När man får kännedom om att ett barn far illa,
då är man skyldig att agera.
Jag känner till alltför många utsatta barn här i Sverige,
därför har jag startat BRY – Barns Rättsskydd.
– Agneta Bravélius
Agneta Bravélius skrev boken ”När blodsbanden brister” för att sprida kunskap om hur rättslösa våra barn är här i Sverige. Boken beskriver hur det uppdagades att hennes son varit utsatt för sexuella övergrepp. Vi får också följa hennes sex år långa kamp för att skydda honom mot fortsatta övergrepp, helt utan stöd från myndigheterna.
Mer än elva år har gått sedan boken gavs ut. Den har sålts i över 70 000 ex. Av hänsyn till sin son skrev hon under pseudonymen Hanna Svensson. Åren har gått och sonen har blivit vuxen. Genom sitt engagemang vet hon att det fortfarande ser lika illa ut som det gjorde för över femton år sedan när deras fall var aktuellt. Därför startade Agneta BRY – Barns Rättsskydd. Här kan hon använda sig av sina erfarenheter på ett konstruktivt sätt med syfte att skapa förändring.
Genom sitt arbete som rehabiliteringskonsult har Agneta fått annan värdefull kunskap. Hon har kommit i kontakt med många vuxna som farit väldigt illa under barndomen.
– Jag har mött många som varit utsatta för misshandel, sexuella övergrepp eller misshandel som barn. Många av dem, som inte har fått hjälp, har fått bestående men. Likväl har jag mött de som haft en svår barndom och som har fått rätt stöd. De är levande bevis för att det går att ha ett rikt liv oavsett. Men hjälpen är oftast helt avgörande.
Agneta har fått flera priser och utmärkelser, bl. a. var hon en av ”Årets inspiratörer” i tidningen Leva – ”för barnens talan”. Hon var också en av ”101 hjältar som gör världen bättre för barn” och mottog stipendium från Stenbeckstiftelsen. Vid två olika tillfällen har hon varit inbjuden att tala i riksdagen. I december 2015 blev Agneta utsedd till en av årets ljusbärare av radio P4 Sörmland.
– Jag hade inte klarat av att komma så här långt med BRY alldeles ensam. Jag har ett fantastiskt nätverk som bidrar på olika sätt. Tillsammans hjälps vi åt att skapa ett tryggt samhälle för våra barn.
Baksidestext på boken ”När blodsbanden brister”:
Hanna var säker på att hon hade träffat mannen i sitt liv. De gifte sig nio månader efter att de hade träffats. Veckorna innan bröllopet visade Peter upp sina aggressiva sidor och sitt onormala kontrollbehov. Hon gav, trots allt, äktenskapet en chans med tanke på barnet hon väntade.
Efter två års äktenskap tvingas Hanna ge upp drömmen om kärnfamiljen. Hennes liv förvandlas till en riktig mardröm efter separationen. När Lukas börjar träffa sin pappa på egen hand mår han allt sämre. Vid tre års ålder kunde han sätta ord på, och berätta vad som faktiskt hände hemma hos Peter. Hanna tvingas lägga ett fasansfullt pussel.
Följ Hanns kamp för att skydda sitt barn, utan stöd från samhället.
Hej!
Fantastiskt det som du gör, att du beskriver verkligheten och att rättsskyddet i Sverige inte fungerar. Själv tillhör jag dem som utsetts till förövaren och det utan några som helst bevis eller att jag ens har träffat de som anser så på Socialtjänsten. Detta, trots att jag har bevis på det motsatta, det vill säga, att det är jag som är utsatt och inte de omvända. Jag har hela min bagagelucka full med underlag, men absolut ingen myndighet bryr sig. I det här finns det barn, som numera har blivit vuxna och som jag har tagit hand om, för pappan försvann. Han ville ha ensam vårdnad samtidigt som han ville att socialtjänsten skulle fosterhemsplacera våra barn. Jag sa nej – således tog jag hand om barnen som samhälle ansågs vara förövaren och pappan försvann. Inte ens att han försvann förändrade hans trovärdighet utan det var jag som var den psykiskt instabila och våldsamma som ska elda upp vårt hus, står det i socialens handlingar. Huset står fortfarande kvar och jag har aldrig varit psykiskt instabil eller våldsam. Jag har inte ens träffat personen som skrivit dessa rader. Allt är således grundat på uttalanden av en man som agerar så här för att slippa bodela efter 25 år och det lyckas han med, med samhället som backar honom. Bodelningsprocessen tog fem år och fyra månader och kostade cirka 900.000 tusen – parallellt lyckades han ödelägga mitt liv helt och om jag inte varit stabil hade jag numera varit hemlös efter att bott på sjötomt och i sekelskiftesvilla sedan 1995. Således går det bra att göra mängder med falska angivelser hos polis och myndigheter för att slippa att bodela, trots att det finns lag om bodelning när ett äktenskap upphör. Efter 25 år har jag inte ens tillgång till den egendom som jag hade med mig in i vårt äktenskap och trakasserierna var så förfärliga att jag till sist tvingades att fly till annan ort för att skydda mig. Sedan år 2013 har jag bott i en etta på annan ort för att skydda mig. Jag fick även söka nytt jobb då jag trakasserades även på mitt arbete. Det jag är utsatt för önskar jag ingen ska behöva uppleva. Det är förfärligt. Vi står på benen, barnen och jag, men vissa dagar är det inte mycket mer.
Hej!
Har arbetat i många år med våldsutsatta mammor och deras barn och blev lycklig när jag såg vad du skapat och arbetar för. Rättsosäkerheten och det obefintliga skyddet tycks fortsätta och jag önskar dig/er all lycka.
Har idag blivit månadsgivare och känner att jag skulle kunna göra mer. Är du intresserad ställer jag upp.
Med varma hälsningar
Åsa (Sjuksköterska, numera på BUP i Falkenberg)
Hej Åsa,
Varmt tack för att du blivit månadsgivare. Härligt också att höra att du vill göra mer. Jag mailar dig!
Bästa hälsningar!
Agneta
Hej Agneta!
Jag följer dina inlägg på fb och upprörs till tårar varje gång jag läser. Jag har idag mailat till Skiftet med ett förslag att ta upp frågan om en barndomstol, med hänvisning till BRY. Jag orkar inte själv driva en kampanj, pga psykisk ohälsa, men jag hoppas de har möjlighet att ta upp det. Lever på försörjningsstöd så jag har tyvärr ingen möjlighet till donation, men jag brukar maila till kommuner som du ber om.
Fortsätt att slåss för barnen fina du ❤️ Varma hälsningar
Ann-Louise
Varmt tack för att du mailat Skiftet. Och tack också för att du mailar kommunerna för att protestera. Det betyder mycket.
Det är precis så här det ska vara, att man gör det man kan. Det viktiga är ATT man gör något.
Så, återigen varmt tack för att du bidrar till förändringsarbetet.
//Agneta
Hej! Jag har dragit mig för att lyssna på din bok, men efter flertalet promenader och boken i öronen, med berg-o-dalbanekänslor/ tankar, så är jag tacksam att jag orkade igenom den.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst, men det är lite ”stopp”!!!
Jag är glad att min mamma (el dåvarande omgivning) inte visste, eller så är jag det inte!
Vad hade varit annorlunda mot nu?
Jag var så liten…
I mitt fall var det inte min förälder, utan en annan mycket nära familjesläkting, en som mina föräldrar litade på!
Tänker på många som jag har vetskapen om, som har samma erfarenhet…
Alla olika händelser, olika utgångar mm
Och alla myndigheter som faktiskt INTE bryr sig, som inte gör nåt!!!
Har arbetat med barn med olika svårigheter och annan grundproblematik, kände att man faktiskt gjorde skillnad!
Olika saker gör att jag inte är kvar i denna yrkesform längre, men funderar många ggr om det finns nåt sätt att stötta och fortsätta hjälpa!
Tack för Din bok?
Sänder mycket kärlek till dig Miija. ❤️