FÖLJETONGEN DEL 4 – Amelia berättar

Print Friendly, PDF & Email

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Känsliga läsare varnas!

När Amelia var 3 år började hon säga märkliga saker. En vän till familjen, även utbildad psykolog, uttryckte sin oro och undrade om Amelia pappa utsatte henne för övergrepp. Mamman avfärdade samtalet. Amelia var ju glad över att se sin pappa.
Vad hon inte visste då är att även utsatta barn är mycket lojala
och älskar sina föräldrar villkorslöst. Många gånger tror de att det som sker är normalt och att alla andra barn har det likadant hemma hos sig.

Allt eftersom Amelia berättade vad som hände hos pappan antecknade mamma Sofia. Snart hade hon en hel pärm. Sofia kom i chock och kunde omöjligt ta in det hon fick höra och se. När Amelia berättade detaljerat om filmen ”Naked butts” blev det ett bryskt uppvaknade för Sofia. Amelia beskrev på ett spralligt sätt hur hon brukade titta på filmen tillsammans med pappa och pappans son, Amelias äldre halvbror. Sofia ringde Barnhuset i staden där hon bor och de gjorde omedelbart en orosanmälan till socialtjänsten. De blev snabbt kallade till samtal. Även då var Amelia tydlig med filmens titel och innehåll. Hon ritade en teckning med nakna människor, könsorgan samt två dvd skivor.
Samma kväll, precis innan hon skulle somna, sade hon:
– “Mamma i den där filmen så sugde de på snopparna”.

I mammans stad tog myndigheterna allvarligt på allt som Amelia berättat. De menade att hon inte kan ha hittat på det. Hon behövde skydd och skulle absolut inte tillbaka till pappan innan utredningen var klar. De skickade över ärendet till socialtjänsten där pappan bor för det måste handläggas på vårdnadshavarens ort.

Tiden gick och när Sofia inte hört något från socialtjänsten i pappans stad tog hon kontakt. Hon gjorde en egen anmälan och berättade vad hon hört Amelia säga.
Fortfarande ingen respons.
När ytterligare någon tid gått ringde hon igen.
– ”Din anmälan har tillförts Amelias personakt.”
– ”Vad betyder det?”
– ”Att det skickats till vårdnadshavaren”.
De tog ingen notis till att vårdnadshavaren även var den misstänkta förövaren.

Till slut kallades Amelia på samtal till socialtjänsten även i pappans stad. Han tilläts sitta bredvid. Amelia var tyst. Hon berättade ingenting. Mamman fick sedan höra från socialsekreteraren att pappan är en riktig klippa!
– ”Han är snäll, men han kanske måste lyfta blicken lite och fundera över vem det är som utsätter lilla Amelia för övergrepp.”

Under årens lopp har det gått många turer fram och tillbaka. Det har varit olika rättegångar om vårdnad och umgänge som mynnat ut i att Amelia har det bra hos sin pappa. Mamman däremot är dömd för egenmäktighet med barn!

Amelia har fortsatt berätta och hon berättar för flera i mammans närhet. Orosanmälningar är nu många. Det har även gjorts polisanmälningar från olika håll, till och med från pappans sida. Alla vittnar om en och samma sak, att Amelia far riktigt illa hos sin pappa. De har hört henne säga att hon slickar sin pappa i munnen och de har sett henne slicka sina dockor mellan benen.
För inte så länge sedan ville hon bada med sin 17-åriga bror. När han protesterade sa Amelia:
– ”Men det gör jag ju med min andra halvbror hemma hos pappa. Han är ju lika gammal som dig. Pappa tar kort på oss när vi är nakna tillsammans”.

På söndag ska Amelia tillbaka till pappan igen. Då är det slut på sommarumgänget hos mamma. Mamman har i förtvivlan försökt få hjälp att skydda sin dotter. Hon behöver en myndighet att luta sig mot så att hon inte straffas igen.
När hon pratat med polisen i sin egen stad känner hon stöd. Men hon var även tvungen att ringa polisen på orten där pappan bor. Där var bemötandet helt annorlunda:
– ”Nej vi kan inte fatta beslut om vad du ska göra. Men utifrån vad du har berättat så kan du väl inte låta henne åka tillbaka?”, säger polisen per telefon.
– ”Men om jag bara håller henne hemma utan att ha stöd någonstans ifrån så hamnar jag i fängelse. Jag är redan dömd en gång.”
– ”Ja, men i ett sådant här läge gör man väl vad som helst för sitt barn!”.
– ”Men jag har ju tre andra barn också. Vem ska ta hand om dem om jag hamnar i fängelse?”
– ”De har väl pappor som kan ta hand om dem?”

Som sagt, imorgon ska Amelia tillbaka till sin pappa igen. Hela familjen mår fruktansvärt dåligt. Både Amelia, mamman, hennes nya styvpappa, de tre syskonen hemma hos mamma, mormor och goda vänner till familjen förtvivlas.
Det som pågår är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter.

Amelia är bara ett av många barn i liknande situation. Jag vet det för jag får mail och telefonsamtal från många andra förtvivlade föräldrar. Så här kan det bara inte fortsätta. Var och en av oss måste agera för att hjälpa dessa barn. Imorgon presenterar jag handfasta råd på vad Du kan göra.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *