Ibland undrar jag vad jag håller på med. Många dagar känns det som om jag bara slår huvudet i väggen – om och om igen.  Jag kan känna båda frustration och förtvivlan över att så många barn far riktigt illa, allt medan vårt samhälle fortsätter att blunda.

Jag är en betraktare som har fått inblick i hur verkligheten ser ut för utsatta barn – ur flera olika synvinklar. Jag har berättat min egen historia i boken ”När blodsbanden brister”. Genom mitt arbete som rehabiliteringskonsult har jag träffat många människor som varit sjukskrivna länge. Diagnoserna har varierat. Men när jag har skrapat på ytan så har det förbluffande ofta legat en trasslig barndom i botten som de aldrig har fått hjälp att bearbeta. Många gånger har de inte ens berättat för någon, på grund av att de själva känt skam eller skuld.

Det finns mycket man kan göra för att förändra världen. Jag väljer att fokusera på barnens rättsskydd. Vi kan aldrig förhindra helt och hållet att barn att fara illa, men vi kan se till att de får den hjälp och det skydd de behöver så att Sverige följer Barnkonventionen. Det är därför jag har startat BRY – Barns Rättsskydd. Jag har sett flera bevis på att det går att leva ett riktigt gott liv även med en trasslig barndom i bagaget. Hjälpen är avgörande.

För att du ska få veta vad jag har betraktat så berättar jag. Jag skriver inlägg, debattartiklar och föreläser om det jag har sett och hört med egna ögon och öron. Intentionen är att få dig och många fler att reagera och öppna era hjärtan. Jag vill beröra så att du också blir upprörd, förbannad och känner att nu får det ändå vara nog!

Läs till exempel om:
Anders 7 år som hämtades av två poliser och fyra socialsekreterare när han vägrade åka till sin pappa som misstänktes förgripa sig på honom.
Eller, om flickan placeras på utredningshem under tio veckor efter att hon berättat om de sexuella övergrepp som pappan utsatt henne för. Ingen myndighet tar henne på allvar. Trots att hon är tydlig.
Då förstår du vad jag menar.

Det är först när flera öppnar sina ögon och hjärtan – och inser hur illa det är, det är först då som vi kan åstadkomma förändring.
Du kanske undrar vad vi ska göra? Det kommer att visa sig. Vi måste bli många fler som går samman. Hjälp till att bjuda in dina vänner att gilla vår Facebook-sida, eller gå med som medlem. Då kan vi snabbt nå ut med information om vårt nästa steg.

Det har funnits gånger då jag tänkt ge upp och kanske ägna mig åt något som är lite mer ”glamoröst”. Men då har det alltid hänt något som gör att jag återigen övertygas om att förändring är möjlig!
Det som får mig att fortsätta ”hålla på” är de mail och samtal jag får,
som vittnar om att mina berättelser når fram,
som gör att fler öppnar ögonen och förstår allvaret i det som våra barn utsätts för.
Det handlar om mail från föräldrar som fått förnyad styrka att fortsätta kämpa för sina barn. Eller mail från vänliga människor som erbjuder sin hjälp.

Jag håller nog på ett tag till. Vem vet, förändringen kanske finns runt nästa hörn…

Mot ljusare tider 😉