Majoriteten av de som genom sitt arbete kommer i kontakt med utsatta barn saknar kunskap om vilka varningsklockor de ska ta fasta på och hur de på bästa sättet hjälper ett utsatt barn. Det gäller både lärare, socialsekreterare och pedagoger. Det ingår inte i deras utbildning.
Lilla Adrian visade på sitt sätt att han mådde dåligt. Han blev utåtagerande. Ingen tog hans signaler på allvar utan i skolan blev han bara betraktad som en besvärlig unge. Ibland straffades han av lärarna på olika sätt.
Hade personalen på hans skola haft kunskap om vad de skulle ta fasta på, och börjat nysta i rätt ände så hade hans barndom garanterat sett annorlunda ut.
Kunskap finns. Det är ingen rocket-science vi pratar om. Många gånger handlar det om sunt förnuft, mod att våga se och ställa frågor.
Inom BRY finns mycket kunskap. Agneta Bravélius har tjugo års erfarenhet, och genom vårt omfattande nätverk finns kompetens från flera olika yrkesgrupper. Här kan du läsa mer och se hur du kan boka föreläsning/utbildning genom oss.
P.S. De tecken som ett utsatt barn visar upp varierar. En del blir utåtagerande och andra sluter sig inom sig själv, bara för att nämna några exempel.
