Kategoriarkiv: Gästbloggare

#BRYrevolution, #jagBRYrmig, Barns rättsskydd, BRY - Barns Rättsskydd, Gästbloggare, Sexuella övergrepp mot barn

Staten bär skulden, men brottsoffret blir skyldig

14 november, 2016 Agneta Bravelius Lämna en kommentar

Idag överlämnar jag ordet till Monica Dahlström-Lannes:

Staten bär skulden, men brottsoffret Sofia blir skyldig.
En skam för staten.

Sofia Rapp-Johansson förlorade sin barndom när hon tvångsomhändertogs, placerades i flera fosterhem och utsattes för övergrepp gång på gång. I sin bok ”Silverfisken” berättar hon om en fruktansvärd uppväxt. Men när Upprättelseceremonin, efter Vanvårdsutredningen, ägde rum i Stockholms stadshus 2011 var det för sent för Sofia och många andra. Tidsgränsen var satt till år 1980. Men av dem som sedan sökte ersättning fick 54% avslag, vilket innebar att drygt hälften av de avsatta pengarna på 1,2 miljarder kronor återfördes till staten!

På Riksdagens hemsida läste Sofia att man kunde stämma staten, vilket hon gjorde, men förlorade. Inte nog med det. Hon ålades dessutom att betala rättegångskostnaderna, en skuld på 220.000:-! Och med kort varsel. Om hon inte lyckas så hotar staten med indrivning.

Orättvisan är uppenbar. För det finns ju pengar!!!

Här några exempel:

JK betalar ut miljoner varje år till misstänkta och dömda som anses ha blivit felaktigt frihetsberövade (ca 50 miljoner år 2013). Ystadspyromanen, som avtjänat ett 8-årigt straff, har vid fem tillfällen fått cirka en kvarts miljon. Senaste gången fick han mer av JK än han begärt (40.000:- blev 91.000:- ).
Mannen på Öland som dömdes till livstids fängelse för dubbelmord och grov mordbrand hade tidigare friats för ett annat dubbelmord och grov mordbrand. Eftersom han vid det tillfället också suttit häktad under utredningstiden fick han 275.000:- av JK. Någon återbetalningsskyldighet har inte dessa kriminella trots att de förstört så många människors liv. Dessa skadestånd är nämligen utmätningsskyddade.
I Eskilstuna friades en kvinna för ett grovt narkotikabrott, men fälldes för ett lindrigare av samma slag. Hon fick 46.000:- i skadestånd av JK, trots kopplingen mellan de båda brotten.
Nyligen fick en man 140.000:- av JK, friad trots att han varit på plats vid en gruppvåldtäkt.
Landsbygdsministern har gått kurser i engelska för en kvarts miljon.
En statssekreterare belönas med miljon-pension trots att han gjort tvivelaktiga tjänsteresor för 800.000:-.
Uppdrag granskning visade hur 30 miljoner svenska SIDA-pengar försvann oredovisade i Zambia.
Landstingschefer får lönelyft från 77.000:- till 130.000:- per månad.
Landstinget Stockholm köpte in stödstrumpor för 6 000:- kronor paret!
Rikspolisens kommunikationsdirektör som slutat får behålla sin månadslön på 100.000:- i ett år. Får hon nytt jobb får hon behålla lönen ett halvår.

Så där håller det på. Det regnar fallskärmar och bonusar över dem som redan har, men till Sofia finns det inga pengar. Till henne som kämpat i åratal för sin överlevnad och för ett värdigt liv. Är det någon som blivit felaktigt frihetsberövad så är det hon.

Sofia förtjänar upprättelse – inte en skuld till staten.

Och de vackra orden i Stockholms Stadshus den 21 november 2011 gällde inte Sofia:

”Som talman för Sveriges riksdag är det min uppgift att framföra det svenska samhällets samlade ursäkt till dem som under sin barndom utsatts för vanvård och försummelser…

Sveriges grundlag slår fast att den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet…

Den svenska staten talar i dag för hela det svenska samhället: politiska beslutsfattare, tjänstemän, statliga myndigheter, landsting och kommuner…

Det svenska samhället ber i dag er kvinnor och män som drabbats om ursäkt. Det är en ursäkt utan förbehåll eller förmildrande. Den vanvård ni utsatts för är en skam för Sverige. Den moraliska skulden för vanvården bärs av hela det svenska samhället. Ni stod som barn under samhällets beskydd, men ni övergavs.

Vi ber i dag om förlåtelse för samhällets svek… Ni skulle ges värme och trygghet; ni skulle ges en skyddad uppväxt. … Ni möttes istället av kyla och likgiltighet. Ni utsattes för våld och övergrepp… Samhället hade ansvar för att säkerställa att ni gavs en god uppväxt. Men det var ingen ansvarig som besökte er, ingen som såg er, ingen som frågade er vad ni kände. Ni övergavs.

Det svenska samhället vill ge er upprättelse… idag erkänner det svenska samhället offentligt sitt misslyckande.”

Och dåvarande barnministern avslutade:

”Betrakta varje barn som vi möter som om det vore vårt eget barn. För det har vi alla ett ansvar.”

Vilket ansvar tar staten för Sofia?

Monica Dahlström-Lannes
f.d. vålds- och sexualbrottsutredare
författare till ”Mot dessa våra minsta”

För den som vill hjälpa Sofia:
Swish 070-3939293
eller bankgiro 5050-7995 (direkt in på statens konto) märk med T2868-16

#BRYrevolution, Barns rättsskydd, BRY - Barns Rättsskydd, Gästbloggare

Kloka ord från smart tjej

30 mars, 2016 Agneta Bravelius Lämna en kommentar

Idag överlämnar jag ordet till Amanda 8 år:

”Varför får inte barn lika mycket respekt som vuxna. Varför ser inte vuxna oss barn?”

Amanda får alltid höra att hon är söt och är trött på att höra detta hela tiden. Amanda är en väldigt klok tjej. Men det är sällan någon frågar henne vad hon funderar på eller vilka tankar hon tänker på. Och hon tänker stora tankar.
Hon är frustrerad över att man ignorerar barn och inte tar barn på allvar.

Hon berättar:
”Till exempel fick lärarna på skolan en idé som de själva tyckte var briljant. När eleverna varit dumma och taskiga mot varandra skulle de kramas i en kram-övning. Många kände sig tvingade att krama de som de var ovänner med eller de som till och med hade mobbat dem. Fröken sa att de skulle kramas för att ”bli vänner”. Så skulle aldrig ni vuxna tvingas göra.”

Gästbloggare

En julberättelse

20 december, 2015 Agneta Bravelius Lämna en kommentar

Tänkvärd julberättelse skriven av Marés Lendway:

Skynda er ungar, ropar mamma. Vem vill se granen? Vi rusar ned för trappen och in genom salsdörrarna. Mina bröder tvärstannar innanför tröskeln. Vi stirrar häpet på granen. Där står den, dekorerad med choklad i alla de former, brandbilar, verktyg, sagofigurer och stora blänkande guldänglar som svävar upphängda i gyllene snören. Tänk att det blev så bra till slut. Igår kväll var stämningen annat än harmonisk, när pappa till sist fått granen att passa i julgransfoten, fann han ljusslingan i en enda stor trasslig härva. Ska det vara så svårt att lägga tillbaka sakerna i ordning hade pappa sagt med en anklagande blick på mamma. Det kunde du tänkt på själv! replikerade hon med vass röst. Var har du gjort av reservlamporna, här är det flera stycken som är trasiga? Det hade slutat med att vi barn fick gå och lägga oss.

Mamma, kan jag få springa över till Anna och be henne komma över, jag vill så gärna visa granen för henne? Ja gör det, sa mamma. Hon kan äta frukost med oss.

Anna är min bästis, hon är några år äldre än jag. De hyr ett dragit och omodernt hus i byn. Anna är den lyckligaste flickan jag vet, hon får göra som hon vill. Ingen säger till henne att hon måste gå hem och lägga sig eller läsa läxor. Hennes föräldrar säger aldrig nej, vilket mina gör hela tiden.

Annas pappa är glad och skojar, speciellt när han har druckit några öl, då ger han mig en slant ibland och berättar en rolig historia. Han är händig och ska snart bygga ett badrum, då slipper de gå på utedasset. De har så spännande saker i Annas hus. Det bästa är myntdosan, den man lägger pengar i när man vill titta på TV.

Nå Anna, vad tycker du då? Är den inte fin? Jodå säger hon likgiltigt, den är faktiskt ganska fin. Ska ni ha julklapparna under granen? frågar hon. Nej, jag tror att tomten har dem med sig, säger jag. Vad önskar du dig då? frågar hon. Helst vill jag ha en Barbie. Anna har en Barbie och en Ken-docka. Du då Anna? Jag ska få Midge och Allan och deras barn. Svarar hon med en knyck på nacken. Va? så många, säger jag och kväver en suck, det skulle vi aldrig ha råd med. Tänk att få hela ”the happy family” på en gång! Hade redan diskuterat det här med mamma och hon sa att det bara skulle bli kläder. Fy bubblan för mjuka paket. Det är det värsta jag vet. Tycker att det borde vara förbjudet att plåga barn på det sättet.

God Jul i stugan, finns här några snälla barn? Frågar tomten. Han tar fram klapparna ur säcken och alla mina är mjuka. Jag samlar dem på en hög framför mig. Mamma ser trött ut, pappa har sålt julgranar i stan hela veckan och hon har fått ta allt ansvar för mjölkningen och hushållet . Jag hör henne sucka. Pojkarna öppnar sina julklappar och börjar slåss om bilar och pickadoller. Vad fuskigt! Varför fick han en sån. Åh vad orättvist! Den här bilen är en skitbil, dumma tomten! Och sedan leker de och verkar ganska nöjda. Jag tjurar tyst över min hög med mjuka paket. Tänker minsann inte öppna ett enda. Med ens känner jag mammas mjuka hand på min axel och hon säger; var inte ledsen schazi, du kan väl öppna paketen, det kanske inte alltid är som det ser ut på utsidan. Trumpet öppnar jag ett, de innehåller ett nattlinne men inrullat i mitten ligger Barbie! Underbart vacker med högklackade skor. Jag slår armarna om mamma och viskar; mamma jag älskar dig! Om du vill kan jag hjälpa dig med disken?

Ni hade kul på julafton; säger Anna. Hur kan du veta det? Frågar jag förvånat. För att jag vet det, svarar Anna stilla och ser ned i golvet. Jag stod utanför ert salsfönster, ni såg glada ut. Du fick en Barbie. Jag blir helt tyst, försöker förstå vad hon säger. Framför mig ser jag Anna ute i mörkret, ensam i den kalla snön och på självaste julafton. Jag behövde inte fråga för jag förstår plötsligt att hennes mamma och pappa varit fulla och somnat tidigt. Kanske blev det inte ens någon julmat och kanske inga julklappar. Varför kom du inte in till oss, Anna, frågar jag med svag röst. Jag ville inte störa, säger Anna.

Jag har firat många jular i vårt gamla hus sedan den gången. Först med mina föräldrar och syskon och sedan med min man och mina barn. Vi bjuder ofta in gäster på Julafton men hur öppet och generöst vårt hem än må vara står det alltid en liten ensam och ledsen flicka utanför salsfönstret. Hon står där helt tyst och stilla när mörkret faller och snöflingorna dalar, hon kan inte bjudas in och hon kan inte tröstas. Hon står där för att påminna oss om att allt inte alltid är som det ser ut på utsidan.

Barns rättsskydd, Gästbloggare, Reflektioner, Vårdnadstvist

Vad visste Elisabeth Taylor om Michael Jacksons brott?

30 juli, 2015 Agneta Bravelius Lämna en kommentar

Idag gästbloggar Monica Dahlström-Lannes:

Rättegången mot den populäre artisten Michael Jackson har pågick en längre tid. Återigen var han anklagad för sexuella övergrepp på en pojke. Jacksons försvar kallade in 366 vittnen, bland dem Diana Ross, Stevie Wonder och Elisabeth Taylor som skulle bedyra sångarens oskuld. Men hur kunde de veta vad Michael gjort eller inte gjort bakom stängda dörrar?

En svensk åklagare anser att s.k. karaktärsvittnen borde förbjudas i rätten. Det är slöseri med både tid och resurser och tillför ingenting. För vad spelar det för roll att den åtalade idrottar, går i kyrkan, är renlevnadsmänniska, bra arbetskamrat eller spelar golf? Är sympatisk, trevlig, punktlig och social? Eller att mångårige grannen aldrig har sett något brottsligt? I en svensk rättegång visades en videofilm där en farfar plockade jordgubbar med sitt barnbarn. Den skulle visa att den misstänkte var oskyldig till övergrepp på barnet. Att man är snäll ibland bevisar inget alls.

Grannar, släktingar, vänner och arbetskamrater skriver ibland under upprop till stöd för anklagade sexbrottslingar. I andra sammanhang sansade människor tappar helt fattningen. Till och med förövare själva är förvånade över det stöd de får i sitt förnekande av en lättlurad omgivning.

Det finns otaliga bortförklaringar när det gäller sexualbrott mot barn. En frikänd man påstod att han hade utnyttjat sina döttrar i sömnen. Kan tjuvar och rånare använda samma bortförklaring? En misstänkt sade att han hade tagit fel på hustrun och dottern i sängen.

Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

Monica Dahlström-Lannes

Utdrag ur krönika publicerad i Eskilstuna-Kuriren 2005.