Nedan rapporterar jag det som skett i rättssalen,  i grova drag. Observera att Anna och Elias egentligen heter något annat.
Se tidigare inlägg avseende övriga rättegångsdagar, förteckning längst ned.

Slutanföranden

Åklagaren:

Annas advokat har hävdat att hon agerade i nöd.
Åklagaren menar att det är restriktiv tillämpning av nöd.
Det ska vara en akut nödsituation och ska inte avse eventuella framtida nödsituationer. Han menar att Anna inte varit i nödsituation.Man kan inte göra ny egen riskbedömning när man har en gällande dom – om det inte framkommer nya betydelsefulla uppgifter som inte tidigare prövats.

Han menar att det inte framkommit några nya uppgifter. De som hörts har inte kommit med något nytt.

Den leg. psykoterapeut som är anklagad för medhjälp har litat blint på Anna. Åklagaren menar att de haft en personlig, icke professionell relation.

Ett antal läkare har hörts. De har gjort en bedömningar utifrån Anna. De har inte talat med pojken i enrum och har gjort sin bedömning även från de bilder som mamman presenterat. En läkare har funnits med i Annas liv sedan tidigare.

Mamman har även pratat med den fd polis som hördes som vittne. Hon har köpt Annas uppgifter och därmed varit djupt partisk.
Vi har även hört en barnpsykiatriker som aldrig träffat pojken.
Det är svårt att bedöma bevisvärdet av ljudfilerna och bilderna.
En nöd ska vara akut. Gamla ljudinspelningar kan inte utgöra nya bevis.

Det är Anna som skapat situationen själv.
Hon har lindat sin leg psykoterapeut runt sitt finger.

Socialtjänsten har sagt att hon ska hålla pojken hemma, inte att hon ska åka iväg med honom.

Uppgifterna kommer från Anna själv.

Vårdnadsdomen är tydlig. Pappan har vårdnaden.

Pojken har sagt saker direkt till olika personer. Det har alltid skett i mammas närhet , aldrig i skolan, aldrig till någon kompis.

Hur var pojkens reaktion när han kom till pappan?
Pappan säger att han var glad.

Han hade placerats hos pappan med säkerhetspersoner, släkt till pappan.

Pojken hördes en dryg vecka efter att han kommit tillbaka till pappa. Inte ett ord från pojken om att pappan utsatte honom.

Mamman försökte inte kontakta pappan när hon upptäckte blåmärkena. Hon borde ha ringt pappan och pratat med honom. Detta menar åklagaren är anmärkningsvärt.

Första åtalspunkten:
Grov egenmäktighet med barn. Pojken har inte fått prata med sin pappa, han har ryckts upp ur sin invanda miljö. Han har missat större delen av sitt första skolår. De har lagt ner stort arbete på att hitta mamma. Hon måste ha vidtagit stora åtgärder för att hålla sig gömd. Detta måste ha påverkat pojken.
Hemliga tvångsåtgärder har vidtagits för att finna dem.

Andra åtalspunkten:
Leg psykoterapeut som fört över pengar till henne samt har tagit lån – medhjälp till grov egenmäktighet med barn – grovt brott.
Han borde ha tagit reda på vad pengarna skulle användas till. Åklagaren hävdar att han känt till Annas planerade flykt. Lånet har möjliggjort att Anna kunnat hålla sig borta.

Tredje åtalspunkten:
Förtal – grovt
Det är uppenbart att Anna sett till att inlägg om deras situation spridits på Facebook.

Förtal även att skicka brev till pappans kontaktnät. Bifogat i brevet är en artikel samt ett intyg från psykoterapeuten. Brevet har skickats bl a till pojkens klassföräldrar samt till pappans släkt. Åklagaren menar att det är Anna som skickat dessa och att hon gjort det med syfte att smutskasta pappan.

Straffvärdet grov egenmäktighet med barn: minst sex månaders fängelse.

Grovt förtal: fängelsenivå anledningen är främst syftet (smutskasta pappan)

Skyddstillsyn vore en lämplig påföljd. Men hon har inte velat delta i samtal. Därför yrkar han på fängelse samt paragraf 7 utredning.
Det finns en risk att hon upprepar brottet.
Ska vara kvar i häktet tills paragraf sju utredning genomförts.

Pojkens företrädare

Vill tala i allmänna ordalag om hennes uppdrag.

Det är inte att ta ställning. Hon har att ta tillvara sin klients intressen i de aktuella förundersökningarna. Det finns förundersökningar både mot mamman och mot pappan.

”Det gäller att hålla huvudet kallt” och ändå med empati och objektivitet försöka biträda de allra viktigaste klienterna – våra barn. Hon vill inte bli påverkad av någon.

Min klient har det jobbigt. Hos pappa är det tråkigt. Hos mamma är det bra. Han har blivit utredd på tvären och längden allt han säger spelas in. Han får ständigt träffa nya vuxna. Hon undrar hur mycket egen tid han får med sin mamma eftersom han ständigt dras runt till nya personer . Hans pappan har smutskastats. Han mår inte bra av allt bråk. ”XXXX” är ett barn och vi måste se honom som det. Vi måste lita på att de myndigheter och domstolar som möter honom gör sitt jobb. Fd polisen som vittnat var något av en pionjär. Men, det gick för fort så helt plötsligt var alla män pedofiler. Sedan slog pendeln över åt andra hållet. Då fick vi kanske alltför höga krav på bevis. Men jag ska inte bedöma om de blåmärken han har. Han är en pojke som spelar fotboll och ramlar. Man kan välja att se det på olika sätt. Jag vet inte. Jag kan bara spekulera.

De vuxna som träffat pojken måste ifrågasätta sig själva. Har det verkligen varit synd om pojken? Var det rätt att flytta pojken från skola, syskon och fotboll.

Befann han sig i nöd?
Det är mamman som själv framkallat nöden genom att inte följa domen.

Om jag inte förde skadeståndskrav för pojken så skulle jag inte föra pojkens talan. Han har rätt till ersättning för den tid mamman varit på flykt. Tänk om han hade fått vara i skolan så hade det inte varit diskussioner om han skulle behöva gå om detta år eller ej. Han är berättigad till skadestånd.

Det är självklart för henne att leg psykoterapeut är skyldig. Genom att ställa medel till förfogande så har han möjliggjort flykten. Även han ska betala skadestånd till pojken.

Pappans advokat
Anser åtalet vara styrkt både för Anna o leg psykoterapeut.
Pappan instämmer i att det inte förekommit nöd.
Det har varken varit behövligt eller försvarligt at föra bort pojken.

För ett år sedan var det vårdnadsmål. Där hördes bl a socialtjänsten
Blåmärken visades upp,
Vårdnadsdomen var enhällig. Pappan fick ensam vårdnad sommaren 2018.

Mammans flykt är planerad. Ett av vittnena berättar dessutom att mamman sagt att hon vill ha tillbaka vårdnaden om pojken.

Råden från läkarna beror på vad man frågar om.

Mamman har varit övertygad om att pojken varit utsatt för övergrepp.

Pojken har utsatts för en mängd integritetskränkande undersökningar hos olika läkare.  Mamman har inte kontaktat pappan om något. Det enda hon gör är att besöka läkare ideligen. Det spelas in ljudfiler. Hittills känner hon till ett 30-tal ljudfiler. Oerhört pressad situation för pojken. Bilder som visas upp till flera olika personer. De tror på henne. Hon berättar först sin historia och sedan visar hon upp bilder. Det är så det går till. Många som hör henne köper okritiskt det som levereras. Den fd polisen har inte tagit del av alla handlingar i målet men har ändå skrivit en artikel.  Blåmärken kan komma av olika skäl.

Mamman har en absolut uppfattning och hon ger sig helt enkelt inte. När hon inte får det svar hon tänkt sig så går hon vidare till nästa.

De läkare som vittnat idag har även prövats i vårdnadsmålet. Mamman är alltid närvarande. Hon går till läkare hon redan känner.

De har sett en hel del fotografier som inte säger något. Pappan har berättat att pojken ofta får blåmärken.

Leg psykoterapeut skriver sitt första intyg efter att ha träffat pojken bara ett fåtal tillfällen. Han har inte kontrollerat fakta. Han litar på Anna.

Anna menar att alla utredningar är felaktiga, att socialtjänsten påverkar domare genom att undanhålla bevisning. Detta handlar om en mamma som vill ha vårdnaden om sitt barn. Läkare är skyldiga att anmäla. Vem är det som anmäler? Mamman.

Pappan menar att han varit utsatt för kontinuerlig utredning av polis o socialtjänst – allt beroende på mammans anklagelser. För pojken skull stänger han av allt. Han blev chockad över att hon försvann med pojken. Han har letat på flera ställen, nästan varje dag. Han kunde inte arbeta. Han har mått dåligt. Fysiskt och psykiskt. Han blev rädd och har vidtagit skyddsåtgärder. Han har varit sjukskriven på deltid. Har förlorat mkt arbetstid. All publicering har påverkat hans liv på mkt negativt sätt. Han har utstått allvarlig kränkning som kommer att följa honom lång tid framöver.

Pappan yrkar ersättning för kränkning.

All publicitet har bidragit till att han mår dåligt och att sonen skadas.

Försvaret

Annas advokat

Detta handlar om en förtvivlad mamma som med alla medel försökt skydda sin son. Genom sitt agerande har hon förhindrat att pojken utsätts för nya övergrepp och ny misshandel.

Nöd uppstår då barnet riskerar att utsättas för övergrepp av den som har hand om barnet.

Försvaret menar att det visst framkommit nya uppgifter som innebär att hon befunnit sig i nöd. Socialtjänsten har inte skyddat pojken. De har beslutat sig för att sluta tro på mamman.

Allt som Anna gör vänds emot henne. Man har inte tagit hänsyn till att hon faktiskt återgett vad pojken berättat att han varit utsatt för. De har frågat ut pojken inför pappan.

De har bortsett från tre läkares och leg psykoterapeuts orosanmälningar. När pojken kommit till socialtjänsten med blåmärke så utelämnas hans blåtira ur dokumentationen.

De har sagt till Anna att ”du har en dom du måste följa, annars kan det bli förändringar för dig”. Det spelar ingen roll vad Anna säger eller gör.

Vad skulle hon göra? Vad är viktigare för en mamma än att skydda sitt barn.

Om mammans trovärdighet:
Hon har koll på allt och kan lämna tydlig redogörelse över det som pojken berättat och visat upp. Hon har agerat för sin sons bästa. Hon har inte planerat flykt. Hon har inte packat väska. Hon reste utomlands under sommaren 2018 med pojken. Hade hon planerat så hade hon kunna dra då. Då hade hon även pojkens pass.

Ljudinspelningar med myndighetspersoner ska inte ligga henne till last. Pga att myndighetspersoner utelämnat viktig information har hon tappat förtroendet för dem.

Försvaret har har lagt fram omfattande bevisning. Men de har sållat rejält. Materialet har varit omfattande. De har åberopat vittnen som inte hörts i vårdnadsmålet. Syftet med omfattande bevisning ska visa att det framkommit nya uppgifter som gör att hon befunnit sig i nödsituation.

En stor del av bevisning är ljudfiler som inte spelats upp i vårdnadsärendet. Flera ligger i tiden efter domen.

Det är inte rimligt att mamman skulle förmått pojken att säga det han sagt. Han är tydlig och rättar när det blir fel. Skälet måste beaktas. Socialtjänsten förvrängde det hon sa. Syftet har varit att hjälpa sonen. I ljudfilerna berättar pojken tydligt vad som händer. De spelades inte upp i vårdnadsärendet. Detta visar att hon befunnit sig i nöd.

Pojken berättar exempelvis att socialtanten försökt få honom att säga att ”det är mamma som tvingat” honom säga det han berättat. Men det hävdar han bestämt att det inte stämmer. De utförde inte utredningen på ett proffsig sätt. Den har till och med IVO-anmälts.

Efter domen så berättar pojken konkret om de övergrepp som pappan utsatt honom för.

Det som framgår är konkreta anmärkningsvärda detaljer.
De ger stöd för att han utsatts efter vårdnadsdomen.

Ljudfilerna med samtal med socialtjänsten ger också stöd för att Anna agerat i nöd.

Socialtjänsten sa att hon ska hålla pojken hemma och inte gå till pappa. Den var inte med vid vårdnadsdomen. Anna är som förälder ytterst ansvarig för att skydda sitt barn.

Även omständigheten att pojken bor kvar under utredningstiden är ytterst anmärkningsvärt. Det finns flera ljudfiler som visar att socialtjänsten inte tagit Anna på allvar. Vittnen med stor erfarenhet har kritiserat socialtjänsten då de funnit det anmärkningsvärt att pojken förhörts när han är placerad hos pappan. Tidigare vittnen – experter –  menar att detta går tvärt emot hur dessa ärenden ska handläggas. Barnläkarna ger stöd för att hon haft befogad anledning att skydda honom. Det har funnits starka skäl att skydda pojken. De har uppfatta Anna som adekvat. Läkarna står fast vid sina bedömningar. Deras bedömningar ligger till grund för Annas agerande. Pojken visade dessutom med hjälp av gosedjur hur övergreppen gått till.

Tre läkare samt leg psykoterapeut har gjort gemensam orosanmälan. Läkare hördes inte i vårdnadsmålet. De hördes inte heller av socialtjänsten och förekommer inte heller i den förundersökning som skett.

Intyget från leg psyk fanns inte heller med när tingsrätten dömde i vårdnadsfrågan maj 2018. Han vittnade inte. Han har är den som känt pojken längst. Han står fast vid sin slutsats.

Fotografier har försvaret åberopat. Stort bevisvärde. De visar pojkens ansikte samt skador på hans kropp. Inte bara märken på benen som kunde komma från fotboll. Skadorna kommer alltid på samma ställen. Det finns även skador på pojkens privata delar. Det finns bilder på skador både före och även efter domen. Vittnen har sett skador både före och efter vårdnadsdomen. De beskriver blåmärken som inte är normala. Han har berättat att det är pappa och att ingen vuxen lyssnar. Mamman var då inte i närheten.

Barnläkarens vittnesmål är av stor vikt. Hon har bevittnat blåmärken på pojkens kropp. Pojken berättar och visar hur pappan slår. Hon har gått utbildning i hur man pratar med barn. Pojken har också berättat om de sexuella övergreppen. Hon gjorde polisanmälan vilket är ovanligt.

Pappan har blivit delgiven misstanke om brott efter vårdnadsdomen. Detta  är första gången han hörts. Han har ingen förklaring till blåmärkena. Han har inte sett dem. Det är anmärkningsvärt att han inte noterat dessa

Det är samma åklagare som utrett pappans misstänkta brott. Misstankarna mot pappan läggs ned istället åtalas mamman för brott.

När pojken undersöks av läkare så har han varit i två veckor hos pappan.
Under förhöret skiner han upp när han berättar om mamma. När han får frågor om pappa så säger han att pappa är arg.
När han får frågan om pappa har gjort något som inte är bra så dröjer han med sitt svar.
Kan han tänka sig att komma tillbaka? Då nickar han.

Det har varit fråga om en akut nödsituation. Hon är övertygad om att hon skyddar honom mot fortsatta övergrepp. Det har varit försvarligt. Mammans enda syfte har varit att sonen ska få hjälp. Hon har agerat utifrån pojkens bästa. Det handlar inte om vårdnaden utan att hon ska skydda sin son. Hon har tidigare lämnat över sonen trots att hon har misstänkt att han varit utsatt. Efter flykten tog hon kontakt med socialtjänsten med flera för att få hjälp. Hon vill att pojken ska få skydd så att de ska få normalt liv. Vittnen som sett dem när de varit på flykt intygar att hon är en bra mor. Hon gav honom tid och hade mycket tålamod. Han har träffat barn i liknande ålder. Han har haft utbildningspass liknande lektioner i skolan. Hon har agerat försvarligt. Åtalet ska ogillas.

Mor och son har en tät och god relation. Det har flera vittnat om. Brottet ska inte bedömas som grovt.

FÖRTALET. Det är inte hon som lagt ut det inlägget på Facbook och hon har inte bett någon annan göra det. Syftet med texten var ett rop på hjälp. Vidare nämndes det ingenting om sexuella övergrepp på Facebook där hon bara har 600 vänner. Det är ett stängt konto. Andra som delat och vittnat menar att de delar flera inlägg varje dag och att det inte fått särskild uppmärksamhet.

Pappan har delat inlägg om mammans påstådda psykiska status som fått större spridning. Det finns inget bevis för att det är Anna som skickat brevet. Hon har haft stort stöd genom processen. De flesta som fått breven har ingen koppling till varandra. Utifrån var de är poststämplade så kan man inte knyta henne till det misstänkta brottet. Bilagorna har förekommit på flera olika ställen.

Det har varit försvarligt av henne att skriva ner sin historia. Hon hade inte möjlighet att kontakta sina vänner.

Angående efterlysningen som pekar ut Anna som brottsling; Det har dementerats att socialtjänsten står bakom. Förundersökning om förtal pågår.

Av pappans läkarintyg framgår att det finns flera anledningar till att han sjukskrivits. Han sjukskrivs inte vid bortförandet utan långt senare, i samband med sin mors bortgång. Han är fortsatt sjukskriven när pojken kommit åter. Det har även framkommit att pappan vetat ungefär var de befunnit sig men han har inte åkt dit för att leta.

Det yrkade skadeståndsbeloppet ligger för högt.

Häktningen ska hävas och hon ska försättas på fri fot.

EFTER SLUTPLÄDERINGARNA ÖVERLADE RÄTTEN. 
ANNA SLÄPPTES SEDAN UR HÄKTET.

***

Kortfattad bakgrund:
Trots att flera experter träffat Elias och hört honom berätta om de övergrepp pappan utsatt honom för så ansåg socialtjänst och domstol att pappan skulle ha vårdnaden. Anna gjorde det hon enligt lag är skyldig att göra – hon skyddade sitt barn. Utan stöd från myndigheterna så kände hon sig tvungen att gömma sig med Elias. Sex poliser hämtade dem den 13/3. Anna har suttit häktad sedan dess – med restriktioner.
Hon är åtalad för grovt förtal samt egenmäktighet med barn, grovt brott. 

Mina inlägg om Anna och Elias

 2018
25/11: Tvingas gömma sig för att skydda sitt barn
27/11: Annas ombud anser detta är en rättsskandal 
29/11: Socialtjänsten ignorerar experter
2/12: Inspelat samtal med åklagare 

2019
13/1: Socialtjänsten polisanmäler Anna då hon visar bilder på sin sons skadade kropp
26/1 Socialtjänsten vill placera Elias i jourhem. 
23/2 Anna är häktad i sin frånvaro. Ringer åklagaren.
10/3 Sammanfattning av Annas kamp
14/3 Oerhört tungt besked. Anna och Elias hämtades idag. 
23/3 Jag namnger och polisanmäler familjerättssekreterarna
28/3 Elias huvudvittne hämtas av polis
1/4  Anna omhäktad
6/4 Socialtjänsten polisanmäler hjälpsökande Anna
28/4 Rättegångarna mot Anna, Elias mamma
2/5 I tingsrätten idag för Anna
6/5 Stängda dörrar
7/5 Plötsligt visas ”hänsyn” till barnet
8/5 Kom till Annas rättegång nästa vecka
14/5 Annas fjärde dag i tingsrätten
15/5 Sista rättegångsdagen för Anna
15/5 Slutpläderingarna
16/5 Anna släpps ur häktet