Idag gästbloggar Monica Dahlström-Lannes:

Rättegången mot den populäre artisten Michael Jackson har pågick en längre tid. Återigen var han anklagad för sexuella övergrepp på en pojke. Jacksons försvar kallade in 366 vittnen, bland dem Diana Ross, Stevie Wonder och Elisabeth Taylor som skulle bedyra sångarens oskuld. Men hur kunde de veta vad Michael gjort eller inte gjort bakom stängda dörrar?

En svensk åklagare anser att s.k. karaktärsvittnen borde förbjudas i rätten. Det är slöseri med både tid och resurser och tillför ingenting. För vad spelar det för roll att den åtalade idrottar, går i kyrkan, är renlevnadsmänniska, bra arbetskamrat eller spelar golf? Är sympatisk, trevlig, punktlig och social? Eller att mångårige grannen aldrig har sett något brottsligt? I en svensk rättegång visades en videofilm där en farfar plockade jordgubbar med sitt barnbarn. Den skulle visa att den misstänkte var oskyldig till övergrepp på barnet. Att man är snäll ibland bevisar inget alls.

 

Grannar, släktingar, vänner och arbetskamrater skriver ibland under upprop till stöd för anklagade sexbrottslingar. I andra sammanhang sansade människor tappar helt fattningen. Till och med förövare själva är förvånade över det stöd de får i sitt förnekande av en lättlurad omgivning.

 

Det finns otaliga bortförklaringar när det gäller sexualbrott mot barn.  En frikänd man påstod att han hade utnyttjat sina döttrar i sömnen. Kan tjuvar och rånare använda samma bortförklaring? En misstänkt sade att han hade tagit fel på hustrun och dottern i sängen.

 

Mycket skall man höra innan öronen ramlar av.

 

Monica Dahlström-Lannes

 

Utdrag ur krönika publicerad i Eskilstuna-Kuriren 2005.