Mamman i Kristianstad vädjar om hjälp

Print Friendly, PDF & Email

 

Foto: Mariah Talbot

Vi är många som bearbetar media. Vi informerar dem om hur svenska myndigheters allvarliga brister påverkar barnen i vårt samhälle idag. Vi berättar att barn tvingas umgås med och bo kvar hos föräldrar som misshandlar och förgriper sig på dem.

Men media fortsätter att gömma sig bakom orden ”det finns ingen fällande dom”. Det vägrar att lyssna när jag pekar på att det ytterst sällan blir någon fällande dom i dessa fall.

Under tiden offras barn efter barn. Jag får kännedom om nya fall varje dag!

De tre syskonen i Kristianstad är bara ett av många fall. Enligt färsk dom ska de flyttas till pappan trots att de berättat om hans misshandel och övergrepp.

Mamman har överklagat domen och väntar nu på besked om de får prövningstillstånd i hovrätten.

Familjen har starkt stöd från vänner och bekanta som har uppvaktat politiker, chefer inom kommunen, lokal samt rikstäckande media. Men det är sällan de ens får svar. Ingen vågar ta ställning för barnen.

Därför behöver jag din hjälp att sprida detta. Ju fler som får upp ögonen för dessa mycket allvarliga brister, desto snabbare kan vi få till stånd en förändring. Det är dags för #BRYrevolution!

 

Här är mammans rop på hjälp:

Jag är mamman och jag lyssnar på mina barn, jag kan inte blunda. Att höra sina barn berätta vad deras pappa utsätter dem för är fruktansvärt – att sedan leva i en verklighet där myndigheterna hjälper förövaren att fortsätta trasa sönder barnen är en hemsk mardröm som ingen vill leva i.

Jag levde med en våldsam man i 10 år. När vi fått barn så blev han ännu värre.  Han slog mig, barnen, hunden, katterna och materiella ting – varje helg. Det började alltid på torsdag morgon, då han satt hemma och jobbade.

Utåt sätt var han alltid trevlig mot folk och verkade vara den omtänksamma mannen. Men innanför hemmets fyra väggar var han en helt annan person.

Jag stannade för barnens skull, för då kunde jag ju skydda dem. Men sommaren 2014, blev han helt vansinnig och slog sönder barnens bord med en stekpanna rakt framför min 5 åriga son. Min son blev helt chockad, bara stirrade rakt fram med död blick. Då i det ögonblicket när jag såg detta bestämde jag mig för att barnen aldrig mer ska se det här. Jag ringde min bror och hans fru, de kom och vi flyttade hem till dem.

Naturligtvis polisanmälde jag detta, men av brist på bevis så lades åtalet ner. Bevis ska vara foto, film eller någon som sett det. Och barnen får bara vittna om båda vårdnadshavarna godkänner.

MEN…. här slutar inte historien. Jo, jag slapp hans våld. Men BARNEN då.

Jag har nu kämpat i 5 år för mina barn. Myndigheterna sviker dem och väljer att blunda för det barnen berättar. Myndigheterna har tvingat barnen till umgänge och till att de utsätts mer om och om igen.

Vintern 2015-2016 gick barnen på kriscentrum hos en terapeut. Där de skulle bearbeta våldet de fått bevittna. I samband med samtalen började mina två döttrar berätta att deras pappa utsatt dem för sexuella övergrepp.  Det var speciellt min ena dotter som berättade om många händelser och övergrepp som han ska ha utsatt henne för. Då var hon 4 år. Hon berättade även för förskoleläraren.  Både terapeuten och förskoleläraren gjorde orosanmälningar till Socialtjänsten.

Dottern berättade även för mig och för hennes morföräldrar. Och vi gjorde också orosanmälningar.

Dessa togs inte på allvar, fast det var professionella personer som hört barnen berätta flera gånger om både våld och övergrepp.

Det startades en utredning på soc. på grund av orosanmälningarna som kommit in. Här fokuserar dom på att föräldrarna har ”en konflikt”. De ville knappt prata om övergreppen som min dotter berättat om, utan här hade pappan hittat på att jag och förskolläraren hade en privat relation (vilket vi aldrig haft), för att förminska hennes trovärdighet.  De skyllde också på att min dotter var för liten för att komma ihåg.  OCH de tyckte att jag behövde hjälp med min oro för barnen, de tyckte att jag behövde gå hos någon för att tillrättavisa mig, för det var ju jättehemskt att jag gjort orosanmälningar. Och min oro för barnen var inte bra.

I tingsrätten, februari 2017, blev jag övertalad av domaren att gå med på gemensam vårdnad och att barnen skulle ha varannan helg umgänge med pappan. För domaren sa till mig att annars kunde det bli att pappan fick ensam vårdnad och barnen flyttas till honom. Domaren satt i tre timmar och övertalade mig utanför rättssalen. I beslutet står det att vi kommit överens.

Barnen var i pappans hus på umgänge under ett års tid runt 2017. Efter ett tag när de varit hos honom, så började barnen berätta att han slår dem på armarna, benen, nyper dem och stänger ute dem ute i bara underkläderna tidigt på morgonen så de fått stå och frysa. Men värst av allt är min ena dotter som berättade att hon igen utsatts för sexuella övergrepp. Att pappan tvingar henne att duscha med honom, att han har snoppen i hennes rumpa och snippa och att hon måste ta på hans snopp.

När hon berättade detta första gången sommaren 2017, så stoppade jag umgänget. Polisanmälde.  Pappan stämde mig. Tingsrätten tvingade mig att lämna ut barnen igen. De skrämde mig att annars får jag betala höga belopp om jag inte följer tingsrättens beslut.

Dottern vågade inte berätta i polisförhör.

Både soc. och tingsrätten skrämde mig. De tar barnen ifrån mig om jag inte lämnar ut dem.

Barnen var hos sin pappa igen under jullov, helger och sportlov. De berättade om våld och övergrepp. Barnen mådde jättedåligt. Min dotter, som varit social innan, gick i sig själv, blev inåtvänd. Hade gråtattacker ofta. Mardrömmar på nätterna. Vaknade helt kallsvettig på nätterna och bara grät. Hon sa flera gånger att hon inte ville leva längre, för då slapp hon träffa sin pappa. Hon var 6 år.

När jag hämtade barnen efter halva sportlovet, så mådde min son (8 år) inte bra. Jag trodde det var feber och magsjuka. Han var sjuk i en månad, sov mycket på dagarna, flera timmar, vilket han aldrig gör annars, kräktes flera gånger. En vecka efter jag hämtat barnen hos pappan berättar min son att hans pappa lyft upp honom och kastat honom hårt ner i den frusna marken, han hade slagit i bakhuvudet, armbågar och ben.  Och blivit kallad för dumma unge.

Min son var inte sig själv, han sov och sov. Min granne berättade om när hon fått hjärnskakning att det tog henne en hel månad att bli sig själv. Så jag uppsökte läkare och berättade. Läkaren sa att det är i det akuta skedet man kan avgöra om det är hjärnskakning. Men de symptom som jag berättade om kunde mycket väl vara så att han fått en rejäl hjärnskakning.

Nu mars 2018, vägrar barnen åka till sin pappa. De vill inte mer. Jag får inte in dem i bilen. De går ofta till grannarna när det är dags att åka till sin pappa. De skriker att de vill inte. De berättar även för grannen om vad deras pappa gör med dem när de är hos honom. Vilket gör att grannen också polisanmäler honom.

Pappan stämmer mig. Tingsrätten avvisar alla vittnen som kan tala för barnens rätt.  Tingsrätten dömer mig till att betala ett vite på 105 000 kr för att de anser att jag inte kommit med barnen till överlämning. Fast det finns många vittnen som kan berätta vad barnen sagt och kan intyga att barnen vill inte. Tingsrätten tycker att jag skulle kunna bära in barnen i bilen. En kille som är 8-9 år och två tjejer på 7 år.

Jag får till ett möte med en väldigt duktig psykolog. Som har över 30 års erfarenhet av personer som utsatts för sexuella övergrepp mm. Barnen sitter i väntrummet när jag talar med henne, men när jag är på toaletten med ett barn. Så går min son och min dotter in till psykologen och berättar om våldet som pappan utsatt dem för och om de sexuella övergreppen.  Hon tror på barnen och polisanmäler.

Jag har ansökt om ensam vårdnad, för barnen behöver hjälp. Barnen ska komma till en professionell person som har kunskap om övergrepp. Som kan utreda detta ordentligt. Denna kunskapen har inte socialtjänsten, den enda utredning de gör är att ringa ett samtal till mig, mamma och ett till pappan. sen skriver de ett papper och tycker att de gjort klart sitt jobb.

Pappan har flera gånger sagt nej till att barnen ska gå på BUP. Och så länge han säger nej och vi har gemensam vårdnad, så får inte barnen hjälp.

Vi var i tingsrätten i februari. Jag hade många vittnen som för barnens talan. Psykolog, förskolelärare, grannar, vänner. Handläggarna på soc. som gjort vårdnadsutredningen, vägrade i sin utredning att prata med psykologen, de vägrade tala med förskolläraren eller andra som hört barnen berätta. Dokument och anteckningar från psykolog och förskola, kommenterar handläggarna med att det stör deras utredning. Handläggarna tog examen för 1-2 år sen, har ingen utbildning inom området personer som utsatts för övergrepp och de vägrar ta in professionell hjälp.

Pappan har inga vittnen, Det enda han säger är att det inte är sant.

Tingsrätten dömer pappan till ensam vårdnad och att barnen ska flyttas till honom.  Detta för att de anser att han bäst kan se till att barnen har umgänge med båda föräldrarna. Jag har ju inte kommit med barnen.  De tycker att umgänget är viktigare än att barnen skyddas från våld och övergrepp.

Jag har nu bytt advokat. Den nya advokaten tycker det är fruktansvärt att tingsrätten dömt på detta viset. Det verkar som att tingsrätten vill straffa mig för att jag gått emot deras beslut. Vi har överklagat domen till hovrätten, frågan är bara, får vi prövningstillstånd? Öppnar dom ögonen och ser att barnen behöver hjälp?

För tyvärr så är det så här i många fall i Sverige. När mamman  lyckats ta sig ifrån en våldsam man. Så står barnen kvar i det.  Mamman gör det lagen säger: man är som vårdnadshavare skyldig att skydda barnen från våld och övergrepp. 

Men myndigheterna: socialtjänsten och tingsrätten, väljer att blunda för det.  De väljer att peka på att det är mamman som gör fel, de vägrar att lyssna på barnens rop på hjälp. Och de tycker att det viktigaste är att barnen umgås med båda föräldrarna. Att barnen blir slagna eller utsatta för övergrepp, bryr de sig inte om. 

Myndigheterna beslutar till att de flyttar barnen till förövaren och det finns inget skydd för barnen längre. De glöms bort och får livet söndertrasat.

Jag och många andra har försökt få journalister m.fl. att skriva och prata om det. Men de vill inte/ vågar inte. De skyller på sekretess, att barnen blir uthängda, att det inte finns någon dom mm.

Men är det bättre att barnen blir förstörda? Är det bättre att barnen får leva med en förövare och utsättas för våld och övergrepp?

Mina vänner och mängder med människor har skickat protester angående denna dom. Till chefer i kommunen, till politiker mm. Men sällan får vi svar. Är det någon som svarar så vill de aldrig ta ansvar. De hänvisar bara till varandra.

Så jag vill be er nu. Svara mig. Hjälp mig att nå ut, för människor i detta landet vet inte om att myndigheterna hjälper till förövaren så de kan fortsätta sina övergrepp mot barnen. 

Allt mörkläggs, tystas ner. Myndigheterna tar besluten i det tysta. Och vi skyddande föräldrar är rädda att förlora barnen.

Jag vill gärna nå ut med min berättelse, för att hjälpa mina barn och alla andra barn i Sverige som lever med en närstående som begår våld eller övergrepp. För det behövs en drastiskt förändring i Sverige, för barnens rätt. Men hur skapar man en förändring när ingen vill skriva om det, när ingen vill se det hemska? När ingen riktigt tar tag i det. 

Så jag ber er, hör av dig till mig. Hjälp mig nå ut med detta så att mina barn får hjälp och för en förändring för barnen i Sverige.

Det är ju så här det är: – Tystnade är förövarens bästa vän.

 

Share

51 reaktioner på ”Mamman i Kristianstad vädjar om hjälp”

  1. VARFÖR får det ens hända? Den stora frågan är om inte man kan anmäla socialen? Det har gått prestige i ärendet och det viktigaste tycks vara att inte myndigheterna tappar ansiktet!! En unge skall inte ha någon större kunskap om sex och könsdelar, har de det ändå finns det stor risk för att det är förstahandsupplevelser och får absolut inte ignoreras på det sätt som skett. Myndigheterna håller varandra om ryggen och varför i hela friden kan en vårdnadshavare han orsak att neka barnen att besöka BUP – har man inget att dölja så? Man kan verkligen inte lita på rättsystemet längre!

  2. Hej
    Jag sitter i samma sits. Bakgrund av misshandel mot mig och 5 barn. Ändå lyssnar man inte. Det senaste nu är att pappan behåller barnet trots att jag har ensam vårdnad. I stället för att hämta barnet så ska man göra en boende och vårdnad utredning till. Vi separerade för 8 år sedan.

  3. Hej!
    Jag tycker du ska göra en anmälan till IVO.
    Det är inte ovanligt att det går prestige i sådana här ärenden.
    Mvh Helen Månsson

    1. Det är alltid bra att göra anmälan till IVO. Min erfarenhet är dock att IVO är en tandlös myndighet. I de fall som de kritiserar socialtjänsten så leder det sällan till någon egentlig skillnad för barnet.

      1. Visst är IVO tandlöst men man måste ändå veta att en anmälan dit blir uppmärksammad och det kan iofs vara en pusselbit i ett ärende.
        Läste att en person från byråkratirörelsen avslog moders begäran därför att fadern lade sig emot vidare gång i ärendet. (Kan inte den exakta formuleringen) Detta eftersom de har delad vårdnad kunde fadern stoppa vidare handläggning. Men vad då delad vårdnad; då skulle ju moderns synpunkter och önskemål också respekteras.

      2. Ja, IVO är verkligen tandlöst! Jag skulle kunna läsa upp en roman om socialtjänsten i Kristianstad och om vissa skolor i kommunen. Anmälde och anmälde… men inget! Jag vet inte ens varför IVO finns. Fick till svar en gång från en på socialen när jag nämnde att jag skulle anmäla det till IVO.
        Tycker jag absolut att du ska göra, men inget kommer att hända ändå.
        Som den lilla människan man är jämte dessa myndigheter så ger man upp.

      3. Till dig, Kristianstad mamman, allra käraste syster i den verklighet vi aldrig valde och som idag bundit oss samman i ett systerskap;

        Jag är djupt berörd över din styrka och ditt mod, likaså att du fortfarande andas och klarar av att stanna kvar vid liv.

        Jag förstår om du behöver använda hela din urmoders styrka för att klara av att vara kvar.

        Det är inte bara en mardröm att tvingas inse att det samhälle som borde skydda dina barn och mitt barn istället väljer att förespråka förövaren. Det skapar den djupaste förtvivlan och vetskapen trasar sönder ens inre.

        Det är som att stå bakbunden, fastfjättrad och se sitt barn drunkna och förgäves kämpa för sitt liv.

        Det är den djupaste smärta någon någonsin kan uppleva och smärtan har förändrat min person, för alltid.

        Plötsligt förses vi, mammor, med skulden och skammen till det liv vi aldrig valde. De omständigheterna vi aldrig skapat som vi däremot tagit vårt ansvar för när vi förslkt skydda våra barn.

        Och han, pappan; mannen som är någons bror, vän, arbetskamrat ursäktas och går fri… och även ses som den mest lämplige för barnen och barnet.

        Något av det värsta i allt det är att den här bedömningen görs av kvinnor, mot andra kvinnor. Obegripligt.

        Du är inte ensam med din historia, vi är fler. Tillsammans är vi starkare än en. Om vi alla berättar blir det svårt för omvärlden att blunda inför det som sker mittibland oss. Om vi fortsätter att anmäla, om vi blir fler och fler blir det allt svårare för myndigheterna att låta bli att agera.

        Om vi låter vårt systerskap förena oss, tillsammans vända upp och ner på världen och ta tillbaka rätten till våra liv och våra barn.

        Det är dags, Kristianstadmamman, allra käraste syster att vi bryter mot tystnaden i kampen och rätten till våra barns frihet. För att trygga dina barn, mitt barn och alla de som fortfarande går och se som kommer bakom.❤️

  4. Så här får det inte gå till! Barn trasas sönder och får men för livet! Hur ska de kunna gå vidare och få ett bra liv och bilda egen familj?
    Måste bli ett stopp på detta och det nu!

  5. Obeskrivligt fruktansvärt. Känner att jag skulle vilja ge er ett ställe att bo på där inga kommer åt er, tills att barnen blir 18 år. Det är ett oerhört brott att samhället försätter barnen och dig i denna situation.

    1. Tack för fin fråga. Det vi behöver hjälp med nu är:

      1. Börja prata om detta allvarliga samhällsproblem på ditt arbete så att fler får upp ögonen för hur illa det är. Syskonen i Kristianstad är långt ifrån ensamma.
      2. Bjud in dina vänner/bekanta att gilla vår Facebook-sida https://www.facebook.com/barnsrattsskydd/
      och/eller
      3. Stöd vårt arbete ekonomiskt. Vi har ingen fast finansiering så varje krona är värdefull. Swish: 123 208 5231

      🙏❤️

      1. Vem är chef Nu? Denna maktfullkomlighet i i Kristianstad har pågått i många år. Det är vi många som kan vittna om. Tyvärr på bekostnad av barnen.

        1. Jag har blivit kontaktad av flera som haft problem i Kristianstad. Även där verkar det vara systemfel och det verkar råda en kultur som gör att man inte lyssnar på barnen.

  6. Kan man inte hänvisa till Barnkonventionen??
    Detta var det värsta jag läst. Hur kan man svika dessa barn på detta vis? All styrka till mamman och hennes stackars barn. KÄMPA, GE ALDRIG UPP

  7. F*n vad förbannad jag blir när jag läser detta. Tårarna rinner ner för kinderna, aldrig trodde jag att någon skulle få ha en vardag som ser ut som denna i vårt samhälle, tyvärr visar det att man fortfarande inte agerar utifrån vad som är bäst för barnen och det är sorgligt. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga till de föräldrar som befinner sig i denna situation för jag är i chock själv. Tänker på er och kämpa vidare!!!!

  8. Tilliten till socialtjänsten, domstolen och barnens rättigheter blir ju noll!
    Har delat inlägget på FB. Undrar vart det leder mer än att vi får upp ögonen på samhällets dåliga struktur. Finns det ngn namn insamling så att vi runtomkring kan påvisa hur många som tycker att detta är helt fel?
    Tänker att vi runtomkring kan stötta genom att komma till nästa rättegång. Precis som många gjorde för den kvinna som blev våldtagen av en polis…

  9. Tjänstefel att inte lyssna på barnen o tro på deras berättelser!! Fattar ni inte politiker/socialtjänstemän/ juridiska tjänstemän att ni förstör människoliv!!🤬 Varsågoda och bo o lev själva med en person som beskrivs! Barn ska ALDRIG behöva uppleva sånt här. Skäms å det grövsta på er som har med dessa öre den att göra som inte ser till barnens absolut bästa!! 😡

  10. Så fruktansvärt illa du och framför allt barnen har blivit behandlade av de som är tillsatta att hjälpa. Men vem är de de hjälper, jo den dom behandlar dem illa. Som om de inte tror på er eller de vittnen ni har.
    Personer som inte har den utbildning som krävs i sådana här ärenden tycker man inte ska få jobba med det. Men så är det många ggr. Ett praktexempel är ju försäkringskassan som får sitta och besluta om man är sjuk eller inte helt utan sjukvårdskompetens.
    Jag känner en person som har råkat ut för samma som du och dina barn. Efter år av anmälningar och utredningar fick hon till slut rätt barnen och hon är nu mera skyddade och förövaren (pappan) sitter i fängelse.
    Jag hoppas att ni ska få den hjälp som hon till slut fick.
    STYRKEKRAMAR och lycka till!🌹

  11. Helt jävla sjukt Är sååå förbannad o arg Kommer absolut dela ditt inlägg o ber för att DU får ha barnen igen❣️

  12. Kära du…
    Jag beklagar verkligen din situation och anser, precis som du, att detta är fruktansvärt. Ett totalt och förödande svek mot de finaste du har.

    Men jag har typ samma erfarenhet. Inte i närheten av samma situation, men ändå snarlik.
    Mitt ex är grov alkoholist.
    När vi delade på oss ville han trots detta ha umgänge.
    Det gjordes orosanmälningar från flera håll.
    Socialtjänsten startade upp en utredning. Gissa vad den ledde till?
    Jag, som aldrig dricker, som alltid tar hand om allt och som får barnens liv att fungera, ska bli kontrollerad i hemmet.
    Pappan behöver inte kontrolleras för han ska ändå bara ha barnen varannan helg….

    Jag blev rasande!
    Är det NÅGON som ska kontrolleras så är det HAN.
    Jag fick till svar att kvinnan som skulle besöka honom kände sig hotad av honom. Sen la dom ner ärendet.

    Jag nöjde mig dock inte med detta.
    Till skillnad från dig fick jag stort gehör från de flesta instanser efter detta.
    Men det berodde på att mitt ex fanns med i soc och polisens register för olika ”brott”.

    Jag har nu ensam vårdnad.

    Skickar all styrka till dig och dina barn.

    När man inte tror att man orkar mer…så orkar man lite till. Bara för att man MÅSTE. Ett andetag i taget.

    //Linda

  13. Fruktansvärt detta. Man vill bara gråta. Stackars barn som får sina liv förstörda av sin pappa och myndigheter. Vårat rättsystem är helt åt…. fel.
    Vet att på vissa ställen i Sverige så hjälper kyrkan till att ge tak över huvudet för människor som är utsatta på olika sätt. Fick själv hjälp för många år sedan av en präst utanför Gbg. Jag hoppas att ni får upprättelse snart och att dina barn får ett tryggt liv utan våld och övergrepp. Ber att ni ska få lugn och ro och kunna börja resan mot ett bättre liv.

  14. Hur kan man hjälpa? Mer än att dela? Vart ska man skriva och protestera? Blir helt knäckt av att läsa mammans brev och kan bara inte förstå hur det får gå till såhär och som i de andra fall du också lyft… vi måste hjälpa barnen nu!!! Det här får inte fortsätta..
    Och tack Agneta för din kamp och allt du gör för att lyfta och försöka förändra💕

  15. Hur kan vi hjälpa till att få stopp på detta?? Man kan ju gråta för mindre – barnkonventionen följs ju inte heller 😟
    Har själv erfarenhet av hur dåligt rättssamhället ser ut för barn, fick tvinga iväg mitt barn till sin psykopat till pappa – det var psykisk misshandel i detta fall. Fick stopp när hon var 11,5 år, tack vare en domstol, innan dess hade hon själv ringt BRIS som kopplade in BUP. Men hon har mått dåligt som vuxen 😢.
    All kärlek o styrka till barn o mamma 💕 Vänd er till BRIS kanske??!!

  16. Men fy fan så vidrigt!! Det här är så sjukt!! Barnen måste komma ifrån pappan. Vad är det för fel på dessa fläta jävlar, som jobbar inom dessa myndigheter!!? Hur orkar ni se er själva i en spegel? Vad säger polisen??

  17. Så fruktansvärt😖😞 jag skulle göra en anmälan till IVO . Verkar som soc fungerar sämre och sämre i dagens Sverige;((

  18. Kristianstad kommun är sjuka i huvudet.
    I vårt fall lyssnade de inte helller på barnen. De pratade inte ens med dem.
    De slutade med att vi flyttade utomlands för o slippa skiten.

    Stacksrs barn som sk behöva utsättas för detta o nu bo där även o aldrig få andrum 😭😭

  19. Hur kan det ens få hända i Sverige 2019? Man vill bara gråta, vad ska vi ens ha en socialtjänst till om de inte kan rädda barnen ur en sådan situation?

  20. Sök till barnens hus. Finns nog lite var stans. Utreder från barnet och barnets bästa. Har varit med om något liknande som dom tog hand om. Dom har alla sorters expertis.

  21. Vad gör skolan i detta? Måste ju märkas tydligt även där hur barnen mår? Så obegripligt hemskt!

  22. Ledsen att höra om er situation. Det du behöver är dokumentation. När barnen varit hos pappa n och blivit utsatta för misshandel och övergrepp så måste du ta dem till sjukhuset för undersökning och dokumentation. Det måste ju synas blåmärken och andra spår efter att ha blivit kastad i marken och en 4 åring som blivit penetrerar vaginalt och a alt. Dessutom så pratar läkaren med dem vid undersökningen och kan änmäla.
    Det tråkiga är att en del kvinnor falskt anklagar sina män och därför drabbas de som behöver hjälp. Styrkekramar till er!

  23. Det är så fruktansvärt hemskt! Att dessa manipulativa människorna kan lyckas vända allt till sin fördel och att inte ens barnen kan bli betrodda!
    Det borde räcka med en oros anmälan för att det ska hända mycket mer. För att göra denna anmälan har personen i sig vänt ut och in på alla olika tveksamheter, innan den anmäler. Så inte ens den är ”bara” gjord utan saklig grund. Vad är det för konstigt samhälle vi lever i!😡

  24. Hur kommer det sig att man inte lägger up0p om pappans historia? Finns alltid 2 sanningar och innan man döm mer behöver det komma fram först! En sim kämpar för barnens rätt!

  25. Jag bor i mitten av Sverige och samma problem finns här, jag känner igen väldigt mycket av berättelsen från mamman som för övrigt är en gåva från ovan för sina barn.
    Jag vågar inte ta mitt barns situation till rättsliga åtgärder för min största skräck är att det ska sluta som ovan berättelse, att mitt barn ska måsta bo hos sin pappa på heltid.

    Jag blev misshadlad både psykiskt och fysiskt av mitt barns pappa.
    Jag vågade inte heller lämna.. inte bara för dödshot jag fick men jag fick även höra att om jag lämnade skulle jag bara få träffa vårt barn varannan vecka med en hånful ton.
    Man vill bara fly men man kan inte för man vill inte lämna sitt barn ensam med en man som aldrig visat kärlekskänslor för det gemensamma barnet och som inte bryr sig om man kränker eller skadar sitt barn.

    Efter en händelse var jag tvungen att lämna, det var mitt liv jag försökte rädda för om inte jag lever vem ska då ta hand om mitt barn?

    Ett helvete som leder till depression och PTSD och en del orosanmälningar till socialtjänsten.
    Socialtjänsten kommer fram till att det är min starka oro som smittas av på vårt barn och det är antagligen därför han berättar att han blir slagen av sin pappa.
    Ingen polisanmälan görs för det är inte det bästa för barnet, det kan ju bli konsekvenser efteråt.
    Jag tar mig enormt mycket mod och styrka för att göra en polisanmälan för mitt barn i hopp om att jag kan hjälpa mitt barn på den vägen. Av socialtjänsten får jag höra att jag inte ska tro att polisen jobbar som CSI serierna på tv.
    Jag får höra av socialtjänsten att jag är lika hemsk som pappan som slår eftersom jag låter barnet åka till honom och om det skulle bli en vårdnadsutredning kommer dom lägga väldigt mycket vikt på om jag skyddat barnet, jag får även höra att jag bara får agera om det barnet säger är färskt.
    Jag väljer att skydda barnet men efter en vecka då handläggaren pratat med pappan bedömer hon att barnet kan åka till pappan. Jag fattar ingenting. Jag fortsätter skydda barnet i några veckor tills pappan kontaktar familjerätten och jag får höra att om jag inte fortsätter med varannan vecka kommer han att ta det till domstolen. Jag blir livrädd, jag berättar för mitt barn att hen ska börja bo hos sin pappa igen. Mitt barn bryter förtvivlat ihop i tårar. Jag vill bara gråta och skrika men jag kan inte för jag måste vara stark för mitt barns skull och försöka ge trygghet att det kommer bli bra.
    Socialtjänsten avslutar sin utredning med inga insatser. Pappan fungerar på alla sätt och vis men jag… jag lider av psykisk ohälsa och jag har inga som helst bra eller hälsosamma föräldraförmågor.
    Dom kan inte se att det förekommer våld i barnets närhet. Detta trots att barnet själv berättat för två handläggare under utredningen att han blivit slagen av pappan.
    Jag läser utredningen och allt jag sagt har det ändrats på eller förvrängts så min mening har fått en helt annan innebörd. Försöker ha ett kommuniceringmöte med handläggaren då jag vill gå igenom sakfel i utredningen men hon kliver upp och går för det här vill hon inte höra på.
    Jag har även fått höra av denna handläggare att hon känner att den här utredningen inte går dit jag vill. Hon bedömer även att barnet löper hög risk för kontinuitetsbrott.

    Jag känner mig maktlös och förtvivlad, kommer jag någonsin kunna hjälpa mitt barn?
    Jag önskar att socialtjänsten lyssnar på våra barn för INGEN vill växa upp med en förälder som slår och hotar.
    Jag har flera års arbetserfarenhet inom psykiatrin och jag vet att denna miljö är oerhört skadligt för ett barn att växa upp i.

    1. Trots att det är oerhört sorgligt och frustrerande att läsa det du beskriver så känner jag igen det, både från min egen process och från andra föräldrars kamp. Det är märkligt hur fokus alltför ofta hamnar på den förälder som anmäler istället för på den förälder som misstänks brista i sin föräldraförmåga.

      Jag vill uppmana dig att fortsätta kämpa för ditt barn. Även fast det är svårt, och ofta känns omöjligt så måste du gå vidare. Vi är många som haft utredningar emot oss, men där det ändå ordnat sig på ett eller annat sätt. Vila när kampen känns omöjligt, res dig när du fått kraften åter. Sätt sedan den ena foten framför den andra och så går du. Kom ihåg att du inte behöver veta HUR det löser sig – ta bara siktet på att ni en dag kommer att vara i trygghet.

      Varma hälsningar,
      Agneta

  26. Det går inte att skydda barnen via myndigheter, det kommer med all sannolikhet att bli lagligt med incest.

    Sverige har liberal sexuallagstiftning.
    Pedofiler döms knappt här.
    Än så länge kan man dock få rätt i domstol om övergreppen finns på film.
    Anlita detektiver, gör insamlingar till privatdetektiver och säkra bevisning.
    Strid för Guds skull inte för mycket med myndigheterna då det bara blir värre för barnen.
    Barnen placeras eller får bo hos pedofilen/förövraren.

    Det går att hitta andra vägar.
    Alternativa lösningar.

    Det är med all sannolikhet meningen (politiskt sett) att våld och sexuella övergrepp skall normaliseras.
    Det finns en bok som heter: När det overkliga blir verklighet av Nea Mellberg, det är en forskningsstudie, inga barn skyddas av Socialen, av alla dem fall som tas upp i boken, socialen övertalar en mamma att lämna barnet
    till pappan, som precis kommit ut från fängelset efter ett avtjänat straff, grova övergrepp på samma barn.
    Snälla sluta tro att det handlar om okunskap.

    Från en Överlevare

  27. Jag blir så arg på detta system, jag anmälde inte då jag ”bara” blev utsatt för psykisk misshandel o hot. Gick på inrådan av soc (då han inte lyssnade på dom heller) till advokat, barnen va 3o5 år då. Han läste upp brevet för barnen, -dom måste ju få va delaktiga. Han har misskött barnen i alla år men. I en liten by anmäler man inte varann när alla är rädd för vad han kan göra, det är dagis o skolpersonal 😔 anmäler jag utsätter han ju barna ännumer.
    Nu är min 3åring 17 men så här har vi haft sen hon va 2.5 år då jag flytta från honom.
    Många styrkekramar till dig o barnen.
    Kan jag göra nåt så hör av dig.
    Ensam mamma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *