Nu har många olika aktiviteter startat för barnen. Vi påminner gärna om att du kan göra en stor insats för barnen i ditt kvarter 😉
Har dina barn vuxit ur träningskläder som du kan låna ut eller ge bort?
Kan du ta med fler barn i bilen när du ändå skjutsar dina egna?
Sådana här enkla handlingar kan betyda oerhört mycket mer än du kanske kan ana.
Inte bara för barnen du hjälper utan även för dig själv.
Vi mår bra när vi BRYr oss.
Win – win 🙂
Ha en riktigt härlig helg!
Det som pågår i Sverige idag är ofattbart!
Tänk dig att det går upp för dig att ditt barn är utsatt för övergrepp av sin andra förälder.
Du har misstänkt att allt inte står rätt till när barnet träffar hen. Du har avfärdat tankarna för SÅ kan det väl ändå inte vara.
Nu sitter du där med fotot av blåmärkena på barnets kropp.
Du kan om och om igen läsa vad ditt barn har berättat, för din advokat har gett dig rådet att dokumentera. Nu står det skrivet, svart på vitt. Du börjar lägga pussel.
Tankarna snurrar runt. Ditt barn mår dåligt. Har synliga skador på kroppen. Till en början kanske du inte ens får orden över dina läppar. Vart ska du vända dig? När värsta chocken lagt sig tar du kontakt med socialtjänsten. Du måste få hjälp att skydda ditt barn mot fortsatta övergrepp!
Efter det första besöket hos socialtjänsten kanske det känns bra. Du känner dig hoppfull.
Tänk dig när det går upp för dig att du anklagas av soc. för att hitta på allt! Eller, så kanske du avfärdas med stämpel att vara psykiskt sjuk och hålla barnet alltför tätt intill dig. Det är därför barnet mår dåligt! Helt plötsligt är det du själv som står på den anklagades bänk och du riskerar därmed att förlora vårdnaden.
Men du påminner dig själv om att barnet berättat för fler. Du känner tröst i det.
Tänk dig den förtvivlan som infinner sig när de avfärdas som vittnen. Du anklagas för att ha manipulerat dem!
Skola eller dagis kanske gör polisanmälan. Bor du i rätt kommun kanske det blir åtal. Är ditt barn under sex år är det föga troligt.
När anmälan inte ens ledde vidare till åtal finns inga hinder till att barnet fortsätter träffar den som misshandlar och förgriper sig på det. Strunt i statistik och larmrapporter!
Brottmålet som var själva anledningen till att du behövde hjälp kallas nu för ”vårdnadstvist”.
Ditt barn mår så dåligt att det behöver hjälp. Du ringer BUP.
– ”Vi kan inte ta emot om det pågår vårdnadstvist. Lös er konflikt först!”
Har du tur kanske du kommer till en av landets två specialistmottagningar. Äntligen, någon som förstår och som vet hur man kan hjälpa barnet!
– ”Vi ser inte vad det skulle tillföra vår utredning att prata med dem”, svarar soc.
Liknande attityd råder bland landets domstolar. Vittnen som är specialutbildade på att upptäcka utsatta barn och behandla trauman avfärdas ofta. Ligger ni i ”vårdnadstvist” ska ni försonas och samarbeta!
Visst är det ofattbart! Det är först när man själv, eller någon i ens närhet drabbas som man inser att barn saknar rättsskydd i Sverige. Trots larmrapporter som publicerats om och om och om igen sker ingen förändring. Tvärtom, utvecklingen går åt helt fel håll. Idag blundar hela samhället. Myndigheterna lyssnar inte på de barn som berättar och folk i allmänhet negligerar ofta de tecken barnen visar upp och skyller på ”familjeangelägenhet”. Misstankar om brott avfärdas in absurdum.
Eftersom föräldrar som anmäler misstanke om brott kan förlora vårdnaden innebär det att barn tvingas bo hos pedofiler och dömda våldsmän. Enligt färsk dom får mamma som sökt hjälp då hon upptäckt att pappan förgripit sig på barnet, träffa sitt barn några timmar varannan lördag. Men, om hon fortsätter anmäla pappan för misshandel och övergrepp så får hon inte fortsätta träffa barnet! Vårdnaden hade hon redan förlorat!
Mitt i detta finns de oskyldiga traumatiserade barnen! Barn som redan blivit svikna av den som de litade på och som nu blir svikna om och om och om igen. Barn som bett oss om hjälp. Barn som berövas sin barndom och riskerar att även få vuxenlivet förstört!
När myndigheterna brister finns det ingen stans att vända sig.
Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden! Sverige har inte godkänt det tilläggsprotokoll till Barnkonventionen som ger enskilda barn rätt att klaga.
Efter att ha startat BRY – Barns Rättsskydd har jag kommit i kontakt med många andra föräldrar som vittnar om barn som far oerhört illa i ”vårdnadstvister”. Detta är ett gigantiskt och akut folkhälsoproblem! Situationen är så allvarlig här i Sverige att det behövs en revolution! En revolution utifrån kärlek till våra barn! Oavsett om du är mamma eller pappa, mormor, farfar eller granne så måste du börja BRY dig.
Här kan du finna mer information om vad BRY gör.
Tips på vad du kan göra finner du här.
Tillsammans kan vi förändra och skapa ett tryggt samhälle för de viktigaste vi har – våra barn!
Om inte nu, så när?
Agneta Bravélius
Kortare version av detta debattinlägg publicerades även på:
http://nyheter24.se/debatt/772932-barn-saknar-rattsskydd-i-sverige
FÖLJETONGEN AMELIA
Det har nu gått exakt en månad sedan 7-åriga Amelia hämtades av polis och socialjour. Hon hade rymt tillsammans med sin äldre syster när hon skulle åka tillbaka till sin pappa. Polisen hittade dem och körde Amelia gråtandes, mot hennes uttryckliga vilja till pappan där hon misstänks fara illa.
Observera att Amelia är ett av alla de barn som polisen avsätter resurser för att hämta och föra tillbaka till den förälder som misstänks misshandla eller utsätta dem för sexuella övergrepp. Svenska myndigheter utsätter dessa barn för grov psykisk misshandel, traumatiserar dem och begår brott mot mänskliga rättigheter.
Du kan läsa mer om Amelia här.
Under den här månaden har vi följt Amelia men av olika anledningar har vi valt att inte rapportera det vi vet. Jag kan bara berätta att det ser ljust ut. Det verkar som om socialtjänsten där flickan bor nu tar alla orosanmälningar på allvar.
Fortsättning följer…
Igår hade vi vårt allra första BRY-råd. Det var jag och BRY-ledarna runt om i landet som möttes i telefonkonferens.
Det vi gör inom BRY är ju något alldeles nytt och unikt. Det är ingen som tidigare har gjort exakt det vi gör. Vart eftersom vi går framåt så provar vi olika former. Jag tror att BRY-rådet kommer att vara ett beständigt och värdefullt forum. Dels får ledarna lära känna varandra bättre, vi lyfter eventuella problem, bollar idéer och besvarar frågor. Men det kommer också att vara ett effektivt sätt för mig själv att inhämta information om vad som händer runt om i landet. Mycket av det kommer ni att kunna läsa om här på min blogg.
Det som sker nu är såå spännande!
Fortsättning följer… 😉
Vi var många som kände både frustration, ilska och djup förtvivlan i torsdags när två poliser och fyra tjänstemän från socialtjänsten kom och hämtade åttaåriga Anders i polisbil. Det som myndigheterna utsatte den här lilla killen för innebar grov barnmisshandel och brott mot mänskliga rättigheter på flera olika sätt. Det kan ALDRIG vara acceptabelt att hämta ett barn med polis under liknande former. Ändå sker detta om och om igen här i Sverige.
Vi har blundat för detta länge nog nu!
När noshörningarna vädrar fara sätter de sina ungar i mitten och bildar en skyddande cirkel runt dem med nosarna vända utåt. På liknande sätt kommer BRY att agera när myndigheterna brister.
Såsom exempelvis Greenpeace kommer vi att agera fredligt, men mycket bestämt. Vi tar ställning för barnen och BRYr oss. Efter att vi tagit reda på fakta runt det enskilda barnet plockar vi fram vårt civilkurage och agerar. Eftersom det brister genom i princip hela landet så behöver vi sprida ut oss. Vi behöver många ideella krafter i vårt nätverk. Vi har redan startat BRY-grupper i Eskilstuna, Eslöv, Västerås, Göteborg, Nacka och Malmö. Hör av dig om du vill vara med i någon av dessa grupper eller om du vill starta egen BRY-grupp på din ort. Det är viktigt att inse att vi kan förändra vårt samhälle genom att gå samman och plocka fram vårt civilkurage. Men vi behöver bli många, många fler. Du är välkommen att ta maila oss på info@barnsrattsskydd.se om du vill vara med i vårt förändringsarbete.
Nästa grupp som startar är i Nybro. Där finns den socialtjänst som handlagt ärendet ”Anders”.
Vi fortsätter att agera för Anders på olika sätt samtidigt som vi agerar för att skapa beständig och rikstäckande förändring.
Senare i veckan ska jag försöka förklara hur det kan komma sig att det kan gå så snett i fall som Anders med flera.
Igår hämtades Anders av sex myndighetspersoner, två poliser, två tjänstemän från socialtjänsten i Nybro och två från socialtjänsten i Emmaboda.
Den avtalade tiden var 18.00 men de kom först 18.30.
Anders kröp först under ett skåp för att gömma sig och sedan under sin systers säng. Han ville inte åka. När någon myndighetsperson försökte säga att det här är till det bästa svarade han
– Hur vet ni det? Ni fattar inte! Ni har inte varit där! Jag vill inte till pappa. Han slår mig. Skulle du själv vilja åka till din pappa om han slog dig?
Anders var helt förtvivlad och grät.
Socialtjänsten lade över ansvaret på Anders mamma.
– Det här är ditt jobb. Det är ditt ansvar att se till att Anders kommer in i bilen. Annars blir det inte bra för umgänget mellan er i framtiden.
När mamman till slut fick in Anders i bilen sa han
– Men mamma, vad gör du? Mamma, du ska ju hjälpa mig!
Klockan 20.30 körde polisbilen iväg. I bilen satt två poliser, två tjänstemän från socialförvaltningen och Anders åtta år.
Jag var själv inte på plats utan händelseförloppet har återgivits av vittnen på plats. Det finns dessutom dokumenterat på film.
Just nu finner jag inga fler ord.
Jag kan bara tillägga att Anders är bara ett av många, många barn som far riktigt illa på grund av myndigheternas misshandel. Vi måste gå samman och agera för att skapa förändring.
Stöd vårt arbete genom att sätta in valfritt belopp på
BG: 124-1454 eller
Swish 123 589 76 81.
Här kan du läsa mer om Anders.
Foto: Mariah Talbot
OBS! Det finns en myndighet som kan stoppa detta vansinne:
Socialtjänsten i Nybro 0481-45 000
Dunderbergsgatan 2, 382 80 Nybro
Anders ska hämtas av polis ikväll kl 18.00.
Kom ihåg att Anders i själva verket heter någon annat men man kan hänvisa till den 8-åriga pojke som nu ska skiljas från sina syskon.
I det här fallet behöver vi egentligen inte ens spekulera i om det har förekommit något brott eller ej. Man delar inte på en syskonskara på detta vis! Det som sker är en skam för vårt land.
Läs mer om Anders här.
Foto: Mariah Talbot
Igår ringde polisen till Anders mamma. De ville hämta honom samma dag. Hon bad att få uppskov, för att förbereda Anders och få möjlighet att säga farväl. Efter att polisen hade fått medgivande från pappan (= den misstänkte förövaren) beslöts att hämtning skulle ske imorgon torsdag istället. Om mamman inte släpper iväg Anders riskerar hon fängelsestraff för egenmäktigt förfarande med barn.
Mamman kan inte tala om för Anders när de kommer att ses igen, för de vet hon inte. Enligt en av socialtjänstens utredningar skall Anders ”avprogrammeras från modern”. Observera att förskolepersonalen uppfattar Anders som en ”pigg och glad” pojke som utvecklas åldersadekvat, enligt samma utredning. Vad ska han avprogrammeras från?
Varken domstol eller socialtjänst har tagit hänsyn till att man splittrar en syskonskara. Anders äldre syskon ska bo kvar hos mamman.
I dagsläget går det inte att överklaga någon dom. Mammans advokat menar att man måste vänta till dess att pojken är överflyttad och det framkommit nya uppgifter. Man kan ju undra över hur, och till vem, det skulle kunna komma fram nya uppgifter när den här lilla knatten nu flyttar till ny ort, ny skola och ny vårdnadshavare. Senast Anders (8 år) träffade sin pappa var för 18 månader sedan.
Läs mer om Anders här.
Fortfarande med djup förtvivlan,
Agneta Bravélius
Förra veckan var tuff.
Riktigt tuff.
Nu är det ny vecka.
Nu sätter vi ena foten framför den andra och går mot ljusare tider!
”Have a good one!”
Tänk att elva år har gått sedan min bok ”När blodsbanden brister” gavs ut under pseudonymen Hanna Svensson. Jag ville berätta om bristerna inom det svenska rättssystemet och syftet var att skapa förändring.
Boken såldes riktigt bra, över
70 000 ex här i Sverige. Den gavs även ut i Danmark. Visst blev jag inbjuden att tala i riksdagen vid två olika tillfällen. Och jag har fått priser och utmärkelser. Men för utsatta barn har det inte hänt ett skit (ursäkta språket).
Det är fortfarande ingen som tar barn på allvar när de berättar om misshandel och sexuella övergrepp. Däremot visar vi alltför mycket hänsyn till misstänkta förövare.
Jag tror att många har en övertro på den ”svenska välfärden” och framförallt har vi en övertro på föräldrarollen. Vi vill helt enkelt inte se att många föräldrar förverkar sin rätt att kallas förälder när de misshandlar eller förgriper sig på sitt eget barn.
Hjälp gärna till att sprida kunskap om detta. Vi måste öppna ögonen och se dessa barn! De finns runt omkring dig.
Fram till 1 september kan du köpa boken för 130:- inkl. porto (ordinarie 159:-). Maila namn och adress till info@barnsrattsskydd.se så postas boken mot faktura.
Det finns också en uppdaterad version som e-bok. Den innehåller tidigare ej publicerat material. Går att beställa exempelvis här.