Monica Dahlström-Lannes , f.d. vålds- och sexualbrottsutredare
samt författare till ”Mot dessa våra minsta” skriver:

En person som är dömd för mord, vålds- eller sexualbrott får inte arbeta inom sjukvård, skola och barnomsorg. Men samma person kan få hela vårdnaden av sina egna barn.

Gotlands tingsrätt dömde en man till fängelse 2014 för tre fall av misshandel, mot två söner födda 2007 och 2010 och mot en ex-sambo. Domaren var skiljaktig och ville döma för grov fridskränkning när det gällde båda barnen. Redan 2011 dömdes pappan till villkorlig dom för misshandel av en annan pojke i nedre tonåren. Det fanns sammanlagt fem våldsdomar. Ändå fick pappan hela vårdnaden av Svea hovrätt.

I Varberg har en pappa, dömd för misshandel av barnets mamma i barnets åsyn, fått hela vårdnaden av en 3,5-åring som i hela sitt liv bott i trygghet hos sin mamma. Pappan skulle övervakad bevisa sin oskuld i ett utredningshem tillsammans med barnet, men enligt journalerna lämnade båda HVB-hemmet.

Socialförvaltningen i Stockholm rekommenderar en pappa att begära hela vårdnaden av sina två barn, 4 och 5 år gamla. Pappan är drogmissbrukare och har dömts för 31 brott enligt belastningsregistret. Domstolen brukar lyssna på socialtjänsten.

En annan pappa dömdes till fängelse, i både tingsrätt och hovrätt, för misshandel av barnens mamma. Alla tre barnen hade bevittnat våldet mot mamman och fått brottsskadeersättning. Pappan tilldömdes ändå hela vårdnaden av alla syskonen då mamman, som levde skyddat, inte lyckades att få dem att umgås med pappan. Senare omhändertogs de två yngsta barnen av socialtjänsten sedan de berättat om en våldsam pappa, men det äldre barnet bor kvar trots att syskonen berättat att också han utsatts för våld.

En person som är dömd för mord, vålds- och sexualbrott får inte arbeta inom sjukvård, skola och barnomsorg. Men samma person kan alltså få hela vårdnaden av sina egna barn.

Var finns logiken?

I takt med att vi #BryterTabut så behövs också människor som vågar BRY sig. Riktiga människor som tar ställning för barnen i Sverige. Vi vet att vi blir alltfler för varje dag som går. Det är med glädje vi fyller våra sociala medier med civilkurage.

Idag har vi äran att presentera:

Pierre Ahlstrand
? Engagerad föreningsmänniska
? Aktiv som både tränare i lokala ungdomslag och instruktör hos Actic
? Dessutom en av huvudpersonerna i ”Föräldrar på stan” samt fb gruppen ”Föräldrar i Västervik”
❤️ Pierre anser att det är en självklarhet att barn och ungdomar ska få möjlighet till rättvisa i dagens Sverige

Han berättade att han hade läst min bok. Sedan blev han tyst. Han svalde hårt några gånger. Rösten bar knappt när han började berätta:

– Det var farsan. Han kunde inte hålla sig borta från oss pojkar. Vet inte vilket som var värst, att han gav sig på mig eller att ingen verkade bry sig. Först trodde jag att det var så här pappor gjorde. Så länge jag kunde minnas så hade han krupit ner i min säng efter att mamma somnat. I skolan blev jag mobbad. Jag trodde på allvar att jag inte var värd att leva. Det var ingen som tyckte om mig.

Vart eftersom mannen berättade detaljer om övergreppen och om hur hans liv hade kantats av dåliga relationer och missbruk så var det något som lyftes från hans axlar.
Rösten blev allt stadigare.
Det syntes att han mådde bättre av att berätta.
Han var 75 år och det här var första gången som han talade om sin historia.

Hur annorlunda hade hans liv sett ut om någon hade BRYtt sig? Tänk om han dessutom hade fått hjälp att bearbeta sina trauman.