Kategoriarkiv: Vårdnadstvist

”När blodsbanden brister”

Print Friendly, PDF & Email

 

 

10600471_750889264973736_1161697709922514592_n

Tänk att elva år har gått sedan min bok ”När blodsbanden brister” gavs ut under pseudonymen Hanna Svensson. Jag ville berätta om bristerna inom det svenska rättssystemet och syftet var att skapa förändring.

Boken såldes riktigt bra, över
70 000 ex här i Sverige. Den gavs även ut i Danmark. Visst blev jag inbjuden att tala i riksdagen vid två olika tillfällen. Och jag har fått priser och utmärkelser. Men för utsatta barn har det inte hänt ett skit (ursäkta språket).

Det är fortfarande ingen som tar barn på allvar när de berättar om misshandel och sexuella övergrepp. Däremot visar vi alltför mycket hänsyn till misstänkta förövare.

Jag tror att många har en övertro på den ”svenska välfärden” och framförallt har vi en övertro på föräldrarollen. Vi vill helt enkelt inte se att många föräldrar förverkar sin rätt att kallas förälder när de misshandlar eller förgriper sig på sitt eget barn.

Hjälp gärna till att sprida kunskap om detta. Vi måste öppna ögonen och se dessa barn! De finns runt omkring dig.

Fram till 1 september kan du köpa boken för 130:- inkl. porto (ordinarie 159:-). Maila namn och adress till info@barnsrattsskydd.se så postas boken mot faktura.

Det finns också en uppdaterad version som e-bok. Den innehåller tidigare ej publicerat material. Går att beställa exempelvis här.

Share

Anders 8 år skall hämtas med polis!

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Jag har vetat några dagar nu men jag har inte vetat hur jag skulle kunna formulera mig.  Jag har känner oerhörd frustration, ilska och sorg.

Domen om verkställighet som innebar att Anders skulle hämtas med polis för att överlämnas till sin pappa överklagades till hovrätten för någon månad sedan (domen som innebar att han fått vårdnaden gick inte att överklaga). Hovrätten beslutar nu att gå på tingsrättens linje. Anders skall hämtas med polis!

”…det inte kan anses vara förenligt med XXX (”Anders”) bästa att låta verkställigheten av tingsrättens dom ske genom en sådan ”mjuk” överlämning som XXX (mamman) förespråkat. Tvärtom är XXX (”Anders”) situation sådan att det bästa för honom måste anses vara att ett snabbt överlämnande sker i syfte att inte utsätta honom för ytterligare påfrestningar med anledning av den lojalitetskonflikt han befinner sig i.

Med anledning av det sagda finns det skäl för att besluta om hämtning av XXX (”Anders”) genom polismyndighetens försorg. ”

Man hänvisar till en färsk utredning från socialtjänsten. Observera att utredningen är en ren pappersprodukt. De har inte träffat Anders på två år. De har inte bemödat sig med att höra vad han vill eller hur han mår. Hans mamma är inte heller tillfrågad, förmodligen på grund av att hon förlorat vårdnaden.

Anders var på polisförhör i somras. Hur det gick vet vi inte. Det är bara pappan – han som nu har vårdnaden – som får inblick i detta.
Observera att han dessutom är den misstänkte!!!
Observera att ytterst få förövare fälls för brott mot barn!
Oftast leder det inte ens vidare till åtal.
Mamman, som förlorat vårdnaden fick inte ens veta att polisutredningen var nedlagd.

Vi vet att barn saknar rättsskydd i Sverige idag. Men på vissa håll är bristerna värre. Anders bor i Kalmar län. Där har vi kännedom om tre andra liknande fall.  Kanske finns det ännu fler? Gemensamt är att barnet berättat, eller visat tecken på att det är utsatt för misshandel, övergrepp av pappan. Mamman kontaktar socialtjänsten för att få hjälp och förlorar vårdnaden. Ett av barnen hämtades för ett tag sedan av polis för att föras till den misstänkta förövaren.

Jag önskar jag kunde skriva att BRY nu fört Anders till en trygg plats, där han äntligen fick lugn och ro. Men då skulle vi bli anmälda för kidnappning. Nu återstår bara att vädja till dig som läst detta. Det är upp till dig och mig att sätta stop för detta vansinne!

Elva år har gått sedan jag gav ut min bok ”När blodsbanden brister” under pseudonymen Hanna Svensson.
Det var illa då.
Och nu är det ännu värre.

Vi måste gå samman och kräva förändring! Det räcker inte med att trycka ”gilla” eller häva ur sig en kommentar på Facebook. Vi måste agera!

Jag ber dig:
Dela detta inlägg så att så många som möjligt får kännedom om hur illa det är.
Stöd oss ekonomiskt så att vi kan få utökade resurser. Bankgiro: 124-1454.

Här hittar du tidigare inlägg om Anders.

Med djup förtvivlan,
Agneta Bravélius

Share

Vad visste Elisabeth Taylor om Michael Jacksons brott?

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Idag gästbloggar Monica Dahlström-Lannes:

Rättegången mot den populäre artisten Michael Jackson har pågick en längre tid. Återigen var han anklagad för sexuella övergrepp på en pojke. Jacksons försvar kallade in 366 vittnen, bland dem Diana Ross, Stevie Wonder och Elisabeth Taylor som skulle bedyra sångarens oskuld. Men hur kunde de veta vad Michael gjort eller inte gjort bakom stängda dörrar?

En svensk åklagare anser att s.k. karaktärsvittnen borde förbjudas i rätten. Det är slöseri med både tid och resurser och tillför ingenting. För vad spelar det för roll att den åtalade idrottar, går i kyrkan, är renlevnadsmänniska, bra arbetskamrat eller spelar golf? Är sympatisk, trevlig, punktlig och social? Eller att mångårige grannen aldrig har sett något brottsligt? I en svensk rättegång visades en videofilm där en farfar plockade jordgubbar med sitt barnbarn. Den skulle visa att den misstänkte var oskyldig till övergrepp på barnet. Att man är snäll ibland bevisar inget alls.

 

Grannar, släktingar, vänner och arbetskamrater skriver ibland under upprop till stöd för anklagade sexbrottslingar. I andra sammanhang sansade människor tappar helt fattningen. Till och med förövare själva är förvånade över det stöd de får i sitt förnekande av en lättlurad omgivning.

 

Det finns otaliga bortförklaringar när det gäller sexualbrott mot barn.  En frikänd man påstod att han hade utnyttjat sina döttrar i sömnen. Kan tjuvar och rånare använda samma bortförklaring? En misstänkt sade att han hade tagit fel på hustrun och dottern i sängen.

 

Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

 

Monica Dahlström-Lannes

 

Utdrag ur krönika publicerad i Eskilstuna-Kuriren 2005.

 

Share

Brott på brott mot mänskliga rättigheter

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Många socialsekreterare har svårt att sätta sig in i hur man som förälder reagerar när ens barn berättat att det utsatts för misshandel eller övergrepp av den andra föräldern. Alltför ofta hör jag, eller läser i utredningar att båda föräldrarna har skuld i att barn far illa exempelvis vid hämtning och lämning.

I fallet med Amelia anklagas mamman av socialtjänsten för att påverka Amelia negativt när hon ska lämnas till pappan. Man menar att det är mammans fel att Amelia skriker och gråter när hon ser sin pappa. Hon har inte gjort Amelia positiv nog!

Jag kan inte låta bli att tänka hur någon över huvud taget skulle klara av att tvingas lämna sitt barn till en pedofil eller till någon som misshandlar barnet på annat sätt.

Amelias mamma vet att hon inte har något val, precis som så många andra föräldrar runt om i landet. Om inte Amelia överlämnas till sin pappa så riskerar hon fängelse.  Hon har redan häktats och straffats en gång. 

Detta är inhumant och ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter på flera sätt,  både för den förälder som tvingas genomföra överlämningarna och för barnet som berättat eller på annat sätt visat tecken på misshandel.

Att detta pågår i Sverige 2015 är en stor skandal och det är därför vi måste gå samman för att kräva förändring.

Share

AMELIA DEL 6: MYNDIGHETERNA HAR NU ÖVERLÄMNAT AMELIA TILL PAPPAN

Print Friendly, PDF & Email

 

Vi har precis fått besked om att en mycket förtvivlad Amelia har nu överlämnats av polis och socialjour till pappan. Hon skrek och grät och protesterade högljutt. Fick inte ens säga hejdå till mamma eller syskon.

Share

FÖLJETONGEN DEL 5: AMELIA HAR RYMT HEMIFRÅN

Print Friendly, PDF & Email

 

 

IMG_1320

Tidigare i morse ringde en mycket förtvivlad Sofia. Hon hade hittat en lapp som Amelias äldre syster hade skrivit. De hade rymt hemifrån.

Vi har ingen aning om var syskonen befinner sig. Vi vet inte vilken tid de försvann. Men två timmar efter att mamman hittat deras lapp och meddelat fadern ringde socialjouren från orten där han bor. Han hade även ringt polis som snabbt var på plats hos Sofia.

Då fanns det resurser!
Deras uppdrag var att hitta Amelia och föra henne direkt till pappan som väntade på allmän plats.

Amelia mådde riktigt dåligt igår. Även hennes halvsyskon var förkrossade över att lillasyster skulle tvingas tillbaka. Hon har ju berättat så mycket. Dessutom är även de livrädda för pappan då de själva upplevt hans aggressivitet och sett honom misshandla deras mamma.

Sofia är självklart orolig för sina barn som hon enligt lag är skyldig att skydda (Föräldrabalken). Hon har redan dömts en gång för ”egenmäktighet med barn” då hon reste utan tillstånd till sitt andra hemland. Flickans far hade inte gett tillstånd. Då hade de gemensam vårdnad. Samtidigt som hon nu har hört sin dotter berätta ännu mer så riskerar hon nu fängelsestraff.

Hur kan det finnas poliser som så snabbt agerar för att polishämta barn, men inte för att utreda brott mot barn?

När flickan själv har bett om hjälp så har det inte hänt något över huvud taget. Det är rent förfärligt när barnen själva tvingas ta saken i egna händer för att rädda syskon när myndigheter sviker.

Följ utvecklingen på vår Facebook-sida.

Share

FÖLJETONGEN DEL 4 – Amelia berättar

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Känsliga läsare varnas!

När Amelia var 3 år började hon säga märkliga saker. En vän till familjen, även utbildad psykolog, uttryckte sin oro och undrade om Amelia pappa utsatte henne för övergrepp. Mamman avfärdade samtalet. Amelia var ju glad över att se sin pappa.
Vad hon inte visste då är att även utsatta barn är mycket lojala
och älskar sina föräldrar villkorslöst. Många gånger tror de att det som sker är normalt och att alla andra barn har det likadant hemma hos sig.

Allt eftersom Amelia berättade vad som hände hos pappan antecknade mamma Sofia. Snart hade hon en hel pärm. Sofia kom i chock och kunde omöjligt ta in det hon fick höra och se. När Amelia berättade detaljerat om filmen ”Naked butts” blev det ett bryskt uppvaknade för Sofia. Amelia beskrev på ett spralligt sätt hur hon brukade titta på filmen tillsammans med pappa och pappans son, Amelias äldre halvbror. Sofia ringde Barnhuset i staden där hon bor och de gjorde omedelbart en orosanmälan till socialtjänsten. De blev snabbt kallade till samtal. Även då var Amelia tydlig med filmens titel och innehåll. Hon ritade en teckning med nakna människor, könsorgan samt två dvd skivor.
Samma kväll, precis innan hon skulle somna, sade hon:
– “Mamma i den där filmen så sugde de på snopparna”.

I mammans stad tog myndigheterna allvarligt på allt som Amelia berättat. De menade att hon inte kan ha hittat på det. Hon behövde skydd och skulle absolut inte tillbaka till pappan innan utredningen var klar. De skickade över ärendet till socialtjänsten där pappan bor för det måste handläggas på vårdnadshavarens ort.

Tiden gick och när Sofia inte hört något från socialtjänsten i pappans stad tog hon kontakt. Hon gjorde en egen anmälan och berättade vad hon hört Amelia säga.
Fortfarande ingen respons.
När ytterligare någon tid gått ringde hon igen.
– ”Din anmälan har tillförts Amelias personakt.”
– ”Vad betyder det?”
– ”Att det skickats till vårdnadshavaren”.
De tog ingen notis till att vårdnadshavaren även var den misstänkta förövaren.

Till slut kallades Amelia på samtal till socialtjänsten även i pappans stad. Han tilläts sitta bredvid. Amelia var tyst. Hon berättade ingenting. Mamman fick sedan höra från socialsekreteraren att pappan är en riktig klippa!
– ”Han är snäll, men han kanske måste lyfta blicken lite och fundera över vem det är som utsätter lilla Amelia för övergrepp.”

Under årens lopp har det gått många turer fram och tillbaka. Det har varit olika rättegångar om vårdnad och umgänge som mynnat ut i att Amelia har det bra hos sin pappa. Mamman däremot är dömd för egenmäktighet med barn!

Amelia har fortsatt berätta och hon berättar för flera i mammans närhet. Orosanmälningar är nu många. Det har även gjorts polisanmälningar från olika håll, till och med från pappans sida. Alla vittnar om en och samma sak, att Amelia far riktigt illa hos sin pappa. De har hört henne säga att hon slickar sin pappa i munnen och de har sett henne slicka sina dockor mellan benen.
För inte så länge sedan ville hon bada med sin 17-åriga bror. När han protesterade sa Amelia:
– ”Men det gör jag ju med min andra halvbror hemma hos pappa. Han är ju lika gammal som dig. Pappa tar kort på oss när vi är nakna tillsammans”.

På söndag ska Amelia tillbaka till pappan igen. Då är det slut på sommarumgänget hos mamma. Mamman har i förtvivlan försökt få hjälp att skydda sin dotter. Hon behöver en myndighet att luta sig mot så att hon inte straffas igen.
När hon pratat med polisen i sin egen stad känner hon stöd. Men hon var även tvungen att ringa polisen på orten där pappan bor. Där var bemötandet helt annorlunda:
– ”Nej vi kan inte fatta beslut om vad du ska göra. Men utifrån vad du har berättat så kan du väl inte låta henne åka tillbaka?”, säger polisen per telefon.
– ”Men om jag bara håller henne hemma utan att ha stöd någonstans ifrån så hamnar jag i fängelse. Jag är redan dömd en gång.”
– ”Ja, men i ett sådant här läge gör man väl vad som helst för sitt barn!”.
– ”Men jag har ju tre andra barn också. Vem ska ta hand om dem om jag hamnar i fängelse?”
– ”De har väl pappor som kan ta hand om dem?”

Som sagt, imorgon ska Amelia tillbaka till sin pappa igen. Hela familjen mår fruktansvärt dåligt. Både Amelia, mamman, hennes nya styvpappa, de tre syskonen hemma hos mamma, mormor och goda vänner till familjen förtvivlas.
Det som pågår är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter.

Amelia är bara ett av många barn i liknande situation. Jag vet det för jag får mail och telefonsamtal från många andra förtvivlade föräldrar. Så här kan det bara inte fortsätta. Var och en av oss måste agera för att hjälpa dessa barn. Imorgon presenterar jag handfasta råd på vad Du kan göra.

Share

FÖLJETONGEN OM AMELIA DEL 3 – AMELIAS MAMMA HÄKTAS

Print Friendly, PDF & Email

 

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Amelias mamma Sofia fortsätter berätta:
Vi hade gemensam vårdnad och till en början ville jag inte ens föra på tal att jag skulle ha enskild vårdnad. Jag var rädd för att reta upp honom i onödan. Amelia träffade honom oregelbundet. Under det första året efter separationen sågs de högst en helg i månaden. Oskar tyckte det var bökigt att hämta eller lämna.

De gånger Amelia kom hem efter att ha träffat sin pappa visade hon upp olika beteenden som jag minns att jag reagerade över. Hon kunde till exempel klä av sina dockor och säga
– ”Nu måste vi klappa snippan”.
Jag blev chockad över det hon sa men jag kunde ändå inte tro att det var så illa som det senare skulle visa sig vara.

Tiden gick och vi började hitta en mer normal vardag. Så småningom träffade jag en ny man som jag blev förälskad i. När Oskar fått reda på att jag hade förlovat mig ringde han. Han var rasande. Han uttalade inget dödshot men jag blev livrädd. Jag ringde min fästman och grät. Han bokade en flygbiljett till mig och Amelia så att vi skulle kunna känna oss trygga. Vi reste redan nästa dag. Mina äldre barn var hos sin pappa och min blivande man befann sig i mitt andra hemland. Jag har vuxit upp i ett annat land där både jag och alla mina barn även är medborgare.

Vi hade precis börjat koppla av när det knackade på dörren. Jag skulle inställa mig i rätten! Jag fick en chock. Jag var anklagad för att ha kidnappat mitt eget barn!

Under rättegången sa domaren:
– ”Vi vet alla att Haagkonventionen inte ser till barnens bästa utan till den lämnade förälderns bästa. Men mina händer är bakbundna”.

Jag fick två veckor på mig att skicka tillbaka Amelia. Min mamma kom och hämtade henne. Mitt hjärta brast helt och hållet dagen de åkte. Jag skulle själv inte kunna resa förrän någon vecka senare.

När jag landade på Arlanda blev jag arresterad på en gång. Jag var gravid i sjunde månaden och fortfarande i chocktillstånd över att jag hade blivit tvungen att skicka hem Amelia. Bemötandet jag fick var förnedrande. Jag blev behandlad som om jag vore riktigt kriminell. De tvingade mig att klä av mig naken och jag blev kroppsvisiterad. Jag satt häktad över natten och släpptes nästa morgon. Trots att jag hade samarbetat och skickat hem Amelia enligt domen så ville åklagaren att jag skulle sitta kvar i häktet. Senare fick jag veta att Oskar ringt henne åtta gånger samma dag och sagt att han var rädd över att jag skulle kidnappa Amelia igen.

Oskar gick till tingsrätten och begärde vårdnaden. Trots att Amelia bott med mig hela sitt liv, trots att vi beskrev allvarliga tecken på att Amelia var utsatt för sexuella övergrepp och trots att jag inte var dömd för något fick han vårdnaden. I domstolen lovade han att bara han fick vårdnaden så skulle hon få träffa mig så mycket hon ville. Det var bara tomt prat. Så fort han fått vårdnaden så ställde han in den ena träffen efter den andra. Julumgänget ställde han in dagen innan. Av fjorton planerade umgängen fick jag bara träffa henne tre gånger.

Jag blev friad i tingsrätten men i hovrätten blev jag dömd. Mitt straff för ”egenmäktighet med barn” blev samhällstjänst i 72 timmar.

~~~~

Senare i veckan fortsätter följetongen.
Amelia berättar!

Share

Följetongen om Amelia del 2: Mamma Sofia berättar

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

För sju år sedan gifte jag mig med en man som skulle förstöra mycket i mitt och mina barns liv. Jag var så förälskad att jag inte såg varningssignalerna i Oskars beteende. Så fort vi hade gift oss blev det tydligt. När jag var gravid med Amelia började misshandeln. Efter varje gång lämnade han mig gråtandes och rädd i en hög på golvet. Både jag och mina barn från tidigare äktenskap var livrädda för Oskars våldsamma humör.

Vid flera tillfällen tog jag min tillflykt till släktingar, grannar eller vänner. Oskar hade många vänner inom polisen så jag vågade inte gå dit. Jag tänkte att om jag bara lyckades få ihop lite pengar så skulle jag kunna sätta både mig och mina barn i trygghet.

Oskars enorma kontrollbehov gjorde att han även plågade mig på mitt jobb. Han ringde flera gånger om dagen för att kolla upp mig och klaga på barnen.

Måttet var rågat när jag för en gång skull gått ut med vänner och min äldste son ringde upp mig gråtandes “mamma jag är rädd.” Ingen vill höra sitt barn säga det. I bakgrunden hörde jag Oskars arga röst “Du och din jävla telefon”. Det hördes tydligt att han var berusad igen.

Det var dagen som jag beslutade mig för att jag måste rädda mig själv och mina barn. Jag skulle aldrig mer låta Oskar dra min son i håret. Han skulle aldrig mer få tala om hur värdelösa de var.

Jag försökte vara kvar i A-stad en tid. Men jag var otroligt rädd för att för stöta ihop med Oskar. Mitt nätverk och min mamma fanns i B-stad. När det ordnade sig med bostad i B-stad bestämde jag mig för att flytta dit.

Den trygghet jag till en början kände när jag flyttat blev kortvarig. En av Oskars kompisar tog kontakt med mig efter ett tag. Hon undrade hur vi hade det och uttryckte sin oro.

– Du har att göra med en mycket sjuk man. När han blir besatt av någon eller något så ger han inte upp.

Jag insåg inte då hur rätt hon hade. Men jag blev snart varse att hon hade rätt. Oskar terroriserade mig ännu mer efter separationen. Det gick inte att ha en normal konversation med honom. Hans kontrollbehov tog sig absurda uttryck.

Mina barn for mycket illa under vårt korta äktenskap. Det värsta är att det fortfarande pågår! Det går inte att beskriva den smärta både jag och min övriga familj känner när Amelia måste tillbaka till sin pappa. När hon är här berättar hon dessutom för sina syskon vad han gör med henne, något de mår fruktansvärt dåligt av. De tar också illa vid sig av hennes översexualiserade beteende. Min äldste son har svåra sömnproblem och drömmer mardrömmar. Han mår så pass dåligt att han går i terapi.

Själv försöker jag lägga mina egna känslor åt sidan just nu. Det tar oerhörd kraft att hela tiden försöka tänka ut vad som blir bäst för henne i slutänden. Socialtjänsten på orten där pappan bor har helt dömt ut mig. Jag är livrädd för att de placerar Amelia i familjehem.

~~~~

Imorgon fortsätter följetongen och då berättar jag hur det kom sig att Sofia förlorade vårdnaden när hon följde lagen. En förälder är enligt föräldrabalken 6 § 1 skyldig att skydda barnet från kränkande behandling och ge barnet en trygg livssituation.
//Agneta

Share

Följetongen om Amelia – del 1

Print Friendly, PDF & Email

Känsliga läsare varnas!

– Mamma, du måste verkligen kolla rumpan noga. Min pappa tittar alltid jättenoga och pillar alltid bort alla hårstrån jag har där, säger Amelia 7 år.

Det var bland det första hon sa när hon kom hem till mamma för några dagar sedan. Egentligen bor hon hos sin pappa. Hon får stanna hos mamma två veckor. Sedan ska hon tillbaka till pappa igen. Själv förstår hon inte varför hon inte får bo hos mamma och sina syskon hela tiden. Hon har ju berättat vad som händer hos pappa! Hon har inte bara berättat för mamma och sina syskon. Hon har även berättat för mormor, farmor, moster Lena, farbror Stefan, ja Amelia tycker själv att hon har berättat för hela världen. Även för de som hon aldrig tidigare har träffat. Amelias syskon får bo hos mamma hela tiden, för de har en annan pappa.

Varje gång Amelia ska åka tillbaka till pappa protesterar hon. Hon får ont i magen och känner sig sjuk. Hon slingrar sig och sliter sig ur de grepp som tvingar in henne i pappas bil. Varför är det ingen som lyssnar? Hon har inte bara berättat med ord utan när ingen förstår henne så har hon tagit till andra medel. Hon har ritat teckningar och använt dockor för att visa hur han gör.

Vad Amelia inte riktigt vet är att hennes mamma har kämpat under flera år för att skydda henne. När det gick upp för henne att Amelia var utsatt för övergrepp av pappan gjorde hon allt man ska göra. Hon kontaktade både socialtjänst och polis. När ingen tog hennes oro på allvar såg hon ingen annan utväg än att ta barnen med sig utomlands. Hon åkte till sitt andra hemland, där de kunde få stöd och hjälp. Mamman tyckte inte hon behövde be pappan om tillstånd i en sådan situation. Hon bara stack. De behövde lugn och ro. Det kostade henne vårdnaden. Hon har nyss förlorat ännu en rättegång i tingsrätten. Advokatkostnaderna är uppe i över 300 000:-. Rättshjälpen är slut.

Snart har halva tiden hos mamma gått. Nu på söndag är det bara en vecka kvar. Sen ska hon tillbaka till pappa igen. Tillbaka till helvetet. Tillbaka till att vara sin pappas älskarinna. Amelia är som sagt bara 7 år gammal och detta utspelar sig någon stans i Sverige, juli 2015.

På måndag fortsätter följetongen. Då får du veta varför Amelias syskon fortfarande är livrädda för Oskar, Amelias pappa.

Share