Nu skulle den jäveln få!
Han hade fått nog av styvpappans kränkande kommentarer!
Som vanligt hade han hackat på honom kvällen innan. Gustav hade i och för sig vant sig vid att bli kallad värdelös och missfoster. Men igår hade han misshandlat katten. Det blev droppen som fick Gustavs bägare att rinna över. Med sitt bränbollsträ i handen smög han ut från sitt rum för att leta upp styvpappan. Han skakade av ilska. Frustrationen blev ännu större när han insåg att huset var tomt. Han var ensam hemma!
Han klev ut och började ursinnigt slå på växthuset. Han var trött på den fina fasaden. Alla trodde de var så lyckliga. Ingen visste hur det egentligen var.
Han gillade klirret av glas vart eftersom han slog. Det gick snabbt att slå sönder varenda ruta. Förödelsen var total när han var klar.
– Vill du komma hem till mig och spela TV-spel? sa en ljus röst.
Gustav vände sig tvärt.
– Vill du komma hem till mig och spela TV-spel? upprepade den lilla killen som nu stod framför honom.
Gustav fick inte fram något svar. Han bara stirrade.
Fattade den där ungen ingenting?
Han hade ju precis demolerat växthuset.
Herregud!
– Jag har senaste versionen av ”Need for speed”, sa den lilla killen och såg riktigt lycklig ut.
Gustav blev så överrumplad av pojkens vänliga uppsyn, så han lade ned sitt brännbollsträ och följde med. Den lilla killen berättade att han kallades för Junior och att hans familj nyligen flyttat in i området. Han var fem år yngre än Gustav, men åldersskillnaden spelade ingen roll. Junior var otroligt skicklig på TV-spelet och Gustav gillade hans rena och gurglande skratt. Han skrattade ofta. Det gjorde man i Juniors familj. När man klev in genom deras dörr var det som att komma till en helt ny värld.
Det kändes tryggt. Till en början stannade han någon timme, sedan började han allt oftare att äta middag hos familjen. Han visste att han fick komma dit så ofta han ville. Det hände till och med att han fick sova över mitt i veckan, när styvpappan hade druckit för mycket. Juniors mamma bäddade åt honom på soffan utan att ställa massa jobbiga frågor. Hon såg och hon förstod.
Tidigare hade han trott att alla familjer såg ut som hans. Där var tonen rå och man fick vara på sin vakt så att man inte retade upp styvpappan i onödan. Han hade kort stubin. Hans mamma var kuvad och fogade sig. Annars kunde hon åka på stryk.
När man rörde vid varandra i Juniors familj så var det antingen för att kittlas eller för att ge en kram.
När Gustav berättar den här historien är han vuxen. Nu är han gift och har egna barn. Med eftertryck säger han att Junior och hans familj räddade livet på honom. Förmodligen räddade de livet även på Gustavs styvpappa. Han ryser till när han tänker på hur illa det hade kunnat sluta den där sommardagen när han träffade Junior för första gången.
Tack vare Juniors familj så har han fått nya referenser. Det råder inga tvivel om hur han ville att hans egna barn ska växa upp.
Nu till dig som läser detta;
Hur ser det ut bland dina grannar? Oavsett om barnen har det bra eller ej så ökar vi tryggheten i samhället genom att göra ett barn till allas barn.
Du kan bli en viktig person i ett barns liv.
Det är mycket enklare än du kanske tror. Duka fram en extra tallrik vid middagsbordet till grannens barn så att de vet att de är välkomna. På så sätt visar du att du finns där OM de skulle behöva hjälp. Du kanske till och med kan rädda livet på ett barn.
