ut på tiden blev jag livrädd att de skulle komma hit och ta barnen ifrån mig. Sedan när utredningen var klar mynnade det hela ut i att jag behövde psykologisk hjälp för att inse barnens behov av umgänge med pappan. I början av min kontakt med socialkontoret gjorde de i alla fall en polisanmälan. Polisen gjorde husrannsakan för att leta efter barnpornografiska filmer hemma hos pappan, eftersom jag hade berättat om min övertygelse att Adams pappa hade filmat övergreppen. Adam blev skräckslagen så fort någon tog fram en videokamera eller annan kamera. Han höll då fast sina kläder, grät och sa att han inte ville klä av sig. Han frågade om pappa fanns i kameran och om han själv fanns naken i kameran. Hemma hos pappan hittade man ett trettiotal heminspelade videofilmer. Så småningom blev Adam kallad på rättsmedicinsk undersökning. När vi kom in till rättsläkaren satt det en man i samma rum. Adam blev livrädd när de försökte klä av honom. Jag kunde inte bara stå och se på utan jag avbröt. Vi fick ingen ny tid. I efterhand fick jag veta att eftersom det inte blev någon rättsmedicinsk undersökning lades ärendet ner direkt och polisen lämnade tillbaka filmerna till pappan utan att de hade tittat på dem.”
Ur boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson.

Du vet väl om att det inte ingår i socionomers utbildning att lära sig vilka varningsklockor man ska ta fasta på och hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn? De socialsekreterare som handlägger de svåraste ärendena är dessutom oftast unga och nyutexaminerade.

Kunskapsbristerna inom socialtjänsten påverkar redan utsatta barn på flera sätt, exempelvis:
Barnet kan tvingas bo kvar hos en förälder som misshandlar honom eller henne.
En förälder i kris är ingen bra förälder. Skyddsinsatser behöver snabbt sättas in för att läkning ska kunna påbörjas både hos barnet och hos den förälder som skall skydda barnet.

Såsom det ser ut idag så utsätter socialtjänsten utsatta barn och föräldrar alltför ofta för ytterligare trauma genom att inte ta allvarliga varningssignaler på allvar. Detta har inneburit att barn till och med har fått sätta livet till. Jag tänker exempelvis på Bobby och Yara.

Inom BRY anser vi att det är hög tid att reformera socialtjänsten.
Ett av våra krav på förändring är att de socialsekreterare som handlägger dessa ärenden skall ha specialistutbildning och lång yrkeserfarenhet. Läs mer om våra krav på förändring här.

Share

Vad kan Du göra?

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Regeringen inte tar utsatta barns situation på allvar. Därför måste vi ta vårt vuxenansvar, gå samman och kräva förändring. För att bli en maktfaktor behöver vi bli många. I ett första steg ber vi Dig:

  1. Bjud in dina vänner och bekanta att gilla vår Facebook-sida.
    Idag är det 4.200 som gillar.
    Vårt mål är 10.000, eller fler, senast sista september 2016.
    På så vis når vi snabbt ut till många och kan på enkelt sätt sprida information om vilka steg vi tar.
  2. Stöd vår verksamhet genom att bli medlem så att vi kan frigöra resurser. För 250:- blir Du medlem under ett år.
    Bankgiro: 124-1454 eller
    Swish 123 589 76 81
    Ange gärna mailadress som avsändare.
    Vårt mål är 1.000 medlemmar, eller fler, senast sista september 2016.

Men, glöm inte bort att Du även kan göra skillnad direkt hemma i ditt kvarter. Duka fram en extra tallrik till grannens barn vid middagsbordet för Du vet inte vad som döljer sig bakom deras vackra fasad. Erbjud skjuts till träning när du ändå skjutsar dina egna. På så vis gör vi ett barn till allas barn och skapar ett tryggare samhälle.

Du hittar mer inspiration och fler tips på vad Du kan göra här. Jag är helt övertygad om att du hittar något som passar just dig – allt från att engagera dig som volontär till att skänka en tia.

Tack för att du BRYr dig!

Share

Vad gör regeringen?

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Krisen inom socialtjänsten är ett faktum. Sedan något år tillbaka larmar de dessutom själva om att de inte klarar av att utföra sitt uppdrag. De menar att det saknas resurser. Ansvariga ministrar har uppvaktats och informerats (se länkar nedan).

Vad händer?

Det har tillsatts en nationell samordnare, Cecilia Grefve. Hon reser runt  och besöker femtio kommuner runt om i landet för att utreda situationen. Hon påbörjade arbetet i november 2014 och slutrapport skall lämnas till regeringen i april 2017!!! 

Medan hon utreder drabbas barn efter barn av socialtjänstens brister.

2015-09-15 föreslog regeringen i budgetpropositionen att 250 miljoner kronor skulle avsättas årligen mellan 2016 och 2019 för att stärka och utveckla socialtjänsten. Vi väntar fortfarande besked!

Socialtjänsten är den myndighet som enligt lag har det yttersta ansvaret för att barn och unga får det stöd de behöver. Trots det saknar personalen ofta kunskap om hur barn som utsatts för trauma reagerar. De vet inte heller alltid hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Inget av detta ingår i socionom-utbildningen.

Den akuta krisen gör att det är svårt att rekrytera. Befintlig personal går redan på knäna. Många blir sjukskrivna eller säger upp sig. Detta drabbar barnen på flera sätt, bland annat:

  • Utredningar tar alltför lång tid. När ett barn misstänks fara illa så skall det utredas skyndsamt. Vi vill inte ha något nytt fall liknande Yara!
  • När det saknas kunskap om vilka varningsklockor man ska ta fasta på så innebär det att barn kan tvingas bo kvar hos den förälder som misshandlar eller förgriper sig på det.
  • Socialtjänstens utredningar ligger oftast till grund för domstolars beslut. Inom BRY – Barns Rättsskydd ser vi alltmer ofta att pedofiler och föräldrar som misshandlar barnet får vårdnaden. Barn som vägrar att åka dit hämtas med polis.
  • Ensamkommande flyktingbarn placeras hos kriminella.

Det är dags att gå samman och kräva förändring. Socialtjänsten måste reformeras! För att vi ska bli en maktfaktor och få igenom våra krav så behöver vi bli många. Jag behöver din hjälp!
Gå in här och se vad du kan göra.
Det är upp till dig och mig att se till att vi får det samhälle som vi vill ha!

Länkar till larmrapporter:

Bara för att nämna ett fåtal…

 

Share

Socialtjänst ignorerar kritik från sju myndigheter!

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

De allra flesta tror att man kan överklaga eller anmäla en socialtjänst när ett utsatt barn inte får den hjälp eller det stöd han eller hon behöver. Det är en sanning med viss modifikation. Du kan förvisso vända dig till:

  • IVO – Inspektionen för vård och omsorg. Hit kan du anmäla om du är missnöjd med, eller anser att det finns brister i socialtjänstens insatser.
  • Man kan även klaga hos JO – Justitieombudsmannen. Men de är mycket restriktiva med vad de granskar. De har ingen granskningsplikt!
  • Förvaltningsrätten är en allmän förvaltningsdomstol som handlägger mål som främst rör tvister mellan enskilda personer och myndigheter.
  • Är du inte nöjd med förvaltningsrättens avgörande kan du överklaga till kammarrätten.

På papperet ser allt bra ut, men i praktiken så är dessa myndigheter tandlösa pappersdrakar. Jag känner till en flicka som vi kan kalla Felicia. Hon har farit riktigt illa på grund av hur socialtjänsten handlagt hennes ärende. Hon är omhändertagen och får inte träffa sin mamma.

Mamman, med flera, har anmält socialtjänsten och fått rätt av bland annat IVO, JO, förvaltningsrätt och kammarrätt. Totalt har det riktats allvarlig kritik mot kommunen 21 gånger från 7 olika myndigheter. Tjugoen gånger! Socialtjänstens underlag har till exempell bedömts som rättsvidrigt och rena förfalskningar från handläggarnas sida.

Men kommunen fortsätter precis som om inget har hänt. Det är som att hälla vatten på en gås. Tjänstemännen sitter kvar på sina jobb. De får inte heller några repressalier.  Och framförallt, det sker ingen förändring för Felicia! Hennes barndom passerar medan inkompetenta socialsekreterare sitter och bromsar. Oerhörda summor av våra skattemedel används till att driva detta inhumana och ineffektiva maskineri vidare.

Felicias mamma har kämpat över tio år för att se till att hennes dotter ska få den hjälp och det skydd hon behöver. Fallet har lyfts upp i media vid flera tillfällen. Läs exempelvis Monica Dahlström-Lannes artikel (2014-12-22). Ansvariga ministrar är informerade. Ändå sker ingen förändring!

Observera att Felicia ”bara” är ett exempel på alla barn som far illa i samhällets så kallade vård. År ut och år in kritiseras Sverige av FN:s barnrättskommitté på grund av de allvarliga brister som föreligger vad det gäller barns rättsskydd. Inget händer!

FN har för övrigt upprättat ett tilläggsprotokoll som ger barn i de länder som undertecknat protokollet möjlighet att klaga direkt till FN. Sverige har ännu inte undertecknat detta protokoll… Det antogs av FN 2011.
Skandal!

BRY – Barns Rättsskydd ställer krav på förändring. Exempelvis:

  • Reformera socialtjänsten! De socialsekreterare som handlägger de tyngsta fallen skall ha specialistutbildning.
  • Inrätta en särskild barndomstol!

Nu ber jag dig om hjälp att sprida detta och stödja vårt arbete. Nästa gång kan det vara ditt barn, barnbarn, syskonbarn eller någon annat barn i din närhet som behöver hjälp.

Share

Hanna, har du varit utsatt för incest?

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Om du är läkare och vill arbeta som kirurg så måste du gå en tilläggsutbildning innan du får operera.
Om du däremot arbetar inom socialtjänsten med de allra svåraste och mest komplicerade fallen – utsatta barn – så behövs ingen specialistutbildning. Det räcker att du är socionom. De som arbetar som socialsekreterare saknar alltför ofta kunskapen om vilka varningsklockor man ska ta fasta på och hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Det ingår inte i deras utbildning. Dessutom är det alltför ofta unga, helt nyutexaminerade socionomer som får ta de allra svåraste fallen.

Många av de föräldrar som tar kontakt med oss beskriver med förtvivlan att de inte blir tagna på allvar när de vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp att skydda sina barn. Många blir ifrågasatta.

Ur boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson:
Jag gick till vår inbokade tid och jag gjorde det stora misstaget att berätta vad Lukas hade sagt till mig i badrummet. I samma veva berättade jag om blåmärkena som Lukas hade haft på rumpan och i ansiktet.
”Hanna, har du varit utsatt för incest?”
”Nej, aldrig”, svarade jag.
”Är du riktigt säker på det?”
”Jaaa, men varför undrar du det?”
”Du har en överdriven rädsla och oro över ditt barn. Det är nästan som om man kan tro att du hittar på allt det här. Är det inte så att du har planterat blåmärkena på Lukas stjärt själv för att få vårdnaden? Många kvinnor kan verkligen göra vad som helst för att få ha barnen för sig själva. ”
Jag blev alldeles förtvivlad. Och äntligen riktigt, riktigt förbannad.

Det hade tagit mig tid att inse vad som hade hänt.
När jag väl såg sanningen,
och berättade sanningen,
så blev jag inte trodd.
Det blev trauma på traumat.

Jag skrev boken för att berätta om bristerna vad det gäller barns rättsskydd. Den publicerades i syfte att skapa förändring. 13 år har gått sedan boken gavs ut. Ingen förbättring har skett. Tvärtom. Detta trots att den ena larmrapporten efter den andra har publicerats. Förra året larmade socialtjänsten till och med själva. I flertalet debattartiklar kunde vi läsa att de inte klarar av sitt uppdrag och att de saknar resurser.

För ett år sedan lovade Åsa Regnér förändring. ”Sverige ska vara ett av de allra bästa länderna att växa upp i, för alla barn. Därför tar regeringen en rad olika initiativ för att stärka barns rättigheter på alla områden. ” kunde vi läsa i en debattartikel.

Inom BRY märker vi fortfarande ingen förbättring. Senast idag pratade jag med en kvinna som anklagades för att ljuga när hon sökte hjälp för sitt barn som var utsatt för misshandel av sin pappa. Det hjälpte inte att hon hade stöd både från barnpsykolog och läkare som dokumenterat skador på barnets kropp. De kunde inte tolka det på något annat sätt än att barnet var utsatt för misshandel. Socialsekreteraren ansåg inte att det skulle tillföra något att kontakta experterna. Hon hade sin bild klar.

Alltfler socialsekreterare lämnar sina jobb eller sjukskriver sig då de inte längre orkar.
Barnen drabbar denna akuta kris på de grymmaste sätt. När de inte får det skydd de behöver så tvingas de stanna kvar hos föräldrar som misshandlar eller förgriper sig på dem. Det är skamligt – milt uttryckt!

Jag har fått nog!
För ungefär ett år sedan skrev jag att situationen är så allvarlig att det är dags för revolution – #BRYrevolution!
Jag står fast vid det.
BRY kräver förändring, bland annat att socialtjänsten skall reformeras. Men för att vi ska få igenom detta måste vi bli fler. Jag hoppas du vill hjälpa till att skapa förändring. Här kan du läsa vad du kan göra för att stödja vårt arbete.

Share

Okunskapen är stor

Print Friendly, PDF & Email

Malmö föreläsning

Det blev bra respons på föreläsningarna i Malmö och i Helsingborg förra veckan. Publiken bestod bland annat personal från polis, socialtjänst, behandlingshem, sjukvård och kvinnojourer. De flesta kom i kontakt med utsatta barn genom sitt arbete på ett eller annat sätt. Många uttryckte förvåning över att bristerna är så omfattande vad det gäller barns rättsskydd. Jag uppfattar det som att många tycker att de gör ett bra arbete på den egna myndigheten men de får ingen helhetsbild över hur olika myndigheters sammantagna agerande påverkar barnet. Jag ser att man gärna bollar över ansvaret till en någon annan för att själv slippa ta ställning. Det här gör att barn trillar mellan stolarna och tvingas många gånger stanna kvar i misär. Ett undantag är socialtjänsten som ofta även gör polisens arbete och försöker utreda brott själva.  Detta kommer jag att skriva ett särskilt inlägg om längre fram.

Det visade sig också att det råder flera missuppfattningar. Många tror till exempel att man kan vända sig till Barnombudsmannen för att få hjälp. Få känner till att BO inte agerar i enskilda ärenden.

En kvinna i publiken berättade att hon kände stor frustration på sin egen arbetsplats. Hennes kollegor saknade civilkurage och vågade inte tar parti för barnet. Detta kunde bero på att en av föräldrarna uppträdde hotfullt, eller på grund av att man tvivlade på själv. Hade de sett rätt? Tänk om de har fel?

Sammanfattningsvis så råder stor okunskap runt om i landet om
– hur man upptäcker ett utsatt barn och
– hur man på bästa sätt hjälper dessa barn.
Det tänker vi inom BRY – Barns Rättsskydd ändra på.
Vi sprider kunskap genom föreläsningar, den här bloggen, sociala medier och genom våra BRY-grupper.

Imorgon ska jag berätta hur det gick till när jag själv tog kontakt med socialtjänsten för första gången i mitt liv. Jag var fyrtio år och i desperat behov av hjälp.

 

Share

Pedofil vann adoptionsstrid

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

För två år sedan skrev Helsingborgs Dagblad om den så kallade ”adoptionsskandalen”. Det handlade om en 60-årig man som ville adoptera sin 10-åriga styvson. Mannen hade varit gift med pojkens mamma som avlidit. Under större delen av deras äktenskap hade mannen suttit i fängelse, dömd fyra gånger för totalt 90 brott. Han hade bland annat förgripit sig sexuellt på en femårig flicka och är misstänkt för våldtäkt mot ett annat barn enligt Helsingborgs Dagblad.

I Helsingborgs socialnämnd var det bara en person som höjde sin röst för att protestera mot att denna dömde pedofil skulle få adoptera ett barn – Carina Sällberg. Hon fick utstå hård kritik och blev bland annat anklagad för att ha ”samarbetsproblem”. Men, hon stod fast vid sin åsikt. Jag beundrade hennes civilkurage. Enligt HD gjorde socialnämnden flera grova missar i fallet:

– I tjänstemannautredningen lades ingen vikt vid barnsexdomen. Den nämndes endast som brottsrubrik och beskrevs inte till sitt innehåll. Däremot lyfte utredaren flera gånger fram att mannen nekade till brottet han dömts för.

 – Utredaren tog inte reda på vad pojken själv tyckte om att bli adopterad. Ej heller om pojkens biologiska mamma, som senare avled, kände till barnsexdomen när hon gav sitt medgivande. Socialdirektör Dinah Åbinger skummade bara utredningen innan hon godkände den. Utredningen passerade flera andra chefer utan att någon reagerade.

 – Politikerna i socialnämnden i Helsingborg (utom Carina Sällberg (FP) som röstade nej) gick rakt av på utredarens förslag att låta mannen adoptera sin styvson. Barnsexdomen bifogades inte och politikerna bad heller inte om att få se den. Beslutet fattades också utan att politikerna hade försäkrat sig om att pojkens biologiska pappa samtyckte till adoptionen. Det var först via Helsingborgs Dagblads utsände i Bangkok som den biologiska pappan blev varse barnsexdomen.

 – Dinah Åbinger uppgav senare att hon på nämndsmötet bad ordföranden Anders Lundström (KD) att återremittera ärendet. Men detta gjorde han inte känt för de övriga ledamöterna. I stället klubbades beslutet igenom.

Barnets bästa glömdes bort och pojken utsattes för en potentiell risk att fara illa. Det konstaterade Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, efter att ha granskat fallet. Utredningen dömdes ut som snabbt och slarvigt genomförd.
(ur HD 2016-01-24)

Nu lyfter Helsingborgs Dagblad upp fallet på nytt och vi får veta att mannen tog med sig pojken till Thailand och stannade kvar där för att de svenska myndigheterna inte skulle kunna ta honom. Nu ser det ut som att Thailändsk familjedomstol tänker låta pojken stanna i Thailand med den dömde pedofilen…

Share

Nya BRY-grupper i Borlänge och Ludvika

Print Friendly, PDF & Email

Idag startar Sandra Johansson nya BRY-grupper både i Borlänge och Ludvika. Hon menar att BRY behövs även där med tanke på den stora problematiken då socialtjänst och domstol ofta brister ur barnrättsperspektiv.

Sandra

”Jag heter Sandra Johansson och är 33 år. Jag kämpar för barnets rättigheter och har studerat förvaltningsrätt, ett förändringsarbete för barnets rättigheter, utvärdering och granskning med barnrättsperspektiv. I övrigt är jag egen företagare som fitnessinstruktör. Mina studier fortsätter jag på distans heltid. På fritiden är jag engagerad inom politiken där jag lyckats få fram motioner och interpellationer som ska bli till det bättre för barn och unga i kommunen. Till exempel: Motion om kompletterande utbildning i offer- och förövarpsykologi till socialsekreterare så de lättare kan uppfatta signaler i tid.”

Varmt välkommen till BRY Sandra!

Vill du också starta BRY-grupp på orten där du bor?
Här kan du läsa mer om vad det innebär och hur du anmäler ditt intresse.

 

Share

God fortsättning på det nya året

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Hoppas 2016 har börjat bra för dig. Jag har verkligen njutit både av helgerna och av ledigheten. Det har funnits gott om tid till reflektion. Nu när jag summerar året som gått så var 2015 ett händelserikt år inom BRY.

  • Vi har uppvaktat ansvariga ministrar i regeringen. Vårt syfte har varit att delge dem verkligheten som den ser ut runt om i landet, sett ur barnens perspektiv, och att kräva förändring.
  • Vi har nått ut i media, både genom egna debattartiklar och genom intervjuer. Ett axplock hittar du här.
  • Vi har hållit oss framme vid utredningar. Det pågår till exempel utvärdering av vårdnadslagen från 2006. Representanter från BRY har framfört våra synpunkter på hur vårdnadslagen fungerar i praktiken.
  • Vi har även träffat regeringens samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården, Cecilia Grefve, och informerat om hur bristerna inom socialtjänsten drabbar de enskilda barnen.
  • Vi har startat BRY-grupper runt om i landet. I skrivande stund finns vi på sju olika orter. De har etablerat kontakt med myndigheterna på den egna orten samt agerat i enskilda fall.

Tack vare BRY-grupperna har vi på olika sätt lyft barnperspektivet när det gäller handläggning av ärenden inom exempelvis socialtjänsten. Jag minns bland annat en syskonskara som bevittnat både hot och misshandel av sin mamma. Trots att de var rädda för sin pappa, som även var dömd för narkotikabrott, skulle de tvingas till omfattande umgänge med honom. Barnen bedömdes inte som brottsoffer! BRY-ledaren på orten lyckades få socialtjänsten att lyfta barnperspektivet vilket resulterade i att barnen nu helt skyddas från umgänge.

Men, som du har sett från mina tidigare inlägg på bloggen (Anders och Amelia) så har vi också stått handfallna när myndigheterna misshandlat redan utsatta barn.
Det har också varit oerhört frustrerande att ta emot mail och telefonsamtal från desperata föräldrar som på olika sätt inte fått hjälp att skydda sina barn. I snitt har vi fått in mellan tre till fem nya fall per vecka! Tyvärr har vi enbart haft resurser att vara behjälpliga i ett fåtal fall.

För att kunna hjälpa ännu fler barn behöver vi bli fler som BRYr oss.
Tillsammans kan vi skapa förändring!
Om inte nu så när?
Här hittar Du tips på vad Du kan göra redan nu.
Jag hoppas att jag kan räkna även med ditt stöd.

Vi har ett spännande nytt år framför oss.
Nu kavlar vi upp ärmarna och skapar ett tryggt samhälle för våra barn!
Det kommer att hända en hel del inom BRY.
Vi berättar mer vart efter som… 😉

Mot ljusare tider!

Share