Vi har nyligen sett och hört Elaine Eksvärd berätta om sin barndom. Något hon återkommer till om och om igen är vuxenvärldens ansvar. Vi måste ta utsatta barn på allvar! Det jag nu ska berätta utspelar sig i nutid. Observera att detta inte är något enstaka fall. Detta drabbar barn efter barn när de berättar.

Någonstans i Sverige befinner sig en liten åttaårig flicka på ett utredningshem. Hon ska vara där tio veckor. Skolan har gett henne läxor som hon ska arbeta med under tiden. Föräldrarna bor där med henne halva tiden var.

Flickan berättat om de sexuella övergrepp som hennes pappa har utsatt henne för. Hon har berättat för mamman, och flera andra. Hon har också visat hur de går till med hjälp av sina dockor. Under en lång period har hon även haft problem med underlivet.

Socialtjänsten har tagit emot flera orosanmälningar om att flickan far illa hos sin pappa och de har haft gott om tid på sig att hjälpa henne. Nu har de placerat henne på detta utredningshem.

Redan under första veckan berättade den lilla flickan för personalen vad pappa gör med henne. Hon fick besöka läkare som menade att det inte kan uteslutas att skadorna i underlivet kommer från sexuella övergrepp.

Utredningshemmet blundar för det flickan berättar. Likaså undviker de läkarens utsago.
– ”Sexuella övergrepp är ingenting vi kan utreda. I uppdraget från socialtjänsten står att vi ska utreda om flickan mår dåligt på grund av konflikten som pågår mellan er föräldrar. Inget annat. Nu får du sluta prata om det där.”

Samtidigt som flickan återigen tagit mod till sig och berättat så godkänner socialtjänsten att den misstänkta pappan får hämta henne för umgänge några timmar på helgen. De får till och med åka iväg på tu man hand. Flickan mår fruktansvärt dåligt när pappa ska komma. Personalen på hemmet säger att flickan måste åka. Det är order från socialtjänsten.

Så här går det till när ett litet barn berättar.
När socialtjänsten själva belyser i media att den pågående krisen beror på resursbrist så är det en sanning med modifikation.
Vad kostar inte den här insatsen?
10 veckor på utredningshem!
Till vilken nytta?
När det egentligen är mycket enkelt:
Lyssna på flickan, ta henne på allvar och skydda henne från pappan. Hon har en fullt fungerande mamma.

Det handlar om dina och mina skattepengar!
Det handlar också om vilken typ av samhälle vi vill ha!
Men framförallt handlar det om den här flickans barndom och framtid!

Tänk dig också att som mamma tvingas vara på detta utredningshem med ditt eget barn. Du har hört henne berätta. Du har sett hennes förtvivlan och rädsla. Nu ska er relation granskas under lupp under fem veckor. Det är en övermänsklig situation som INGEN borde behöva utsättas för. Detta är tortyr och brott mot mänskliga rättigheter både vad det gäller flickan och mamman.

Snälla, hjälp till att skapa förändring för nu får det vara nog!