Många socialsekreterare har svårt att sätta sig in i hur man som förälder reagerar när ens barn berättat att det utsatts för misshandel eller övergrepp av den andra föräldern. Alltför ofta hör jag, eller läser i utredningar att båda föräldrarna har skuld i att barn far illa exempelvis vid hämtning och lämning.

I fallet med Amelia anklagas mamman av socialtjänsten för att påverka Amelia negativt när hon ska lämnas till pappan. Man menar att det är mammans fel att Amelia skriker och gråter när hon ser sin pappa. Hon har inte gjort Amelia positiv nog!

Jag kan inte låta bli att tänka hur någon över huvud taget skulle klara av att tvingas lämna sitt barn till en pedofil eller till någon som misshandlar barnet på annat sätt.

Amelias mamma vet att hon inte har något val, precis som så många andra föräldrar runt om i landet. Om inte Amelia överlämnas till sin pappa så riskerar hon fängelse.  Hon har redan häktats och straffats en gång. 

Detta är inhumant och ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter på flera sätt,  både för den förälder som tvingas genomföra överlämningarna och för barnet som berättat eller på annat sätt visat tecken på misshandel.

Att detta pågår i Sverige 2015 är en stor skandal och det är därför vi måste gå samman för att kräva förändring.