Vet du om att Barnombudsmannen inte går in i enskilda fall? BO är den enda statliga ”ombudsman” som inte gör det.
Från BO:s hemsida:
” Barnombudsmannen får inte ingripa eller ge råd i enskilda ärenden. Akuta ärenden som rör barn hänvisar vi i första hand till socialtjänsten i kommunen där du bor och till polisen. Barnombudsmannen kan inte göra någon utredning i ärendet, eftersom vi enligt lag inte får ingripa i enskilda fall.”
Köper du å andra sidan exempelvis en bil som inte håller måttet och säljaren inte vill åtgärda bristen, då kan du vända dig till Allmänna Reklamationsnämnden. De går in i ditt ärende och hjälper dig.
Känner du till att det finns tilläggsprotokoll till Barnkonventionen?
Jag tänker särskilt på det tredje tilläggsprotokollet som ger enskilda barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s barnrättskommitté om deras rättigheter kränkts och de inte haft möjlighet att få upprättelse i hemlandet. Det har samma juridiska status som en konvention.
Det antogs av FN år 2011. 46 länder (september 2020) har undertecknat protokollet, bland andra Albanien, Andorra, Argentina, Belgien, Bolivia, Costa Rica, El Salvador, Gabon, Tyskland, Irland, Monaco, Montenegro, Portugal, Slovakien, Spanien, Thailand och Uruguay.
Men inte Sverige.
På sätt och vis kan man säga att barnen i Albanien har starkare rättsskydd än våra egna barn.
Det är dags att vi i Sverige också lever upp till det rykte vi skapat utomlands, som ett land som värnar de viktigaste – våra barn. Vi måste följa Barnkonventionen även i praktiken.
Idag på Barnkonventionens dag vill jag särskilt betona att barnen i Sverige självklart också ska ha mänskliga rättigheter. Så ser det inte alltid ut i vårt land idag.
Inom BRY tänker vi på alla barn som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp och som inte blir tagna på allvar när de berättar eller visar tecken på att vara utsatta. Detta sker mitt ibland oss.
Trots att vi lovade följa Barnkonventionen för 31 år så har vi inte nått hela vägen fram. Och trots att Barnkonventionen till och med gjordes till lag tidigare i år så har vi ändå inte lyckats skapa trygghet för de mest sårbara – våra barn.
2019 var ett händelserikt år – både på ont och på gott
Antalet hjälpsökande till BRY ökade kraftigt till i snitt fyra nya fall per vecka, fler än 200 barn under året. Föräldrar till barn som utsatts för allvarliga brott såsom misshandel eller övergrepp uttryckte sin djupa förtvivlan över att varken få stöd eller hjälp från ansvariga myndigheter.
? 98% av de som tog kontakt med BRY var mammor.
? 98% av den misstänkta förövaren var barnets pappa.
? I 80% av fallen fanns en expert (t ex läkare, psykolog) som träffat barnet, dokumenterat skador eller hört barnet berätta vad barnet varit utsatt för. Ansvariga myndigheter negligerade alltför ofta experternas utlåtanden. Barnet tvingas att umgås med sin misstänkta förövare.
Detta bekräftar det akuta behovet av ökat rättsskydd för barn som utsätts för allvarliga brott. Sverige behöver barndomstol!
Positivt under 2019, några exempel:
⭐️ Allt fler har fått upp ögonen för myndigheternas allvarliga brister. Både kvinnor och män ansluter sig till BRY.
⭐️ En producent från SVT har följt vårt arbete under större delen av året. Vi håller tummarna för att en dokumentär kommer att visas för att ytterligare belysa de allvarliga bristerna inom barns rättskydd.
⭐️ Vårt lobbyarbete har lett fram till att vi är inbjudna att tala om vår verksamhet och barns rättsskydd under ett seminarium i Riksdagen. Mer info inom kort.
⭐️ Våra framgångar i Västervik har gjort att vi kommer att sprida ut oss på fler orter runt om i landet.
Jag vill rikta ett varmt tack till alla er som visat sitt stöd under det gångna året, både genom upplyftande mail, kommentarer i sociala medier och delningar av våra inlägg. Utan er hade vi inte lyckats nå ut lika brett som vi gjort. Nu ser vi fram mot 2020 då vi kommer att fortsätta vårt arbete för att det ska inrättas en särskild barndomstol. Jag känner mig övertygad om att vi har ett spännande och framgångsrikt år framför oss.
Så kom äntligen svaret på mitt mail till Lena Hallengren. Jag skrev med anledning av skandalerna inom socialtjänsten. Det är inte bara Hedemora och Båstad som brister. Våra följare informerade oss om brister på ytterligare 75 av landets 290 kommuner.
Det svar jag fått är ett icke-svar, precis som så många andra gånger när jag fått svar från politiker. Det blir tydligt att de inte har samma verklighetsförankring som vi, som arbetar på fältet har. De utreder och utreder och utreder:
”2006 års vårdnadsreform har utretts och resulterat i betänkandet Se barnet (SOU 2017:6). Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Regeringskansliet. Det är dock ännu för tidigt att säga när en lagrådsremiss/proposition kan bli aktuell. Ansvaret för arbetet ligger hos Justitiedepartementet.”
… samtidigt som barndom efter barndom trasas sönder.
Hej Agneta.
Tack för ditt brev till socialminister Lena Hallengren. Jag har blivit ombedd att svara dig.
Givetvis är det otroligt viktigt att detta tas på stort allvar vilket statsrådet också gör.
Jag kan exempelvis nämna att Regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att under 2018 och 2019 stödja huvudmän och yrkesverksamma inom den sociala barn- och ungdomsvården genom insatser som ska främja kompetens och stabilitet samt kvalitetsutveckling inom området (20 miljoner 2018 och 30 miljoner 2019). Inom ramen för uppdraget ska Socialstyrelsen genomföra eller initiera insatser som bidrar till ökad kompetens och kvalitet med syfte
att placerade barn och unga får en god, trygg och säker vård,
att den sociala barn- och ungdomsvårdens arbete med särskilt utsatta grupper av barn och unga stärks, inte minst i särskilt utsatta och prioriterade områden,
att barnrättsperspektivet ytterligare stärks inom den sociala barn- och ungdomsvården och att barn får sina rättigheter tillgodosedda,
att kunskap, kompetens och stabilitet främjas hos yrkesverksamma inom den sociala barn- och ungdomsvården.
Som du vet är det IVO och JO som har tillsynsansvaret för socialtjänsten och rättsväsendet som man ska vända sig om man vill klaga på beslut.
Vidare blir, som du säkert känner till, Barnkonventionen lag från den i januari 2020. Därför har en vägledning för tolkning och tillämpning av barnkonventionen getts ut, som ska ge stöd i rättstillämpningen.
Regeringen har även beslutat att ge Barnombudsmannen i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser om vägledningen och att sprida den till myndigheter, kommuner och landsting.
2006 års vårdnadsreform har utretts och resulterat i betänkandet Se barnet (SOU 2017:6). Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu i Regeringskansliet. Det är dock ännu för tidigt att säga när en lagrådsremiss/proposition kan bli aktuell. Ansvaret för arbetet ligger hos Justitiedepartementet.
Socialminister Lena Hallengren liksom övriga ministrar i regeringen värdesätter att få ta del av synpunkter, åsikter och erfarenheter från medborgarna. Det hjälper regeringen att utforma sin framtida politik på området. Å ministerns vägnar vill jag därför än en gång tacka för att du tog dig tid att skriva.
Idag fyller barnkonventionen 30 år. Den 20 november 1989 trädde den ikraft. Sverige var ett av de allra första länderna som antog den. Grundtanken är vacker och väl genomtänkt.
Jag har följt utvecklingen inom barns rättsskydd under tjugo år. Det har aldrig varit så illa som nu. Vi stoppar huvudet i sanden. Fortfarande har vi en övertro om att välfärdssamhället träder in när det behövs. Så är det inte! Myndigheternas kunskapsbrist drabbar våra barn på de mest fruktansvärda sätt.
Den första januari, 2020, blir barnkonventionen lag. Sett utifrån det jag möter i mitt arbete så kommer detta inte att göra någon som helst skillnad. Det största problemet är att vi inte vill se att barn far illa i Sverige. De barnen som berättar eller visar tecken på att vara utsatta för misshandel och övergrepp tas inte på allvar. Experter som dokumenterar barnens skador negligeras. Trettio år efter att vi lovat följa barnkonventionen så lyssnar ansvariga myndigheter fortfarande oftast på en misstänkt förövare som hävdar sin oskuld. Om inget brott har begåtts, ja då spelar det ingen roll vilka lagar vi har.
Vi borde börja med att ratificera barnkonventionens tredje tilläggsprotokollet som ger enskilda barn rätt att klaga direkt till FN. Många andra länder, såsom exempelvis Albanien, Andorra, Argentina, Belgien, Bolivia, Costa Rica, El Salvador, Gabon, Tyskland, antog det när det kom 2011. Idag finns ingenstans för ett rättslöst barn i Sverige att klaga. Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden.
Allt fler barn utbildas i tidig ålder om sina rättigheter.
Nu är det upp till oss vuxna att ta dem på allvar.
För vad är vi för nation när vi inte tar barnens berättelser om våld och övergrepp på allvar?
Med anledning av senaste tidens skandaler inom socialtjänsten (Hedemora och Båstad) så gjorde vi en enkel undersökning bland våra följare. På vilka övriga orter runt om i landet upplever de att socialtjänsten brister?
I snabb takt fylldes våra kommentarsfält på Facebook och Instagram. 75 av landets 290 kommuner listades. (se nedan). Listan fylls på under tiden jag skriver detta.
IVO och JO har redan riktat allvarlig kritik mot ett flertal av dessa kommuner, utan att någon förändring skett för de enskilda barnen.
Vår erfarenhet är att socialtjänsten saknar kunskap och att riskbedömningar görs alltför sällan. Detta får till följd att barn tvingas umgås med den förälder som misshandlar och/eller förgriper sig på det. I vissa fall får till och med en dömd förövare vårdnaden om sina barn. De föräldrar som upptäcker att deras barn är utsatt beskriver att de inte vågar ta kontakt med socialtjänsten.
Den utredning som nu pågår – Framtidens Socialtjänst – skall redovisas först i juni 2020.
Medans ni utreder offras barn efter barn.
Bristerna är uppenbara.
Nu vill vi se handling och resultat.
Vad tänker du göra för att säkerställa att utsatta barn får den hjälp och det skydd som de såväl behöver?
Trots att flera experter träffat Elias och hört honom berätta om de övergrepp pappan utsatt honom för så ansåg socialtjänst och domstol att pappan skulle ha vårdnaden. Anna gjorde det hon enligt lag är skyldig att göra – hon skyddade sitt barn. Utan stöd från myndigheterna så kände hon sig tvungen att gömma sig med Elias. Sex poliser hämtade dem i torsdags. Anna är idag häktad. Vi vet inte vart de förde den lilla pojken. Antingen till jourhem, eller tillbaka till pappan.
Tidigt igår morse ringde det på dörren hemma hos den leg psykoterapeut som träffat Anna och Elias. Utanför stod två poliser som utan förvarning hämtade honom till polisförhör. Frågeställningen var ”medhjälp till grov egenmäktighet med barn”. Detta bygger på att Anna är skyldig till ”grov egenmäktighet med barn” och att han medverkat till detta.
Han hävdar att han är oskyldig och finner hela situationen ytterst upprörande. Han är leg. psykoterapeut med lång yrkeserfarenhet. Han har träffat Elias vid ett flertal tillfällen. I sin orosanmälan till socialtjänsten skriver han bland annat:
”Elias har berättat för mig att pappan och de tre vuxna halvsyskonen slår honom hårt i ansiktet, på kroppen och på armar och ben. Elias har själv visat mig många blåmärken på hela kroppen, och jag har sett alla de bilder som mamman tagit av pojkens blåslagna kropp.” Läs hela hans intyg här.
Observera att han är långt ifrån den enda som gjort orosanmälan. Flera läkare har anmält oro utifrån att de dokumenterat skador på Elias kropp. Men han är den som träffat Elias flest gånger och kan därför anses vara hans huvudvittne.
Personligen kan jag inte låta bli att undra över att det läggs ner så mycket resurser på att häkta Anna och nu att ta in honom på förhör. Samtidigt går den misstänkta förövaren helt fri…
Förra veckan slog vi rekord, främst på Facebook. Vi nådde ut till närmare 350.000 personer. Det är tack vare att ni som läser våra inlägg delar dem. ?❤️
Nu har vi en rejäl bas att stå på.
Men vi behöver även draghjälp av media. Jag har bearbetat dem i åratal. Motiveringen till att de inte skriver brukar vara att det saknas fällande dom och att det finns alltid två versioner… Problemet är att det aldrig blir någon fällande dom! När det exempelvis gäller övergrepp mot barn under sex år så leder i princip 0% vidare till åtal.
När ni som följer oss skickar protester vad det gäller Anna & Elias, Anders och de tre barnen i Kristianstad så går kopior till chefredaktörerna på DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. De har fått flera hundra mail men det skrivs fortfarande ytterst lite om att barn som utsätts för våld och övergrepp varken får skydd eller hjälp.
Nu utmanar jag de största tidningarna.
Vem av er kommer att vara först med att rikta strålkastaren mot detta akuta och mycket allvarliga samhällsproblem?
Nedan finner du mitt mail till dem.
P.S. En eloge till Ekot som förra veckan hade flera inslag om den lilla pojken i Varberg
Under några månader har du, tillsammans med chefredaktörer från andra stora dagstidningar fått kopior av protestmail som skrivits av följare till BRY – Barns Rättsskydd. Det handlar om flera hundra mail. De handlar om barn som tvingas umgås med och ibland bo hos den som misshandlar och/eller förgriper sig på dem.
BRY har slagit rekord i räckvidden av våra inlägg i sociala kanaler, främst Facebook. Vi nådde ut till 350.000 personer förra veckan. Nu utmanar jag er i DN, SvD, Aftonbladet och Expressen. Vem av er kommer att vara först med att rikta strålkastaren mot detta akuta och mycket allvarliga samhälls- och folkhälsoproblem? Jag behöver er hjälp i syfte att stärka barns rättsskydd i Sverige.
Protesterna har rört något av dessa tre fall:
Anna & Elias
Trots att flera experter träffat Elias och hört honom berätta om de övergrepp pappan utsatt honom för så ansåg socialtjänst och domstol att pappan skulle ha vårdnaden. Anna gjorde det hon enligt lag är skyldig att göra – hon skyddade sitt barn. Utan stöd från myndigheterna så kände hon sig tvungen att gömma sig med Elias.
Sex poliser hämtade dom i torsdags. Anna är idag häktad. Vi vet inte vart de förde den lilla pojken. Antingen till jourhem, eller tillbaka till pappan.
Anders
När han var sju år hämtades han av 2 poliser och 4 tjänstemän från socialtjänsten. Domstolen hade delat på en syskonskara. Anders två äldre syskon skulle få bo kvar hos mamma. Men han skulle till den pappa som han var livrädd för. Alla barnen hade berättat om hans misshandel. När Anders vägrade flytta hämtades han med våld. Idag får han inte träffa sin mamma.
De tre syskonen i Kristianstad
Jag var på rättegången om vårdnad och umgänge. Där fanns flera tydliga vittnen som återgav barnens berättelser om hur pappan både förgrep sig på dem och misshandlade dem. Pappan fick trots detta vårdnaden. I domen står dessutom att barnen ska få träffa sin mamma först efter tre månader.
Dessa tre fall är långt ifrån de enda barn som trillar mellan stolarna när myndigheterna brister. Jag får kännedom om nya fall varje vecka.
