Pappan misstänktes förgripa sig på sin fyraåriga son. Under polisutredningens gång fattades beslut om att de två skulle ses tillsammans med kontaktperson i en av kommunens lokaler.

Far och son tilläts leka inne i en koja gjord av madrasser, helt utan insyn. När pojken kommer utspringandes, utan byxor, gjorde socialtjänstens personal bedömningen att mamman måste se till att pojken hade rätt storlek på byxorna framöver – så att han inte skulle kunna tappa dem.

Så här ser det ut i Sverige idag.

Misstänkta övergrepp mot barn bortförklaras in absurdum.

De som jobbar inom socialtjänsten med utsatta barn vet inte vilka varningsklockor man ska ta fasta på eller hur man på bästa sätt hjälper ett utsatt barn. Det ingår inte i deras utbildning.

Tycker du också att det är helt galet?
Vill du vara med och förändra detta?

Ge din röst för ett tryggt samhälle för våra barn genom att bli medlem i BRY.