Vi blundar för det som är närmast

Print Friendly, PDF & Email
Foto: Mariah Talbot
Foto: Mariah Talbot

Tankar och känslor från lördagens manifestation mot mobbning på skolorna gör sig påminda. Det var flera av knuttarna som berättade att de också hade mobbats när de var små. Jag höll ett kort tal innan alla motorcyklar åkte iväg. Med eftertryck betonade jag att ett barn i veckan tar livet av sig i Sverige – statistik från Statistiska Centralbyrån som inte kan repeteras nog ofta.
Det är ju inte klokt att ett barn i veckan tar livet av sig.
Mitt ibland oss. 

Efter manifestationen kom en kvinna fram till mig och tackade. Hennes son hade begått självmord förra året. Han orkade inte mer.

Suicidforskaren Jussi Jokinen på KI har gjort en uppföljningsstudie av patienter som vårdats inom psykiatrin efter självmordsförsök. Hans forskning visar att självmordsrisken fördubblas för de som utsatts för våld som barn.

Det går inte längre att tänka att det inte händer ett barn i din egen närhet.  När det väl gör det så är det för sent.

Då och då kan vi läsa om hur folk gått samman för att protestera när det ska byggas en flyktinganläggning eller ett hem för missanpassade ungdomar på orten.  Men att barn mitt ibland oss tar livet av sig, det pratar vi inte om.
Det är dags att ändra på det!
Det är dags att börja BRY sig!

En man jag kommer att minnas är knutten som berättade om hur han hade mobbats som barn. Han talade också om hur han hade kontaktat ett barns skola och sagt åt en handlingsförlamad rektor på skarpen. Den här  mannen visste hur det kändes och han visste också vad det utsatta barnet behövde. Det är ingen rocket-science vi pratar om utan sunt bondförnuft.
Och civilkurage!
Något vi alla kan plocka fram och använda.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *