När jag pratade med Monica Dahlström-Lannes häromdagen så hade hon precis fått ett meddelande som gjorde henne så glad. Mailet kom från en lärare som berättade hur hon räddat ett barns liv genom att se, lyssna och ingripa:
För ca 15 år sedan jobbade jag som lärarvikarie. Jag upptäckte då att ett barn i min klass var utsatt för svår misshandel, både fysiskt och psykiskt av sin styvfar. Då gav du mig flera goda råd om hur jag skulle gör för att lösa den svåra uppkomna situationen.
Mannen ifråga fick till slut fängelse och socialchefen för det distriktet fick sparken. Barnet ifråga, som idag är vuxet, är själv förskole-pedagog. Träffade hen för något år sedan. Fick då en stor kram och medskicket ”du räddade livet på mig då!”
Sånt värmer, trots allt elände som då försiggick. Idag är jag legitimerad lärare på ett gymnasium. Att vara lärare är världens bästa och viktigaste jobb, om du frågar mig.
Stort tack för din hjälp, i efterskott.
Tänk så härligt att få feedback och facit från en modig lärare.
Du kan själv ta del av Monicas goda råd på BRY:s hemsida. Läs även gärna hennes bok ”Mot dessa våra minsta” som du kan köpa här.
Pia Kihlberg, stolt mamma till två barn, har tagit initiativ till motorcykel-kortege i Uppsala lördag den 11 juni. Vi är glada för att hon väljer att samarbeta med oss inom BRY – Barns Rättsskydd.
Hon har hämtat inspiration från Norge som startade mc mot mobbing hösten 2014. Sedan dess är det ett årligt återkommande event. Pia vill att detta ska bli en kortege FÖR alla barn/ungdomar som blir mobbade och deras familjer. Hennes förhoppning är att detta ska bli ett återkommande evenemang.
Hennes mål med kortegen är att vi vuxna ska öppna ögonen och våga se att barn far illa. Inget barn ska behöva gå till skolan med klump i magen. Hon menar att barnen måste känna att vi vuxna BRYr oss. Vi måste tala om för dem vad som är rätt och fel. Barnen måste våga komma till oss och be om hjälp.
Jag måste säga att jag beundrar hennes initiativ. Jag hör på henne när hon pratar att hon verkligen BRYr sig om barnen, både sina egna och andras.
Hur många barn tror ni inte skulle vilja ha en mamma som Pia – som drar ihop en hel motorcykelkortege. Hur coolt är inte det? Här pratar vi om CIVILKURAGE!
Tillbaka till kortegen: den startar klockan 14.00 den 11/6 på Ikeas parkeringsplats i Uppsala. Mer information finner du här:
Idag berättade Elaine Eksvärd i intervju i Nyhetsmorgon om de sexuella övergrepp hon utsattes för under barndomen. Med i studion fanns också Patrik Sjöberg.
Titta på hela inslaget!
Klippet innehåller många kloka tankar.
När Elaine blir mamma dras hon tillbaka till sin egen utsatta uppväxt och inser hur den har format hennes liv. Nu vill hon berätta för att göra skillnad. Vi får följa med tillbaka till ett tidigt 80-tal i Stockholms förorter då föräldrarna separerade. Det är en modig och självutlämnande berättelse, ett försvarstal för barnets rätt, en påminnelse för oss alla om hur det kan vara att växa upp.
Jag ser fram mot att läsa den.
I dagens Sverige krävs fortfarande både mod och styrka för att berätta att man varit utsatt för sexuella övergrepp. Det är alltjämt tabu. Media hjälper inte direkt till att förändra detta.
Elaine skriver på sin blogg: ”Gomorron Sverige och andra medier väljer att inte uppmärksamma min bok av lagliga skäl. Jag har förståelse för det intellektuell samtidigt som jag måste erkänna att barnet i mig tar det djupt personligt. För någonstans säger deras handling mig att jag och alla andra barn ska stanna kvar i tystnaden, i mörkret. De ser åt andra hållet med lagboken som skäl. Inte en sekund tänker de att lagboken har fel. För att ändra ett system som är fel så måste man trotsa det genom att göra det som är rätt. Jag är evigt tacksam för att Nyhetsmorgon och andra medier gör det.”
Det är ofattbart att det fortfarande är så här i Sverige 2016.
MEN, det kan vi hjälpas åt att förändra!
Eller hur 😉
Vilken fantastiskt fin presentationen av ”Heroes” i Melodifestivalen ikväll:
”Att vara barn kan vara det bästa som finns. Varje dag upptäcker du någonting nytt och du har hela livet framför dig. Men att vara barn kan också vara svårt. Det är så himla lätt att tro att man inte passar in eller känner sig utanför. Det är ju det som är det viktigaste när man är barn, att känna tillhörighet och gemenskap, att känna att man duger precis som man är. Om du ser ett barn, en kompis eller en granne som verkar må dåligt eller känner sig utanför, var aldrig rädd för att sträcka ut en hand, att prata och att lyssna. Bara det kan förändra en människas liv och då blir du en riktig hjälte.”
Självklart säger jag också grattis till vinsten Frans!!!
Igår hade vi BRY-råd, eller telefonkonferens för BRY-ledarna. Det är ett forum för att bolla olika tankar och idéer, hämta inspiration och nya idéer från. Vill du vara med? Vi behöver bli flera som går samman och skapar förändring för våra barn. Om du inte vill starta egen grupp så vet jag att det finns plats för flera medlemmar i de grupper som redan finns. Läs gärna mer här.
Våra BRY-grupper träffas en gång/månad och har två inriktningar:
Påverkar politikerna lokalt genom att ifrågasätta exempelvis:
Vad gör skolorna på orten konkret för att få bukt med mobbingen?
På vilket sätt följer socialtjänsten Barnkonventionen? Vi kräver besked och följer upp så att faktisk förändring sker.
Inspirera var och en att värna barnen i sin närhet.
Barn som far illa i sitt eget hem är helt beroende av att någon utomstående ser och agerar. Många gånger är det små enkla handlingar som har stor betydelse i ett litet barns liv. Man kan till exempel duka fram en extra tallrik vid middagsbordet till grannens barn. Andra gånger kanske det är nödvändigt att göra en orosanmälan till myndighet. Vi vill helt enkelt uppmuntra till ökat civilkurage.
BRY-grupperna består av vuxna som går samman för att skapa förändring för barnen. Vi har därför inga aktiviteter för barn. Däremot kan vi finnas synliga vid olika events där barn finns för att sprida information till deras föräldrar, till exempel vid fotbollsmatcher.
Varmt välkommen att höra av dig!
info@barnsrattsskydd.se
I fredags hörde en person av sig som eventuellt kan vittna till förmån för de två kvinnorna som gripits misstänkta för egenmäktighet mot barn.
TACK alla ni som hjälpt till att dela mina inlägg från i torsdags och fredags. På så vis nådde vi ut till över 20.000 läsare. Det är tack vare det som personen i fråga uppmärksammade fallet.
Jag hoppas ni fortsätter hjälpa till att sprida vårt budskap så att vi kan stärka barns rättsskydd runt om i Sverige!
En av mina förebilder är Monica Dahlström-Lannes, f.d. kriminalinspektör. Hon är en vänlig själ med massor av civilkurage. Hennes mod har alltid varit större än rädslan och hon har alltid tagit ställning för barnen. Under årens lopp har hon skrivit hundratals artiklar med syfte att få oss att våga se att barn far illa i vårt samhälle. Hon har fått flera priser och utmärkelser. Hennes bok ”Mot dessa våra minsta” gavs ut 1990 i samarbete med Rädda Barnen. Det är en skrämmande läsning. Än mer skrämmande är att det inte har skett någon förändring.
Baksidestext:
Barn som utsätts för sexuella övergrepp förlorar sin barndom och ungdom. De förlorar sin grundtrygghet och sin tillit till vuxna, förutsättningarna för ett rikt liv. Vuxenvärlden sviker ofta, trots att barnen enda ”fel” är att ha blivit brottsoffer.
Förövarna har ofta som barn svikits av sin generations vuxna och skall mötas med kunskap, förståelse och krav. De får aldrig ursäktas med en egen svår barndom. Som vuxna måste de ta sitt fulla ansvar.
Tack vare samarbete mellan företrädare för socialtjänst, polis, åklagare, barn- och vuxenpsykiatri, sjukvård och skola ökar möjligheterna inte bara att utreda fallen bättre utan främst att hjälpa och behandla hela den drabbade familjen. Därigenom ökas förutsättningarna för att framtidens barn skall kunna få ett bättre liv, utan förnedrande övergrepp.
Boken riktar sig till poliser, åklagare, advokater, domare, nämndemän, socialsekreterare, barnomsorgspersonal, läkare, sjuksköterskor, psykologer, kuratorer, lärare och kriminalvårdspersonal. Den bör också läsas av alla andra med ett levande intresse för barn och barns hälsa.
Monica Dahlström-Lannes är f.d. kriminalinspektör i Eskilstuna och har mångårig erfarenhet av arbete med och samarbete kring barn som utsatts för sexuella övergrepp.
Boken finns fortfarande att köpa, nu även som e-bok.
För två år sedan skrev Helsingborgs Dagblad om den så kallade ”adoptionsskandalen”. Det handlade om en 60-årig man som ville adoptera sin 10-åriga styvson. Mannen hade varit gift med pojkens mamma som avlidit. Under större delen av deras äktenskap hade mannen suttit i fängelse, dömd fyra gånger för totalt 90 brott. Han hade bland annat förgripit sig sexuellt på en femårig flicka och är misstänkt för våldtäkt mot ett annat barn enligt Helsingborgs Dagblad.
I Helsingborgs socialnämnd var det bara en person som höjde sin röst för att protestera mot att denna dömde pedofil skulle få adoptera ett barn – Carina Sällberg. Hon fick utstå hård kritik och blev bland annat anklagad för att ha ”samarbetsproblem”. Men, hon stod fast vid sin åsikt. Jag beundrade hennes civilkurage. Enligt HD gjorde socialnämnden flera grova missar i fallet:
– I tjänstemannautredningen lades ingen vikt vid barnsexdomen. Den nämndes endast som brottsrubrik och beskrevs inte till sitt innehåll. Däremot lyfte utredaren flera gånger fram att mannen nekade till brottet han dömts för.
– Utredaren tog inte reda på vad pojken själv tyckte om att bli adopterad. Ej heller om pojkens biologiska mamma, som senare avled, kände till barnsexdomen när hon gav sitt medgivande. Socialdirektör Dinah Åbinger skummade bara utredningen innan hon godkände den. Utredningen passerade flera andra chefer utan att någon reagerade.
– Politikerna i socialnämnden i Helsingborg (utom Carina Sällberg (FP) som röstade nej) gick rakt av på utredarens förslag att låta mannen adoptera sin styvson. Barnsexdomen bifogades inte och politikerna bad heller inte om att få se den. Beslutet fattades också utan att politikerna hade försäkrat sig om att pojkens biologiska pappa samtyckte till adoptionen. Det var först via Helsingborgs Dagblads utsände i Bangkok som den biologiska pappan blev varse barnsexdomen.
– Dinah Åbinger uppgav senare att hon på nämndsmötet bad ordföranden Anders Lundström (KD) att återremittera ärendet. Men detta gjorde han inte känt för de övriga ledamöterna. I stället klubbades beslutet igenom.
Barnets bästa glömdes bort och pojken utsattes för en potentiell risk att fara illa. Det konstaterade Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, efter att ha granskat fallet. Utredningen dömdes ut som snabbt och slarvigt genomförd.
(ur HD 2016-01-24)
Nu lyfter Helsingborgs Dagblad upp fallet på nytt och vi får veta att mannen tog med sig pojken till Thailand och stannade kvar där för att de svenska myndigheterna inte skulle kunna ta honom. Nu ser det ut som att Thailändsk familjedomstol tänker låta pojken stanna i Thailand med den dömde pedofilen…
Vilka fantastiska två dagar jag har haft på Sime! Det var otroligt lärorikt och påfyllande att höra alla dessa inspirerande talare. Jag lyssnade bland annat Barbara Newhouse, ALS Association som berättade om ”The ice bucket challange”. Hon förklarade hur den hade startat, hur den hade påverkat hennes organisation och vad pengarna hade betytt för forskningen om ALS.
På plast fanns också flera hjältar. Jag fick möjlighet att växla några ord med Yeonmi Park, författare och aktivist som flytt från Nordkorea. Hon reser nu runt i världen för att berätta om de missförhållanden som råder i hennes tidigare hemland. Jag skakade också hand med Nigel Ackland som hade förlorat sin högra arm i en olycka på arbetsplatsen. Tack vare ny teknologi hade han nu en ”bionic arm” med fingrar som kan greppa och han gav mig ett precis lagom hårt handslag. Jag kände mig helt uppfylld av de stora mirakel som mänskligheten kan åstadkomma.
På vägen hem lyssnade jag av telefonsvararen och ögnade igenom mailen. Jag påmindes om att det sker mirakel runt omkring oss hela tiden och att vi har många hjältar mitt ibland oss. Många verkar i det tysta och jag tänker förstås på de som på olika sätt hjälper och stöttar utsatta barn. Jag läste till exempel ett mail från en kvinna som misstänkte att grannens barn for illa.
– ”Nu kan jag inte längre vara tyst. Vart vänder jag mig?”
Ett annat mail kom från en förälder som kämpat länge för sitt barn och nu såg en ljusning tack vare stöd från en BRY-ledare med civilkurage. En annan kvinna berättar om att hon själv mår så bra när hon får hjälpa till.
Under alla tider har vi haft behov av se upp till hjältar. Kanske behovet är större nu än tidigare? Imorgon ska jag berätta hur Du kan bli en hjälte – med liten arbetsinsats och utan att behöva investera pengar.
