Debatten om vår flyktingpolitik rör upp känslor av sällan skådat slag i vårt land. Ve den som i samma mening nämner svenska uteliggare med de flyktingar som nu står utanför vår dörr. Barnen i Sverige har i alla fall tak över huvudet! Hur vågar vi jämföra lidande?
Det är underbart att se alla de krafter som mobiliseras för att hjälpa flyktingarna. Återigen slår insamlingsgalorna rekord. Men, jag märker också hur vissa missbrukar flyktingkrisen och använder den som en perfekt ursäkt för att fortsätta blunda inför våra egna samhällsproblem.
Jag pratade till exempel med en kvinna häromdagen som hade tänkt engagera sig lite mer i vår verksamhet men som nu backade på grund av att det var så mycket annat som hon ville involvera sig i.
”Samlingsplatsen för flyktingarna är precis utanför mitt fönster. De är ju också barn, som till och med har flytt sitt eget land. Jag känner att det är där jag ska lägga min tid ett tag framöver.”
I mitt stilla sinne tänkte jag att hon alltid har haft utsatta barn utanför sitt fönster. Men de har inte utmärkt sig på samma sätt. Trots att vi var först i världen med att förbjuda barn-aga så har barn alltid farit riktigt illa mitt ibland oss. Vi är kanske världsbäst på att blunda för att våra egna barn utsätts för grova brott såsom mobbning, misshandel och sexuella övergrepp, och att de inte får den hjälp de behöver.
Några gånger då och då har vi brutalt väckts ur vår bekväma slummer. Jag tänker till exempel på mordet på tio-åriga Bobby 2006, på upprättelseceremonin för de vanvårdade 2011, och nu senast lilla Yara som även hon misshandlades till döds. Strax efter att debatten blossat upp faller gemene man tillbaka in i samma bekväma slummer utan att det har skett någon radikal förändring.
Vi reagerar inte ens över statistiken som säger att ett barn per vecka tar livet av sig här i Sverige. Vi höjer knappt på ögonen när socialtjänsten själva larmar om att det är kris. De klarar inte längre av att hjälpa utsatta barn!
Förra veckan startade BRY – Barns Rättsskydd en kampanj med krav på att reformera socialtjänsten. Vi tog hjälp av Skiftet som når ut till närmare 200 000 personer. Kampanjen lades även ut på deras Facebook-sida med 60 000 personer som gillar sidan. På fem dagar har 200 personer undertecknat kampanjen! Bara tvåhundra personer. Det är skandal!
Som människor ställs vi inför olika tragedier och trauman under livet. En del drabbas av cancer, andra förlorar en närstående alltför tidigt. Bilolyckor skördar liv och lämnar en del helt handikappade. Jag vill tro att vi är en nation med förmåga att hantera de olika kriserna vi ställs inför. Men att fortsätta stoppa huvudet i sanden och blunda inför vissa allvarliga samhällsproblem är inte längre hållbart! Jag anser att vi måste sopa rent framför vår egen dörr och föregå med gott exempel. Vad är vi annars för folk? Det ena behöver inte utesluta det andra.
Min förhoppning är det engagemang vi nu ser i vårt samhälle för flyktingar kan smitta av sig på andra områden. Vi är skapta för att hjälpa varandra och vi mår bra när vi BRYr oss. Det är dags att vi agerar för att bygga ett tryggt samhälle för ALLA!