Han berättade att han hade läst min bok. Sedan blev han tyst. Han svalde hårt några gånger. Rösten bar knappt när han började berätta:

– Det var farsan. Han kunde inte hålla sig borta från oss pojkar. Vet inte vilket som var värst, att han gav sig på mig eller att ingen verkade bry sig. Först trodde jag att det var så här pappor gjorde. Så länge jag kunde minnas så hade han krupit ner i min säng efter att mamma somnat. I skolan blev jag mobbad. Jag trodde på allvar att jag inte var värd att leva. Det var ingen som tyckte om mig.

Vart eftersom mannen berättade detaljer om övergreppen och om hur hans liv hade kantats av dåliga relationer och missbruk så var det något som lyftes från hans axlar.
Rösten blev allt stadigare.
Det syntes att han mådde bättre av att berätta.
Han var 75 år och det här var första gången som han talade om sin historia.

Hur annorlunda hade hans liv sett ut om någon hade BRYtt sig? Tänk om han dessutom hade fått hjälp att bearbeta sina trauman.