Jag har inte kunnat släppa tanken på alla vittnen som ställde sig bakom Elias under den fem dagar långa tingsrättsförhandlingen för några veckor sedan. Där var flera läkare, psykolog, psykoterapeut, barnpsykiatriker samt två sakkunniga. Alla, utom en, hade träffat Elias.

Samtliga läkare som undersökt honom beskrev ingående de skador de funnit på hans kropp. Av hänsyn till Elias utelämnar jag deras detaljer.

1. Läkare som följt Elias sedan 2016.
   Han undersökte Elias kropp och dokumenterade skadorna som uppkommit under umgänge med pappan. Elias både visar och berättar hur övergreppen gått till.  Denna läkare vittnade även i den tingsrättsförhandling som gav pappan vårdnaden.
2. Läkare/psykolog gjorde orosanmälan 2017. Han reagerade på skadorna på Elias kropp. Han hörde även Elias berätta om övergreppen och skrev remiss till BUP då han ansåg att pojken behövde etablera egen kontakt med barnpsykolog i syfte att utreda vad pojken är med om. På grund av att han kände oro för pojken så ringde han även flera gånger till socialtjänsten. Han undrade hur de hanterade ärendet.
   Socialtjänsten ignorerar hans oro. De skriver dock att orosanmälan är av allvarlig art men då de känner till föräldrarna så vidtar de inga skyddsåtgärder. Barnläkare B vittnade även i vårdnadsmålet.
3. Barnläkare träffade Elias 2017.
   Hon noterade att Elias är väldigt tyst och tillbakadragen för sin ålder. Hon säger i vittnesförhör att hon reagerade när hon undersökte Elias kropp. Där fanns tecken på att allt inte stod rätt till. Elias berättade även för henne vad pappan utsatt honom för, att det skedde ofta och han aldrig fick vila.
   Barnläkare C larmade socialjouren och hoppades Elias och hans mamma skulle få tillfälligt skydd på skyddat boende och att pojken skulle få proffshjälp.
   Socialtjänsten tog inte anmälan på allvar utan lät Elias bo kvar hos pappan.
4. Leg psykoterapeut har återgett vad Elias berättat för honom. Elias har detaljerat beskrivit de sexuella övergrepp som pappan utsätter honom för. Elias har även redogjort för det våld han utsätts för i faderns hem. Psykoterapeuten har även sett blåmärken på Elias kropp när han kom från pappan till mamma för umgänge. Han har även hört Elias säga att han inte vill vara hos pappan.
5. Barnläkare som doktorerat i ämnet nyfödda barn och smärta, MI utbildad (motiverande samtal, generell samtalsteknik)
   Hon berättade ingående och i detalj hur hennes möte med Elias gått till.
   Hon var väldigt mån att Elias själv skulle berätta. Hon ville höra det direkt från honom och inte från mamman. Hon är bra med barn och vet hur hon ska närma sig dem.
   Elias berättade att hans pappa slår honom och visade hur. Han berättade även om de sexuella övergrepp han utsätts för.  När barnläkaren undersökte pojken såg hon skador. Elias berättade att det är pappan som förorsakat dem.
   Barnläkaren har gjorde polisanmälan, vilket är ovanligt. Oftast gör man en orosanmälan till socialtjänsten men hon ansåg att detta var mycket allvarligt och oroväckande.
6. Fd kriminalinspektör Monica Dahlström-Lannes,  vålds- och sexualbrottsutredare med övergrepp av barn som specialområde.
   Hon är noga insatt i ärendet och tagit del av socialtjänstens utredning, dombeslut, samt lyssnat på ljudfiler där pojken detaljerat återger vad han utsätts för. Han är glasklar och rättar mamma när hon inte förstår. Monica har även tagit del av ett 40-tal bilder av skador på Elias kropp, bl a blåmärken som inte  uppkommit vid lek utan som funnits där de inte ska vara.
   Monica säger att allt gått fel i det här ärendet från början till slut. Elias har aldrig skyddats, man har inte gjort någon oberoende utredning och Elias har inte fått etablera kontakt med varken förhörsledare eller psykolog. Istället har man flyttat Elias till pappan, frågat ut honom i pappans närvaro. Monica menar att de på så vis gör det omöjligt för barnet att berätta.Hon har tagit del av inspelningar där pojken berättar vad han får vara med om hos pappan, daterade bilder på blåmärken och historien bakom bilderna. Hon har även tagit del av läkarutlåtande mm. Monica har även tagit del av inspelningar med berörda myndigheter och förbluffats av hur partiska de är och deras totala brist på barnperspektiv. Allt fokus har riktats mot mamma.
   Monica har själv tagit kontakt med socialtjänst och åklagare. Hon har flera gånger anmält, men ingen verkar bry sig eller vilja ta ansvar för det som händer pojken. Hon anser att det är uppseendeväckande att socialtjänsten polisanmäler mamman när hon visar bilder på sonens skador. Utredarna vill inte se. Hon är även kritisk till att domaren som dömer till ensamvårdnad för fadern trots att flera läkare vittnat om oro för barnet. Monica anser att moderns oro verkligen är befogad.
7. Barnpsykiatriker, har träffat varken mor eller son utan bara tagit del av socialtjänsten utredning (från annan ort), Östermalm och Familjerättens utredning på Östermalm. Hon menade att utredning är partisk, det är många felaktigheter och slutsatserna stämmer inte. Man har bara fokus på mamma och försöker belasta henne för allt.
   Till exempel påstår de att mamma inte tar vuxenansvar.  Och bygger det på att hon inte förmår sonen att gå till förskola trots att en läkare sjukskrivit pojken och menar att han behöver lugn och ro då pojken vägrar äta, dricka och gå på toaletten på förskolan. Han har dessutom ont i magen och ryggen varje dag. Man hade även undanhållit viktig information som talat till moderns fördel. Det har de helt tagit bort.
   Barnpsykiatrikern är kritisk till att man inte vidtagit skyddsåtgärder för barnet från början så han fått komma till psykolog och där bena ut i lugn och ro vad som egentligen händer. Barn behöver tid att bygga upp ett förtroende.Hon är kritisk mot Socialtjänsten Östermalm då de i princip bara kopierat tidigare utredning från annan ort och inte gjort en egen bedömning utan man fortsätter sitt angrepp mot mamma och inte tar hennes oro på allvar vilket får konsekvenser för sonen.Hon fick frågan vad hon anser om att man förhört pojken i närvaro av fadern? Hon svarar att det är helt oetiskt, att bara det i sig är ett övergrepp mot pojken, likaså att han tvingas bo hos pappan under pågående utredning och det innan polisförhör.
   Hon anser att ärendet hanterats fel från början till slut.
8. Väninna till mamman sade i sitt förhör att hon sett blåmärken på Elias kropp när han och hans mamma varit på besök hos henne. Elias berättade att det är pappan som slagit honom. Väninnan säger till Elias att man inte får slå barn, man får inte slå någon. Hon säger att det är viktigt att Elias berättar det för någon och frågar om han har någon i skolan som han kan berätta det för. Elias säger att det inte gör det.
   Väninnan är upprörd över hur socialtjänsten hanterat ärendet och vänder sig till domare och säger att detta är ”mission impossible” och mamman hamnar i moment 22 hela tiden.
9. Tidigare uttryckte även en släkting till pappan oro för Elias. Släktingen har känt fadern sedan han var 7,5 år. Han slog sin lillebror från det att han var 5-6 månader och upp till att han blev 15 och kunde slå tillbaka. Släktingen har även sett pappan misshandla andra barn, då var han 14-15 år gammal. Släktingen berättade även att de inte ville vara i hans närhet på grund av hans sadistiska beteende. Släktingen skriver i sin orosanmälan till socialtjänsten att pappan absolut inte ska vara ensam med små barn. Släktingen gjorde orosanmälan men vittnade ej i den senaste rättegången.

Socialtjänsten på Östermalm har skrivit i sin utredning till tingsrätten: ”ingen läkare eller annan instans har vid något tillfälle upplevt reell oro över de påstådda övergrepp som mamma upplever från pappas sida.”

De skriver att Elias har behov av att pappa är lyhörd inför Elias beteende och om han uppvisar att han inte verkar må bra efter umgängen med mamma.
Mamman bör söka stöd i att hantera sin oro.
Den främsta risken gällande Elias hälsa och utveckling bedöms vara moderns kvarstående oro för att Elias utsätts för sexuella övergrepp av fadern .
De har även skrivit att fadern bör begränsa moderns umgänge (mindre än varannan helg).

Under rättegångsdagarna fanns INGEN som vittnade mot mamman.

Det som vändes emot henne kom från:

• åklagaren (som åtalat henne för grov egenmäktighet med barn samt förtal – grovt brott)
• Elias juridiska ombud  (som yrkade på skadestånd från mamman på grund av att hon slitit upp honom från hans invanda miljö hos pappan och förhindrat honom från att gå i skolan)
• pappan (som tillskrivit henne diverse icke verifierade psykiatriska diagnoser)

Elias bor fortfarande kvar hos pappan…

Domen blev framflyttad från den 29 maj till den 5 juni. Självklart rapporterar jag om utgången.

Elias heter egentligen något annat. Pojken på bilden har inget med detta fall att göra.

Tidigare inlägg om Anna och Elias

 2018
25/11: Tvingas gömma sig för att skydda sitt barn
27/11: Annas ombud anser detta är en rättsskandal 
29/11: Socialtjänsten ignorerar experter
2/12: Inspelat samtal med åklagare 

2019
13/1: Socialtjänsten polisanmäler Anna då hon visar bilder på sin sons skadade kropp
26/1 Socialtjänsten vill placera Elias i jourhem. 
23/2 Anna är häktad i sin frånvaro. Ringer åklagaren.
10/3 Sammanfattning av Annas kamp
14/3 Oerhört tungt besked. Anna och Elias hämtades idag. 
23/3 Jag namnger och polisanmäler familjerättssekreterarna
28/3 Elias huvudvittne hämtas av polis
1/4  Anna omhäktad
6/4 Socialtjänsten polisanmäler hjälpsökande Anna
28/4 Rättegångarna mot Anna, Elias mamma
2/5 I tingsrätten idag för Anna
6/5 Stängda dörrar
7/5 Plötsligt visas ”hänsyn” till barnet
8/5 Kom till Annas rättegång nästa vecka
14/5 Annas fjärde dag i tingsrätten
15/5 Sista rättegångsdagen för Anna
15/5 Slutpläderingarna
16/5 Anna släpps ur häktet
19/5 Vad hände med Elias?

5/6 Anna dömd
30/6 Elias får inte träffa sin mamma
15/8 Protester utanför tingsrätten
12/9 Goda nyheter
9/10 211 dagar sedan sist