Hanna, har du varit utsatt för incest?

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Om du är läkare och vill arbeta som kirurg så måste du gå en tilläggsutbildning innan du får operera.
Om du däremot arbetar inom socialtjänsten med de allra svåraste och mest komplicerade fallen – utsatta barn – så behövs ingen specialistutbildning. Det räcker att du är socionom. De som arbetar som socialsekreterare saknar alltför ofta kunskapen om vilka varningsklockor man ska ta fasta på och hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Det ingår inte i deras utbildning. Dessutom är det alltför ofta unga, helt nyutexaminerade socionomer som får ta de allra svåraste fallen.

Många av de föräldrar som tar kontakt med oss beskriver med förtvivlan att de inte blir tagna på allvar när de vänder sig till socialtjänsten för att få hjälp att skydda sina barn. Många blir ifrågasatta.

Ur boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson:
Jag gick till vår inbokade tid och jag gjorde det stora misstaget att berätta vad Lukas hade sagt till mig i badrummet. I samma veva berättade jag om blåmärkena som Lukas hade haft på rumpan och i ansiktet.
”Hanna, har du varit utsatt för incest?”
”Nej, aldrig”, svarade jag.
”Är du riktigt säker på det?”
”Jaaa, men varför undrar du det?”
”Du har en överdriven rädsla och oro över ditt barn. Det är nästan som om man kan tro att du hittar på allt det här. Är det inte så att du har planterat blåmärkena på Lukas stjärt själv för att få vårdnaden? Många kvinnor kan verkligen göra vad som helst för att få ha barnen för sig själva. ”
Jag blev alldeles förtvivlad. Och äntligen riktigt, riktigt förbannad.

Det hade tagit mig tid att inse vad som hade hänt.
När jag väl såg sanningen,
och berättade sanningen,
så blev jag inte trodd.
Det blev trauma på traumat.

Jag skrev boken för att berätta om bristerna vad det gäller barns rättsskydd. Den publicerades i syfte att skapa förändring. 13 år har gått sedan boken gavs ut. Ingen förbättring har skett. Tvärtom. Detta trots att den ena larmrapporten efter den andra har publicerats. Förra året larmade socialtjänsten till och med själva. I flertalet debattartiklar kunde vi läsa att de inte klarar av sitt uppdrag och att de saknar resurser.

För ett år sedan lovade Åsa Regnér förändring. ”Sverige ska vara ett av de allra bästa länderna att växa upp i, för alla barn. Därför tar regeringen en rad olika initiativ för att stärka barns rättigheter på alla områden. ” kunde vi läsa i en debattartikel.

Inom BRY märker vi fortfarande ingen förbättring. Senast idag pratade jag med en kvinna som anklagades för att ljuga när hon sökte hjälp för sitt barn som var utsatt för misshandel av sin pappa. Det hjälpte inte att hon hade stöd både från barnpsykolog och läkare som dokumenterat skador på barnets kropp. De kunde inte tolka det på något annat sätt än att barnet var utsatt för misshandel. Socialsekreteraren ansåg inte att det skulle tillföra något att kontakta experterna. Hon hade sin bild klar.

Alltfler socialsekreterare lämnar sina jobb eller sjukskriver sig då de inte längre orkar.
Barnen drabbar denna akuta kris på de grymmaste sätt. När de inte får det skydd de behöver så tvingas de stanna kvar hos föräldrar som misshandlar eller förgriper sig på dem. Det är skamligt – milt uttryckt!

Jag har fått nog!
För ungefär ett år sedan skrev jag att situationen är så allvarlig att det är dags för revolution – #BRYrevolution!
Jag står fast vid det.
BRY kräver förändring, bland annat att socialtjänsten skall reformeras. Men för att vi ska få igenom detta måste vi bli fler. Jag hoppas du vill hjälpa till att skapa förändring. Här kan du läsa vad du kan göra för att stödja vårt arbete.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *