Enkelt att ”gilla”, men sen då?

Print Friendly, PDF & Email


Bu foto?raf 1994'de Sudan'daki k?tl?k s?ras?nda çekildi ve foto?rafç? Kevin Carter'a Pulitzer ödülünü kazand?rd?. Çocuk emekleyerek l km. ötedeki Birle?mi? Milletler yemek kamp?na gitmeye çal???yor. Arkas?ndaki akbaba, çocu?un ölmesini bekliyor. Foto?raf? çeken Kevin Carter, foto?raf? çeker çekmez oradan ayr?l?yor ve kimse çocu?a ne oldu?unu bilmiyor. Foto?rafç? Kevin Carter 3 ay sonra depresyona giriyor ve intihar ediyor. Ve dünya hala dönüyor ?

Foto: Kevin Carter

Den här bilden av ett svältande barn som förföljs av en gam togs av Kevin Carter i Sudan 1994. Bilden blev prisad och han hyllades som fotograf. När någon frågade hur det hade gått för flickan så kunde han inte svara. Han visste inte. Han hade tagit bilden och skyndat vidare. Samtidigt som han hyllades blev han starkt kritiserad för att han inte hjälpt henne. Strax efter att han mottagit priset begick han självmord. Han kunde inte leva med sin skam.

Så varför lägger jag upp den här?
Jo, jag tycker man kan dra paralleller med den historien och det som idag sker hemma på din egen gata.
Och då menar jag inte flyktingkrisen. Jag pratar om utsatta barn i vårt samhälle, födda både i Sverige o utomlands.

När jag berättar historier om enskilda barn som far oerhört illa här i Sverige så är ni mellan 150 000 – 200 000 som läser mina inlägg per vecka. Ni förfasas och ropar ”förjävligt”, ”fruktansvärt” eller ”vidrigt”. Ett ”gilla” och några slag på tangentbordet och så har ni fått ur er lite frustration.

Men, sen då?
Barnen då?

Om man känner till felaktigheter men inte gör något, vem är man då?
En liten skit?
En feg rackare?
Medskyldig?

Det du bevittnar genom mina historier är hur barn saknar rättsskydd i Sverige idag.
Du blir informerad om att myndigheterna inte lyssnar på barn som tar mod till sig och berättar om misshandel och sexuella övergrepp. Man friar hellre den vuxne än att man skyddar barnet.
Du har också fått veta att barn som vägrar åka till misshandlande förälder hämtas av polis och skjutsas till förövaren.
Listan över hur myndigheternas brister drabbar barnen kan göras lång.
Du behöver inte tro på det jag skriver men öppna vilken tidning som helst och läs någon av alla artiklar om den sedan länge pågående krisen inom socialtjänsten så kan du själv räkna ut att det drabbar barnen.

Just nu känner jag en stark frustration över att förändringsarbetet går så långsamt. Vår kampanj ”Reformera socialtjänsten!” har bara fått stöd av 228 personer. Jag vet inte vad jag ska göra för att få dig att inse att vi alla måste hjälpas åt för att skapa ett tryggt samhälle för det viktigaste vi har – våra barn. Jag är inte i branschen för att skaffa mig många ”likes”. Jag gör det här för att skapa förändring! Vi är flera som arbetar helt ideellt inom BRY. FÖR ATT VI SKA ORKA JOBBA VIDARE SÅ BEHÖVER VI DIN HJÄLP!

Välj det alternativ som passar dig bäst. Bara du gör något mer än bara ”gilla”:
http://www.barnsrattsskydd.se/hur-kan-jag-hjalpa/

Tack för att du väljer att BRY dig!

 

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *