Misstänker du att ditt barn är utsatt för misshandel eller sexuella övergrepp?
Dokumentera det du ser och hör. Det kan exempelvis vara det som barnet berättar, tecken som barnet visar upp eller teckningar som barnet ritar. Samla allt på ett och samma ställe. På så vis underlättar du för dig själv vid kontakten med myndigheter.
Detta är mycket viktigare än du kanske tror.
Vi har en förmåga att förtränga och du kommer förmodligen att tvivla flera gånger om under resans gång;
Minns jag verkligen rätt?
Eller, det kanske inte var så farligt ändå?
Då är det bra att gå tillbaka till din dokumentation för att påminna dig själv om vad som föranlett din oro.
”SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, har på uppdrag av regeringen granskat den samlade forskningen om medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn. Genomgången visar att det finns en stor brist på kunskap om effektiva åtgärder.”
Detta är fakta.
Tyvärr.
Nu är det 2021 och frågan är hur länge ska vi vänta på barndomstol där specialutbildad personal sätter barnet i fokus?
När man som förälder går till läkare med sitt lilla barn för att barnet har ont i magen så vänder sig ofta läkaren till föräldern och frågar hur länge har barnet haft ont, gör det mer ont innan eller efter att barnet har ätit osv. När det gäller små barn så ställer läkaren ofta diagnos utifrån en dialog med föräldern.
När det gäller sexuella övergrepp mot barn så gäller helt plötsligt inte en förälders berättelse. Då lägger vi HELA bördan på barnet att själv föra sin talan inför polis och socialtjänst. Om barnet inte själv kan berätta, ja då har det inte hänt och den förälder som gör polis- och orosanmälan anklagas ofta för att ha hittat på.
Det är en svår uppgift att ha hört barnet berätta utan att få föra dess talan. Att då tvingas kämpa mot de myndigheter som ska skydda barnen innebär ofta en övermäktig uppgift. För att hjälpa dessa föräldrar att skydda sina barn så erbjuder jag olika typer av stöd. På så vis räddar vi barnen.
När Anna kom till skolan i fredags för att hämta Elias så gick hans kompisar runt och letade efter honom. Men de hittade honom inte. Skolpersonalen hade gömt honom. Till Anna sade de:
– Om han ser dig så kommer han att vilja gå hem med dig.
Att Anna hade domen med sig spelade ingen roll. Skolpersonalen gömde honom ändå. Elias fick inte ens säga hej till sin mamma.
Enligt dom från 2018 har Elias rätt att träffa sin mamma varannan helg. Denna dom fastslogs även för några veckor sedan då pappan försökte stoppa allt umgänge med mamman. Han förlorade. Trots detta har pappan saboterat umgänget genom att bland annat hämta Elias tidigare från skolan de dagar då Anna skall hämta.
Elias har inte fått träffa sin mamma ordentligt under de senaste 211 dagarna. Det enda som pappan tillåtit är två en-timmes träffar.
Pappan fortsätter trotsa domen med hjälp av socialtjänst och skola. De har valt att ignorera både den senaste domen och de nio vittnen som ställde sig bakom Elias under rättegången i maj. Bland dessa fanns läkare, barnläkare, barnpsykolog, läkare/psykolog och fd vålds- och sexualbrottsutredare. Skadorna på Elias kropp är väldokumenterade. Elias har också varit tydlig med att det är pappan som förorsakar skadorna och han har till och med visat hur övergreppen går till. Vittnena har gjort både oros- och polisanmälningar som ignorerats av socialtjänsten på Östermalm.
Enligt senast domen framgår att ”Elias vill träffa sin mamma och att det råder en nära relation mellan mor och son. Elias vill umgås med sin mamma och det finns inget som visar att Anna brister i sin omsorgsförmåga. Elias känner inte oro över ett umgänge med modern.”
Vad händer med en 8-årig pojke som nu får höra att hans mamma är monstret?
Vad händer med hans verklighetsuppfattning?
Ni som i största välmening skriver ”skaffa bra advokat, polisanmäl, anmäl till IVO” mm, ni ska veta att allt detta är gjort – och lite mer därtill. Det Anna behöver nu är ett ❤️ som kommentar så att hon känner ert stöd och er kärlek och orkar fortsätta kämpa för Elias.
Fallet med 8-åriga Elias och hans mamma Anna, som förlorade vårdnaden om sin son, är misskött på flera sätt. Jag har tidigare belyst hur socialtjänsten brustit i sitt uppdrag att skydda Elias. Nu vill jag sätta ljus på polisens och åklagarens arbete.
Trots fem polisanmälningar där pappan misstänks ha misshandlat och förgripit sig på pojken så togs pappan in på förhör först efter dem femte anmälan – hela två år efter den första anmälan.
Den första polisanmälan gjordes i augusti 2016 av mamman. Socialtjänsten uppmanade henne att anmäla på grund av de skador som Elias visat upp efter umgänge med pappan. Den lades ned den 26 oktober, 2016 utan att pappan förhörts.
I december 2016 gjorde mamman en ny polisanmälan pga nya skador. Hon kände sig tvingad eftersom socialtjänsten inte agerade på läkares orosanmälan. Elias förhördes först i februari 2017. Då berättade han att det hände något hos pappan som han inte tyckte om. På frågan om något var bra hemma hos pappan så svarade han nej. Allt var bra hemma hos mamma. Utredningen lades ned den 14 februari, 2017 utan att pappan förhörts.
April 2017: ny utredning öppnades pga att läkare gjort orosanmälan. Han menade att man inte kunde utesluta barnmisshandel då blåmärkena på Elias kropp inte var lekrelaterade. I slutet av maj meddelas att utredningen är nedlagd. Pappan hade inte förhörts.
27 februari, 2018 öppnades ny utredning hos soc. och polisen blev inkopplad på grund av ny information. Tre läkare gjorde orosanmälan. Ingen blev förhörd. Utredningen lades ned den 22 mars, 2018.
21 maj 2018 förlorade mamman vårdnaden.Pappan ansågs vara den mest lämpade vårdnadshavaren. Tingsrätten gick enbart på socialtjänstens bedömning.
24 september 2018, läkare som träffat Elias gjorde polisanmälan då hon ansåg att skadorna var så pass allvarliga.
Pappan delgavs misstanke runt den 18 december, 2018. Han nekade och utredningen lades ned14 april, 2019. Trots att utredning pågick om hans misstänkta brott så skjutsade socialtjänsten Elias direkt till pappan när mamman häktades i mitten på mars.
Anna visste inte om att pappan inte hade förhörts förrän nyligen. Det fick hon reda på genom ett mail från pappans advokat som skickades till fel mail-adress.
Pappan skrev till sin advokat:
Advokaten svarade:
Förra veckan, den 28 juni, polisanmälde pappan Anna. Han uppgav att han kände sig hotad när hon kom för att hämta Elias för umgänge, enligt tidigare dom. Han vill få till stånd ett kontaktförbud. Polisen kontaktade Anna samma dag. De ville få in henne på förhör…
Mitt i allt detta befinner sig Elias. En liten kille som nu fyllt 8 år.
Anna lever idag gömd med sin son. Hon har kämpat flera år för att få myndigheternas hjälp att skydda sin son från fortsatta övergrepp. En dag fick hon nog och gick under jord.
Jag har tidigare publicerat Annas inspelade möten med exempelvis familjerätten. Nu har Monica Dahlström-Lannes satt samman flera ljudfiler för att ni ska få en tydlig inblick i deras kamp. En kamp som de delar med många andra. Elias är långt ifrån det enda barnet som saknar skydd idag. Och hans mamma Anna är långt ifrån den enda förälder som kämpar för att skydda sitt barn – helt utan myndigheternas hjälp.
Inspelningarna är autentiska. Elias och Anna heter i verkligheten något annat.
Anna befinner sig på flykt med sin 7-åriga son Elias. Myndigheterna tar inte experternas orosanmälningar på allvar. Läkare, psykoterapeut med flera menar att Elias varit utsatt för övergrepp av sin pappa. Trots alla anmälningar har pappan fått vårdnaden. Anna stod inte ut med att se sitt barn komma till henne med skador på kroppen så till slut rymde hon med son.
Förra veckan hörde socialtjänsten av sig till Annas juridiska ombud. De vill placera Elias i jourhem, något som vore förödande för den redan traumatiserade pojken. Samtidigt förstår Anna att hon inte kan leva på flykt hur länge som helst. Om de hittas så åker Anna i fängelse och Elias raka vägen hem till pappa.
Hur hade du själv gjort i liknande situation?
Hade du lämnat ditt barn till jourhem?
Lyssna på inspelningen av Annas möte på familjerätten. De menar att det är alla anmälningar som är problemet, inte att pappan utsätter Elias för våld och övergrepp.
FAMILJERÄTTEN POLISANMÄLER ANNA FÖR ATT HON VISAT DEM BILDER AV ELIAS SKADADE KÖNSORGAN. DEN MISSTÄNKTA PEDOFILEN SOM FÖRORSAKAT SKADORNA SKYDDAS.
Varje gång som Elias kom hem till mamma hade han nya skador på kroppen. När Anna inte blev trodd började hon fotografera blåmärkena, för att säkra bevis. När hon visade bilder hans skadade könsorgan för familjerätten så gjorde de en orosanmälan som sedan i sin tur ledde till polisanmälan. Lyssna på bandet som är inspelat under det möte där det går upp för Anna att det är hon som är den anklagade. Familjerätt och socialtjänst har inte tidigare tagit någon av alla andra orosanmälningar från experter mot fadern på allvar, men nu reagerar de kraftfullt. De är oroliga över pojkens ”exponering”.
OBS! När Anna dokumenterar skador på sin sons kropp så är han sex år gammal.
Anna och Elias befinner sig fortfarande på flykt. Läs gärna mer om dem här. https://bit.ly/2QGX9iw
Hjälp till att protestera genom att maila berörd socialtjänst. För att få media att lyfta denna rättsskandal så ber jag dig att skicka kopia till chefredaktörerna för våra största dagstidningar, se nedan.
Du kan ändra texten i mailet om du önskar, men var noga med att använda samma ”ämne”. Eftersom alla mail till kommunen diarieförs så kan vi följa upp antalet protester.
Ämne: GE ELIAS OCH HANS MAMMA EN TRYGG OCH SKYDDAD MILJÖ
Det har kommit till min kännedom att expertvittnen som larmat om misstänkta övergrepp avfärdats. Elias och hans mamma befinner sig därför på flykt i vårt land.
Jag kräver att ni ser till att Elias och hans mamma omedelbart erbjuds en trygg och skyddad miljö.
Jag är medveten om att Elias egentligen heter något annat. Agneta Bravélius, BRY – Barns Rättsskydd har informerat följande personer om hans rätta identitet:
Andrea Ström, socialnämnden
Jan Rönnberg, socialchef
Christina Klang, stadsdelsdirektör Östermalm
Mer om Anna och Elias som befinner sig på flykt i vårt land.
Monica Dahlström-Lannes, fd vålds- och sexualbrottsutredare skriver:
Som f.d. vålds- och sexualbrottsutredare blev jag mycket upprörd när jag fick veta att polis och åklagare inte agerat, trots ett underlag av sällan skådat slag.
En läkare hade undersökt 7-åringen och en leg. psykoterapeut hade träffat pojken flera gånger och hört honom berätta om våld och grova sexuella övergrepp. Båda hade sett hans skador.
Oberoende av varandra hade en allmänläkare och två barnläkare, psykoterapeut, psykolog och anhörig slagit larm, men varken socialtjänst eller åklagare hade agerat. Ingen hade blivit polisförhörd.
Mamman hade spelat in varje samtal med pojken, men dessa inspelningar hade inte granskats. Inte heller de foton på pojkens skador på kropp och könsorgan, som mamman tagit vid olika tillfällen.
Mammans vårdkontakter, fotografering och inspelade berättelser ansågs av socialtjänst och domstol som en kränkning av sonen och hade gett den misstänkte fadern hela vårdnaden. Trots att pojken kom med nya skador blev han inte skyddad. Polisen hade haft några meningslösa förhör. Eftersom pojken bodde hos pappan höll han tyst. Pappan hade dessutom hotat att döda mamman.
Socialtjänstens samtal med pojken kunde inte granskas för de var inte dokumenterade, bl.a. ett samtal där pappan varit närvarande och pojken inte hade vågat tala.
Den misstänkte var inte polisförhörd och någon husrannsakan hade aldrig ägt rum. Jag ringde upp aktuell åklagare och såhär lät vårt korta telefonsamtal.
