Genom mitt arbete i BRY – Barns Rättsskydd blir jag kontaktad av förtvivlade föräldrar som inte får hjälp att skydda sina barn. Det kommer nya fall varje vecka. Barn som berättar eller visar tecken på

att vara utsatta för sexuella övergrepp tas inte på allvar i Sverige. 95% av de som tar kontakt är mammor. Den misstänkta förövaren är pappan. De myndighetspersoner som tar emot orosanmälningar har sällan den specialistkompetens som behövs för att avgöra vilka varningsklockor man ska ta fasta på. Det ingår inte i deras utbildning. Misstänkta brott bortförklaras in absurdum.

Har inget brott begåtts så finns inget skyddsbehov.  I många myndighetsbeslut väger ”barnets behov av kontakt med båda föräldrarna” tyngre än barnets behov av skydd. För barnet betyder detta att han eller hon tvingas att träffa sin förövare om och om igen. Övergreppen kan fortsätta.

En del mödrar blir så desperata när de inte får myndigheternas hjälp att de väljer att gå under jord med sina barn.  När deras gömställen avslöjas häktas kvinnan omedelbart och barnen förs direkt till

pappan. Jag känner till flera fall. Notera att de flesta har haft intyg från läkare eller barnpsykolog som menar att de inte kan tolka barnens signaler/skador på annat sätt än att de varit utsatta för misshandel eller sexuella övergrepp. Myndigheterna, socialtjänst och domstol väljer ofta att bortse från expertis.

Läs till exempel om hovrätten som ger pappan vårdnaden om sina barn trots att han regelbundet misshandlat mamman framför barnen.  Jag känner till fler liknande fall. Var finns barnperspektivet?

Andra mödrar berättar i djupaste förtvivlan att deras advokater ger dem rådet att skicka iväg barnen till pappan trots barnens berättelser och trots att barnen vägrar. De menar att mammorna kan förlora vårdnaden om de inte ”samarbetar”. En fruktansvärd situation. Tidigare i år ringde en mamma och grät medan hon förklarade att hon tvingade iväg sitt barn av rädsla för att förlora

honom. Hon beskrev att det kändes som att hon misshandlade sitt eget barn på grund av rädsla för myndigheterna. Pojken mår fruktansvärt dåligt och har gjort två självmordsförsök.

Det här är ett allvarligt attitydproblem som pågått under alldeles för många år. Så här kan det inte fortsätta! Enligt FN:s lista över de våldtäktstätaste länderna ligger Sverige på andra plats! Vart femte barn utsätts för sexuella övergrepp innan de fyller 18 år! Hur har det kunnat bli så här? Det är vansinnigt att kvinnor inte ska ha rätt att skydda sina egna barn mot våld och övergrepp. Lyssna till exempel på en mammas berättelse här.