Denna vecka har vi belyst att det råder stora skillnader i barns rättsskydd beroende på barnets bostadsort. Sämst är skyddet i Luleå och Karlskrona, bäst är det i Eskilstuna.
Bris, med flera vill se att barnkonventionen blir lag. Men kommer det verkligen att innebära någon förändring för barnen?
Tankar och känslor från lördagens manifestation mot mobbning på skolorna gör sig påminda. Det var flera av knuttarna som berättade att de också hade mobbats när de var små. Jag höll ett kort tal innan alla motorcyklar åkte iväg. Med eftertryck betonade jag att ett barn i veckan tar livet av sig i Sverige – statistik från Statistiska Centralbyrån som inte kan repeteras nog ofta.
Det är ju inte klokt att ett barn i veckan tar livet av sig.
Mitt ibland oss.
Efter manifestationen kom en kvinna fram till mig och tackade. Hennes son hade begått självmord förra året. Han orkade inte mer.
Suicidforskaren Jussi Jokinen på KI har gjort en uppföljningsstudie av patienter som vårdats inom psykiatrin efter självmordsförsök. Hans forskning visar att självmordsrisken fördubblas för de som utsatts för våld som barn.
Det går inte längre att tänka att det inte händer ett barn i din egen närhet. När det väl gör det så är det för sent.
Då och då kan vi läsa om hur folk gått samman för att protestera när det ska byggas en flyktinganläggning eller ett hem för missanpassade ungdomar på orten. Men att barn mitt ibland oss tar livet av sig, det pratar vi inte om.
Det är dags att ändra på det!
Det är dags att börja BRY sig!
En man jag kommer att minnas är knutten som berättade om hur han hade mobbats som barn. Han talade också om hur han hade kontaktat ett barns skola och sagt åt en handlingsförlamad rektor på skarpen. Den här mannen visste hur det kändes och han visste också vad det utsatta barnet behövde. Det är ingen rocket-science vi pratar om utan sunt bondförnuft.
Och civilkurage!
Något vi alla kan plocka fram och använda.
Sexuella övergrepp mot barn är ett tabubelagt ämne. Men när vi väl talar om det så handlar det oftast om flickor. Alldeles för sällan belyser man alla pojkar som våldtas. Enligt SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) har mellan 3 – 6 % av pojkarna i Sverige tvingats till samlag innan de fyller 18 år. Mörkertalet anses vara stort.
Thor-Björn Bergman var en av dessa pojkar. Han har valt att använda erfarenheterna från sin barndom på flera konstruktiva sätt. Han började med att skriva ner sin historia i boken ”Ängeln vid Hovs Hallar”, en bok som jag varmt rekommenderar. Det är den första boken jag har läst som dessutom har medföljande ”sound-track” – musik som förhöjer läsupplevelsen. Han har även skrivit ”Liams revansch” och i september kommer hans tredje bok ”Vid min sida”.
För att ytterligare åskådliggöra hur barn påverkas av sexuella övergrepp började han göra film om olika människoöden. Han lät vuxna människor berätta om sina erfarenheter under barndomen. Det blev inte bara en film utan 100, varav 55 om övergrepp, som han har samlat på Kanal 100. Trots att levnadsödena griper tag om hjärtat så har han gjort filmerna på ett sätt som gör att man orkar och vill fortsätta titta. Hans kanal är välbesökt med över en miljon visningar. Kanal 100 är väl värt ett besök.
VARMT TACK för dina initiativ till att skapa förändring för utsatta barn Thor-Björn! Alla dina produktioner är oerhört värdefulla bidrag.
Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har räknat på vad utanförskapet kostar samhället. På uppdrag av Skandia Idéer för Livet påvisar de vikten av förebyggande insatser för att minska kostnaderna på sikt.
De menar att ca 13% av en årskull hamnar utanför samhället. Tidigare i veckan belyste jag krisen i Sundsvall, där det förekommer allvarliga brister inom både polis och socialtjänst. Barn som berättar om misshandel och övergrepp blir inte tagna på allvar och många gånger tvingas de bo kvar hos sin förövare. Jag skrev också om ett konkret fall – en flicka som ingen lyssnat på. Hur påverkar detta barnet? Nu ska vi titta på vad det kostar oss skattebetalare att makthavarna inte BRY sig?
I Sundsvall börjar 1.109 sexåringar grundskolan i år. Som du kan se i bilden nedan hamnar 142 av dem, rent statistiskt, utanför samhället senare i livet. Enligt Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog har de kostat samhället 2.087.000.000:- när de fyllt 65 år.
De visar också hur kostnaderna fördelas:
Och, vad man annars skulle kunna göra för pengarna:
Bilden ovan visar att om tio av barnen gavs rätt insatser så skulle Sundsvall istället kunna få:
129 fritidsgårdar,
3.758 platser inom äldreomsorgen,
5.562 förskolelärare eller
5.828.390 gitarrlektioner.
För att inte tala om allt enskilt lidande som skulle besparas…
Min erfarenhet är att det går att ha ett gott liv även om man haft en traumatisk barndom, men hjälpen är ofta avgörande för hur du väljer att gå vidare.
Läs gärna mer om vilka parametrar som använts i dessa kalkyler. Här finns mycket information.
Många känner lättnad när en polisanmälan mot en misstänkt pedofil läggs ned.
”Det var väl det jag visste hela tiden! Han är oskyldig!”
Ibland kanske det är så, och ibland inte.
Jag vill att du ska veta att ytterst få polisanmälningar om misstänkta brott mot barn leder vidare till åtal. När det gäller misstänkta sexuella övergrepp mot barn under sex år så leder 0% vidare till åtal. Noll procent! Kikar vi på statistiken för övergrepp mot lite äldre barn så skiljer det sig kraftigt beroende på var barnet bor. För barn som bor i Luleå eller Karlskrona så leder enbart 5 % ens vidare till åtal. I Eskilstuna leder 79 % vidare till åtal (se bilden ovan, källa: Åklagarmyndigheten). Efter att det väckts åtal så är det inte säkert att det leder till fällande dom…
Tänk om andra myndigheter som också kommer i kontakt med utsatta barn kände till att det ser ut så här. Men det gör de oftast inte.
”Finns det ingen dom mot pappan så måste jag behandla honom som oskyldig. Vi kan varken leka polis eller domstol,” sade socialchefen. ”Det är inte vår uppgift att gräva i det förflutna. Nu ska vi blicka framåt!”
Ur boken ”När blodsbanden brister”
Detta innebär att många barn tvingas fortsätta umgås med pedofiler. I alla fall när pedofilen är barnets förälder, och då tvingas de ofta till och med bo kvar under samma tak.
Imorgon ska jag berätta vad som hände när jag själv ringde till åklagaren som valt att lägga ner den fjärde polisanmälan i vårt ärende.
Och, jag ska berätta vad vi kan göra för att förändra detta!
Även fast BRY är en barnrättsorganisation som sätter barnen i fokus så kan det vara intressant att belysa lite statistik på internationella kvinnodagen.
95% av alla som tar kontakt med BRY är mammor. De beskriver en djup förtvivlan över att inte få stöd eller hjälp av myndigheterna att skydda sina barn när de misstänker att de är utsatta för allvarliga brott såsom misshandel eller sexuella övergrepp.
De övriga 5% som tar kontakt är pappor med samma djupa förtvivlan som mammorna.
98% av den misstänkte förövaren är en man – antingen pappa eller styvpappa.
Annan statistik:
Det är främst män som misstänks för sexualbrott; av de misstänkta är endast 2 procent kvinnor (men andelen kvinnor har ökat de senaste åren). Unga män dominerar bland gärningsmännen, medan unga kvinnor är överrepresenterade bland offren — något som framkommer både i Brås frågeundersökning (NTU) och kriminalstatistiken.
Källa: Brottsrummet.se
De flesta övergrepp görs av män. I ungefär tio procent av fallen är det kvinnor som är förövare.
Källa: BUP
Jag vill hylla alla mammor som trots allt motstånd fortsätter att kämpa för sina barn. Ni vet vilka ni är…
Jag önskar att fler män engagerade sig för att skapa ett tryggt samhälle för våra barn.
Var är ni?
Ta gärna kontakt med oss om du vill engagera dig!
info(snabel-a)barnsrattsskydd.se
Det har gått fjorton år sedan min bok ”När blodsbanden brister” gavs ut under pseudonymen Hanna Svensson. Jag var tvungen att berätta om mina egna erfarenheter i syfte att skapa opinion och förhoppningsvis hjälpa till att förändra.
När boken gavs ut hade vi äntligen fått lugn och ro efter sex års kamp. Jag ägnade mig åt att läka, samla kraft och styrka. Boken fann sina egna vägar. Helt utan annonsering såldes den i över 70.000 exemplar. Och, den säljer fortfarande!
Jag följde samhällsutvecklingen och såg till min fasa att det gick åt fel håll. Barns rättsskydd blev allt sämre och sämre. För några år sedan startade jag BRY – Barns Rättsskydd och för två år sedan berättade jag att det var jag som låg bakom pseudonymen Hanna Svensson. Sedan dess har jag fått en strid ström av mail från andra föräldrar i liknande situation. Det är mest mammor (95%) men jag blir även kontaktad av pappor (5%). De beskriver sin frustration och förtvivlan över att inte få hjälp att skydda sina barn. I 80% av dessa fall så har de en expert bakom sig, någon som i sin profession valt att vidareutbilda sig inom exempelvis sexuella övergrepp mot barn. De vet vad de talar om. I mitt eget fall så hade vi till exempel överläkare inom barnpsykiatri som vittnade och skrev intyg, men vad hjälpte det? Myndigheterna väljer alltför ofta att bortse från expertisen.
Rättsskyddet för barnen i Sverige har aldrig varit så dåligt som nu. Barn som utsätts för misshandel och sexuella övergrepp tvingas leva kvar i dessa miljöer och de får definitivt ingen hjälp att bearbeta sina trauman. Det finns mycket forskning inom området som exempelvis visar på att utsatta barn som inte får hjälp ofta hamnar i grov kriminalitet.
Hjälp gärna till att sprida min bok. Den visar tydligt var och hur samhället brister i sitt uppdrag att skydda de allra mest sårbara – våra barn.
Mellan den 23 februari och 1 mars 2016 har vi bokrea på den inbundna versionen. Då kan du beställa den för 85:- inklusive porto (ordinarie pris 159:-). Maila din beställning till info@barnsrattsskydd.se så postas boken mot faktura.
Boken finns även som ebok i omarbetad version 😉
Foto: Mariah Talbot
Baserat på det som Amelia berättat och visat upp under sommaren gjorde hennes mamma en ny polisanmälan mot pappan. Det kom att bli hennes andra polisanmälan mot honom. Amelia kallades snabbt till förhör. Varken polis eller socialtjänst ifrågasatte att det var pappan som både lämnade och hämtade henne på polisstationen. Han är också den som informeras om vad som framkommer under förhöret. Pappan, det vill säga den misstänkte får full insyn i utredningen. Han har enskild vårdnad.
Polisutredningen lades ned i brist på bevis.
Amelia hade inte berättat något…
Jag vill att du ska veta att här i Sverige leder så gott som 0% (noll procent!) av alla anmälningar om sexualbrott mot barn under sex år ens vidare till åtal. Bevisbördan är alltför hög. Jag känner till förskolebarn som berättat både om misshandel och sexuella övergrepp i polisförhör. De har berättat på sitt sätt. Men, de har oftast inte kunnat ge detaljer såsom hur ofta, eller hur många gånger det skett. Man lägger helt enkelt alltför stor börda på barnet.
Amelia är 7 år.
Du kan läsa mer om Amelia här.
I syfte att sätta press på ansvariga ministrar att reformera socialtjänsten har jag startat en kampanj idag med hjälp av Skiftet. Tacksam om du hjälper till genom att underteckna den och sprida den vidare.
Idag gav Falak Qasi, vår BRY-ledare i Eskilstuna, intervju i SVT. Där berättar hon om vissa delar av sin uppväxt.
Jag vet inte exakt hur gammal Falak är, men jag vet att hon har bevarat sin hemlighet väl under hela sitt vuxna liv. Det är först nu hon kliver ut och berättar att hon var utsatt för sexuella övergrepp av sin styvpappa när hon var liten.
Det krävs mycket mod att berätta om sina egna erfarenheter. Trots att hela 17% av alla barn/ungdomar under 18 år någon gång har varit utsatt för sexuella övergrepp så är det fortfarande tabubelagt. Vi pratar inte om det. Och det gagnar bara en grupp – förövarna. Vår tystnad blir deras bästa skydd. De kan begå samma brott om och om igen.
Du kan se inslaget i svt här.
Ett annat klipp jag gärna rekommenderar är Allmänna Barnhusets film ”Våga prata om det”. Där får vi veta att cirka fem barn per klass någon gång varit utsatt för sexuella övergrepp – här i Sverige!