Syskonen på flykt

 

Foto: Mariah Talbot

Minns ni syskonen i Kristianstad?

Trots att barnen berättat om pappans misshandel och övergrepp för flera olika personer så ignorerade socialtjänsten samtliga orosanmälningar. Även mamman vittnade om hans misshandel, inte heller hon togs på allvar. Tingsrätten följde soc. rekommendation och gav pappan vårdnaden.

När det blev dags att överlämna barnen så klarade mamman inte av det.
Hon kämpade länge både mot rättssystem och socialtjänst utan att få gehör.
Pappan krävde polishämtning som inte gick att genomföra eftersom mamman, av rädsla, redan hade lämnat sitt hem tillsammans med barnen.

Nyligen var det återigen förhandling i tingsrätten, initierad av pappan. Mamman företräddes av en god man eftersom hon inte har kunnat nås. Hon har tidigare redan dömts till böter,105.000:-, då barnen vägrat att åka till pappan (sommaren 2018). Nu yrkade pappan återigen på polishämtning och ytterligare vite – 100.000:- per barn (vilket inte godkändes).

I tingsrättens slutliga beslut går att läsa (jag har ersatt mammans namn med ”mamman”):
”Tingsrätten bedömde i sin dom att ”mamman” trots vissa betänkligheter var lämplig som vårdnadshavare. Av det ovan anförda framgår emellertid att hon därefter i strid med domstols lagakraftvunna dom skilt sina tre barn från deras vårdnadshavare under minst tre månaders tid. Denna situation fortgår. Det är okänt var barnen befinner sig. Det framstår som uteslutet att de får någon skolgång, om de är kvar i Sverige, eller att de kan upprätthålla någon kontakt med jämnåriga kamrater. De hålls genom ”mammans” agerande även skilda från sin släkt – bl.a. sin farmor och farfar – på pappans sida, och de kan antas vistas isolerade i en för dem sedan tidigare okänd miljö. Risken för att barnen under dessa omständigheter far illa framstår som i hög grad beaktansvärd. Vad som sålunda inträffat efter domen föranleder slutsatsen att ”mamman” inte längre är lämplig som vårdnadshavare. ”

Misstankarna gentemot pappan är som bortblåsta och tingsrätten beslutade:
Barnen skall hämtas genom Polismyndighetens försorg och överlämnas till pappan.
Mamman skall betala pappans rättegångskostnader. (Han företrädde sig själv och yrkade på ersättning för förlorad arbetsinkomst vilket godkändes.)

Barnen har bott tillsammans med sin mamma under hela sitt liv. Om rättssystemet hade skyddat dem från början så hade de inte behövt befinna sig på flykt strax innan jul.
Då hade tingsrätten inte heller behövt besluta om polishämtning av barnen – en månad innan barnkonventionen blir lag…

Tidigare inlägg om dessa barn:
1 september 2019: Pappan begär polishämtning
6 augusti 2019 Akut situation för barnen i Kristianstad
23 april 2019 Mamman vädjar om hjälp
20 mars 2019 Jag utmanar media
27 februari 2019 Stor sorg
9 februari 2019 Massor med styrka
6 februari 2019 Andra och sista rättegångsdagen
5 februari 2019 Första rättegångsdagen
25 januari 2019 Nämndemannen nickade till 
23 januari 2019 Domare utan barnperspektiv
5 december 2018 Protesterna når fram
23 oktober 2018 30.000 i böter varje helg

 

Barnkonventionen 30 år

Idag fyller barnkonventionen 30 år. Den 20 november 1989 trädde den ikraft. Sverige var ett av de allra första länderna som antog den. Grundtanken är vacker och väl genomtänkt.

Jag har följt utvecklingen inom barns rättsskydd under tjugo år. Det har aldrig varit så illa som nu. Vi stoppar huvudet i sanden. Fortfarande har vi en övertro om att välfärdssamhället träder in när det behövs. Så är det inte! Myndigheternas kunskapsbrist drabbar våra barn på de mest fruktansvärda sätt.

Den första januari, 2020, blir barnkonventionen lag. Sett utifrån det jag möter i mitt arbete så kommer detta inte att göra någon som helst skillnad. Det största problemet är att vi inte vill se att barn far illa i Sverige. De barnen som berättar eller visar tecken på att vara utsatta för misshandel och övergrepp tas inte på allvar. Experter som dokumenterar barnens skador negligeras. Trettio år efter att vi lovat följa barnkonventionen så lyssnar ansvariga myndigheter fortfarande oftast på en misstänkt förövare som hävdar sin oskuld. Om inget brott har begåtts, ja då spelar det ingen roll vilka lagar vi har.

Vi borde börja med att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokollet som ger enskilda barn rätt att klaga direkt till FN. Många andra länder, såsom exempelvis Albanien, Andorra, Argentina, Belgien, Bolivia, Costa Rica, El Salvador, Gabon, Tyskland, antog det när det kom 2011. Idag finns ingenstans för ett rättslöst barn i Sverige att klaga. Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden.

Allt fler barn utbildas i tidig ålder om sina rättigheter.
Nu är det upp till oss vuxna att ta dem på allvar.
För vad är vi för nation när vi inte tar barnens berättelser om våld och övergrepp på allvar?

Thomas Bodström

Under några år arbetade jag ”under cover”. Jag skrev exempelvis debattartiklar under min pseudonym Hanna Svensson, som jag  använt för min bok ”När blodsbanden brister”.

2004 publicerade Aftonbladet mitt öppna brev som var ställt till dåvarande justitieminister Thomas Bodström. Och han svarade. Lite senare under denna vecka möts vi. Ett möte som jag ser fram mot.

Jag har uppvaktat alla justitieministrar sedan dess. Alla har menat att de väl insatta i problematiken. Men ingen förändring har skett. Jag undrar om det är nuvarande justitieminister som kommer att agera, eller om barnen ska behöva vänta till nästa mandatperiod.

Elias & Anna saknar rättsskydd

 

 

Anna skickar in 110 sidor  30.10.2019 kl. 23.58
Hovrätten skickar ut beslut 31.10.2019 kl.12.53

Detta visar tydligt att både Elias och Anna saknar rättsskydd. Det finns ingen möjlighet att hovrätten hunnit gå igenom Annas yttrande på 110 sidor, och dessutom skrivit sitt 3-sidiga protokoll på enbart några timmar.

Deras beslut:
Elias får prata med sin mamma i telefon en gång per vecka.
Varannan lördag får han träffa sin mamma tre timmar i närvaro av umgängesstöd.
Detta umgänge skall starta först den 7 december.

Under skälen till beslutet står:
Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömning av vad som är bäst för barnet ska det fastas särskilt avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.

Helt ”bortglömt” är flertalet oros- samt polisanmälningar från läkare, läkare/psykolog, två barnläkare och leg. psykoterapeut som träffat Elias och dokumenterat skadorna på hans kropp. En del av dem har hört honom berätta vad pappan utsatt honom för.

Man har även negligerat orosanmälan från en nära släkting till pappan. Släktingen har sett pappan misshandla även andra barn. Släktingen berättade också att de inte ville vara i pappans närhet på grund av hans sadistiska beteende.

Hovrätten har även förbisett det faktum att pappan förhindrat Elias att träffa sin mamma under de senaste sex månaderna. Han har trotsat den dom som säger att Elias har rätt att träffa sin mamma varannan helg.

Man har även struntat i vittnesberättelser som beskriver pappans märkliga agerande då Anna kom för att hämta Elias för umgänge. Läs gärna en av vittnesattesterna längre ned på sidan.

När Anna inte fick träffa sin son så gick hon till tingsrätten. Förhandlingen om verkställighet skulle ha skett förra veckan, men den flyttades fram pga att pappans advokat skulle opereras.

Under tiden skyndade hovrätten på handläggningen av pappans yrkande på att allt umgänge skulle ställas in.

Dagen efter beslutet från hovrätten fick Anna ett nytt datum för verkställigheten – den 21 november.

Men nu är både Anna och Elias helt chanslösa, det har det svenska rättssystemet säkerställt.

Myndigheternas handläggning av detta ärende är inte unikt, många av dessa fall följer samma mall. Jag får kännedom om nya fall varje vecka.

 

Nedan följer en av vittnesattesterna. Jag har ersatt namn med XXX, Anna & Elias heter i själva verket något annat. 

Observation av händelsen den 2019-10-04, XXX skolan, Stockholm

Jag anländer kl 1220 till XXX skolan för att möta och observera ANNAS hämtning kl 1500, av sin son ELIAS, enligt domstolsbeslutet för umgängesrätt. ANNA hade tidigare informerat mig att XXX, ELIAS pappa hade flera gånger stoppat denna umgängesrätt genom att vara tidigt på skolan och hämta honom innan ANNA kommit till skolan. Men denna dag såg det ljust ut då PAPPAN inte hade uttryckt missnöje och därför var vi alla var glada över att få träffa ELIAS.

Då vi står utanför skolan, på trottoaren vid skolans huvudingång till skolområdet, ser jag flertalet skolpersonal uppträda märkligt på våra närvaro. De uppträder som de var arga, stressade, rädda och aggressiva. Jag förstod då att något inte stod rätt till. Personalen tittade misstänksamt på ANNA och var korta och oförskämda i tonen. Jag föreslår då att vi tittar även på baksidan om PAPPAN hade kommit. ANNA går iväg och meddelar då att PAPPANS fordon stod redan parkerad inne på skolområdet, bakom skolan, vid personalparkeringen.

Kort därefter ser jag en kvinna, senare identifierad som studierektor komma ut på skolans baksida genom en nödutgång där PAPPANS bil stod. Kvinnan håller en liten pojke nära sig och jag upplever att hon försöker dölja honom. Pojken var vid närmare observation ELIAS som fördes undan runt huvudbyggnaden, samtidigt som när övriga barnen kommer ut på framsidan av skolbyggnaden för rast. Det var mycket upprörande att se hur studierektorn jagade upp situationen och därmed alarmera barnen i rädsla med sin energi, hårda tonläge och kroppsspråk. Jag står kvar på trottoaren och observerar PAPPAN som kommer gående snabbt och bestämt på skolgården emot mig. I sin hand håller han sin mobiltelefon riktat mot mig, som att han videofilmar mig och säger med hög röst att det här är XXX. Ett uppenbart försök att skrämma mig. Jag svarade honom hej XXX, va kul att ELIAS får träffa sin mamma idag, varpå han lämnade mig ifred. PAPPAN hade även en apparat fäst på bröstet, okänt om det var en ytterligare kamera eller larm.

Kl 1312 hör jag polissirener komma närmare, och jag misstänker då att PAPPAN ringt till polisen för att skapa en situation för att åter stoppa ANNAS hämtning. Jag vet av mina 20 år som polis, att polisfordon får endast framföras i utryckning, trängande fall då det finns fara för liv och hälsa och därför misstänker jag att PAPPAN ljugit för polisen om denna fara och förlett polisen in i utryckning genom Falskt Larm, (Brb kap 2:15).

Jag möter den första patrullen, en hundbil med vänlighet och berättar att jag observerar mamma ANNAS hämtning av sin son, som enligt tingsrättsdom ska ske denna dag. Kort därefter kom även en civilmålad polisbil med 2 civilklädda poliser.
Efter att poliserna pratat med ANNA, PAPPAN och skolpersonal, läste de även domstolsbeslutet om umgängesrätten för ELIAS och de konstaterade att allt stämde, men något dröjde på polisernas utredning. Polismannen (hundpatrullen) kommer fram till ANNA och berättar att han har pratat med socialtjänsten som gav PAPPAN rätt att vägra lämna över barnet ELIAS till ANNA om det fanns misstankar om fara för barnet, enligt föräldrabalken.

Jag kunde observera en mycket smärtsam process hos ANNA, som fortfarande var samlad, men tårfylld och uppgiven som inte träffat sin son på över 200 dagar.
Min observation rör ett uppenbart umgängessabotage av PAPPAN men även en medverkan av sabotage av skolans personal tillsamman med socialtjänsten.

Skolans personal på XXX uppträdde mycket oprofessionellt, rent skamligt omoraliskt och ev brottsligt. Jag var med ANNA och observerade hur personalen gömde ANNAS son från henne, det tog ut honom baksidan på skolan via en nödutgång. De uppträdde aggressivt och räddslodrivet. De var hårt dömande mot ANNA. Det var en sorglig syn och det skulle göra vilken människa med sunt förnuft och rättspatos arg.

Personalen och främst studierektorn är uppenbart olämpliga att vara förebild för barnen och driva en sådan viktig verksamhet för försvarslösa barn.

 

Mer om Anna & Elias:

2018
25/11: Tvingas gömma sig för att skydda sitt barn
27/11: Annas ombud anser detta är en rättsskandal 
29/11: Socialtjänsten ignorerar experter
2/12: Inspelat samtal med åklagare 

2019
13/1: Socialtjänsten polisanmäler Anna då hon visar bilder på sin sons skadade kropp
26/1 Socialtjänsten vill placera Elias i jourhem. 
23/2 Anna är häktad i sin frånvaro. Ringer åklagaren.
10/3 Sammanfattning av Annas kamp
14/3 Oerhört tungt besked. Anna och Elias hämtades idag. 
23/3 Jag namnger och polisanmäler familjerättssekreterarna
28/3 Elias huvudvittne hämtas av polis
1/4  Anna omhäktad
6/4 Socialtjänsten polisanmäler hjälpsökande Anna
28/4 Rättegångarna mot Anna, Elias mamma
2/5 I tingsrätten idag för Anna
6/5 Stängda dörrar
7/5 Plötsligt visas ”hänsyn” till barnet
8/5 Kom till Annas rättegång nästa vecka
14/5 Annas fjärde dag i tingsrätten
15/5 Sista rättegångsdagen för Anna
15/5 Slutpläderingarna
16/5 Anna släpps ur häktet
19/5 Vad hände med Elias?
1/6 Sveket mot Elias
5/6 Anna dömd
30/6 Elias får inte träffa sin mamma
15/8 Protester utanför tingsrätten
12/9 Goda nyheter
9/10 211 dagar sedan sist
19/10 Polisen kommer med blåljus
29/10 Ytterligare bakslag