Man kan dra flera paralleller mellan domen i Solna tingsrätt och domar avseende barn som varit utsatta för övergrepp inom familjen.

• ”Kvinnan valde att anmäla mannen till polisen istället för att vända sig till hans släkt för hjälp.”
  Många föräldrar uppmanas att inte själva göra polisanmälan. De anses inte vara lika trovärdiga som om någon utomstående anmäler.
• ”Kvinnan grät inte när hon förhördes angående sina upplevelser.”
  Långt ifrån alla barn gråter när de berättar om övergreppen. De berättar på barns sätt och blir därmed inte tagna på allvar.
• ”Nämndemännen uppger att det är vanligt att kvinnor ljuger om att utsättas för våld och hot för att få tillgång till boende. ”
  Många hävdar att det är vanligt att kvinnor hittar på övergreppen i syfte att få vårdnaden om barnen.

Jag har läst många horribla domar, exempelvis:

• Barn som berättar om incest tvingas träffa den förälder som förgriper sig på dem.
• Misstänkt pedofil fick vårdnaden om barn trots att förundersökning om de misstänkta brotten pågick.
• Dömd hustrumisshandlare fick vårdnaden, trots att barnen bevittnat den grova misshandeln och fått brottsofferersättning.
• Mamma som kämpat under många år för att skydda sin son hotas i dom. Anmäler hon pappan för att utsätta sonen för övergrepp en gång till så får hon inte längre träffa sitt barn. Trots att hon har flera experter på sin sida.

Barnperspektivet saknas helt och hållet.
OBS! Dessa fall skrivs det ytterst lite om i media med motiveringen att ”det alltid finns två sidor av historien”. Då menar man mamman och pappans version. Barnets räknas inte.

Detta är en av alla anledningar till att vi kräver att det inrättas en särskild barndomstol med specialutbildade åklagare, domare och nämndemän.

Läs gärna även denna artikel som pekar på det absurda i att barn som lever i skyddade boenden tvingas träffa våldsutövande förälder.