Jag tycker egentligen inte om att fokusera på problem utan är mer lösningsfokuserad i min personlighet. Samtidigt måste vi belysa vilka problem som föreligger för att finna de perfekta lösningarna. Inom till exempel socialtjänsten är bristerna alltför många och omfattande. De drabbar barnen på de mest fruktansvärda sätt.
Vad tycker du är värst?
Är det:
- att barn omhändertas på alltför vaga grunder?
- att barn som berättar om misshandel eller övergrepp inte blir tagna på allvar?
- att utredningar tar alltför lång tid?
- att de själva utreder misstänkta brott istället för att överlämna till polisen?
- att föräldrar som tar kontakt för att få hjälp inte blir trodda?
eller…?
Vad tycker du?
Skriv gärna i kommentar nedan.
En fråga till; tycker du också att det är dags att reformera socialtjänsten?
Ett kraftfullt försök att utveckla socialtjänsten och dess kontakter med klienter och övriga förvaltningar gjordes 1986, då jag med stöd från dåvarande Kommunförbundet, Upplands-Väsbys och Sollentunas kommuner, skapade projektet; ”Vilket Liv” där jag arbetade med personal från flera förvaltningar och skapade starka dramatiska framställningar kring många av de svåraste frågorna.
Tyvärr blev hela socialsverige skrämda av realismen, och även sättet att arbeta med den färdiga produkten.
Jag har försökt att i alla år därefter att få socialhögskolorna att bruka materialet för att förbereda studenterna som senare skall ut i verkligheten.
men icke.
Man vägrar att ens titta på materialet.
Så nu ger jag dig som läser det här en möjlighet.
Det ligger ute på en hemsida, tillgänglig för alla, http://www.inbildning.se, huvudmenyn, rubrik Dramatik, underrubrik Metodfilmer.
När du läst grundbeskrivningen, gå ner och klicka på ”Vilket Liv”.
Där finns en beskrivning av filmerna samt hela processen med processarbetet, samt alla medverkandes dagböcker från arbetet med projektet.
Mycket kraftfullt engagemang har under alla år fått ligga i träda på grund av ett räddhågset samhälle.
Det genomgående ärendet är omhändertagande av barn, sett från olika horisonter.
Ingenting tycks ha ändrats sedan då.
Med hopp om att finna någon som kan bryta isoleringen kring detta material.
Är människan förklaringsbar
Bo Hollsten