Anders 8 år skall hämtas med polis!

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Jag har vetat några dagar nu men jag har inte vetat hur jag skulle kunna formulera mig.  Jag har känner oerhörd frustration, ilska och sorg.

Domen om verkställighet som innebar att Anders skulle hämtas med polis för att överlämnas till sin pappa överklagades till hovrätten för någon månad sedan (domen som innebar att han fått vårdnaden gick inte att överklaga). Hovrätten beslutar nu att gå på tingsrättens linje. Anders skall hämtas med polis!

”…det inte kan anses vara förenligt med XXX (”Anders”) bästa att låta verkställigheten av tingsrättens dom ske genom en sådan ”mjuk” överlämning som XXX (mamman) förespråkat. Tvärtom är XXX (”Anders”) situation sådan att det bästa för honom måste anses vara att ett snabbt överlämnande sker i syfte att inte utsätta honom för ytterligare påfrestningar med anledning av den lojalitetskonflikt han befinner sig i.

Med anledning av det sagda finns det skäl för att besluta om hämtning av XXX (”Anders”) genom polismyndighetens försorg. ”

Man hänvisar till en färsk utredning från socialtjänsten. Observera att utredningen är en ren pappersprodukt. De har inte träffat Anders på två år. De har inte bemödat sig med att höra vad han vill eller hur han mår. Hans mamma är inte heller tillfrågad, förmodligen på grund av att hon förlorat vårdnaden.

Anders var på polisförhör i somras. Hur det gick vet vi inte. Det är bara pappan – han som nu har vårdnaden – som får inblick i detta.
Observera att han dessutom är den misstänkte!!!
Observera att ytterst få förövare fälls för brott mot barn!
Oftast leder det inte ens vidare till åtal.
Mamman, som förlorat vårdnaden fick inte ens veta att polisutredningen var nedlagd.

Vi vet att barn saknar rättsskydd i Sverige idag. Men på vissa håll är bristerna värre. Anders bor i Kalmar län. Där har vi kännedom om tre andra liknande fall.  Kanske finns det ännu fler? Gemensamt är att barnet berättat, eller visat tecken på att det är utsatt för misshandel, övergrepp av pappan. Mamman kontaktar socialtjänsten för att få hjälp och förlorar vårdnaden. Ett av barnen hämtades för ett tag sedan av polis för att föras till den misstänkta förövaren.

Jag önskar jag kunde skriva att BRY nu fört Anders till en trygg plats, där han äntligen fick lugn och ro. Men då skulle vi bli anmälda för kidnappning. Nu återstår bara att vädja till dig som läst detta. Det är upp till dig och mig att sätta stop för detta vansinne!

Elva år har gått sedan jag gav ut min bok ”När blodsbanden brister” under pseudonymen Hanna Svensson.
Det var illa då.
Och nu är det ännu värre.

Vi måste gå samman och kräva förändring! Det räcker inte med att trycka ”gilla” eller häva ur sig en kommentar på Facebook. Vi måste agera!

Jag ber dig:
Dela detta inlägg så att så många som möjligt får kännedom om hur illa det är.
Stöd oss ekonomiskt så att vi kan få utökade resurser. Bankgiro: 124-1454.

Här hittar du tidigare inlägg om Anders.

Med djup förtvivlan,
Agneta Bravélius

Share

Vem BRYr sig om Anders?

Vem BRYr sig
Anders fyller snart 8 år. Under större delen av sitt liv har han levt under extrem press.  Jag har följt honom under de senaste nio månaderna. Här nedan kan du se de inlägg jag tidigare publicerat på Facebook.

Imorgon berättar jag om den dom som kom häromdagen.
Jag kan redan nu med sorg i hjärtat berätta att det inte är några goda nyheter…

**********

2015-03-21

ÖPPET BREV TILL ÅSA REGNÉR OCH MORGAN JOHANSSON

Vilken dag som helst ska Anders 7,5 år flyttas till sin pappa som misshandlat och förgripit sig på både honom och hans syskon. Tingsrätten låter hans äldre systrar, 13 och 15 år, bo kvar hos mamman. Anders ska framöver bara få träffa sin mamma tillsammans med kontaktperson, tre timmar varannan vecka. När mamman nu vänder sig till olika myndigheter för att få hjälp möts hon av svaret:
– ”Barn vänjer sig snabbt. Det tar bara några dagar så har han vant sig.”

Anders föräldrar separerade när han var två år. Sedan dess har han träffat sin pappa sporadiskt. Det var först när pappan hade flyttat som de äldre syskonen vågade berätta om den misshandel och de övergrepp som pappan utsatt dem för under uppväxten. Flera polisanmälningar gjordes men de lades ned utan att barnen ens hade kallats till förhör. Mamman sökte hjälp hos socialtjänsten som uppmanade henne att se till att pappan fick träffa sina barn trots allt, annars kunde hon förlora vårdnaden. De två äldsta vägrade. Anders åkte till pappan några gånger men mådde alltid dåligt när han kom hem. Senaste gången han träffade sin pappa var i januari 2014.

Flera har larmat om att de hyser oro för syskonen.
Läkare har exempelvis dokumenterat skador på Anders kropp efter att han träffat pappan, avvärjningsskador.

Anders storasyster har i sin förtvivlan över att ingen lyssnat på dem själv kontaktat Rädda Barnen. Hon beskrev sin rädsla för sin pappa, sin förtvivlan och oro för syskonens framtid. På Rädda Barnen såg man så allvarligt på syskonens situation att de gjorde en orosanmälan till socialtjänsten. De skrev bland annat ”Den desperation som flickan uttrycker föranleder stor oro”.

Tingsrättens dom grundar sig bland annat på socialtjänstens utredningar. En del av utredningarna har genomförts av personal som varken träffat Anders, hans syskon eller mamman. De har baserat sin bedömning på vad deras kollegor har berättat. Olika utredningarna har spretat åt olika håll. Vissa hävdar att det vore förenat med risk för Anders framtida hälsa att tvinga honom träffa sin pappa. Andra har anklagat mamman för att inte ha gjort Anders mer positiv till att träffa sin pappa.

Myndigheternas inkompetens drabbar nu Anders på de mest fruktansvärda sätt. Hans förtvivlan känner inga gränser. Han är livrädd för sin pappa. Han lägger över skulden på sig själv och undrar vad det är för fel på honom. Han kan inte förstå varför han inte får bo kvar hos sin mamma och sina syskon som hittills varit hans trygghet. Flytten innebär inte bara att han förlorar sin mamma och kontakten med sina syskon. Han tvingas även att byta skola och fritidsaktiviteter. Hela hans trygghet raseras.

Även hans syskon mår mycket dåligt över att de är tvungna att skiljas från lillebror. De vet inte när de får mötas igen. De har till och med skrivit till domstolen och vädjat om att de ska få fortsätta bo tillsammans hos mamman. De vill bara få lugn och ro.

Mamman har försökt överklaga domen. Men varken hovrätten eller högsta domstolen vill pröva fallet, eftersom det inte är material för att blir prejudikat, alltså vägledande för andra mål. Mamman befinner sig nu i återvändsgränd. Det finns INGENSTANS att vända sig! Barnombudsmannen får inte agera i enskilda fall. Anders ska flyttas över till pappan, punkt slut.

Vårt rättssamhälle skall spegla medborgarnas syn på vad vi anser vara brott och vad vi anser vara lämpliga straff för respektive brott. Det har förändrats över tid. Det är till exempel inte länge sedan barn-aga var accepterat i vårt samhälle.

Idag är vi många som protesterar högljutt mot de allvarliga bristerna bland de myndigheter som är tillsatta för att skydda samhällets allra mest utsatta. Vi lyfter fram den ena absurda domen efter den andra. Att barn tvingas bo med en förälder som misshandlar och förgriper sig på det är inte acceptabelt. Anders är bara ett av många utsatta barn som rättssamhället vägrar att se.

För att möta vårt djupa missnöje måste ni ansvariga ministrar ta ert ansvar och agera kraftfullt. Vi vill ha besked som inte stavas ”utredning”.
Det finns inget mer att utreda!
Bristerna är kända sedan många år tillbaka!
Kunskapen om vad som behövs för att skapa förändring finns!

Anders skall som sagt enligt Tingsrättens dom flyttas över till sin pappa vilken dag som helst nu.
Vad tänker du Åsa Regnér, och du Morgan Johansson göra för att hjälpa honom?

**********

2015-04-09

Pappan kräver nu att Anders ska flyttas över omedelbart.
Anders vägrar lämna sina syskon och sin mamma.
Pappan har lämnat in begäran om verkställighet av domen till tingsrätten. Han har begärt polishämtning.
Pappans begäran om verkställighet handläggs i samma tingsrätt som gav honom vårdnaden. Mamman har överklagat hans begäran om verkställighet.
De väntar besked vilken dag som helst.

För dig som läser detta och inte är insatt i utsatta barns situation här i Sverige, så kan jag bekräfta att det händer att polisen hämtar barn i liknande situationer.

Jag hyser stark oro för Anders. Både han och hans familj lever under extrem press.

Jag hyser också stark oro över vart vårt samhälle är på väg. Anders är inte det enda barnet som saknar skydd och hjälp från myndigheterna. Vi får kännedom om nya, liknande fall, varje vecka!
Allt medan barnens utsatta situation blir värre och värre så blir myndigheternas skydd sämre och sämre.
Det sker på grund av att vi tillåter det!
Det är en skakande insikt, eller hur?
Det innebär också att det är fullt möjligt för oss att skapa förändring!
Men det krävs att vi går samman, hjälps åt och att var och en av oss gör någonting!

Jag vädjar återigen:
Dela inlägget på Facebook så att vi når ut till många.
Ni som har tid att engagera er ideellt några timmar per vecka – kontakta oss på info@barnsrattsskydd.se
Läs mer här.

Har du inte möjlighet att lägga ner tid så kan du stödja vårt arbete ekonomiskt. Vår verksamhet är helt beroende av donationer. Du kan underlätta vårt arbete oerhört mycket genom att antingen bli medlem (250:-/år) eller genom att sätta in valfritt belopp på bankgiro 124-1454 eller genom att Swisha till 123 589 76 81.

Tack för att Du BRYr dig!

**********

2015-06-08

VIKTIGT! VÄDJAN OM HJÄLP!

Vi har tidigare skrivit om Anders 7 år som enligt dom i Tingsrätten i Kalmar ska separeras från sina två systrar 13 och 15 år. Flickorna får bo kvar hos mamman medan Anders ska flytta till pappan som han enbart träffat sporadiskt. Syskonen har berättat om den misshandel som pappan utsatt dem för. Det har gått sex månader sedan vårdnads-domen föll. Barnen har mått fruktansvärt dåligt på grund av den press de levt under.

Mamman har lyssnat på Anders som vägrat flytta. Idag föll domen som handlade om verkställighet (själva vårdnaden har inte gått att överklaga). Tingsrätten beslutade att gå på pappans linje. Anders ska omedelbart flyttas över med hjälp av polishämtning.

Inom kommunen menar man att detta är ett mycket komplicerat ärende. Men är det verkligen det? Vi behöver inte ens spekulera i om brott har begåtts eller ej. Man delar inte på en syskonskara! Och, man hämtar inte ett barn som vägrar att flytta från sin trygghet med polis!
Ingen, absolut ingen, har pratat med Anders.
Han har varken blivit kallad till polisförhör och han har inte blivit tillfrågad i socialtjänstens utredningar.
Det finns ingen myndighetsperson som ställer sig upp för honom.

Tyvärr är lilla Anders långt från det enda barnet som far mycket illa här i Sverige när myndigheter brister. Det är mycket vanligare än du tror. Därför måste vi gå samman och skapa opinion. I ett första steg ber jag dig er sprida detta inlägg till alla i ditt kontaktnät.

**********

2015-06-09

MER OM ANDERS!

På mindre än ett dygn har det förra inlägget lästs av 70 000 personer! Det värmer. Härligt att se att även män engagerar sig. Alla behövs.

Polisen har ännu inte hämtat Anders. Vi har varit i kontakt med socialnämndens ordförande på orten och vädjat att de ska axla sitt myndighetsansvar. Har man civilkurage så kan man skydda ett barn trots tokiga domar. Vår förhoppning är att Anders inte ska behöva gå igenom ytterligare trauma som en polishämtning innebär för en liten kille.

Många undrar vad ni kan göra. Våra önskemål är:
1. Fortsätt dela inlägget från igår
2. Bjud in era vänner att gilla vår sida så vi snabbt når ut med information.
3. Stöd vår verksamhet ekonomiskt. Du kan bli medlem för 250:-/år men det går också bra att skänka mindre belopp. På så vis kan vi frigöra mer resurser. Om alla som läst förra inlägget hade skänkt en tia så hade vi nästan haft en miljon nu… Bankgiro: 124-1454 Swish 123 589 76 81
4. För att handfast hjälpa utsatta barn startar vi BRY-grupper runt om i landet. Vill du leda eller delta i grupp på din ort? Maila info@barnsrattsskydd.se
**********

2015-06-15

Summering av förra veckan;
den var turbulent på många sätt, framför allt för Anders och hans familj. Trots att hovrätten i fredags fattade beslut om inhibition av verkställighet så är hans situation långt från trygg, men det var ett steg i rätt riktning. Vi fortsätter att följa Anders.

Vår Facebook-sida slog rekord. 125.632 personer har läst inlägget från i måndags. Kommentarerna var upproriska – vilket är bra. Anders är långt från det enda barnet som far illa i Sverige idag. Så gott som dagligen får vi kännedom om nya fall. Det handlar om barn som varit utsatta för allvarliga brott och som myndigheterna alltför ofta ignorerar. Detta innebär att barn tvingas stanna kvar i miljöer som är direkt skadliga för dem. Det innebär också att de som misshandlar och förgriper sig på barn har fritt fram. Utsatta barn är skyddslösa i Sverige idag och nu får det vara nog!

Jag vill tacka alla som hörde av sig förra veckan för att erbjuda hjälp. Tillsammans ska vi nu skapa förändring! Läs mer om våra BRY-grupper på vår hemsida. Vi börjar bli riktigt många nu. Tillsammans blir vi en maktfaktor att räkna med.

**********

2015-06-26

SENASTE NYTT OM ANDERS!

Tingsrätten som fattade beslut om att separera Anders från hans systrar har fått kritik av JO för hur delar av ärendet har misskötts. Vi vet ännu inte exakt vad detta kommer att innebära för Anders, men det är definitivt ett steg i rätt riktning. Anders och hans syskon behöver verkligen få ett beslut fattat som gör att de kan känna sig trygga och börja bearbeta de trauman de har utsatts för. De lever fortfarande under omänsklig press.

Jag kan inte låta bli att tänka vilket sjukt samhälle vi lever i om vi ska behöva lägga tid och kraft på att överklaga myndigheternas beslut. De är tillsatta för att skydda och hjälpa våra barn och bekostas av skattemedel. Vi har rätt att kräva att de följer Barnkonventionen i samtliga beslut som rör våra barn. Varje vecka får vi kännedom om nya fall liknande Anders. Vi har inte resurser att hjälpa alla. Många barn utsätts därför för grova övergrepp i myndigheternas regi. Alltför ofta sker det i det tysta.

Men, det behöver inte se ut så här. Med hjälp av ideella krafter runt om i Sverige går vi nu samman i BRY-grupper. Tillsammans skapar vi förändring! Eftersom situationen är akut behöver vi snabbt sprida ut oss i hela landet. Läs gärna mer här.

Maila in din intresseanmälan till info@barnsrattsskydd.se

När vi går samman och BRYr oss kan vi faktiskt rädda livet på barn.

Share

Uppstart

 

Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Så fick vi några riktigt härliga, varma dagar till slut.
Och än är inte sommaren över :)

Det händer mycket inom BRY nu. Mail från desperata föräldrar fortsätter att strömma in. De beskriver att de inte får hjälp när de upptäcker att deras barn varit utsatt för misshandel och/eller sexuella övergrepp. Bristerna är omfattande inom socialtjänst, domstol, åklagare och polis. Det saknas både kunskap och resurser.
SITUATIONEN ÄR AKUT!
Jag kan inte nog betona det!
Ni som följer min blogg kommer att få inblick i enskilda fall senare i veckan. Följetongen om Amelia fortsätter nästa vecka.

Men, jag vill också berätta att min mail fylls av meddelanden från människor som vill hjälpa till på olika sätt. En del vill starta BRY-grupp där de bor, andra vill delta i någon redan befintlig grupp, någon vill använda sitt breda kontaktnät för att hjälpa oss att nå ut och någon annan har hört av sig och vill veta hur man gör för att donera pengar.
Helt fantastiskt!
Mitt varmaste tack både till er som hört av er nyligen och till er som är inne bakom kulisserna och redan hjälper till på olika sätt.
Det här gör att jag känner mig helt övertygad om att förändring nu är helt möjlig!

Så, nu sätter vi den ena foten framför den andra och fortsätter gå framåt.

Mot ljusare tider!

Share

Semester!

 

sol

Nu hoppas jag på massor av sol och värme.
Jag tar helt ledigt nästa vecka.
Vi ses den 10:e augusti :)

Share

Vad visste Elisabeth Taylor om Michael Jacksons brott?

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Idag gästbloggar Monica Dahlström-Lannes:

Rättegången mot den populäre artisten Michael Jackson har pågick en längre tid. Återigen var han anklagad för sexuella övergrepp på en pojke. Jacksons försvar kallade in 366 vittnen, bland dem Diana Ross, Stevie Wonder och Elisabeth Taylor som skulle bedyra sångarens oskuld. Men hur kunde de veta vad Michael gjort eller inte gjort bakom stängda dörrar?

En svensk åklagare anser att s.k. karaktärsvittnen borde förbjudas i rätten. Det är slöseri med både tid och resurser och tillför ingenting. För vad spelar det för roll att den åtalade idrottar, går i kyrkan, är renlevnadsmänniska, bra arbetskamrat eller spelar golf? Är sympatisk, trevlig, punktlig och social? Eller att mångårige grannen aldrig har sett något brottsligt? I en svensk rättegång visades en videofilm där en farfar plockade jordgubbar med sitt barnbarn. Den skulle visa att den misstänkte var oskyldig till övergrepp på barnet. Att man är snäll ibland bevisar inget alls.

 

Grannar, släktingar, vänner och arbetskamrater skriver ibland under upprop till stöd för anklagade sexbrottslingar. I andra sammanhang sansade människor tappar helt fattningen. Till och med förövare själva är förvånade över det stöd de får i sitt förnekande av en lättlurad omgivning.

 

Det finns otaliga bortförklaringar när det gäller sexualbrott mot barn.  En frikänd man påstod att han hade utnyttjat sina döttrar i sömnen. Kan tjuvar och rånare använda samma bortförklaring? En misstänkt sade att han hade tagit fel på hustrun och dottern i sängen.

 

Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

 

Monica Dahlström-Lannes

 

Utdrag ur krönika publicerad i Eskilstuna-Kuriren 2005.

 

Share

Brott på brott mot mänskliga rättigheter

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Många socialsekreterare har svårt att sätta sig in i hur man som förälder reagerar när ens barn berättat att det utsatts för misshandel eller övergrepp av den andra föräldern. Alltför ofta hör jag, eller läser i utredningar att båda föräldrarna har skuld i att barn far illa exempelvis vid hämtning och lämning.

I fallet med Amelia anklagas mamman av socialtjänsten för att påverka Amelia negativt när hon ska lämnas till pappan. Man menar att det är mammans fel att Amelia skriker och gråter när hon ser sin pappa. Hon har inte gjort Amelia positiv nog!

Jag kan inte låta bli att tänka hur någon över huvud taget skulle klara av att tvingas lämna sitt barn till en pedofil eller till någon som misshandlar barnet på annat sätt.

Amelias mamma vet att hon inte har något val, precis som så många andra föräldrar runt om i landet. Om inte Amelia överlämnas till sin pappa så riskerar hon fängelse.  Hon har redan häktats och straffats en gång. 

Detta är inhumant och ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter på flera sätt,  både för den förälder som tvingas genomföra överlämningarna och för barnet som berättat eller på annat sätt visat tecken på misshandel.

Att detta pågår i Sverige 2015 är en stor skandal och det är därför vi måste gå samman för att kräva förändring.

Share

Amelia del 7: Nu behöver vi Din hjälp

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

BRY försöker nu få till stånd en lösning för Amelia genom kontakt med berörda myndigheter på olika sätt. Om vi inte når framgång kommer vi inom kort att meddela i vilken stad detta pågår och så står det var och en fritt att själv kontakta ansvariga.

Vi vill betona att Amelia är långt ifrån det enda barnet som far illa och utsätts för misshandel av svenska myndigheter. Hjälp oss gärna att trycka på media så att de lyfter upp dessa fall INNAN ytterligare barn får sätta livet till. Skriv till exempel till chefredaktörerna thomas.mattsson@expressen.se eller jan.helin@aftonbladet.se hänvisa till oss och be dem belysa utsatta barns situation och ställa politikerna till svars.

Kom ihåg att det är upp till var och en av oss att agera på olika sätt för att skapa förändring. Det räcker inte längre med att bara trycka ”gilla” på Facebook.
I syfte att skapa förändring bygger BRY nätverk genom BRY-grupper runt om i landet. Vill Du vara med?
Fler tips på vad Du kan göra hittar du här.

Om Du tycker det verkar besvärligt så försök då tänka dig in i dessa barns situation och påminn dig om att Du kan hjälpa till att rädda livet genom att göra NÅGOT.

Det räcker nu!

 

Share

AMELIA DEL 6: MYNDIGHETERNA HAR NU ÖVERLÄMNAT AMELIA TILL PAPPAN

 

Vi har precis fått besked om att en mycket förtvivlad Amelia har nu överlämnats av polis och socialjour till pappan. Hon skrek och grät och protesterade högljutt. Fick inte ens säga hejdå till mamma eller syskon.

Share

FÖLJETONGEN DEL 5: AMELIA HAR RYMT HEMIFRÅN

 

 

IMG_1320

Tidigare i morse ringde en mycket förtvivlad Sofia. Hon hade hittat en lapp som Amelias äldre syster hade skrivit. De hade rymt hemifrån.

Vi har ingen aning om var syskonen befinner sig. Vi vet inte vilken tid de försvann. Men två timmar efter att mamman hittat deras lapp och meddelat fadern ringde socialjouren från orten där han bor. Han hade även ringt polis som snabbt var på plats hos Sofia.

Då fanns det resurser!
Deras uppdrag var att hitta Amelia och föra henne direkt till pappan som väntade på allmän plats.

Amelia mådde riktigt dåligt igår. Även hennes halvsyskon var förkrossade över att lillasyster skulle tvingas tillbaka. Hon har ju berättat så mycket. Dessutom är även de livrädda för pappan då de själva upplevt hans aggressivitet och sett honom misshandla deras mamma.

Sofia är självklart orolig för sina barn som hon enligt lag är skyldig att skydda (Föräldrabalken). Hon har redan dömts en gång för ”egenmäktighet med barn” då hon reste utan tillstånd till sitt andra hemland. Flickans far hade inte gett tillstånd. Då hade de gemensam vårdnad. Samtidigt som hon nu har hört sin dotter berätta ännu mer så riskerar hon nu fängelsestraff.

Hur kan det finnas poliser som så snabbt agerar för att polishämta barn, men inte för att utreda brott mot barn?

När flickan själv har bett om hjälp så har det inte hänt något över huvud taget. Det är rent förfärligt när barnen själva tvingas ta saken i egna händer för att rädda syskon när myndigheter sviker.

Följ utvecklingen på vår Facebook-sida.

Share

FÖLJETONGEN DEL 4 – Amelia berättar

 

SONY DSC
Foto: Mariah Talbot

Känsliga läsare varnas!

När Amelia var 3 år började hon säga märkliga saker. En vän till familjen, även utbildad psykolog, uttryckte sin oro och undrade om Amelia pappa utsatte henne för övergrepp. Mamman avfärdade samtalet. Amelia var ju glad över att se sin pappa.
Vad hon inte visste då är att även utsatta barn är mycket lojala
och älskar sina föräldrar villkorslöst. Många gånger tror de att det som sker är normalt och att alla andra barn har det likadant hemma hos sig.

Allt eftersom Amelia berättade vad som hände hos pappan antecknade mamma Sofia. Snart hade hon en hel pärm. Sofia kom i chock och kunde omöjligt ta in det hon fick höra och se. När Amelia berättade detaljerat om filmen ”Naked butts” blev det ett bryskt uppvaknade för Sofia. Amelia beskrev på ett spralligt sätt hur hon brukade titta på filmen tillsammans med pappa och pappans son, Amelias äldre halvbror. Sofia ringde Barnhuset i staden där hon bor och de gjorde omedelbart en orosanmälan till socialtjänsten. De blev snabbt kallade till samtal. Även då var Amelia tydlig med filmens titel och innehåll. Hon ritade en teckning med nakna människor, könsorgan samt två dvd skivor.
Samma kväll, precis innan hon skulle somna, sade hon:
– “Mamma i den där filmen så sugde de på snopparna”.

I mammans stad tog myndigheterna allvarligt på allt som Amelia berättat. De menade att hon inte kan ha hittat på det. Hon behövde skydd och skulle absolut inte tillbaka till pappan innan utredningen var klar. De skickade över ärendet till socialtjänsten där pappan bor för det måste handläggas på vårdnadshavarens ort.

Tiden gick och när Sofia inte hört något från socialtjänsten i pappans stad tog hon kontakt. Hon gjorde en egen anmälan och berättade vad hon hört Amelia säga.
Fortfarande ingen respons.
När ytterligare någon tid gått ringde hon igen.
– ”Din anmälan har tillförts Amelias personakt.”
– ”Vad betyder det?”
– ”Att det skickats till vårdnadshavaren”.
De tog ingen notis till att vårdnadshavaren även var den misstänkta förövaren.

Till slut kallades Amelia på samtal till socialtjänsten även i pappans stad. Han tilläts sitta bredvid. Amelia var tyst. Hon berättade ingenting. Mamman fick sedan höra från socialsekreteraren att pappan är en riktig klippa!
– ”Han är snäll, men han kanske måste lyfta blicken lite och fundera över vem det är som utsätter lilla Amelia för övergrepp.”

Under årens lopp har det gått många turer fram och tillbaka. Det har varit olika rättegångar om vårdnad och umgänge som mynnat ut i att Amelia har det bra hos sin pappa. Mamman däremot är dömd för egenmäktighet med barn!

Amelia har fortsatt berätta och hon berättar för flera i mammans närhet. Orosanmälningar är nu många. Det har även gjorts polisanmälningar från olika håll, till och med från pappans sida. Alla vittnar om en och samma sak, att Amelia far riktigt illa hos sin pappa. De har hört henne säga att hon slickar sin pappa i munnen och de har sett henne slicka sina dockor mellan benen.
För inte så länge sedan ville hon bada med sin 17-åriga bror. När han protesterade sa Amelia:
– ”Men det gör jag ju med min andra halvbror hemma hos pappa. Han är ju lika gammal som dig. Pappa tar kort på oss när vi är nakna tillsammans”.

På söndag ska Amelia tillbaka till pappan igen. Då är det slut på sommarumgänget hos mamma. Mamman har i förtvivlan försökt få hjälp att skydda sin dotter. Hon behöver en myndighet att luta sig mot så att hon inte straffas igen.
När hon pratat med polisen i sin egen stad känner hon stöd. Men hon var även tvungen att ringa polisen på orten där pappan bor. Där var bemötandet helt annorlunda:
– ”Nej vi kan inte fatta beslut om vad du ska göra. Men utifrån vad du har berättat så kan du väl inte låta henne åka tillbaka?”, säger polisen per telefon.
– ”Men om jag bara håller henne hemma utan att ha stöd någonstans ifrån så hamnar jag i fängelse. Jag är redan dömd en gång.”
– ”Ja, men i ett sådant här läge gör man väl vad som helst för sitt barn!”.
– ”Men jag har ju tre andra barn också. Vem ska ta hand om dem om jag hamnar i fängelse?”
– ”De har väl pappor som kan ta hand om dem?”

Som sagt, imorgon ska Amelia tillbaka till sin pappa igen. Hela familjen mår fruktansvärt dåligt. Både Amelia, mamman, hennes nya styvpappa, de tre syskonen hemma hos mamma, mormor och goda vänner till familjen förtvivlas.
Det som pågår är ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter.

Amelia är bara ett av många barn i liknande situation. Jag vet det för jag får mail och telefonsamtal från många andra förtvivlade föräldrar. Så här kan det bara inte fortsätta. Var och en av oss måste agera för att hjälpa dessa barn. Imorgon presenterar jag handfasta råd på vad Du kan göra.

Share