6 – 7 poliser hämtade Anna och Elias igår kväll. Enligt uppgift kördes de olika håll. Anna häktades och pojken kördes till Stockholm. Vi vet inte om han kördes till jourhem eller hem till pappan.
Kortfattat kan deras ärende beskrivas så här:
Elias visar upp blåmärken och skador på sitt könsorgan efter att ha varit hos sin pappa.
Socialtjänsten tar parti för pappan – den misstänkta pedofilen.
Tingsrätten går på socialtjänstens linje och ger pappan – den misstänkta pedofilen – vårdnaden.
Mamman försöker skydda sitt barn från den misstänkta pedofilens övergrepp, vilket hon även enligt lag är skyldig att göra.
Mor och son grips av polis.
Lyssna på de ljudfiler som finns från mammans samtal med socialtjänst och åklagare.
Observera att det inte finns någonting som tyder på att mamman inte skulle vara lämplig vårdnadshavare.
Ta ställning för Elias & Anna, Anders, de tre syskonen i Kristianstad och alla andra utsatta barn som saknar rättsskydd idag. Kom på vår manifestation på söndag!
OBS! PLATSEN ÄR ÄNDRAD TILL RAUL WALLENBERGS TORG, NYBROPLAN
SÖNDAG 17/3 KL 13.00
Barn som utsätts för våld och övergrepp måste få hjälp och skydd.
Situationen är AKUT för många barn i Sverige idag.
Nu behöver vi hjälpas åt för att skapa förändring.
Har du, eller någon du känner begagnade dockor eller gosedjur hemma?
Vi är säkra på att de har varit till stor tröst och glädje under era barns uppväxt.
Nu behövs de för en sista viktig uppgift…
Skicket spelar mindre roll, trasiga som smutsiga är välkomna.
Gör gärna som Urban Karlsson. Han satte upp en lapp på sin arbetsplats. Idag har han samlat in närmare 100 gosedjur som han kör till Stockholm. De kommer att infinna sig på Mynttorget söndag den 17/3 kl 13.00.
Mer info följer vart eftersom här och i våra övriga sociala kanaler.
JOIN OUR MOVEMENT!
MOT barnmisshandel och övergrepp
FÖR våra barns trygghet i Sverige!
Anna lever idag gömd med sin son. Hon har kämpat flera år för att få myndigheternas hjälp att skydda sin son från fortsatta övergrepp. En dag fick hon nog och gick under jord.
Jag har tidigare publicerat Annas inspelade möten med exempelvis familjerätten. Nu har Monica Dahlström-Lannes satt samman flera ljudfiler för att ni ska få en tydlig inblick i deras kamp. En kamp som de delar med många andra. Elias är långt ifrån det enda barnet som saknar skydd idag. Och hans mamma Anna är långt ifrån den enda förälder som kämpar för att skydda sitt barn – helt utan myndigheternas hjälp.
Inspelningarna är autentiska. Elias och Anna heter i verkligheten något annat.
Anna befinner sig på flykt med sin 7-åriga son Elias. Myndigheterna tar inte experternas orosanmälningar på allvar. Läkare, psykoterapeut med flera menar att Elias varit utsatt för övergrepp av sin pappa. Trots alla anmälningar har pappan fått vårdnaden. Anna stod inte ut med att se sitt barn komma till henne med skador på kroppen så till slut rymde hon med son.
Förra veckan hörde socialtjänsten av sig till Annas juridiska ombud. De vill placera Elias i jourhem, något som vore förödande för den redan traumatiserade pojken. Samtidigt förstår Anna att hon inte kan leva på flykt hur länge som helst. Om de hittas så åker Anna i fängelse och Elias raka vägen hem till pappa.
Hur hade du själv gjort i liknande situation?
Hade du lämnat ditt barn till jourhem?
Lyssna på inspelningen av Annas möte på familjerätten. De menar att det är alla anmälningar som är problemet, inte att pappan utsätter Elias för våld och övergrepp.
Mer om Anna och Elias som befinner sig på flykt i vårt land.
Monica Dahlström-Lannes, fd vålds- och sexualbrottsutredare skriver:
Som f.d. vålds- och sexualbrottsutredare blev jag mycket upprörd när jag fick veta att polis och åklagare inte agerat, trots ett underlag av sällan skådat slag.
En läkare hade undersökt 7-åringen och en leg. psykoterapeut hade träffat pojken flera gånger och hört honom berätta om våld och grova sexuella övergrepp. Båda hade sett hans skador.
Oberoende av varandra hade en allmänläkare och två barnläkare, psykoterapeut, psykolog och anhörig slagit larm, men varken socialtjänst eller åklagare hade agerat. Ingen hade blivit polisförhörd.
Mamman hade spelat in varje samtal med pojken, men dessa inspelningar hade inte granskats. Inte heller de foton på pojkens skador på kropp och könsorgan, som mamman tagit vid olika tillfällen.
Mammans vårdkontakter, fotografering och inspelade berättelser ansågs av socialtjänst och domstol som en kränkning av sonen och hade gett den misstänkte fadern hela vårdnaden. Trots att pojken kom med nya skador blev han inte skyddad. Polisen hade haft några meningslösa förhör. Eftersom pojken bodde hos pappan höll han tyst. Pappan hade dessutom hotat att döda mamman.
Socialtjänstens samtal med pojken kunde inte granskas för de var inte dokumenterade, bl.a. ett samtal där pappan varit närvarande och pojken inte hade vågat tala.
Den misstänkte var inte polisförhörd och någon husrannsakan hade aldrig ägt rum. Jag ringde upp aktuell åklagare och såhär lät vårt korta telefonsamtal.
Det har gjorts flera orosanmälningar avseende sjuåriga Elias. Om dessa hade tagits på allvar hade Elias och hans mamma inte behövt befinna sig på flykt nu.
Läs utlåtandet från den leg psykoterapeut som träffat pojken:
Undertecknad är socionom (1974) och legitimerad psykoterapeut (1986) och har arbetat inom barnpsykiatri och vuxenpsykiatri sedan 1974 som kurator, psykoterapeut, handledare och enhetschef. För närvarande är jag anställd vid Norra Stockholms Psykiatri.
Jag har vid ett flertal tillfällen de senaste månaderna träffat Elias hemma hos hans mamma, och han har då berättat vad som pågår när han vistas hos sin pappa – saker som väcker stor oro hos mig och som jag därför vill framföra till de sociala myndigheterna och andra berörda i förhoppningen att dessa myndigheter ska vidta åtgärder för att skydda pojken.
Elias har många gånger sagt till mig att han inte vill vara hos pappan. Orsaken är att pappan studerar Elias nakna bak och hans snopp, och varje kväll och ibland även på mornarna ”drar pappa i sin snopp” och Elias drar då i sin egen snopp. ”Jag vill inte det, men pappa vill det”, säger pojken, som alltså känner sig tvingad att onanera samtidigt med pappan. Detta kan uppenbarligen pågå länge, för Elias har fått så ont i snoppen att den blivit blåsvullen och sårig, vilket jag sett på bilder som mamman tagit. Pappans sexuella övningar med pojken är ytterst upprörande. Det utgör naturligtvis sexuellt umgänge med barn, vilket är olagligt.
Elias har för det andra berättat för mig att pappan och de tre vuxna halvsyskonen slår honom hårt i ansiktet, på kroppen och på armar och ben. Elias har själv visat mig många blåmärken på hela kroppen, och jag har sett alla de bilder som mamman tagit av pojkens blåslagna kropp. Elias säger att pappan och halvsyskonen har försökt tvinga honom att säga att det är mamma som slår honom. Men det vägrar han säga. Elias utsätts alltså för regelbunden och grym fysisk misshandel, vilket även det är olagligt.
För undertecknad som erfaren socionom och psykoterapeut är det hela solklart: Elias är utsatt för dagliga sexuella övergrepp av pappan och för regelbunden fysisk misshandel av pappan och de tre vuxna halvsyskonen. Detta måste omedelbart stoppas.
Elias bör snarast flyttas till mamman, som är en mycket kärleksfull mor, och som bör få ensam vårdnad om pojken. Pappan bör inte få umgängesrätt med pojken.
—
Intyget kom till socialtjänsten Östermalm i februari 2018, tillsammans med ett läkarutlåtande, som beskrev skador på pojkens könsorgan, och en skrivelse från en nära släkting, som visade att den misstänkte uppvisat sadistiskt beteende redan som barn.
Skrivelserna tvingade socialtjänsten att göra polisanmälan, som snabbt lades ner i samförstånd med Barnahus Stockholm. Sedan tystades problemet ner genom förhör med pojken i närvaro av den misstänkte. Då vågade pojken inte säga något. Därefter kunde chefen för barn- och ungdomsenheten meddela tingsrätten att de inte kunde verifiera uppgifter om övergrepp. Så fick den misstänkte pedofilen vårdnaden.
Leg psykoterapeuten kommenterade socialtjänstens agerande så här: ”För mig som socionom och legitimerad psykoterapeut med över 40 års yrkeserfarenhet framstår socialsekreterarnas behandling av Elias som grovt oskickligt, på gränsen till tjänstefel. ” Därför kräver Annas ombud att chefen för barn- och ungdomsenheten vid socialförvaltningen Östermalm åtalas för skyddande av brottsling och underlåtenhet att avvärja rättsfel, samt att verksamheten vid Barnahus Stockholm utreds.
”En 13-årig flicka bestämmer sig att berätta någonting för skolans kurator efter 1,5 års besök hos tidigare instanser.
Oroade föräldrar har känt att något är fel, men har aldrig anat vad. Upprepade vredesutbrott på fotbollsträningarna efter små misstag eller ett dåligt pass till en lagkamrat, otroligt ledsen på kvällarna utan att berätta varför. Svaret när man frågade var att hon själv inte visste varför hon var ledsen, det bara kändes så. En förhoppning om att det är hormoner och tonåren närmat sig var något som vi misstänkte.
När hon tillslut fattade mod att berätta för kuratorn vad som hänt under hennes barndom, tog det inte lång stund innan telefonen ringde hemma. Kuratorn berättade att nu visste vi vad felet var och att vi skulle komma ner på ett möte.
Första känslan var av lättnad, äntligen skulle vi få reda på orsaken till det dåliga måendet. Misstankarna var kanske taskiga kompisar, utfryst eller på annat sätt utsatt av jämnåriga. Beskedet vi fick var att en närstående till familjen hade våldtagit och sexuellt utnyttjat henne när hon sovit över hos dem under större delen av hennes barndom. Han hade kommit in på natten när alla låg och sov och våldfört sig på henne. Ibland hade hon vaknat och ibland var hon så rädd att hon låtsades sova.
Det dåliga måendet började i årskursen före efter att man haft samtal med tjejerna i skolan om sexualkunskap, när hon insåg att ingen annan i klassen verkade varit utsatt för något liknande som hon upplevt och att detta är straffbart.
Polisanmälan gjordes direkt när vi fått informationen och utredning startades. Där framkom det att även systern var utsatt för sexuella övergrepp av samma man på samma tillvägagångssätt. Även en tredje flicka helt oberoende av syskonen trädde fram och berättade om liknande historier när hon sovit över hos den familjen.
Efter lång utredning kom då domen.
Tingsrätten friade mannen då de ansåg att bevisningen inte kom upp i de höga krav som brottsmålet kräver.
Åklagare och advokat överklagade direkt till Hovrätten. Till Hovrätten hade man även med sig ett utlåtande från BUP där man bekräftar att flickan behandlas för PTSD från sexuella övergrepp.
Klassföreståndaren som haft samtal med tjejerna tidigare fanns också med och vittnade om att flickan haft flera frågor om det inte var någon jämnårig som gjort någonting, utan någon vuxen. Vad ska man göra då ? Och om man berättar, kommer inte den vuxna bli arg på barnet då?
Tillsammans fanns det 15 stödbevisningar och vittnesmål som talade för flickorna (samtliga flickor hade berättat för minst en vän tidigare om en av sina största hemligheter, något som BUP bekräftat att så gör barn när dom ska berätta om något hemskt. Man känner sig för och berättar lite i taget.)
15 stödbevisningar och vittnesmål var inte tillräckligt mot hans nekande även i Hovrätten, trots att Hovrätten konstaterat att flickan är trovärdig och att uppgifterna är tillförlitliga.
Hovrättens dom föll i meningsskiljaktighet. 2 av de 5 Hovrättsassessorer och nämndemän ville fälla mannen och menade att bevisningen var fullt tillräcklig.
De menar att det är fullt förståeligt att man inte kunnat redogöra för när i tiden övergreppen skett och hur många. Särskilt eftersom målsägande är ett barn och övergreppen började när hon var ca 5 år gammal och upphörde innan hon fyllt 12 år. Hon har berättat att hon utsatts för ungefär samma sak varje gång. Barnförhören har genomgående varit av mycket god kvalitet. Försvararen har getts tillfälle att ställa frågor och inslag av ledande frågor har helt saknats.
Måendet hos barnen är fortfarande instabilt och behandlingen hos BUP pågår fortfarande.
Prövningstillstånd hos Högsta Domstolen är inlämnat. I den menar man att det finns ett stort behov av ytterligare vägledning i praxis över hur bevisvärderingen i brottsmål rörande övergrepp mot barn bör ske. Vilka krav som är rimliga att ställa på utsagor lämnade av barn som skett över lång tid då barnet var mycket ungt. Vilka krav är rimliga att ställa på stödbevisning som även den i huvudsak utgöres av utsagor från barn. Detta bör ställas i ljuset ofta berättar för en jämnårig kamrat långt före det blir en rättsprocess. Barn som i detta fall oberoende av varandra i separata förhör vid skilda tidpunkter lämnat uppgifter som har en gemensam kärnpunkt; nämligen att de utsatts för olika former av sexuella övergrepp av den person som åtalats i målet. Syskonens initiala förhör har dessutom avhållits samma dag, varför möjlighet för dessa att prata sig samman inte förelegat. Av stadgad rättspraxis framgår att beviskraven i brottsmål ska vara höga. Denna försiktighet får dock inte drivas så långt att man bortser från vad barn och unga personer berättar att det i praktiken blir omöjligt att ställa förövare till ansvar för sina gärningar.”
//Skrivet av pappan till den 13-åriga flickan och faktagranskat av BRY – Barns Rättsskydd
BRY kräver att det inrättas en särskild barndomstol. Där sitter välutbildad personal som sätter barnperspektivet i fokus.
Är du förälder som själv kämpar för att skydda ditt barn?
Här kan du få hjälp: https://bit.ly/2RR2IrA
Vill du hjälpa oss i vårt förändringsarbete så att barndomstolen kommer på plats snabbare?
Bli ambassadör eller hjälte: https://bit.ly/2MKEUDa
Eller genom att Swisha valfritt belopp till:
123 208 5231
Efter att ha testkört min digitala portal några månader så står vi nu redo att ge stöd till fler föräldrar som misstänker att deras barn varit utsatta för misshandel eller övergrepp. Genom att hjälpa föräldrarna räddar vi barn.
Han hade nya blåmärken igår igen! Om två dagar måste han tillbaka till pappa. Jag tvingas att svika mitt barn om och om igen!
Faderns misshandel av Adam var anledningen till att hon till slut valde att gå. Misshandeln mot henne hade varit annorlunda. Den kunde hon ta. Men hans första slag mot Adam blev den väckarklocka hon behövde.
Redan efter första umgänget med pappan var Adams kropp full med blåmärken. Han hade till och med skador på könsorganet. Mamman tog honom till läkare som dokumenterade skadorna och gjorde orosanmälan. Efter nästa umgänge hade pojken nya skador. Mamman bokade ny tid och Adam träffade ny läkare. Även hon dokumenterade och anmälde. Fem gånger gick de till vårdcentralen. På grund av läkarbrist så träffade de olika läkare varje gång.
Varken åklagare, socialtjänst eller domstol har hört de läkare som träffat pojken och anmält sin oro. Brottsmisstanken är inte ens utredd. Istället anklagas mamman för att skada sin pojke. Dessutom har hon gått till olika läkare. Det är inte bra för pojken!
Ur domen: ”Mot denna bakgrund anser tingsrätten att det finns en betydande risk för att pojken far illa. Framförallt kan det leda till oro och osäkerhet för sonen att mamman tillskriver honom och hans far påhittade övergrepp, sjukdomar och andra tillkortakommanden. Det finns också en risk för att mammans åtgärder i förlängningen leder till en kränkande behandling av pojken.”
Pappan fick vårdnaden och mamman får träffa sin son varannan helg. Om mamman vägrar att lämna tillbaka sonen efter umgänge så riskerar hon att aldrig mer få se honom.
Adams situation är resultatet av en polismyndighet som saknar resurser och en socialtjänst i kris. Att gå till domstol är som att spela rysk roulette. Har domaren barnperspektivet i fokus eller ej? Detta är anledningen till att vi kräver att det inrättas en särskild barndomstol.
Denna berättelse är ett exempel på fall där vi ger föräldrarna stöd. Pojkens namn och viss fakta är ändrad för att skydda barnet. Vi hjälper föräldrarna fram tills dess barndomstolen är på plats. På så vis räddar vi barn.
Du kan hjälpa oss genom att bli ambassadör eller hjälte: https://bit.ly/2MKEUDa
Eller, swisha ditt bidrag till:
123 208 5231
