Det blev bra respons på föreläsningarna i Malmö och i Helsingborg förra veckan. Publiken bestod bland annat personal från polis, socialtjänst, behandlingshem, sjukvård och kvinnojourer. De flesta kom i kontakt med utsatta barn genom sitt arbete på ett eller annat sätt. Många uttryckte förvåning över att bristerna är så omfattande vad det gäller barns rättsskydd. Jag uppfattar det som att många tycker att de gör ett bra arbete på den egna myndigheten men de får ingen helhetsbild över hur olika myndigheters sammantagna agerande påverkar barnet. Jag ser att man gärna bollar över ansvaret till en någon annan för att själv slippa ta ställning. Det här gör att barn trillar mellan stolarna och tvingas många gånger stanna kvar i misär. Ett undantag är socialtjänsten som ofta även gör polisens arbete och försöker utreda brott själva.  Detta kommer jag att skriva ett särskilt inlägg om längre fram.

Det visade sig också att det råder flera missuppfattningar. Många tror till exempel att man kan vända sig till Barnombudsmannen för att få hjälp. Få känner till att BO inte agerar i enskilda ärenden.

En kvinna i publiken berättade att hon kände stor frustration på sin egen arbetsplats. Hennes kollegor saknade civilkurage och vågade inte tar parti för barnet. Detta kunde bero på att en av föräldrarna uppträdde hotfullt, eller på grund av att man tvivlade på själv. Hade de sett rätt? Tänk om de har fel?

Sammanfattningsvis så råder stor okunskap runt om i landet om
– hur man upptäcker ett utsatt barn och
– hur man på bästa sätt hjälper dessa barn.
Det tänker vi inom BRY – Barns Rättsskydd ändra på.
Vi sprider kunskap genom föreläsningar, den här bloggen, sociala medier och genom våra BRY-grupper.

Imorgon ska jag berätta hur det gick till när jag själv tog kontakt med socialtjänsten för första gången i mitt liv. Jag var fyrtio år och i desperat behov av hjälp.