De flesta som tar kontakt med oss inom BRY är föräldrar till barn som varit utsatt för ett allvarligt brott, exempelvis misshandel eller sexuella övergrepp. De beskriver en djup förtvivlan över att deras barn farit illa, men även desperation och hopplöshet över att inte få den hjälp de så väl behöver. Den myndighet som flest saknar förtroende för, och som många är riktigt rädda för är utan tvekan socialtjänsten.

Agnes berättade hon att hon från början hade trott att hennes son Adam hade haft en hjärnskada, eller att det var något annat fel på honom. Han var hyperaktiv mest hela tiden. Hon hade separerat från pappan när Adam var liten och de hade sedan träffats ganska ofta. Det var först när Adam hade börjat berätta vad pappa hade gjort som hon vaknade upp och insåg vad det var frågan om.

”När jag väl hade öppnat ögonen rasade hela min tillvaro. Adam har två syskon också. Att ta hand om tre barn samtidigt som jag själv krisade var mer än jag orkade med. Jag fick i alla fall snabbt igenom skyddat umgänge med hjälp av soc. Men sen, när de hade pratat med pappan kände jag att de hade blivit tveksamma. Han hade berättat att jag var svartsjuk på honom efter skilsmässan och att jag hade hittat på det här med övergreppen för att hämnas. De lyssnade inte ens på mig när jag sa att det var jag som ville skilja mig, varför skulle jag då hämnas? Efter det blev jag behandlad på ett helt annat sätt av socialsekreteraren. Jag minns bland annat när jag berättade om hur Adam sagt att pappa hade stoppat godis i stjärten. Då satt hon och himlade med ögonen samtidigt som hon nästan hånlog. Jag bad dem om hjälp. Jag bad om avlastning någon gång då och då och jag bad också att få träffa någon kurator eller psykolog, men jag fick blankt nej till avlastning och det andra glömde hon helt enkelt bort. Det kändes som om de väntade på att jag skulle rasa psykiskt, då skulle de ha ett ärende mindre. De startade ganska snabbt en §50 utredning och jag tänkte att nu kommer ändå sanningen fram. Det tog dem hela elva månader att bli färdiga, trots att socialtjänstlagen säger att det bara får ta tre månader. När utredningen drog ut på tiden blev jag livrädd att de skulle komma hit och ta barnen ifrån mig. Sedan när utredningen var klar mynnade det hela ut i att jag behövde psykologisk hjälp för att inse barnens behov av umgänge med pappan. I början av min kontakt med socialkontoret gjorde de i alla fall en polisanmälan. Polisen gjorde husrannsakan för att leta efter barnpornografiska filmer hemma hos pappan, eftersom jag hade berättat om min övertygelse att Adams pappa hade filmat övergreppen. Adam blev skräckslagen så fort någon tog fram en videokamera eller annan kamera. Han höll då fast sina kläder, grät och sa att han inte ville klä av sig. Han frågade om pappa fanns i kameran och om han själv fanns naken i kameran. Hemma hos pappan hittade man ett trettiotal heminspelade videofilmer. Så småningom blev Adam kallad på rättsmedicinsk undersökning. När vi kom in till rättsläkaren satt det en man i samma rum. Adam blev livrädd när de försökte klä av honom. Jag kunde inte bara stå och se på utan jag avbröt. Vi fick ingen ny tid. I efterhand fick jag veta att eftersom det inte blev någon rättsmedicinsk undersökning lades ärendet ner direkt och polisen lämnade tillbaka filmerna till pappan utan att de hade tittat på dem.”
Ur boken ”När blodsbanden brister” utgiven under pseudonymen Hanna Svensson.

Du vet väl om att det inte ingår i socionomers utbildning att lära sig vilka varningsklockor man ska ta fasta på och hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn? De socialsekreterare som handlägger de svåraste ärendena är dessutom oftast unga och nyutexaminerade.

Kunskapsbristerna inom socialtjänsten påverkar redan utsatta barn på flera sätt, exempelvis:
Barnet kan tvingas bo kvar hos en förälder som misshandlar honom eller henne.
En förälder i kris är ingen bra förälder. Skyddsinsatser behöver snabbt sättas in för att läkning ska kunna påbörjas både hos barnet och hos den förälder som skall skydda barnet.

Såsom det ser ut idag så utsätter socialtjänsten utsatta barn och föräldrar alltför ofta för ytterligare trauma genom att inte ta allvarliga varningssignaler på allvar. Detta har inneburit att barn till och med har fått sätta livet till. Jag tänker exempelvis på Bobby och Yara.

Inom BRY anser vi att det är hög tid att reformera socialtjänsten.
Ett av våra krav på förändring är att de socialsekreterare som handlägger dessa ärenden skall ha specialistutbildning och lång yrkeserfarenhet. Läs mer om våra krav på förändring här.