Jag har vetat några dagar nu men jag har inte vetat hur jag skulle kunna formulera mig.  Jag har känner oerhörd frustration, ilska och sorg.

Domen om verkställighet som innebar att Anders skulle hämtas med polis för att överlämnas till sin pappa överklagades till hovrätten för någon månad sedan (domen som innebar att han fått vårdnaden gick inte att överklaga). Hovrätten beslutar nu att gå på tingsrättens linje. Anders skall hämtas med polis!

”…det inte kan anses vara förenligt med XXX (”Anders”) bästa att låta verkställigheten av tingsrättens dom ske genom en sådan ”mjuk” överlämning som XXX (mamman) förespråkat. Tvärtom är XXX (”Anders”) situation sådan att det bästa för honom måste anses vara att ett snabbt överlämnande sker i syfte att inte utsätta honom för ytterligare påfrestningar med anledning av den lojalitetskonflikt han befinner sig i.

Med anledning av det sagda finns det skäl för att besluta om hämtning av XXX (”Anders”) genom polismyndighetens försorg. ”

Man hänvisar till en färsk utredning från socialtjänsten. Observera att utredningen är en ren pappersprodukt. De har inte träffat Anders på två år. De har inte bemödat sig med att höra vad han vill eller hur han mår. Hans mamma är inte heller tillfrågad, förmodligen på grund av att hon förlorat vårdnaden.

Anders var på polisförhör i somras. Hur det gick vet vi inte. Det är bara pappan – han som nu har vårdnaden – som får inblick i detta.
Observera att han dessutom är den misstänkte!!!
Observera att ytterst få förövare fälls för brott mot barn!
Oftast leder det inte ens vidare till åtal.
Mamman, som förlorat vårdnaden fick inte ens veta att polisutredningen var nedlagd.

Vi vet att barn saknar rättsskydd i Sverige idag. Men på vissa håll är bristerna värre. Anders bor i Kalmar län. Där har vi kännedom om tre andra liknande fall.  Kanske finns det ännu fler? Gemensamt är att barnet berättat, eller visat tecken på att det är utsatt för misshandel, övergrepp av pappan. Mamman kontaktar socialtjänsten för att få hjälp och förlorar vårdnaden. Ett av barnen hämtades för ett tag sedan av polis för att föras till den misstänkta förövaren.

Jag önskar jag kunde skriva att BRY nu fört Anders till en trygg plats, där han äntligen fick lugn och ro. Men då skulle vi bli anmälda för kidnappning. Nu återstår bara att vädja till dig som läst detta. Det är upp till dig och mig att sätta stop för detta vansinne!

Elva år har gått sedan jag gav ut min bok ”När blodsbanden brister” under pseudonymen Hanna Svensson.
Det var illa då.
Och nu är det ännu värre.

Vi måste gå samman och kräva förändring! Det räcker inte med att trycka ”gilla” eller häva ur sig en kommentar på Facebook. Vi måste agera!

Jag ber dig:
Dela detta inlägg så att så många som möjligt får kännedom om hur illa det är.
Stöd oss ekonomiskt så att vi kan få utökade resurser. Bankgiro: 124-1454.

Här hittar du tidigare inlägg om Anders.

Med djup förtvivlan,
Agneta Bravélius