Ur boken ”När blodsbanden brister”, utgiven under pseudonymen Hanna Svensson:

Den rättsliga processen hade urholkat min ekonomi. Trots att vi hade rättshjälp så var advokatkostnaderna skyhöga. Jag tvingades också att böta varje gång som Lukas vägrade att åka till sin pappa. Mitt nystartade företag blomstrade inte direkt. Stressen och pressen gjorde att jag inte hade tillgång till min kreativa sida. Alltför många arbetsdagar gick åt till att gå på möten på socialkontoret, besöka BUP eller ringa nödvändiga samtal.  Den ”sista utvägen” existerade inte. Jag skulle aldrig be socialtjänsten om ekonomiskt bistånd. Det skulle säkert användas emot mig i någon av deras utredningar. Jag försökte vända på slantarna så gott det gick.

Jag minns så väl en kväll, när jag hade använt allt som fanns i kyl och frys. Det fanns knappt ens något kvar i skafferiet. Nu stod jag där och hade ingen aning om vad jag skulle duka fram till middag. Kontot var tomt och det var två dagar kvar till lön. Då knackade det på dörren. När jag öppnade stod grannen utanför.
– Vi hade kundträff hos oss på lunchen idag. Det blev mycket mat över. Vill du ha en köttfärspaj?
Jag tog tacksamt emot den. Hon hade ingen aning om vad vi gick igenom. Men flera år senare berättade jag. Vi var båda helt övertygade om att änglarna hade kul den dagen.

Generellt sett så tror jag att andra kulturer är bättre på att avlasta familjer i kris genom att komma över med färdiglagad mat. När någon till exempel dör så kommer man gärna över till den sörjande familjen med en gryta, stek eller soppa. Det ligger så mycket omtanke i det.

Oavsett om man är mitt uppe i en kris eller ej så underlättar det mycket för stressade småbarnsfamiljer att få en lagad måltid. Förhoppningsvis orkar de sedan vara en bättre mamma eller pappa. Egentligen spelar kanske inte maten så stor roll, utan vetskapen om att det finns någon som BRYr sig. Det kan betyda mycket mer än du kanske tror…