Det som pågår i Sverige idag är ofattbart!
Tänk dig att det går upp för dig att ditt barn är utsatt för övergrepp av sin andra förälder.
Du har misstänkt att allt inte står rätt till när barnet träffar hen. Du har avfärdat tankarna för SÅ kan det väl ändå inte vara.
Nu sitter du där med fotot av blåmärkena på barnets kropp.
Du kan om och om igen läsa vad ditt barn har berättat, för din advokat har gett dig rådet att dokumentera. Nu står det skrivet, svart på vitt. Du börjar lägga pussel.
Tankarna snurrar runt. Ditt barn mår dåligt. Har synliga skador på kroppen. Till en början kanske du inte ens får orden över dina läppar. Vart ska du vända dig? När värsta chocken lagt sig tar du kontakt med socialtjänsten. Du måste få hjälp att skydda ditt barn mot fortsatta övergrepp!
Efter det första besöket hos socialtjänsten kanske det känns bra. Du känner dig hoppfull.
Tänk dig när det går upp för dig att du anklagas av soc. för att hitta på allt! Eller, så kanske du avfärdas med stämpel att vara psykiskt sjuk och hålla barnet alltför tätt intill dig. Det är därför barnet mår dåligt! Helt plötsligt är det du själv som står på den anklagades bänk och du riskerar därmed att förlora vårdnaden.
Men du påminner dig själv om att barnet berättat för fler. Du känner tröst i det.
Tänk dig den förtvivlan som infinner sig när de avfärdas som vittnen. Du anklagas för att ha manipulerat dem!
Skola eller dagis kanske gör polisanmälan. Bor du i rätt kommun kanske det blir åtal. Är ditt barn under sex år är det föga troligt.
När anmälan inte ens ledde vidare till åtal finns inga hinder till att barnet fortsätter träffar den som misshandlar och förgriper sig på det. Strunt i statistik och larmrapporter!
Brottmålet som var själva anledningen till att du behövde hjälp kallas nu för ”vårdnadstvist”.
Ditt barn mår så dåligt att det behöver hjälp. Du ringer BUP.
– ”Vi kan inte ta emot om det pågår vårdnadstvist. Lös er konflikt först!”
Har du tur kanske du kommer till en av landets två specialistmottagningar. Äntligen, någon som förstår och som vet hur man kan hjälpa barnet!
– ”Vi ser inte vad det skulle tillföra vår utredning att prata med dem”, svarar soc.
Liknande attityd råder bland landets domstolar. Vittnen som är specialutbildade på att upptäcka utsatta barn och behandla trauman avfärdas ofta. Ligger ni i ”vårdnadstvist” ska ni försonas och samarbeta!
Visst är det ofattbart! Det är först när man själv, eller någon i ens närhet drabbas som man inser att barn saknar rättsskydd i Sverige. Trots larmrapporter som publicerats om och om och om igen sker ingen förändring. Tvärtom, utvecklingen går åt helt fel håll. Idag blundar hela samhället. Myndigheterna lyssnar inte på de barn som berättar och folk i allmänhet negligerar ofta de tecken barnen visar upp och skyller på ”familjeangelägenhet”. Misstankar om brott avfärdas in absurdum.
Eftersom föräldrar som anmäler misstanke om brott kan förlora vårdnaden innebär det att barn tvingas bo hos pedofiler och dömda våldsmän. Enligt färsk dom får mamma som sökt hjälp då hon upptäckt att pappan förgripit sig på barnet, träffa sitt barn några timmar varannan lördag. Men, om hon fortsätter anmäla pappan för misshandel och övergrepp så får hon inte fortsätta träffa barnet! Vårdnaden hade hon redan förlorat!
Mitt i detta finns de oskyldiga traumatiserade barnen! Barn som redan blivit svikna av den som de litade på och som nu blir svikna om och om och om igen. Barn som bett oss om hjälp. Barn som berövas sin barndom och riskerar att även få vuxenlivet förstört!
När myndigheterna brister finns det ingen stans att vända sig.
Barnombudsmannen går inte in i enskilda ärenden! Sverige har inte godkänt det tilläggsprotokoll till Barnkonventionen som ger enskilda barn rätt att klaga.
Efter att ha startat BRY – Barns Rättsskydd har jag kommit i kontakt med många andra föräldrar som vittnar om barn som far oerhört illa i ”vårdnadstvister”. Detta är ett gigantiskt och akut folkhälsoproblem! Situationen är så allvarlig här i Sverige att det behövs en revolution! En revolution utifrån kärlek till våra barn! Oavsett om du är mamma eller pappa, mormor, farfar eller granne så måste du börja BRY dig.
Här kan du finna mer information om vad BRY gör.
Tips på vad du kan göra finner du här.
Tillsammans kan vi förändra och skapa ett tryggt samhälle för de viktigaste vi har – våra barn!
Om inte nu, så när?
Agneta Bravélius
Kortare version av detta debattinlägg publicerades även på:
http://nyheter24.se/debatt/772932-barn-saknar-rattsskydd-i-sverige
Bra blogg!
Det FINNS människor i Sverige som tänker, som förstår och som ser hur Sverige behandlar barn. Ingen FN:barnkonvention här!!
Ser en liten flicka som misshandlas av sin pappa som fått ensam vårdnad om henne, för att han ljuger i TR och fjäskat in sig hos värdelösa socialtanter.
Vad kan jag göra för att hjälpa flickan??!! Ingen lyssnar på henne och vad HON vill.
jag menar : ingen FN barnkonvention här, i Sverige.
Skrämmande läsning! Känner med dessa barn och föräldrar. Det här är mycket vanligare än man tror. Jag tror det här är kontentan av att man till vilket pris som helst ska ha lika rättigheter i allt som rör barnen. Det är ju jättebra när allt fungerar och när föräldrarna är ”normala” men där den ena föräldern brister så blir det istället en kamp. Idag räcker det med att den bristande föräldern skriker tillräckligt högt ”umgängessabotage” så kan brottsutredningar läggas ned. Jag lider med föräldrar som får kämpa hårt i motvind i domstolar och emot socialtjänst för sina utsatta barn. Okunskapen är så stor inom rättsväsendet.
Än värre när fadern anklagar modern för att lida av Münchhausen by Proxy, när hon endast åkt till sjukvården för att dokumentera skador eller sökt hjälp hos BUP när barnen mår dåligt och berättar om övergrepp.
Barn idag lever mycket farligt i Sverige där skyddsnätet agerar precis i motsats till vad som var avsikten från början.
Vad jag förstår i den viktiga kamp om barnets rätt till en barndom i samklang med svenska lagar och barnkonventionen så har jag konstaterat att
1 Domstolar & Socialtjänst tycks vara de samhälliga verktyg som tycks verka för motsatsen m.a.o öka barnets otrygghet när så är möjligt och inte ta hänsyn till barnets bästa.
2 Förälder som gör orosanmälan, specialutbildade inom områden som berör barnens psykiska& fysiska hälsa , lärare , förskolelärare , fritidspedagoger m.fl tycks vara dom som inte tas på allvar av grupp. 1
Polisen i sin tur går slutligen grupp 1: s ärenden när grupp 1 begär det.
Sammantaget blir grupp 1 därmed bestående av
A*Sociala tjänstepersoner
B*Domstolens sammansättning
C*Polis
Tre yrkesgrupper totalt och som inbördes har rangordning utifrån vem som är beroende av vem
Varken domstolsrepresentanter eller sociala tjänstepersonalen kan verkställa ngt utan att
C* Polis
utför det som A beslutat och B accepterat
Enligt uppgift tycks domstolens representanter snarare fälla barnet., m.a.o straffa barnet och se det som för ”barnets bästa ” utifrån en fostransyn före agans avskaffande i Sverige och utifrån en fostransyn som än i dag 2017 är gällande i de flesta av EU: s många medlemsländer.
Är det så att svenska domstolar i nutid beslutar i motsats till vad lagstiftaren avsett med respektive lagrum samtidigt som polisen bistår med handräckning så måste det först & främst belysas och åtgärdas innan ngt kan förändras till förmån för lagar som är till för att skydda barnen från övergrepp i för av aga, misshandel och andra övergrepp från vuxenvärlden i likhet med det gamla husväldesystemet som svensk adel , bönder och borgare utövade i hemmen och som gällde i svensk lag fram till 1950- talet för barnuppfostran .
De flesta av EU- s medlemsländer har fortfarande samma lagsystem som dåtida Sverige . De ser fysisk ”misshandel” som ” barnets bästa”
Vad kan dessa EU- länder tänkas tycka om Sveriges förbud av aga?
Troligen tycker de uniont att deras egna lagsystem är bäst och det borde vara Sverige som borde anpassa sig efter majoriteten av EU – länderna och inte tvärtom att de ska anpassa sig efter det svenska lagsystemet för barnuppfostran.
Som sagt hur ser domstolarnas sammansättning ut ?
Hur ställer sig den svenska polisen till aga såsom barnuppfostran .Vilken kvinnosyn är dominerande.?
Lagar kan bara upprätthållas under förutsättning att de som ska upprätthålla dem är överens med lagstiftaren ?
Allt skulle falla som ett korthus om inte Polisen bistår beslutsfattare oavsett vad som beslutas i likhet med när polis i Malmö vägrat bege sig in i Rosengård enligt mediarapportering.
Hej Weronica,
Det ligger mycket i det du skriver.
Sverige har dessutom fått kritik av FN:s barnrättskommitté vad det gäller samverkan mellan de olika myndigheterna.
Deras rapport finner du här:
https://unicef.se/barnkonventionen/sverige-far-kritik-av-fn
Mycket intressant att läsa. Jag förstår er frustration och det är helt förfärligt när samhället inte fungerar när verkliga övergrepp mot barn pågår. Antalet fall är nog tyvärr alldeles för många.
Men, jag tror att antalet fall där ena föräldern av nån sorts hämndlystnad och onödigt, utan fog, vill utradera den andre förälderna ur barnens liv. Oftast trianguleras den andre föräldern och barnen hamnar i lojalitetskonflikt och ”väljer frivilligt” att helt liera sig med den ena förälderna och vägra att ha att göra med den andre, inte ens på jul, föedelsdag, examen eller sommarsemester. Sorgligt skadlig för barnen, ren långvarig tortyr för den utraderade föräldern.
Detta står man maktlös inför med, ingen polis, soc.tant eller psykolog verkar kunna hjälpa. Barnen tvingas välja bort en helt OK förälder och denns släkt som älskar dem. Så mycket onödig sorg, så många förlorade barndomsminnen och så ycket skada.
Massmördaren Breviks amma hade utraderat hans pappa ur hans uppväxt. Breiviks mormor hade utraderat morfar ur sin dotters liv. Breiviks mormor hade som liten flicka tas avstånnd från sin far. Dessa mönster av hat och exkludering skadar tillit och leder till stor olycka.
Hej David,
Det finns säkert de som hittar på övergrepp i syfte att få ensam vårdnad. Jag tror att de ger upp ganska snart då de inser att det är en lång och mycket svår process att ta sig igenom rättsväsendet. Den som anmäler misstanke om våld och övergrepp blir ofta starkt ifrågasatt, särskilt när den andra föräldern är den misstänkta.
Precis som du skriver så är antalet fall alldeles för många. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhuset utsätts vart femte barn i Sverige för övergrepp innan de fyller 18. Om det inte är de barn som berättar eller visar tecken på att vara utsatta, vilka är de då?