Samma brister 1999 som 2020

Print Friendly, PDF & Email

Den 5 januari 1999 skrev Monica Dahlström-Lannes:

En mamma undrade i en kvällstidning: ”Om pappa längtar hämtar polisen det, men vem hämtar pappa, då barnet längtar.” Frågan är aktuell, för den nya vårdnadslagen har vållat debatt och fått kritik för att den inte tillvaratar barnens rätt. Intentionerna var nog goda, men lagstiftarna gjorde ett stort misstag. De utgick nämligen ifrån att alla föräldrar är goda föräldrar och glömde bort dem som gör sina barn illa.

För några veckor sedan var jag i Gävle och mötte människor som, med all rätt, var mycket upprörda över en pappa som skadat sin baby till döds. Han hade sedan fått vårdnaden om sina två äldre barn. Hur känner sig dessa barn? Är de oroliga för att stå på tur nästa gång?

Barn har behov av båda sina föräldrar, men de har inte behov av föräldrar som slår eller utsätter dem för sexuella övergrepp eller andra kränkningar. Barn har rätt till båda sina föräldrar, men föräldrar har inte rätt till sina barn. Barn har rätt till en trygg barndom.

Barn tvingas också ibland att umgås med en misstänkt förövare, det vill säga en förälder, trots pågående polisutredning om våld och övergrepp mot barnet. Detta är total brist på barnperspektiv – ett brott mot FN:s barnkonvention – och barnet får inte heller något rättsligt skydd.

Barn som varit offer vågar inte berätta om de hotas av förövaren eller riskerar att få återvända till sin plågoande och till ännu värre misshandel eller övergrepp. Vem skulle komma på tanken att tvinga en våldtagen kvinna att umgås med våldtäktsmannen?

Härom veckan träffade jag en fyraårig pojke. Hans styvmamma berättade att man trodde han var hjärnskadad för att hade stått på en ett och ett halvårings nivå utvecklingsmässigt. Men nu – efter ett halvår hos sin biologiska pappa och styvmamma – så var man inte riktigt säker längre. Pojken hade utvecklats enormt på kort tid. Det visade sig att hans biologiska mamma misshandlat, försummat och vanvårdat honom. Nu hade hon vårdnaden om en ny baby!

Tyvärr måste man påminna om att kvinnor står för tio procent av sexualbrotten mot barn, 20 procent av barnmisshandeln och 30 procent av de mord och den grova misshandel som leder till barns död. Men den stora andelen förövare av våld är män – dock är det en liten andel av alla män. Jag skulle önska att de många goda männen och papporna också deltar aktivt i kampen för kvinnors och barns rätt till ett liv utan våld och övergrepp. Just nu pågår en antivåldskampanj. Anslut er!

//Monica Dahlström-Lannes

Share

En reaktion på ”Samma brister 1999 som 2020”

  1. Och barn omhändertas från helt vanliga kapabla föräldrar. Som sen har stora problem att få tillbaka dem. Om kommunerna tvingades betala skadestånd kanske det ofoget upphörde?! Eller att hela ärendet sköttes proffesionellt enligt lagen. Dryga fyra månader utan kontakt med föräldern, och nu vet fortfarande ingen hur lång tid det tar! Orsak? Falska orosanmälningar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *